Som nyss framgått på vinifierat.se ser det mycket lovande ut i Languedoc i år och övriga Sydfrankrike, det vill säga i första hand Provence, vill inte vara sämre. Efter många sorger och besvär visar det sig att kvaliteten blir riktigt bra här, inte minst fräscha, bra roséviner och mycket druvtypiska karakteristika framförallt avseende rödvinerna. Med tanke på det som varit haver är det omöjligt att tala om superskörd här, men det är definitivt ytterligare en toppårgång – den enda dåliga årgången i Provence mellan 1998 och 2010 är för övrigt 2002. Sådant flyt har vi haft här det senaste decenniet (å andra sidan var merparten av åren på 1990-talet tämligen besvärliga).
Kategoriarkiv: Vinproduktion
Sannolik superskörd i Languedoc
Det ser inte bättre ut än att det blir ett exceptionellt bra år i Languedoc med omnejd i år. I alla fall inte om man ska döma av tongångarna hos stora kooperativet Val d´Orbieu (basen i Narbonne), som jag nyligen besökte, och från ”min egen” gård Domaine de Brescou (Pezenas), vilken jag precis kommit hem från. Började arbeta med Brescou 2006 och även om vi gjort framsteg varje år och även om södra Frankrike begåvats med flera bra årgångar 2006 – 2009 är 2010 enastående. Det mest fantastiska är att alla druvor verkar bli riktigt bra – något som är mycket ovanligt. Personligen är jag mest glad över Pinot noir – vinet som äntligen verkar vilja göra oss till viljes och bete sig så som vi vill att det ska bete sig. Kvar att plocka är Cabernet sauvignon och Carignan (tas in den här veckan och i början av nästa vecka) – en inspektion i vingården i dag gav vid handen att även dessa är exceptionellt bra i år. Att det skulle bli så här bra trodde vi inte i juni, då regnet vräkte ner och mjöldaggen for fram bland rankorna som den farsot den är.
Hur gick det???
Ursäkta alla ni som inte kunnat sova sedan förra inlägget! Alla ni som undrar: hur gick det??? Jo, tack det gick bra. Så småningom. All Syrah kunde bärgas som planerat och nu jäser druvorna för fulla tankar i vinkällaren. Sedan sist har vi även hunnit köra in de sista druvorna för rosévin (Rolle och lite mer Cinsaut) och Cabernet sauvignon för rött. Den bevandrade ampelografen kanske undrar varför vi kör in Cabernet så tätt in på Syrah. Borde det inte gå någon vecka däremellan? Tanken är inte fel, men allt beror på hur man avser sätta ihop slutprodukterna och på Château L´Arnaude gör vi i år blott ett druvvin, en ren Syrah, och det i så liten upplaga som 300 liter (Wallin Confidential Syrah). Övriga druvor, inklusive merparten av Syrah, kommer att ingå, i olika kombinationer, i gårdens tre ”riktiga” viner: L´Arnaude, Château L´Arnaude och Wallin.Återstår att plocka nu gör Rolle för vitt (tas i natt) och Carignan (tas i morgon, om vädret tillåter) – jag lovar att återkomma med information om detta så slappna nu bara av och ta en välbehövlig natts sömn.
Regn & avbruten skörd
Väl hemma i Provence har jag varit på Château L´Arnaude, där skörden är i full gång, eller nästan (se nedan). Hittills har det mesta av druvorna avsedda för rosévin körts in (Grenache, Cinsaut och ”rosé – Syrah ”) samt Grenache för rött vin. Igår började vi plocka Syrah för rödvin. Hälften togs in i går eftermiddag, resten skulle tas idag, men av det blev intet. Inatt började det regna och även om det varit uppehåll idag avvaktar vi med resterande delen Syrah tills allt stabiliserats igen. Man kan fråga sig om sådana här avbrott har stor betydelse för resultatet? Svaret är både ja och nej. I år lär det inte ha någon betydelse alls på Château L´Arnaude. Druvorna är stabila och det har kommit regn med jämna mellanrum de senaste veckorna. År då det varit långvarig torka eller då det redan regnat mycket kan nederbörd under skörden vara mycket negativt; det kan leda till rötangrepp av olika slag, skapa obalans i druvan, få druvorna att spricka och en del annat som man inte vill ska hända. Så, hur är då kvaliteten på Château L´Arnaude så här långt? Mycket bra, det ser ut som att året kan bli lika bra som 2009. Däremot är, som tidigare signalerats på vinifierat.se, volymerna rejält ned i hela området.
Steve Buscemi, Jim Jarmusch, Joe Strummer & The Mescaleros m fl önskar Trevlig helg
Saperavi
Koktebels vingårdar ligger nästan uteslutande i eller vid foten av den bergsformation som reser sig ur havet nära orten Koktebel och sedan söker sig inåt land. Undantaget utgörs av 260 Ha – tja, har man 1600 Ha är inte 260 Ha så märkvärdigt – som återfinns på den stäpp som breder ut sig på andra sidan bergen och så långt ögat kan nå. Här är jorden svart och fertil och druvorna får naturligt en högre syra. Rankorna är mer utsatta för vinden och påverkas inte av havet på samma sätt som nära bergen. Här återfinns det fåtal hektar Saperavi Koktebel äger. Idag var jag och tittade till dem. Ukrainarna ville skörda, men det blev njet. Vi tar de druvorna om några dagar. Lite chansning från min sida, eftersom det är första gången jag arbetar med Saperavi, men risken att gå vilse är liten. Saperavi-druvorna är oerhört rika på färg och kärnorna blir först röda för att sedan bli rödsvarta när de når full mognad. Syran är naturligt hög – men som med all frukt avhängig mognadsgraden. Spännande smak, som det är en utmaning om att kunna hantera i vinifieringsprocessen. Fortsättning lär följa.
