Läs först ”Kändisvin in fabrica”.
- – Hålla ja, PR-byrån Bolla in en boll, du talar med Stuttgart Eindhoven.
- – Ja tôkker vinet e bra männ ja hade en sånn där vinäxpärt här igår, en gammel jobo såmm tror han e nått för han bor i Frankrike. Han sa att vinet va så dålitt att han måste skratta.
- – Ja, hallå ja? Är det Bärt?
- – Nu e de la skit samma va äxpärtera tror, de e såmm mä musiken. Sulle en tro på äxpärtera sulle alla lôssna på klassisk skit männ de e en skillnad där för musik kan en puscha såm han sa såmm velle te hehe, fast han puscha ätter nått annat, männ sprit å vin, hur gör du åmm äxpärtera säjjer de e skit? Ingen lär säjja nått gott åm mett vin.
- – Det där är inga problem längre. Nu kan man bli uppmärksammad i alla fall. Sitter faktiskt precis här och läser ett erbjudande. För 99 000 kronor får vi ett paket som lämpligt nog heter ”Beställningspaket” eftersom det så bra kan hjälpa varor i beställningssortimentet in i ordinarie sortiment, jag citerar, alltså läser innantill…
- – Ja’nte dum.
- – … ”Beställningssortiment paket, e-post Stand Alone, del av och Veckans vara: E-post utskick 1 st Stand Alone + E-post utskick 1 st Del av inkl. recept + E-post utskick 1 st Del av inkl. recept + veckans vara I e-butik på…”
- – ”Vekkans vara” ä’nte de varera di rekåmmenderar så att säjja?
- – Jo!
- – De e ju genialiskt såm han sa tôsken mä hår’t på ända.
- – Einstein? Och det heter genialiskt med sj-ljud, inte g-ljud.
- – Du, bara för du har ett kônstitt namn å setter i Tjokkhult sa du’nte tro du e nått. E du riker?
- – Rik? Nja, det vet jag inte precis. Nej, det är jag inte.
- – Hä, männ de e ja. Han heter E-in-ste-in å ja unnrar åm du säger saker såm att nu sa ja sjå ut istället för nu sa ja gå ut?
- – Va? Nu förstår jag inte riktigt.
- – Sjit i de du. De låter bra mä erbjudandet där. Kör på de.
- – Kör? Menar du kör med sj-ljud?
Kort sagt kan den ostfrallesugna individen knappt tro sina ögon då den hittar en nästan gammaldags ostfralla i form av en så kallad källarfranska som är så sprängfylld av plastaktig ost att det vattnas både i ögonen och munnen och det är med största svårighet hen medan saliven droppar och skvätter får fram ett sluddrigt ”en ostfralla, tack!”, men döm då om den förvåning och den besvikelse som sänker sig över den ostfralleglada vandraren på livets stig då den, just som den ska sätta tänderna i den himmelska mackan, känner att det osar paprika om den nyss nämnda matbiten!
Men vänta nu! Något mystiskt är det allt med den där texten! Ser ni att Post Nord skrivits ihop till Postnord? Ett fa talt miss tag! Vem skri ver väl i hop ord nu för ti den? Kollade därför upp avsändaren som, om man klickade på avsändaren, visade sig inte alls vara Post Nord Sverige utan kaminomarkis.se – specialist på skorstenar, kaminer, solskydd och markiser.
Nu kan någon invända att det finns år då det går snabbare. Det stämmer. Precis som det stämmer att det finns år som tar ändå längre tid. Och det är mycket ovanligt att ett rosévin på naturlig väg hinner bli klart före utgången av januari. Däremot kan man förstås påskynda processerna. Det finns många processhjälpmedel för detta.
Palette i hjärtat av det då så kraftigt hajpade Provence. Dessutom var det ekologiskt och något så unikt som nästan uteslutande gjort på den i sammanhanget lika läckra som från vinmakarperspektiv fasansfulla druvan mourvèdre. Till råga på allt var det galet perfekt i hela sin apparition. Kort sagt ett sällan skådat under av perfekt rosévins-vinmakeri. Mycket riktigt förbigicks vinet med en talande tystnad. Bara för att hyllas, nästan tokhyllas, förra året, alltså ett år efter släppet.
Suck, omöjligt att resonera med yrvädret. Således här kommer den absolut sista testomgången av de osvavlade vinerna samt Björk 14 och 15 och det är, har jag lovat Hustrun på heder och samvete, slut med de gamla vinerna nu (den inre kretsen av HR:are uppmanas dock att läsa till slutet).
Björk 2015, björkvin öppnat för sex månader sedan: Fortsatt ljus, opåverkad färg, saknar frukt, visst träinslag i doften, lite som 2014 men alltigenom i en mildare variant. Samma sak: ett vin som bör drickas i nyöppnad form.
Det osvavlade vinet, alltså det osvavlade chardonnay-vinet från Domaine de Brescou årgång 2013, öppnat för 18 månader sedan: Bärnstensfärgat, helt okej, ganska stor doft, saknar fräsch frukt, men det finns massvis av gamla gula äpplen med skrynkligt skinn, inslag av gammal matkällare med vinteräpplen i ett hörn, viss oxidation, sherry (amontillado)-inslag i den ganska kraftfulla smaken, gamla, sega cheese doodles och lite eldighet i avslutet och eftersmaken, lätt beska och inslag av risbrännvin; oxiderat men inte alls dött eller oangenämt, men vad dricker man detta till? Ursprung som kan fastställas: vitt vin.
Det svavlade röda vinet, alltså det osvavlade cabernet-vinet från Domaine de Brescou årgång 2013, öppnat för 18 månader sedan: det här vinet var inte så kul ineldningsvis men blev bättre, nu börjar det få en tegelstensnyans i kanterna men färgen är fortsatt ganska vital, bra, rejäl doft av rustikt rödvin a la Mascara och Alger Rouge, lätt inslag av ej oangenäm urin på långt håll samt gröna blad i en klassisk blombukett från Interflora, ganska okej smak, saknar grundsyra men har inslag av flyktig syra, i smaken och en annars okej eftersmak finns lite ingefära och en pikant syra.
(Nu följer lite ”det är slut-musik” som Hustrun kommer höra och då kan jag berätta att det ju är slut med vinerna på terrassen, men till alla sanna HR vill jag säga att det är självklart så att det inte går att slänga de osvavlade vinerna när de befinner sig i sin prydo, ska bara posta det här inlägget sedan ska jag hitta ett gömställe för mina precious.)
att dränkas i en glömskans dimma. Den tidigare nämnde vill därför be mindre nogräknade svenska importörer med omfattande finansiella muskler att bekosta en PR-byrå samt annonsera och på andra vis marknadsföra in ett icke prisvärt vin i Systembolagets fasta sortiment, att snarast ta kontakt. Märk meddelandet med den årliga summa ni med säkerhet kan utlova i utbyte mot den högst på piedestalen sittande stjärnkockens namn, ja, ni vet ju vem.