Medielandskapet är statt i hastig förändring. Samtidigt som alltfler kanaler växer fram och emellanåt tangerar avslöjanden av gigantiska mått, som wikileaks, monteras den traditionella journalistiken och de bärande medierna långsamt ner. Om de båda sistnämnda sakerna skedde genom att de undan för undan försvann vore det en sak, men som det nu är finns de kvar med fortsatt fullt förtroende trots att journalisterna försvinner eller sätts att massproducera med negativa följder för kvaliteten på det för demokratin så betydelsefulla journalistiska arbetet. En vid en ytlig betraktelse inte särskilt viktig del av allt detta är, att massmedierna börjat saluföra produkter, antingen rakt av eller via klubbar av olika slag. Det är inte svårt att förstå den på kort sikt framgångsrika ekonomiska sidan av saken, men i grunden rör vi här vid något så viktigt som pressens trovärdighet och därmed en av demokratins grundvalar. Kort sagt: hur seriöst är det att å läsarnas vägnar bedöma produkter, till exempel vin, samtidigt som man säljer vin via en egen klubb? I alla tider har den som försökt göra annonsblad av seriösa medier hävdat, att ”det är fråga om helt separat avdelningar”. Detta har varit och är fortsatt kvalificerat struntprat. Men om nu tidningsutgivarna inte har vett att inse sakens i grunden allvarliga natur är det upp till envar att inse att varje massmedium som säljer produkter det samtidigt är satt att kritisera saknar trovärdighet. Musik på det.
Kategoriarkiv: Världen
Ugandisk kraka söker maka
I dessa juletider, då vi ska rannsaka oss själva och det gångna årets göranden och havanden, har vinifierat drabbats av insikten om den orättvisa som begicks i samband med inlägget ”Rysk krake söker make”, för hur exkluderande mot kvinnor som söker kvinnor var inte det? Visst, den ryske garderobiärens desperata rop på en likasinnad man
och övertydliga vilja att komma ut ur garderoben förtjänade att tas på allvar, men vad så med kvinnorna: finns det ingen desperat kraka som söker maka? Jovisst, gör det det. vinifierat har funnit ett riktigt klipp i Rebecca Kadaga. Hon har ett bra jobb, talesman, bara en sådan sak, i det ugandiska parlamentet, där hon använder sin position till att skrika ut sin desperation och vilja att komma ut med sitt rätta jag, som hon för närvarande döljer bakom en homofobisk retorik som på intet vis står den ryske kraken i St Petersburg efter. Här är hon på film, en riktig godbit med schvung i retoriken och en uppenbart självtänkande åhörarskara, här kan man läsa lite mer om när hon härförleden var och ropade på hjälp i Kanada och här, slutligen, får hon välförtjänt uppmärksamhet i Qx, som håller koll på alla de rop om hjälp som ständigt strömmar in från Jordens alla hörn. Och precis som med Peter Griffin-dubbegångaren i St Petersburg är det först till kvarn som gäller tjejer!
Närodlad skolmat & TSOOL
I Frankrike håller vi oss med regionala styren. Dessa kallar vi, mest beroende på att vi talar franska, Conseil Général. Nu har mitt regionalstyre bestämt att 20 % av maten som
serveras områdets högstadieelever ska komma från lokala, gärna ekologiska, odlare och producenter. I senaste numret av den lokala bondeblaskan, ”En Pays Varois”, söker styret nu ändå fler lokala producenter av ost, grönsaker, kött och annat som man kan tänka sig att högstadieeleverna petar i sig. Vet inte hur det är i Sverige, men det här känns väldigt rätt. Snart är det färdigspelat för TSOOL så vi tar tillfället i akt att hylla dem här och nu.
Snuskigt om snuskrig & en intressant husmäklare
När handelsminister Ewa Björling historie- och aningslöst och på en iögonfallande naiv jakt efter lösummerväljare hotar Europa med ”fullskaligt” krig är det illa; när man inser att krigsförklaringen gäller det, i ett större perspektiv inte särskilt viktiga, exportförbudet för
snus blir uttalandet på ett imponerande vis smaklöst. Inga pepparkakor till henne i år… För övrigt: EU ska, naturligtvis, inte lägga sig i snusförsäljningen i Sverige. Däremot måste det vara EU:s rätt att skydda sina barns för närvarande oberoende överläppar mot de svenska snuskapitalisternas hänsynslösa försök att exploatera sina europeiska medmänniskors munnar. Sist men inte minst: i en annons i dagens SvD berättar mäklarfirman Erik Olsson att den ”enligt en undersökning fick… i genomsnitt 6,3 % bättre betalt än snittet på marknaden”. vinifierats tips till hugade spekulanter är följaktligen, att inte arbeta med Erik Olsson och spara 6,3 % på köpeskillingen. Snusfilm.
