Till saken: Montagny 1er Cru ”Les Coères” (Feuillat-Juillot) 2010 (snygg, elegant, ren, ung, chardonnay, godis för syra- och oekad chardonnay-freaken), Thea´s Selection (Lemelson) 2009 (mycket Pinot, mycket ung, mycket lovande och bra, lagra gärna något år), Pierre Peters Brut (frisk, ren, elegant, mineral, bra), Mesnillésime (Guy Charlemagne) 2004 (ung, frisk, chardonnay, bra, lagra), Jacquart 1998 (som det ska vara, inte mitt champagneglas, andra mer förtjusta, ostbåge på doften), Palmer 1996 (njaee, den här buteljen har tappat stinget, mycket bröd, taskig svavelreaktionsutveckling), Piper-Heidsick ”Cuvée Sublime” (varje Nyårsaftons fula ankunge, överraskade oss åter vi tolvslaget med sin fräschör och äppliga charm), Charles Lafite Brut (en annan tolvslagsskumpa som får mer än godkänt som sådan, ganska rund och fräsch, allt i ett klockan tolv), Solaia 2002 (mycket bra, komplex, frukt, fin ek, mycket god), Quinta do Pinto 2008 (kul, bred, bra balans, gula äpplen, lite kryddig, lång, ren eftersmak, god, bra till konjaksspetsad hummersoppa), Wallin rouge (Château L´Arnaude) 2011 (buteljerad i december 2012, ändå ganska maffigt som sig bör för ett powervin från Provence, mycket av allt, föga förvånansvärt tycker jag det är ett utmärkt vin), Malhadinha red 2008 (ett av kvällens bästa viner vid sidan om Solaia och Pequeno Joao, sjungande Alentejo-frukt, mycket bra och god, utmärkt till oxfilén), POM Ingrid Marie (Viness) 2011 (äpplemust, på Ingrid Marie från Rudu by i Vätterbranten, som berikats med äpplebrännvin, vacker färg, stor doft och smak av nykokt äpplemos, god till ost och nötter, rekommenderas, snyggt blendningsjobb av skickliga Solveig Sommarström på Viness), Saint-Bris Vieilles Vignes magnum (Clotilde Davenne) 2008 (komplext, svartvinbärsblad, långt, rent, djupt,coolt), Alpa Zeta Amarone 2009 (alkoholpotent gladiator med upplevd sötma, inte riktigt mitt vinglas), Pequeno Joao (Malhadinha) 2008 (stor fruktdriven doft av klassiska dimensioner, koncentration, svarta vinbär, mycket bra nu, kvällens bästa), Château Romefort 1988 (härtappat av Vin- och Spritcentralen 1990, mannen, numer spritfabrikör i Malmköping, med ansvar för den tappningen bland gästerna, fick en tår i ögat, tyckte inte om vinet, som var utgånget om än drickbart, 12,5% och rejält med syra, så görs de inte längre…).
