Har precis fått ett hemligt e-mail från Mr. Raheema Abdul. Av säkerhetsskäl kan han inte ringa mig just nu men han vill ändå via mail be om hjälp. På en franska som får er utsände i frankofonins hemland att låta infödd förklarar förmodligen Mr Raheema Abdul att om jag bara hjälper till lite kommer jag bli rikaste rik eftersom han och jag ska dela på en större förmögenhet som en känd men ännu icke vid namn nämnd person placerat i hans bank. Och nu kan vi sno den. Klart jag hänger på.
Vad jag ska göra med min del av förmögenheten? Ja, inte gömma den hos opålitliga personer som Mr Raheema Abdul i alla fall. Eller en liten, oberoende och ärlig bank som
Sparbanken Boken i Skånes Fagerhult, en bank som förmodligen aldrig varken har eller kommer syssla med fiffiga lösningar för sina kunder och särskilt inte om man, som i mitt fall, kan misstänka brott bakom pengaansamlingen. Har däremot hört talas om en pålitlig och kreativ partner i Panama som jag vet att min svenska jättebank arbetar med – ska nu kolla med kontoret hemmavid om de med bistånd av sina försänkningar i Mellanamerika kan hjälpa mig att gömma undan degen på ett säkert och effektivt vis.
Mossack Fonseca, partnern i Panama, vet jag är bra. Rami Maklouf använder den och det räcker för mig. Rami var som ni säkert vet den som tog över det mesta av de av den syriska statens tillgångar som ”såldes” ut när Hafez al-Assad förberedde sitt frånfälle och sonens Bashar övertagande av makten. Det gjorde kusin Rami till ett rikt troll och som alla andra sådana var han tvungen att gömma undan pengarna ifall folket skulle få för sig att de och inte han var rättmätig ägare till landets duty free-shopar, telefonbolag och annat som Hafez i en stund av gudomlig givmildhet delade ut till sina släktingar. Värt att nämnas, för att understryka hur klokt det där var, är att Hafez förmodligen inte haft råd att bomba sina undersåtar om han inte fått ta del av avkastningen på folkets tidigare tillgångar som Rafi så klokt investerat i Panama, vilket visar att den här typen av kleptomani-ekonomi fungerar: gör någon tillräckligt rik så regnar det snart på alla, låt vara att det i det här fallet är bomber. Jultomten är, med undantag för George W Bush och hans givmilda kompisar i Irak, varken amerikan, svensk, finsk eller tysk, han är syrier. Eller möjligen ryss. För det har suttit många andra givmilda herrar vid makten i vårt östra grannland också.
När rövar- och maffiaekonomin släpptes loss efter det att Gorbatjov utmanövrerats av missbrukaren och den inte längre helt tillräknelige Boris Jeltsin fördes bland annat av i Väst
naivt och ogenomtänkt hyllade hjältar som Jegor Gajdar i rask takt gemensamma egendomar över till ett fåtal giriga händer som, för att vara på den säkra sidan, snabbt flyttade tillgångarna så långt från de tidigare ägarna som möjligt. Och var tror ni en del av de pengarna hamnade om inte hos mina framtida parters i Panama! Bättre rekommendationer kan man knappast få. I väntan på nästa meddelande från min vän Mr Rameen Abdul ska jag nu ut och köpa mig en panamahatt för nästa semestertripp får bli en kryssning på den berömda kanalen i mina pengars nya hemland.
Sveriges Domstolar där jag ombeds gå till domstolens webbplats och bekräfta att jag kommer till min rättegång och det kan jag väl göra men när jag kollar vem som skickat mailet visar det sig vara 
Detta har gett oss dagens situation då de som tittar på program som Mellon, Idol och Let’s dance är åtta år eller är vuxna som gör sina åttaåringar sällskap framför televisionsapparaten eftersom det är ett succéartat sätt att mysa fredag och lördag. Med andra ord är det självklart att artister som sjunger gammaldags svensktopp eller beter sig som om de är närmare 20 än 10 och än värre närmare 30 än 20 inte har en chans.
Enligt 
Det som vinifierat framförallt följt och följer här är användningen av bekämpningsmedel i världens vingårdar. Rapporten från 2008 visar tydligt att i EU illlegala substanser fortsatt används i vingårdar utanför Europa. Enligt en 
Samtidigt är bordsdruvor kanske den frukt som enligt flera undersökningar innehåller mest och flest rester av växtskyddsmedel. Förklaringen är att bordsdruvor är betydlig hårdare drivna än druvor för vinframställning. Många gånger känsliga druvor som odlas med mer vatten, mer gödning och mer bekämpningsmedel. Detta för att druvorna ska se ut på ett sådant sätt att konsumenten väljer dem i butiken.
Ytterligare ett skäl till att innehållet av rester är lägre i vinet är att bonden inte får spruta nära inpå skörden och att flera ämnen, som koppar, elimineras i samband med att jäst och utfällningar faller till botten efter jäsningen. Avseende till exempel koppar är det vanligtvis så att eventuella rester av koppar i vinet kommer från kopplingar och pumpar med koppardetaljer eller koppar som tillsatts vin för att häva en reduktion.
Sist men inte minst och intill tjatig tydlighet: det är det högintensiva vinbruket som kräver vatten, gödsel och mycket växtskydd. Det är vanligtvis också vin sprunget ur storproduktion som i undantagsfall måste behandlas med koppar. Med andra ord ökar risken för rester av bekämpningsmedel med lågt pris.
PS Avseende bordsdruvorna finns det goda skäl att undvika dessa såvida inte tydliga garantier ges för druvornas ursprung och det finns information om hur de odlats och samma sak här: är priset för lågt är det garanterat inte Guds bästa druvor.
Här får vi följa den grävande gruppens Spotlight arbete med att kartlägga och avslöja de utbredda sexuella övergreppen inom den katolska kyrkan. Ingen action, inga smarta dialoger, bara hårt, grävande arbete, där vi får en rimligtvis god bild av hur allt hände. Vi får också klart för oss vikten av att vi på något vis behåller ett antal grävande journalister och rent av grupper och tidningar även i framtiden.
Kort sagt kan den ostfrallesugna individen knappt tro sina ögon då den hittar en nästan gammaldags ostfralla i form av en så kallad källarfranska som är så sprängfylld av plastaktig ost att det vattnas både i ögonen och munnen och det är med största svårighet hen medan saliven droppar och skvätter får fram ett sluddrigt ”en ostfralla, tack!”, men döm då om den förvåning och den besvikelse som sänker sig över den ostfralleglada vandraren på livets stig då den, just som den ska sätta tänderna i den himmelska mackan, känner att det osar paprika om den nyss nämnda matbiten!