SB, CSR & ZA
Systembolaget har tagit fram en uppförandekod, som leverantörer och leverantörers leverantörer ska följa. Bra. Butikspersonal tar en viss politisk risk och ställer sig med skyltar och bokstavligt bakom Afrikagrupperna och stödet till de sydafrikanska lantarbetarnas krav på anständiga löner. Fantastiskt. Men. Systembolaget efterfrågar via sin offentliga upphandling gång efter annan vin till priser som omöjligen kan leva upp till den egna uppförandekoden. Kort sagt kostar det att betala korrekta löner och att vara korrekt mot naturen. Genom att tvinga ner priserna på det här viset uppmanar Systembolaget, rimligtvis genom sin okunskap, arbetsgivaren till att fortsätta betala oacceptabelt låga löner. Vad butikspersonalen anbelangar kan den göra en verklig insats för lantarbetarnas krav genom att vägra sälja de billigaste vinerna, det skulle vara betydligt mer effektivt än att posera med ofarliga skyltar. I övrigt gäller att en importör som påstår sig vilja vara politiskt korrekt i just det här fallet måste avstå från att handla med de ohemult billiga vinerna och du som konsument kan avstå från att köpa de billigaste produkterna – det är ett mycket effektiv sätt att påverka.
Bättre och sämre dag för dag
Tre saker som blivit bättre under min livstid: 1. Bättre utbildad vårdpersonal, bättre utrustning och medicin. 2. Bättre snöröjningsmaskiner. 3. Bättre utbildade och fler poliser. Tre saker som blivit sämre under min livstid: 1. Sämre vård, där kunden reducerats från patient till kostnadsställe, som i primärvården effektivt hålls på avstånd med hjälp av en telefon. 2. Sämre snöröjning. 3. Sämre uppklarningsprocent på ett flertal brott, färre poliser ute i samhället.
Skördeintervju med TV-sporten
”Hur känns det?” ”Näämen de känns bra, man va litrött på slute men allt gick bra.” ”Vad avgjorde skörden, att utfallet blev så bra?” ”Näämen vi jobba bra ihop, som ett lag, vi ville mycke.” ”Vad säger du om din egen insats, du valde att plocka chardonnay-druvorna just före regnen?” ”Näämen man få va nöjd.” ”Vad säger du om att årets skörd utsetts till seklets årgång?” ”Näämen de e alltid så när druvorna blir lätt övermogna eller när branschen ser att de finns pengar i omlopp.” ”Vad tror du om nästa års skörd?” ”Nämen de e bara å gå ut å göra sitt bästa, vi gör alltid vårt bästa, de e de bästa man kan göra.”
Grumpy Sunday & Julsång
Satt som bäst och retade upp mig på att ingen manager, skivbolagsmänniska, vän eller karriärcoach hindrat Jöback från att göra en julskiva, när jag påminde mig själv om hur irriterande det var med den där annars utmärkte kyparen på innekrogen i Stockholm, då
för ett par veckor sedan, innan jag drog till Sydamerika. När jag ville ha en dessert med smak av ”pain d´épices”, uttalas ”pän depiss” och betyder ungefär ”kryddat bröd” och påminner om pepparkaka i smaken, rättade karlen mig tvåfaldigt genom att, liksom i förbigående och för att understryka att ”här måste vi nog utbilda farbror lite”, säga ”jaha, ’pän depick’”. Så vad stod då karlen och sa, jo ”pain des pics” och det betyder ”spaderbröd”. Allvarligt! Det är som att rätta någon och säga att det heter bannkaka med liktånsylt och gädde. Annat som kommer en i tankarna denna sura söndag är, att jag faktiskt kan vara med i X Factor eftersom man inte behöver kunna sjunga rent, men vem vill å andra sidan vara med i X Factor? Den sista tanken är synnerligen irriterande. Som tur är relanserar TV4 ”Farmen” i början av 2013. Äntligen! Slutligen: Eat this, Jöbacks usla rådgivare!
Riksdagens rättmätiga clowner
När showmannen Juholt avgått och ett spjuveraktigt KD flyttat fokus från pseudo- till realpolitik, kommer äntligen SD till sin rätt och får den uppmärksamhet som det strävsamma partiet förtjänar. Tveklöst är det stor underhållning partiets stormtrupp ”Järnrören” bjuder på i sin film och när sedan ungdomsförbundets man, triggad av händelsen, går till angrepp och raskt avväpnas förlänger det upplevelsen. Som grädde på moset har vi så partiets förklaring till riksdagsmannens, Lars Isovaara, spottande och grymtande: han grät och snyftade. Ungefär som ”Järnrören” som hela tiden var polisens bästa barn och snudd på lipade när de blev hotade av ett vingligt och otäckt fyllo. Mitt i natten dessutom! Ögontjäneri är ordet för den moderne sverigedemokraten. Inget nytt i det, men när partiet gör underhållning av sin favoritsysselsättning, ska det ha cred för det. Tack! Dock måste vän av ordning fråga sig om inte Isovaaras nattliga rullstolstur i veckan var ett fyllerace av Guds nåde? Kort sagt förefaller han ha supit bort både väska och nyckel innan han satte sig i stolen och körde hemåt. Självklart måste man också undra huruvida det var fråga om rullonykterhet eller rullfylla, eller vad det nu kan kallas (inte ratt, inte styre)? Om det stämmer att han slet omkull på Riksbron (var det väl?) bör det luta åt det sistnämnda.
Fel om Sd
Äsch, det blev ju fel om Sd i förra inlägget. Sd:s nya slogan är, förstås: ”Rör, min kompis.”