Kategoriarkiv: Vinvärlden

Rioja Sommelier Award 2011

Publicerat av
Svara

Sedan några år tävlar flera av landets sommelierskolor om att bli bäst på Rioja. Bakom tävlingen står ”Det nya Rioja”. Statusen på tävlingen är hög. Här har flera av landets sommelierer eller blivande sommelierer fått sitt elddop och trots att flera av deltagarna inte hunnit studera ämnet ”sommelieri” särskilt länge är kvaliteten på de tävlande hög. De svåra frågorna, och de knepiga praktiska momenten, till trots, klarade sig årets tre lag – från Restaurangakademien, Gustibus och Grythyttan – mycket bra. Allra bäst klarade sig laget från Grythyttan och vi gratulerar det till segern! Och ni andra får här ett Rioja-tips att suga i er vid första bästa tillfälle – går att lagra i förfärligt många år, men är trots det gott att dricka redan nu.

Etiopiskt vin tar höjd

Publicerat av
2

Enligt e-lettre de vitisphere planterade italienarna vin i, det de facto avseende klimatet ganska mångfacetterade, Etiopien, när de ockuperade landet, 1936 – 41. För några år sedan köpte den gigantiska, franska firman Castel 300 ha i landet, av dessa planterade man snart 125, belägna inte långt från sjön Ziway, nära Rift Valley och på 1600 meters höjd över havet – m.a.o. en av världens högst belägna vinodlingar (påminner här om att självaste Mount Kenya, förvisso i Kenya, men snudd på rakt under Ekvatorn, har en snöklädd topp, breddgraden till trots). Druvorna man valt att satsa på är Merlot, Syrah, Cabernet sauvignon och Chardonnay (10 %). För att optimera kvaliteten avstår företaget från att skörda två gånger per år, vilket annars är möjlighet så här nära Ekvatorn.750 (!) personer har anställts för att sköta egendomen och totalt ligger investeringsplanen på 8,4 miljoner dollar. Målet är att göra ganska lätta och fruktiga viner. Första skörden har skett nu i början av november och vinerna kommer att lanseras under nästa år och säljas dels i Etiopien, dels till den enligt uppgift stora etiopiska populationen i USA.

Nytt från Vinvärlden

Publicerat av
Svara

Smått och gott från Vinets värld, plankat från senaste upplagan av Vitisphere: volymerna fortsätter minska i Spanien – de senaste tre åren har, till följd av EU-beslut, 90 000 ha vingård lagts ner, och i år förstärktes nedgången av det svåra vårvädret och mjöldaggsproblemen som följde i dess spår – och druvpriset ökade i år med mellan 15 och 20 % ; även i Italien minskar volymerna – här har drygt 30 000 ha vingård lagts ner de senaste tre åren, till det ska läggas så kallad ”grön skörd”, som enligt EU (CE 491/2009) innebär att ett fält skördas tidigt medan druvorna är gröna och att druvorna sedan kasseras, på så vis har bara på Sicilien 13 000 ha eliminerats i år – och man räknar med den minsta skörden på 60 år (räkna med kraftiga prisökningar…); enligt IWSR (International Wine & Spirit Research) kommer Kina om ett år att vara en större marknad för stilla vin än Storbritannien; Alsace tredje respektive femte största producent fusionerar när kooperativen i Obernai och Bestheim slår sina vinpåsar ihop, tillsammans blir de störst i regionen med sina totalt 1816 ha och 583 medlemmar; historien med falsk Pinot Noir, som producerats och hanterats via bland annat Maison Ducasse i Carcassonne och kooperativet Sieur d´Arques, rullar vidare med flera fängelse- och bötesstraff, samtidigt som försvarsadvokaterna konstaterar att det är konstigt att någon döms för svindleri när det inte finns någon käranden i ärendet och det gör det inte, menar advokaterna, på grund av att alla kände till ”svindleriet” (utom möjligen då slutkonsumenten).

Twoson-lunch med Anja & Giorgio Rivetti

Publicerat av
Svara

Årets andra Twoson-lunch ägde igår rum på Pontus by the Sea i Stockholm. Hedersgäster var Anja och Giorgio Rivetti från La Spinetta och skälet till detta var, att årets tredje Twoson-vin är en ren Barbera från La Spinettas vingård Gallina. Giorgio berättade för övrigt för den samlade skaran om hur hans familj köpte en Nebbiolo-vingård (Gallina) på vintern bara för att nästa år, då blad och druvklasar avslöjade den bittra sanningen, upptäcka att längst in, mitt i vingården, dolde sig två hektar Barbera – en druva vars pris på den tiden var en bråkdel av Nebbiolons. När Giorgio påtalade saken för säljaren, vars familj ägt gården i flera generationer, svarade denne ”verkligen?”. Lyckligtvis bestämde sig familjen Rivetti för att behålla odlingen som den var och idag producerar man där vad som måste anses vara kanske världens bästa Barbera – och Twosons medlemmar fick exklusivt tre magnum vardera från det fat som Twoson-kollegan och jag tyckte var bäst när vi var där och valde och vrakade häromåret. Kul är att, och detta är sant, Giorgio själv igår sa att Twosons Barbera 2005 är bättre än hans egen. Och hans finns dessutom bara på 75-centilitersbutelj. Jaja, skyll er själva ni som inte är medlemmar i Twoson. Tips på ett lättdrucket, kvalitetsalternativ för er som missat de ovan omtalade, unika och exklusiva magnumbuteljerna.