Kategoriarkiv: Rött vin
Nyårsvinfrossa 2012: uppladdningen & kalenderflicka
Halvljummen uppladdning i år på grund av tövädret, dock vissa höjdpunkter: Lemelson ”Dry Riesling” 2010 (ganska stor doft, petroleum, Riesling, frisk syra, fin utveckling med luft, bättre dag två än dag ett), Cedula Real 1982 (njaee, sur ålderskork förstörde dagen, annars en hygglig, gammal Gran Reserva därbakom någonstans), Monteagrelo Syrah (Bressia) 2008 (oj, fin utveckling här, riktigt bra nu, frukt, väl integrerad, vacker ek), Montagny ”Les Crêts” (Feuillat-Juillot) 2010 (Clotilde Davennes bästis, gör viner som är nästan lika rena, distinkta och snygga som Mäsatarinnans, mycket bra, oekad Chardonnay i sin prydo – kvinnan bakom vinet kommer till Stockholm 8:e mars 2013, missa inte det), De Bortoli Gewurztraminer-Riesling 2011 (enkelt, men välgjort och välsmakande, halvtorrt, blommigt och lätt kryddigt vin, som fungerade fint till anklever), Les Lauzeraies Tavel (lika kraftfullt, fruktigt och snyggt som alltid, perfekt till gårdagens välmatade fisksoppa), Conjuro (Bressia) 2004 (Bressias finaste och ett av Argentinas två bästa viner, fin utveckling, lite mer sansat nu och eken nästan helt och hållet på sin plats, oerhört bra, vackert vinmakeri av Walter Bressia), Mammuth (Vinzavod Assenovgrad) 2001 (ett av vinerna jag skapade åt bulgarerna på den tid det begav sig, utsett till ett av Bulgariens bästa av ingen mindre än Jancis Robinson, fortsatt fullt vitalt, ganska stor, fruktig doft med lätt nötig karaktär, 80 % Mavrud och därför lite korthugget, men ändå ren, kvardröjande smak), Doyard-Mahé Carte d´Or Brut ( fruisk, ren, mineral, okej, bättre med luft), Doyard-Mahé 2006 (först oren pga svavel/svavelväten, som dock luftar ur efter ett tag, blir då riktigt bra i en ganska komplex, ren, mineralig stil, ofärdigt idag), Doyard-Mahé Rosé (hoppsan! riktigt bra, fin Pinot-.karaktär, välgjort), Domaine de Nalys 2010 (ung, sluten Châteauneuf-du-Pape, mycket lätt, behaglig touch av flyktiga syror, ganska enkel, men samtidigt god, blir bra med luft), Domaine de Nalys ”Le Châtaignier” 2009 (ganska fin Grenache-kola-karaktär, ungt och oförlöst, helt okej), Domaine de Nalys ”Réserve” (ungt, slutet, komplext, inte lika spännande som basvinet, Paco y Lola (finfin, fräsch Albarino). Kalenderflicka.
Krohn Colheita 1991
Jodå, Svågern kom insvassandes med ett stort leende och ett ”Kolla här, inköpt i Helsingfors!”, som om vinet inte fanns i Sverige och som om jag skulle slå tre volter och låta som ett sjölejon bara för att han inte hade med sig en Vintage Port utan en medelmåttig Colheita till julfirandet. ”Jamen, vi har ju firat med Colheita förr,” pep svikaren, ”och en medalj har den vunnit, guld, i Bordeaux, 2009”. Suck. Av etiketten framgick dessutom att vinet buteljerats i år, 2012. Efter, vaddå?, 20 år på fat? Och, tre år efter guldmedaljen i Bordeaux? Mycket, djup, suck. Å andra sidan. 1991 är faktiskt 21 år sedan. Det kanske inte var ett barnarov han hade med sig? Och min, i sammanhanget skulle det visa sig positiva, negativa attityd hade skrämt bort de flesta från tanken att prova vinet. Mer åt mig. Och tur var det för Colheitan var bra: tämligen komplex, russin, nötig och med, tro det eller ej, väl fungerande ekintegration. Bäst av allt: den var ändå bättre dagen därpå då gästerna åkte hem utan en tanke på den skvätt Colheita de lämnade efter sig och som förgyllde resten av dagendärpådagen för mig.
Rebelle Cuvée No 2
Någon gång på 1980-talet fick Bordeaux-firman Dulong, numer, tror jag, Dulong-Huet, för sig att göra ett vin som skulle heta Rebelle och inte bara det, vinet skulle vara gjort som man fordom gjorde de röda Bordeaux-vinerna, det vill säga ”hermitagerat”, alltså med en skvätt Syrah, för att runda av eller, i förekommande fall, förstärka eller fixa till årgångar som saknade mognad eller vilka skäl man nu skulle kunna komma på för att hämta Syrah i Rhône-dalen till Bordeaux. Med tanke på blenden gick det inte att få en appellations-klassificering på ”Rebelle” och därmed inte heller en årgång på etiketten. Lösningen blev att kalla vinerna ”Rebelle Cuvée No 1” år ett, ”Rebelle Cuvée no 2” år två och så vidare. När vinifierat för sina hängruntares skull nu dragit en Rebelle Cuvée No 2 ligger det något beklagligt i att vinifierat inte minns vilket år det första vinet gjordes. Inte heller går detta att utforska via nätet, i alla fall inom rimliga tidsramar. Gissningen är att Cuvée No 2 är årgång 1989 (hugade petimätrar är mer än välkomna att berätta hur det egentligen förhåller sig). Hursom så var vinfierat på besök hos Dulong i samband med Vinexpo 1991 och fick då prova vad som kanske var Cuvée No 3 eller möjligen No 4. Saken är i alla fall den att det vinet luktade väldigt mycket Carignan och då provningsledaren från Dulong ställdes inför det påståendet kom denne av sig och sa att ja, så är det och avslöjade vidare att ”Syrah- druvorna” inte heller alltid kom från Rhône. Fascinerande och kul. Vinet då? Joo, det är riktigt bra. En spännande brytning mellan Bordeaux och Sydfrankrike. Fortsatt vitalt. Rent. Integrerad ek. Moget. Rent.
