På tal om naturviner: Enligt vanligtvis välunderrättade källor släpper Systembolaget, för första gången, ett dussin naturviner någon gång under våren 2012.
Kategoriarkiv: Vinvärlden
Beaujolais Nouveau – torsdagen
Inte mindre än 60 % av fransmännen gör det. Vet inte hur det ser ut i Sverige, men själv ska jag definitivt prova årets skörd idag, tredje torsdagen i november. Om någon mot förmodan fortfarande diskuterar kvaliteten på Beaujolais Nouveau så, nej, det är bara en kul grej, inget annat, men det är verkligen en kul grej, om man låter det vara det, så dumma er inte, bara gör det.
Fordson Major & Trabant-avgaser: Naturvin i Zürich 3.0
I samband med konferensen i Zürich gavs tillfälle, i form av en minimässa, att prova en uppsjö naturviner, av vilka flera gjorts utan tillsatser av svavel. Det är uppenbart, att samtidigt som det svavellösa vinmakeriet ökar såväl odlarens risk som spännvidden i utfallet, ger det också konsumenten tillfälle att bli kastad mellan hopp och förtvivlan, alltmedan denne förflyttar sig från producentbord till producentbord för att få en sniff och en munfull av vinerna som ställs ut till allmän beskådan. Upptäckte några riktigt spännande och bra producenter, som Luca Orsini på Podere Le Cinciole (Chianti), Marino Colleoni på Podere Santa Maria (Toskana) och Sébastien Riffault (Sancerre), samt några häpnadsväckande stolpskott.
Mest uppseendeväckande var en producent vars namn naturligtvis ska skyddas, när jag anlände till hans bord stod där en kvinna och ojade sig något alldeles förskräckligt över den fantastiska kvaliteten. Man blir nyfiken! Stoppar snoken i glaset och upptäcker en härlig mix av en gammal Fordson Major, oljig och otvättad, och en Trabant som kör förbi på gatan, lämnandes efter sig ett blågrått, doftrikt moln. Tar en sipp av vinet och… nej, min själ, omöjligt att snurra runt i munnen, ut med det snarast! Utan tvekan det äckligaste vin jag någonsin stött på. Obeskrivligt otäckt! Men kanske blir det bättre av att ligga fem år till i producentens källare – i vilket fall som helst berättade denne nöjt, sedan jag i likhet med den ojande damen livligt berömt hans vin, att han inte tänkte börja sälja vinet förrän om fem år då det legat till sig.
Terroir: Naturvin i Zürich 2.0
Ytterst, menar många med Isabelle Legeron MW i spetsen, och med kraftigt eldunderstöd från Lydia och Claude Bourguignon, handlar naturvin om att fånga terroiren och då i ordet mest ursprungliga betydelse, den som användes innan man för vid det här laget ganska länge sedan kom på att ”utan människa ingen terroir” och raskt infogade denna nödvändiga faktor i begreppet. De gamla munkarna, säger Claud B, tittade dessutom mer på berggrunden, jordmånen och topografin än klimatet när de planterade sina vingårdar och till exempel kom fram till lysande lösningar som Pinot Noir i Bourgogne och Grenache och Syrah i Rhône-dalen. När man idag anlägger nya appellationer genom att utgå från klimatet är man helt fel på det och den som anstränger sig till det yttersta med utvald jäst, ekspån och tannin och annat gör inget annat än skyler över det faktum att vinet i fråga saknar såväl av- som uttryck från sin terroir, eller så gör man vad man kan för att undvika att ta hänsyn till naturens påverkan på druvan och vinet.
Naturvin i Zürich
Har varit i Zürich på en utmärkt konferens om naturviner. Vad är då naturvin? Av konferensen att döma finns ingen precis och allena rådande definition, och, underströks det flera gånger, den här typen av odlare tycker inte om att fångas i snäva regler. Självaste Jonathan Nossiter var på plats för att förklara, att om man satt snäva regler på den italienska filmen på 1950-talet hade vi inte fått se ett av filmhistoriens mest spännande skeenden äga rum och, fortsatte han sitt resonemang, sätter vi för snäva regler på de här kreativa människorna inom naturvågen riskerar vi att passivisera en Rossellini. Dock kan man säga, att naturvin bör vara småskalig produktion och med en odlingsfilosofi som tangerar de ekologiska och biodynamiska regelverken och man ska, i likhet med alla seriösa odlare, sträva efter att tillsätta så lite svavel som möjligt till musten och vinet. Flera tillverkare av naturviner går till och med så långt att de inte tillsätter något svavel alls. Helst ska man inte heller tillsätta jäst för att få musten av jäsa. Somliga menar dock att det är ungefär som att få en deg att spontanjäsa, varför de har egenodlad jäst som de tillsätter, jäst som ”fångats” i den egna vinkällaren eller vinodlingen.