Ukraina – vad händer?

Publicerat av
Svara

Ja, vad händer på den ukrainska vittoffelfronten och vad händer med projektet i Koktebel och vad händer med Felix? Det undrar jag också. På senvåren i år hände det som redan hänt en gång tidigare under de ett och ett halvt åren jag arbetat med projektet: en ny majoritetsägare kom in och ändrade företagets inriktning. I det här fallet beslutade den nye majoritetsägaren att avbryta alla investerings- och utvecklingsprogram i företaget och på den vägen är det. Således är såväl jag som projektet stand by. Förhoppningsvis går dock Felix på i vittofflorna, som vanligt.

Döden i tanken

Publicerat av
Svara

Har precis kommit hem från Domaine de Brescou och Côtes du Thongue (Languedoc). Vädret i södra Frankrike har efter en lite skakig inledning på sommaren – mjöldaggsrisk mm – varit fantastiskt med regn när det skulle komma och ovanligt svala nätter i juli. Druvaromerna på de röda vinerna är magnifika – har aldrig tidigare stött på så rena aromer i de här trakterna. Nu på fredag avslutas skörden på Brescou med de sista Carignan-druvorna. Med tanke på det fantastiska året skulle man kunna tro att allt var frid och fröjd på gården, men dessvärre var alla nedslagna när jag var där. Orsaken var att en vinkällararbetare i förrgår omkom på en granngård i samband med att han gick in i en tom tank för att skyffla ut druvresterna sedan det färdigjästa vinet pumpats till en ny tank. När man går in i en tank efter jäsningen måste man alltid kontrollera att där finns syre, och inte bara klodioxid. Det gör man enkelt med en tändare eller ett ljus. För säkerhets skull ska någon stå utanför tanken när man går in och helst ska man ha ett rep kring kroppen så att den utanför snabbt kan dra ut en om man plötsligt slocknar av syrebristen. Uppenbarligen missade den erfarne vinkällararbetaren – 47 år och 20 års erfarenhet hjälpte inte – att vidta de här säkerhetsåtgärderna och innan de två övriga som befann sig i vinkällaren hade hunnit fatta vad som hänt var han död. Tyvärr händer sådant här fortfarande varje skörd och dessvärre inte bara någon enstaka gång.

Oktobersläppet och Systembolagets tågordning

Publicerat av
Svara

Såg i WOW News (www.wownews.se) en artikel om oktobersläppet, vilket skulle vara kanske det sämsta någonsin. Flera tillfrågade vinkritiker säger att kvaliteten blivit allt sämre på senare tid och oktober 11 är bottennappet, och, som jag uppfattade texten, anonyma företrädare för Systembolaget menar, att företaget sedan en tid fokuserar mer på att produkterna överensstämmer med offertens smakbeskrivning än att kvaliteten är högsta möjliga. Man skulle till detta också kunna lägga att Systembolaget på senare tid alltmer skärpt sin kontroll såväl av de produkter som offereras som av producenterna bakom produkterna. Båda de nyss nämnda sakerna innebär att det nu är lite svårare att hitta på en produkt och påstå att den finns fast den inte finns. Detta leder rimligtvis till en ärligare kamp mellan importörerna och… sämre kvalitet. Om man nu tänker sig att kvaliteten bland annat går ner därför att Systembolaget har fokus på offertens smakbeskrivning så måste försämringen bero på dåliga eller i vart fall felformulerade kravspecifikationer. Därför att man får de facto vad man frågar efter. En intressant synpunkt som framförs i artikeln är att kvaliteten också blir lidande på bekostnad av udda förpackningar som små boxar och pet-flaskor och frågan ställs i vems intresse detta sker. Tja, det sista vet jag inte så mycket om, men helt klart måste man sänka vinkostnaden om förpackningen kostar mer. Så vad kan man göra? Enkelt. Sluta leka vinmakare och göra egna och emellanåt om inte helt omöjliga så i vart fall paradoxala smakbeskrivningar; gör istället enkla specifikationer med fokus på kvalitet, fråga till exempel efter ”bästa möjliga rosé från AOP Côtes-de-Provence i prisklassen 70 – 79 sek” (vad är det då det? tja, det tror jag faktiskt att en tränad grupp provare med erfarenhet på området kan komma överens om och även om inte det här förslaget leder till den perfektaste av världar är den rimligtvis inte mindre perfekt än dagens värld – för övrigt torde ”bästa möjliga” vara överflödigt eftersom man i ett sådant här scenario kan utgå från att det alltid är det bästa av det efterfrågade som avses), och om smakbeskrivningar alls ska användas, gör dessa korta, enkla och som om en konsument skrivit dem, alltså i enkla termer som ”vi söker ett fruktigt och mjukt vin”. I den mån doft och smak ska beskrivas ska man kanske helt enkelt använda sina egna, utmärkta, butikssymboler för syra, sötma och fyllighet. Utöver det kan man slå fast saker som årgång och krav på garanterad volym och man kan förvisso ha önskemål eller krav på förpackningen, miljöhänsyn (odlingssätt, vattenåtgång) och CSR. Vill man ha en viss typ av låt säga Rioja, kan man förtydliga att man söker till exempel en modern Reserva. Möjligen kan man som avslutningen på ett sådant här inlägg konstatera, att det sannolikt också skulle vara bättre för kvaliteten om inköpen och lanseringarna var lite mer spridda över året och framförallt anpassade till produktionscyklerna på norra respektive södra halvklotet. Det skulle definitivt underlätta för producenterna och de importörer som aktivt arbetar för att förse Systembolaget och den svenska konsumenten med bästa möjliga viner.