Vinmakare & storhetsvansinne
Startade min vinmakarkarriär med 10 Ha (Domaine Rabiega). Lade under nio år till 35 Ha (Château d´Esclans). Sedan jag började på heltid som vinmakarkonsult har jag i huvudsak uppdragsgivare med mindre än 30 Ha vingård. Dock höjer Koktebel mitt snitt avsevärt. Hela 1600 Ha har jag att leka med här. I år skördar vi 1260 Ha. För detta har jag 300 fast anställda vingårdsarbetare samt 100 extra inhyrda personer för skörden. Plus hela staben vid vineriet förstås. I torsdags, i går och idag skördade vi på fyra fronter. 100 pax per front. Lätt att gå vilse i den pannkakan. Men kul.
Vin, kaffe & choklad
På tal om konkurrensutsatt kaffe: har ni också fått er serverade historier om unika kaffe-luktande kloner av Pinotage och om speciella delar av vingården, ”blocs”, som skänker vinerna en doft och smak av choklad? Utmärkta koncept, tycker jag. Och, förstås, lögnaktiga. Vilket inte hindrar att man kan tycka om vinerna. Eller inte. Hur som så är det ingen match att göra sådana här viner: vinvärldens muzak. Här får ni, kära vinifieratläsare, ett par gratisrecept:
Kaffevin: 1. Tag en must eller ett vin med den koncentration som priset kräver. 2. (Jäs och) Tillsätt ekstavar av typen ”high mocca”. 3. Låt dra. 4. Klart.
Chokladvin: 1. Tag en must eller ett vin med den koncentration som priset kräver. 2. (Jäs och) Tillsätt ekstavar av typen ”high chocolate”. 3. Låt dra. 4. Klart.
Slutligen, om du är sommelier: Du har närmast en skyldighet att inte berätta detta för dina gäster. Vill gästen tro – och det vill den säkert – på snarvel så ska den få snarvel. På krogen går sannolikt en nöjd kund alltid före sanningen. Åtminstone har jag alltid uppskattat de, oftast övertygande framförda, historier jag fått mig serverade tillsammans med vinet, även om dessa understundom uppenbarligen varit lögnaktiga, för vem, handen på hjärtat, älskar inte historier om vingårdshörn som ger speciella dofter eller eremitiska vinbönder som ligger gömda i diket medan man går och knackar dörr.
Konkurrensutsatt kaffe
Ibland vill Systembolaget ”konkurrensutsätta” produkter. Om detta beror på krav från EU eller om det är en egen idé vet jag inte. Helt okej är det dock inte alltid. Just nu finns en offert ute för ett vin som direkt utmanar succén Café Culture (som, är det bäst att tillägga, jag inte har något som helst med att göra). Skälet till att jag är skeptisk är att oavsett vad vi tycker om Café Culture så är det ett vin och ett koncept som någon framgångsrikt tänkt fram och producerat och – efter en egen insats av kunnande, arbete, pengar och tid – gjort till en succé. Så till den milda grad för övrigt att flera vinskribenter och sommelierer på fullt allvar förklarat att vinet görs på en speciell ”kaffe-klon” av Pinotage (wow! det är en av de bästa, lögnaktiga storytelling-historier jag både hört och, inte minst, sett lyckas). När nu ett sådant här förvisso extremt stajlat vin ”konkurrensutsätts” är det alltså fritt fram för alla copy cats och andra halvdana vinmakare och producenter att profitera på originalet. Lika trist som när man hör någon annans musik lysa igenom i en meningslös hit.
Avstängda vinstockar, N.Y. & Slow Burn
I inlägget om skörden i Languedoc nämner jag att ett par fält med unga stockar ”stängt av sig själva” till följd av torkan. Vad menas med detta, kan man kanske undra? Jo, vinrankan är en överlevare och gör vad den kan för att klara de rådande omständigheterna. När det blir för torrt slutar den helt sonika producera frukt och koncentrerar sig på överlevnad. Detta kan leda till att druvorna lämnas åt sitt öde, halvt mogna.
Vintips: ”Ungdomlig, mycket fruktig doft med fatkaraktär, inslag av persika, ananas, smörkola och vanilj; torrt, mycket fruktigt vin med fatkaraktär, inslag av tropisk frukt, vanilj, smörkola, nötter och citrus.”
Ett knippe glada New York-bor & David Bowie förgyller vår fredag.
Skörden Languedoc 2010
Det här året är inte helt olikt 2009: mycket regn under våren och försommaren, sedan torrt och varmt. Ifjor stack mognaden iväg i en rasande fart. I år verkar det gå mer sansat till. På Domaine de Brescou har vi kört in Grenache (mycket små druvor, dessutom mycket coulure i år = liten skörd), Pinot noir del 1 (ovanligt uppblåsta druvor = stor skörd; Pinot noir del 1 används för rosévinet ”Fleur d´Été”), Chardonnay del 1 och Viognier del 1 (vi skördar i två omgångar för bevarad fräschör och bästa balans i vinet, båda mycket lovande, normala kvantiteter eller något större). F ö ser allt bra ut förutom något fält med unga stockar där rankorna stängt av sig, p g a torkan.