Rioja Sommelier Award 2011
Sedan några år tävlar flera av landets sommelierskolor om att bli bäst på Rioja. Bakom tävlingen står ”Det nya Rioja”. Statusen på tävlingen är hög. Här har flera av landets sommelierer eller blivande sommelierer fått sitt elddop och trots att flera av deltagarna inte hunnit studera ämnet ”sommelieri” särskilt länge är kvaliteten på de tävlande hög. De svåra frågorna, och de knepiga praktiska momenten, till trots, klarade sig årets tre lag – från Restaurangakademien, Gustibus och Grythyttan – mycket bra. Allra bäst klarade sig laget från Grythyttan och vi gratulerar det till segern! Och ni andra får här ett Rioja-tips att suga i er vid första bästa tillfälle – går att lagra i förfärligt många år, men är trots det gott att dricka redan nu.
Etiopiskt vin tar höjd
Enligt e-lettre de vitisphere planterade italienarna vin i, det de facto avseende klimatet ganska mångfacetterade, Etiopien, när de ockuperade landet, 1936 – 41. För några år sedan köpte den gigantiska, franska firman Castel 300 ha i landet, av dessa planterade man snart 125, belägna inte långt från sjön Ziway, nära Rift Valley och på 1600 meters höjd över havet – m.a.o. en av världens högst belägna vinodlingar (påminner här om att självaste Mount Kenya, förvisso i Kenya, men snudd på rakt under Ekvatorn, har en snöklädd topp, breddgraden till trots). Druvorna man valt att satsa på är Merlot, Syrah, Cabernet sauvignon och Chardonnay (10 %). För att optimera kvaliteten avstår företaget från att skörda två gånger per år, vilket annars är möjlighet så här nära Ekvatorn.750 (!) personer har anställts för att sköta egendomen och totalt ligger investeringsplanen på 8,4 miljoner dollar. Målet är att göra ganska lätta och fruktiga viner. Första skörden har skett nu i början av november och vinerna kommer att lanseras under nästa år och säljas dels i Etiopien, dels till den enligt uppgift stora etiopiska populationen i USA.
Nytt från Vinvärlden
Smått och gott från Vinets värld, plankat från senaste upplagan av Vitisphere: volymerna fortsätter minska i Spanien – de senaste tre åren har, till följd av EU-beslut, 90 000 ha vingård lagts ner, och i år förstärktes nedgången av det svåra vårvädret och mjöldaggsproblemen som följde i dess spår – och druvpriset ökade i år med mellan 15 och 20 % ; även i Italien minskar volymerna – här har drygt 30 000 ha vingård lagts ner de senaste tre åren, till det ska läggas så kallad ”grön skörd”, som enligt EU (CE 491/2009) innebär att ett fält skördas tidigt medan druvorna är gröna och att druvorna sedan kasseras, på så vis har bara på Sicilien 13 000 ha eliminerats i år – och man räknar med den minsta skörden på 60 år (räkna med kraftiga prisökningar…); enligt IWSR (International Wine & Spirit Research) kommer Kina om ett år att vara en större marknad för stilla vin än Storbritannien; Alsace tredje respektive femte största producent fusionerar när kooperativen i Obernai och Bestheim slår sina vinpåsar ihop, tillsammans blir de störst i regionen med sina totalt 1816 ha och 583 medlemmar; historien med falsk Pinot Noir, som producerats och hanterats via bland annat Maison Ducasse i Carcassonne och kooperativet Sieur d´Arques, rullar vidare med flera fängelse- och bötesstraff, samtidigt som försvarsadvokaterna konstaterar att det är konstigt att någon döms för svindleri när det inte finns någon käranden i ärendet och det gör det inte, menar advokaterna, på grund av att alla kände till ”svindleriet” (utom möjligen då slutkonsumenten).
Twoson-lunch med Anja & Giorgio Rivetti
Årets andra Twoson-lunch ägde igår rum på Pontus by the Sea i Stockholm. Hedersgäster var Anja och Giorgio Rivetti från La Spinetta och skälet till detta var, att årets tredje Twoson-vin är en ren Barbera från La Spinettas vingård Gallina. Giorgio berättade för övrigt för den samlade skaran om hur hans familj köpte en Nebbiolo-vingård (Gallina) på vintern bara för att nästa år, då blad och druvklasar avslöjade den bittra sanningen, upptäcka att längst in, mitt i vingården, dolde sig två hektar Barbera – en druva vars pris på den tiden var en bråkdel av Nebbiolons. När Giorgio påtalade saken för säljaren, vars familj ägt gården i flera generationer, svarade denne ”verkligen?”. Lyckligtvis bestämde sig familjen Rivetti för att behålla odlingen som den var och idag producerar man där vad som måste anses vara kanske världens bästa Barbera – och Twosons medlemmar fick exklusivt tre magnum vardera från det fat som Twoson-kollegan och jag tyckte var bäst när vi var där och valde och vrakade häromåret. Kul är att, och detta är sant, Giorgio själv igår sa att Twosons Barbera 2005 är bättre än hans egen. Och hans finns dessutom bara på 75-centilitersbutelj. Jaja, skyll er själva ni som inte är medlemmar i Twoson. Tips på ett lättdrucket, kvalitetsalternativ för er som missat de ovan omtalade, unika och exklusiva magnumbuteljerna.
Underhållande vinfilmer – de finns!
Fick det här youtubeklippet från Tom Hedges och tycker det vore synd om ni missade det. PS F ö kan jag vara lite kluven till att man gjort om en i sig lysande scen/rollprestation av den alltid lika förnämlige Bruno Ganz, men han bjuder säkert på det.