Ny vinfrossa med Vinakademien & Helena Lindberg

Publicerat av
Svara

Igår samlades Vinakademien i Sverige samt de tidigare mottagare av Vinakademiens pris som kunde närvara. Inte minst var årets pristagare Helena Lindberg från Tenute di Biserno där – grattis till henne! Och så var det sedvanlig vinfrossa, allt, som alltid i det här sammanhanget, på magnum: Launois Grand Cru Blanc de Blancs 1999 (mogen, god, kanske väl mogen för en 99:a, men det kan också bero på att dosagen på hustypiskt vis är lite för hög, en champagne som nog de flesta gillar), Deutz Blanc de Blancs 1989 (viss mognad, förstås, men till skillnad från nyss nämnda 99:an snarast ung för sin ålder, god), Legras & Haas Grand Cru Blanc de Blancs 1995 (mogen, rund, lite rustik i hustypisk Chouilly-stil), Chablis Grand Cru ”Bougres” från J-M Brocard 1996 (stor, mogen, kraftfull, lång, god eftersmak med underbar mix av mognad och frisk syra och viss lie-karaktär), Maximin Grünhäuser Absberg Riseling Auslese 1997 (oerhört ursprungstypiskt, stor, härlig doft, symaskinsolja, Riesling, underbar syra som bryter perfekt mot sötman i eftersmaken, strålande), Domaine de Chevalier blanc 1990 (stor, komplex, vax, honung, år- och ursprungstypiskt, kraftfullt, fruktigt, kul och imponerande, lite låg syra om man ska gnälla lite, men det är å andra sidan 1990 vi talar om…), Climens 1975 (fantastiskt stor, god, hyggligt frisk syra), Trotanoy 1982 (en av årgångens tre största, strax efter Cheval Blanc och Latour, även om de två dragit ifrån med tiden, dock fortsatt mycket bra; stor, elegant), Il Pino di Biserno 2008 (mycket ung och kraftfull, tydlig cabernet franc (dock bara 38 % i blenden), gräsig, fruktig, väl avvägd ek som behöver lite mer tid för att sitta på plats helt och hållet, mycket bra), Twoson Volnay 1er Cru ”Les Santenots” 2005 från Jobard (klart jag tycker den är vidunderligt bra med en stor, ung och kraftfull pinot på näsan, behöver ett par år till i källaren), Clos de la Bussière 1er Cru 1978 från G.Roumier (mogen, behöver ändå lite tid i glaset för att visa sin bästa sida, kanske väl mogen för en vinmakarnäsa), Château La Lagune 1966 (tegelstensfärd, stor, mogen, ursprungstypisk, vital, ren, bra frukt och syra, mycket bra).

Rekordtidig skörd & struntprat 4.0

Publicerat av
Svara

Så här några veckor efter de första hurraropen och skördestarten är läget som följer: På sina håll skördar man på, antingen därför att druvorna är mogna eller därför att man fruktar rötan. På andra håll har man gjort ett uppehåll sedan man konstaterat att druvorna faktiskt inte är så mogna som man först trodde – alltså: man tog in lite Sauvignon blanc eller annan tidigt mognande druva och upptäckte sedan att mognaden var synnerligen irreguljär och att man nu måste vänta på den regularitet som behövs för att få en bra kvalitet. Vi avvaktar därför med att betygsätta årets skörd i mer generella termer.