Julvinstips 2012 & Julmusik
Billigt, fruktigt, allroundrött: El Rey Old Vine Garnacha, 65 sek, nr 2260. Mittemellan, numer allroundrött, smakrikt, utmärkt att dricka nu: MDLVX (Mazuelo De La Quinta Cruz), 169 sek, nr 71885. Lite dyrare, allroundrött, mycket doft och smak och mycket gott just nu: Malhadinha, 330 sek, nr 73721. Bra ge-bort-rödvin, en klassiker från Rioja i toppform:
Prado Enea på magnum, 740 sek, nr 90226. Rosévin som klarar svensk vinterkyla:Les Lauzeraies, 95 sek, nr 2724. Givet vitvin över helgerna: Clotilde Davenne Bourgogne Blanc, pris 99 sek, nr 5562. Mittemellan, spännande vitvin som alla bör prova, gjort av Bierzos svar på Clotilde Davenne, Paula Fernández Trabanco: Dominio de Tares Godello, 149 sek, nr 72451 (årgången är 2011, står fel på SB:s sida). Fullständigt lysande Chablis just nu: Clotilde Davenne Chablis Grand Cru ”Les Clos” 2008, 499 sek, 72878. Bra ge-bort-vitvin, spännande, gott och stor flaska, förmodligen den bästa Saint-Brisen (Sauvignon blanc i Chablis) som görs: Saint-Bris Vieilles Vignes (Clotilde Davenne) 2008 magnum, 379 sek, nr 70274. Torr, fräsch champagne till litet pris: Guy Charlemagne Brut Nature, 275 sek, nr 77415. Lite rundare allroundchampagne till litet pris: Guy Charlemagne Brut, 299 sek, nr 77281. Lite finare champagne, som inte alls mår illa av lagring: Guy Charlemagne ”Mesnillésime Grand Cru” 2004, 429 sek, nr 90516. Årets champagneersättare för er som ska bjuda på kir eller inte vill kasta pärlor för svinen vid midnatt samtidigt som ni alltid ställer krav på en korrekt produkt och inte kan tänka er att lura på ens era fiender de där ganska hemska bubbelvinerna för ingenting, som mest består av taskiga bubblor, kletig sötma, ett uselt basvin och en stereotypiskt aromatisk jäst: Clotilde Davenne Crémant de Bourgogne Brut Extra, 119 sek, nr 77643. Lite julmusik. Mycket julmusik.
Friday on my mind: högljutt tacosvin
Enligt en undersökning gjord av ett institut, som är mycket seriöst och trovärdigt eftersom vinifierat påstår att det ligger i Schweiz, äter svenskarna kopiösa mängder tacos och fajitas på fredagskvällen och då infinner sig, osökt, frågan vad man kan dricka till slik mat och, naturligtvis, har vinifierat tagit sig före att inte bara å hängruntarnas utan rent av alla svenskars vägnar prova sig igenom det svenska vätskeutbudet, från Pucko till Amarone, i syfte att hitta den perfekta drycken till klassiska tacos och, för den delen, fajitas och vinnaren är, tveklöst: El Rey Old Vine Garnacha. Pinsamt billigt. Matchar tacosingredienserna. Uppfyller fajitaätarens fredagsförväntningar. Sätt på hörselskydden: El Rey är ett uppkäftigt vin som skriker Campo do Borja-Garnacha. Blendat av mig. London.
