Nyligen publicerade laboratoriet Excell i Mérignac, Bordeaux, nya forskningsresultat avseende ftalater – i det här fallet dibutyl phtalate/dibutylftalat (DBP) – i vin. Kort sagt läckage av farliga ämnen från plast. Den kände (vin)forskaren Pascal Chatonnet säger att elva procent av vinerna som testades uppvisar värden som gör dem osäljbara i Europa. Endast 17 procent innehöll inga ftalater alls medan 19 procent uppvisade knappt mätbara mängder. 59 procent överskrider
värdet 0,004 mg/kg och som mest uppmättes 2,212 mg/kg. När Chatonnet talar om ”osäljbara” i Europa grundar han sig på allmänna regler för ftalater i livsmedel, några särskilda regler för t ex vin finns inte. Excell har också testat ett flertal spritdrycker, framförallt vinsprit, och där funnit höga värden, men bara i produkter äldre än 20 år. Nu undrar säkert mer än en hur man kan undvika dess ftalater. Chatonnet säger att ftalaterna framförallt kommer från epoxi, som gamla tankar behandlats med. vinifierat håller med om att det är en solklar smittkälla (detta är f ö känt sedan länge, viss epoxi sätter dessutom smak på vinet som lagras i tanken i fråga) och upplyser då sina HR om att cisterner som behandlats med epoxi genomgående är äldre betongtankar – ibland också järntankar – och sådana hittar du framförallt i gamla anläggningar och ställen där de ekonomiska förutsättningarna inte finns för modernisering – med andra ord producenter som arbetar med små marginaler och billiga viner. I sammanhanget kan också glasfibertankar nämnas, dessa förekommer framförallt i anläggningar där enklare vin görs och är avsedda för kortare tids lagring, men självklart händer det att vin blir liggande också på sådana här cisterner. Men nu är inte de epoxibehandlade cisterner enda smittkällan. Det är sedan decennier känt att du inte kan använda
”vanliga” plastslangar – ja, det är de där du vanligtvis ser i vinkällarna (röda slangen på bilden härintill) – utan att de förr eller senare börjar ”läcka” ftalater. Det är alltså ett mycket gott tecken när du i en vinkällare ser de där stora, tjocka, klumpiga, inte sällan blå, slangarna från Klebér, Trelleborg och andra. Skälet till att dessa inte dominerar totalt är att de är fruktansvärt dyra, och ja, återigen en koppling till priset vi betalar för vårt vin. Att Chatonnet & co inte fann ftalater i yngre spritflaskor torde bero på att de ”vanliga” plastslangarna sedan länge är så gott som helt eliminerade i spritsammanhang, därtill var läckaget av ftalater alltför uppenbart. Avslutningsvis ska sägas att en sådan här undersökning är beroende av vilka viner som testas – om fokus ligger på exklusiva producenter torde mängden ftalater vara 0, är fokus billigare produkter och vin från ovetande producenter är det sannolikt högre än den nu publicerade rapporten . Noterbart är också att även de högst uppmätta värdena kräver en rejäl konsumtion för att ha någon effekt i sig – detta sagt utan hänsyn tagen till den kemiska cocktailen. Likväl är kontentan för dig och mig dessvärre ytterligare ett skäl att sky de billigaste vinerna som pesten. Foo Fighters.
Dela “Ftalaterna i ditt vin – också en prisfråga & Foo Fighters” på Twitter
