Precis i tid för att glädjas med Frölunda anlände er utsände i de västsvenska tassemarkerna först till Göteborg och därefter till Varberg och Tvååker och rätt som det var låg Ästad Vingård där som en hägring i Åkullas naturreservat – Ästad Vingård, platsen där den tidigare nämnde skulle inställa sig för tjänstgöring.
Sagt och gjort. Hann knappt anlända förrän en provning av några av gårdens första provviner och ett gäng kollegor från Sverige stod uppdukade. Utan att förlora sig i detaljerna konstaterade vi att Ästads halvtorra viner från 2014 och 2015 och det torra från 2015 står sig bra i den inhemska konkurrensen.
Dagen därpå började det egentliga arbetet med en utvärdering av det mesta som gjorts så här långt. Som torde ha framgått av andra stycket ser det på det stora hela bra ut. Gårdens tredjevin, ett halvtorrt, som gjordes 2014 och 2015 ligger i och med den senare årgången ungefär där det ska ligga. Vi talar om ett okomplicerat, lättillgängligt och friskt vin som fungerar både i bersån och till sushin.
Gårdens andravin är en torr, lätt ekad uppenbarelse. Den gjordes 2014 men inte 2015 av den enkla och tråkiga anledningen att couluren tog blommorna under blomningen och därmed uteblev volymerna. Vid en ”normal” coulure ryker kanske 20 och högst 40 procent av totalen, här gick nästan allt förlorat, varför fokus 2015 var att alls få till förstavinet, och det som blev över fick användas för trejdevinet, det halvtorra ovan. Nog av. Torra vinet från 2014 är idag ett vin att prova på plats och till någon av de rätter köket specialkomponerat för drycken. Ni blir inte besvikna. Och vi, vi återkommer förhoppnings nästa år med ett finfint, torrt, lätt ekat vin från 2016.
Sist men inte minst Ästads mousserande! Det här är förstavinet och det är inte fel alls att säga att Ästad producerar mousserande vin – de stilla är mer att betrakta som spännande komplement. Att förstavinet görs bubblande enligt den traditionella metoden med en andra jäsning på flaska gör att det tar lång tid att producera. Årgången 2013 lärde vi oss mest hur de nya maskinerna på gården fungerar. Men redan 2014 fick vi till det riktigt bra. Inte exakt där vi vill vara – det tar förmodligen ytterligare 30-40 år – men redan om fyra-fem år vet vi nog ganska väl hur slipstenen ska dras. Är då 2014 inte bra alls? Tvärtom! Det är bättre än vi vågat hoppas och verkligen inget att skämmas för. Men det tar tid att hitta rätt. Nu har vi kommit så långt att vi kunnat jämföra olika degrogeringsdatum upp till 12 månader. Det innebär att vi bara har två år kvar på den utvärderingen… Samtidigt är våra 12 månaders bäbisar så bra att fler bör få tillfälle att smaka på dem. Hur det blir med den saken ligger i Ästads egna händer så om detta kan vi bara hoppas.
Innebär en sådan här tidig start på säsongen att det blir tidig skörd? Nej, det går inte att dra några slutsatser av en tidig knoppning. Ofta infaller blomningen vid ungefär samma datum oavsett om saven stigit tidigt eller sent – såvida inte vädret är exceptionellt, men det är det sällan i mer varma lägen. Mer avgörande för skördedatumet är vädret mot slutet av säsongen, alltså från det druvorna på allvar börjar ta färg och mogna.
Kort om Abdyika och Valago och vi börjar med den senare: de första provvinerna från 2014 blev inget vidare, som HR:en vet var vädret uselt och odlingen inte alls förberedd på det. 2015 blev allt lite bättre och förhoppningsvis kommer odlingen skötas rätt helt och hållet nu i år. Vinerna från 2015 utvecklas väl. Utmaningen för Valago är att bygga en marknad, att skapa en efterfrågan. Förhandlingar pågår med både ett par stora restaurangkedjor i Bulgarien och kinesiska importörer. Vart det leder återstår att se. Klart är att Valago inte kan räkna med att få fullt betalt för sina viner förrän om ett par år – om allt fortsätter utvecklas väl. De här vinerna finns inte i Sverige.
1.Les Lauzeraies 2014 öppen en vecka, drygt halvfull flaska, ganska svalt lagrat: Att vinet skulle klara en vecka i öppnad form är ingen överraskning, trots att det är s a s fjolårets vin – Tavel blir oftast bättre med något års lagring. Frågan var dock hur pass väl vinet skulle klara provet. Svaret är att det klarade sig galant. Enligt uppgift kommer årgången 2014 bara att säljas i Sverige till och med sista april. Därefter byts undan för undan vinerna i butikerna ut till årgången 2015. Bra för alla er som absolut vill ha senaste årgången. Synd för oss som gillar när välgjorda och välkonstruerade roséviner får lite mognad och visar mineraltoner och en syrabalans de inte är i närheten av som unga. För er som vill passa på innan det här vinet slutar säljas är det 
Rent krasst innebär det här att vi vinmakare äntligen kan manipulera vinets konsistens utan att bry oss om skördetillfället, jäsningstemperaturen, vilken jäst som används, om musten är mättad på näring eller inte och så vidare. Kort sagt kan vi nu plocka druvorna så snart de nått en mognad halvvägs jämfört med dagens vanliga mått varmed konsumenten kommer kunna njuta av viner med full smak och fyllighet till halva alkoholstyrkan. Förhoppningsvis låter statsmakterna alkoholskatten ligga orörd – det skulle medföra kraftigt sänkta priser på vinerna framöver. Enligt uppgift har Lallemand redan ingått avtal med Geisenheim och till skörden 2017 kan vi räkna med att det tredje tanninet kommer finnas tillgängligt på en kommersiell basis för världens vinmakare.
Nu kan någon invända att det finns år då det går snabbare. Det stämmer. Precis som det stämmer att det finns år som tar ändå längre tid. Och det är mycket ovanligt att ett rosévin på naturlig väg hinner bli klart före utgången av januari. Däremot kan man förstås påskynda processerna. Det finns många processhjälpmedel för detta.
Ja, med tanke på det där fräcka tillägget förtjänar egentligen frågeställaren inget svar men då fräckheten är ett diskutabelt fantasifoster hos svaranden själv skulle det vara djupt orättvist att inte svara på frågan om rosévinernas med tiden allt högre färgintensitet, detta inte minst med tanke på den teaser som återfinns i rubriken och som bjuder in till en annan fråga: Vad menar du, påverkar svavlet rosévinets färg?
Som tidigare påpekats är ett återkommande problem i vindebatten att allt så lättvindigt blir svart eller vitt. Till och med då professorer uttalar sig. Det är lite skumt det där för i botten brukar fundamentalistiska uttalanden grunda sig på osäkerhet och bristande kunskap. Hursomhaver, i artikeln går någon till storms mot koppar i vinodlingen och menar att syntetiska bekämpningsmedel alltid är bättre än tungmetallerna i ekologisk odling och vips så är det svart och vitt så att eko-odlingen är direkt skadlig för miljön.
Vi inledde med ett exempel på ett rent och tämligen enkelt vardagsvin där rättfram frukt ska spela huvudrollen: Domaine de Brescou ”Carisma” 2013 (finns i bs för den som är intresserad, nr 79021, 89 sek). Därefter jämförde vi Rioja-vinet 