Rött vintips & svart kejsare
Efter de vita vintipsen följer så här, äntligen!, reklamen för de röda: Fleur Saint-Antoine 2007 (72453), 99 kr (prissänkt! och nu perfekt mogen, bra budget-Bordeaux); Baltos 2009 (99218), 89 kr (säsongsvara från lätt kontroversiellt område och druva, gillar man Bierzo och Mencia ska man inte missa det här vinet); Malhadinha Red (73721), 330 kr (hoppsan! bästa årgången någonsin av det här vinet, spöar till och med finfina ikonvinet Marias just nu); Ikella Malbec 2010 (72362), 85 kr (Melipals nya ”andravin” Ikella finns nu i Sverige och ger mycket för pengarna); Montegrelo Syrah 2008 (74891), 149 kr (mer Argentina, vid en stor Argentina-provning i England härförleden sopade, äntligen, snygga Bressia banan med övriga producenter och blev bäst på det mesta, tror det finns anledning köpa på sig Bressias grejer innan de drar iväg i pris och då är ”Montegrelo- vinerna” ett bra sätt att komma billigt undan, toppvinet, det utmärkta Conjuro, kostar redan över 500 kr), La Corte del Pozzo Amarone 2006 (72006), 371 kr (finns det inte bara prov- utan också drickbar amarone? tja, prova den här klassiska saken med mer tradition, renhet och körsbärskärnor än power, riktigt bra nu); El Rey Old Vine Garnacha 2011 (2260), 65 kr (vin blendat av mig, ingen ek, bara sjungande Garnacha från Campo do Borja, där vinerna kostar alldeles för lite); avslutningsvis världens bästa prinskorvsvin: Perez Cruz Cabernet Sauvignon Reserva 2010 (6000), 79 kr (höghöjdsfrukt från Chile för den som gillar ren, relativt sett uppstramade Chile-viner). Godspeed You! Black Emperor.
Michelangelo 2012: Liten vinfrossa
Som avslutning på den veckolånga vintävlingen passade vi domare på att kasta medhavda viner på varandra. Följande buteljer provades: Wallin 2008 (medhavt vin från Provence, första årgången av blend-versionen av Wallin rouge, av falsk blygsamhet vill jag inte kommentera det, men alla andra tyckte det var superbra…); Ktma Argyro 2011 (grekiskt, småblygt, rent och lätt spritzigt vitvin, som bör fungera utmärkt till grekisk mat), Sancerre Jadis (Henri Bourgeois) 2002 (druvtypiskt på alla sätt och vis, stort vin, bra, mjukt och runt nu, mycket bra); Åhus Solaris 2010 (frisk, ren, blyg doft, viss frukt, mognad, hybridkaraktär i smaken men ändå rund i avslutningen); Boloun Ryzlink (Laski Riesling från Tjeckien) 2010 (frisk, ren, viss druvkaraktär, frukt, halvtorrt, bra); Amavi Collection (Walla Walla) 2008 (typisk Walla Walla – stil, stor, fruktig, lätt laktisk doft, mycket frukt, saknar lite syra); Andrew Will ”Two Blondes Vineyard” (Washington State) 2007 (stor, ursprungstypisk doft, integrerad ek och frukt, saknar lite frukt som balans mot eken i smaken, men bra); Clos Dière ”Cuvée I” (Côtes-de-Provence) 2000 (mycket komplext och bra, ja, vaddå? skulle jag ta med skräpviner? börjar visa mognad, men har många år kvar i källaren för den som så önskar); Ridge California Mazzoni Home Ranch 2003 (Zin, Carignan och Petit verdot som uppvisar en stor, fruktig doft med inslag av russin och fruktsötma från övermogen frukt, noterbart är att flaskan var behäftad med en liten släng av kork annan än TCA, som knappast hjälpte till); Morrow Valley ”Madeleine Angevine” 2007 (walesiskt hybridvin med en ren och liten doft, liten sötma); Pullus ”Ranski Riesling” TBA 2008 (sött och gott från Slovenien, stor doft, honung, persiska, mango, koncentrerat, sött, mycket bra); Montelle ”Norton” 2009 (hybridvin från Missouri, stor svartvinbärsdoft, mint, lite trögflytande, riktigt bra smak för att vara en blå hybrid); Anima Libera ”Vigna Favassa” Etna Rosso 2010 (ganska ljus färg, körsbär och körsbärskärnor, rent, klassiskt italienskt vin i distinkt stil, ganska strävt, lång och ren eftersmak med ren bitterhet, snyggt vinmakeri av Emiliano Falsini, cool); Abadía Retuerta ”Sago Garduña” Syrah 2009 (powervin från Spanien, tät färg, stor doft och smak där ek och frukt slåss om utrymmet på powervinets vis, disciplinerat och snyggt, saknar lite syra, lång eftersmak, bra gjort i sin stil); Augusta Winery ”Vignolle” 2010 (Missouri-vin på gammal, fransk hybrid, blygt, hygglig frukt med inslag av jordgubbe, tydligt hybridavtryck i smaken som är en aning robust men också nyanserad, lite grovhuggen hybrid-syra, fruktig ren eftersmak med tropisk frukt); Kasugayama (sake från Musashino Shuzo – mycket bra!); Simonsig ”Redhill Pinotage” 2004 (stor, fruktig doft, varmt klimatavtryck i såväl doft som smak, välgjort i sin stil); Ayres ”Pinot Noir” 2006 (PN från Oregon, som behövde tid i glaset för att komma till sin rätt och som sedan tappade av väl snabbt, annars trevlig frukt och väl integrerad ek); Clos Henri ”Sauvignon Blanc” 2011 (Bourgeois´vin från Nya Zeeland, stor doft, sparris, nässlor, ungt, friskt, rent, mycket bra); Interkardinal Solaris 2010 (mer svenskt vin, lite blyg doft och smak med hygglig frukt, inslag av ostbågar och begynnande mognad, rent och snyggt); Glyndwr 2010 (dessvärre, eller inte, korkdefekt hybridvin från Wales på Rondo, Regent och Triumph d´Alsace).
Två något udda viner & Queen
Domaine Chrstiane Rabiega blanc 1987 (Provence, Frankrike), Ugni blanc och lite Clairette, lång lagring på jästfällningen: Vacker, gyllengul färg, ganska stor, mogen doft med inslag av ostbågar, honung och gula äpplen, medelfylligt, rent, väl moget men fortsatt intakt i smaken, lång, ren eftersmak, saknar syra för att vara riktigt bra, men oj, det överraskar. Sariza 2004 (Plovdiv, Bulgarien), 80 % Rubin och 20 % Cabernet sauvignon, lagrat i franska, amerikanska och bulgariska ekfat, källarprov före slutbehandling och tappning, har lagrats i rumstemperatur sedan 2006: tegelkantat, ganska stor, mogen doft med hygglig komplexitet, inslag av rostad ek, vanilj och frukt och bär i en mix av mörka och röda bär, medelfylligt, lång, ren eftersmak, saknar lite syra och är på fenoliskt ej mogen Rubins typiska vis grovhugget, annars ursprungstypiskt och ganska okej, bättre än förväntat. Queen.
Leon Dormido: äntligen!
Skam till sägandes fanns det ingen Leon Dormido ”Tempranillo, Garnacha” eller Leon Dormido ”Reserva” i Systembolagets beställningssortiment den första juli, som vinifierat påstått. Enligt importören berodde detta på en pinsamt sömnig logistikpartner. Dock finns de båda vinerna nu i lager och som sommaren och grillsäsongen äntligen är här har ni i ett slag fått två bra, nya grillvinsalternativ: ”Tempranillo, Garnacha” (59 kr!) för er som vill ha ren och rå frukt kastad i näsan och ”Reserva” (89 kr) för er som vill ha ek-stukat vin i den klassiska Rioja-skolan utan att för den skull gå vilse i uttorkade fåror. Har någon missat storasyskonet ”Leon Dormido” (149 kr) finns även det att tillgå och det behöver inte beställas.