Ni som följer @LarsTorstenson på Twitter har redan sett den, men för världen i övrigt är det här och nu premiärvisning av Vinakademiens i Sverige rykande färska logga – se nedan. Loggan är som sig bör skapad av akademiledamoten Lennart Jirlow. Carla Morrison.
Dela “Presstopp: Svenska Vinakademiens nya logga! & Carla Morrison” på Twitter
Igår slog Aftonbladet, en tidning som delar ut plus till skräpviner, till med ”Larm: här smaksätts ditt lådvin”. Dubbelmoral förstås, men betydigt värre är att artiklar av den här typen försvårar för alla som på allvar försöker upplysa om det omoraliska i att konsumera skräpviner. Omoralen ligger i att det inte finns några billiga viner – någon måste alltid betala och är det inte konsumenten lär det vara miljön och
vingårdsarbetaren som står för merparten av notan. Aftonbladet och den en gång i tiden intressante hemlige kocken Mats-Eric Nilsson maler däremot på i enlighet med påhittade ”Naturvinsakademiens” intill dumhet felaktiga propaganda. Några snabba, korta om Aftonbladets artikel igår: 1. Att Takis Soldatos blandar och tappar vin i Simrishamn är sannerligen inget nytt. 2. Ämnena som nämns – gelatin, kasein (felstavat i tidningen) och äggvita – är till skillnad från vad som påstås inte tillåtna tillsatser i vin; det är tillåtna behandlingsmedel och de används för att klara vinet ungefär som man klarar saft. Notera också att till skillnad från vad som sägs i texten måste användande av sådana här proteiner anges
på etiketten. 3. I artikeln nämns MCR ”som fungerar som socker” och allt låter i ett slag otäckt, men MCR är socker eller mer exakt söt druvmust. Naturligt så det förslår. Sedan kan man invända mot att kreti och pleti föredrar produkter som är sötade och det är en del av den mer seriösa debatten om skräpviner som andra försöker föra – samtidigt som vi här ger oss in på konsumentens smakpreferenser och vi kan knappast skälla på den som tycker om ett mjukt och runt vin, möjligen lite snobbigt beklaga det. 4. Sanningen är att inget av det som Aftonbladet, Mats-Eric Nilsson, ”Naturvinsakademien” och Kalla Fakta kommer dragandes med är till närmelsevis så upprörande som de själv tycks tro på, som det förefaller, fullt och infantilt allvar. Det överlägset farligaste i en laglig flaska vin är alkoholen. Repeterar: det överlägset farligaste i en laglig flaska vin är
alkoholen. 5. Sanningen är den att legalt tillverkade viner, särskilt om de är ekologiskt odlade, inte innehåller eller har utsatts för en massa livsfarliga tillsatser. 6. Och här har vi pudelns kärna: medan vissa av oss försöker visa på det omoraliska i att handla sweatshopsandaler, svinbillig fläskfilé (om uttrycket tillåtes) och skräpviner kommer sådana här okunniga domedagsprofeter och tvingar oss att förklara hur fel de har i sin skrämselpropaganda och plötsligt verkar det som om vi försvarar skräpvinerna. 7. Ingen har gjort så mycket skada för den seriösa och verkliga debatten om skräpviner som Aftonbladet, Kalla Fakta, Mats-Eric Nilsson, ”Naturvinsakademien” och alla deras inte alls pålästa eller, uppenbarligen, inte heller källkritiska proselyter. 8. Vad som kan vara ett verkligt problem för allergiker och den som är överkänslig för vissa ämnen är framförallt olagliga tillsatser i vin, som
färg- och smakämnen, samt ochratoxin, vars halt vanligtvis är högre i skräpvinerna eftersom de måste tillverkas med stora skördeuttag som främjar utvecklingen av mögel. Notera för övrigt att ett sätt att få ner halten ochratoxin är att klara vinet (se ovan). Inget av det nyss nämnda finns med på några listor över vad som är tillåtet. Vore oerhört intressant att se debattförstörarna lägga ner fem minuter på lite egna, seriösa, efterforskningar om till exempel färgämnena eller ochratoxin och dess förekomst i skräpvinerna. Det skulle kunna bli en bra larmartikel. 9. Eller sätt fokus på det konsumenten behöver hjälp med att se: övergödning, slöseri med vatten, oförsvarlig hantering av systemiska pesticider, utsatta vingårdsarbetare, högintensivt bruk med förhöjd halt av ochratoxin som följd… Allt det som gör ett skräpvin billigt. 10. Blir så oändligt trött, därför att i grunden vill många av oss samma sak: få bort skräpvinerna. Men det måste ske med sakliga argument, inte dumheter och skrämselpropaganda, som endast kan spela IOGT-NTO i händerna när de ska kräva nya alkoholrestriktioner.
Någonstans är det fullt rättvist att det är samma folk som dricker omoraliska viner och äter gourmetmörad dansk fläskfilé som läser Se&Hör. Möjligen finns det något enstaka undantag från denna regel, men på det hela taget torde det stämma ganska väl. Hard core skräp-konsumenterna föredrar skräp i varje valsituation och de skäms inte för det. Tvärtom blir de trubbiga å det värsta om deras förkärlek för crap ifrågasätts. Och hur skulle det kunna vara på något annat vis? Att bli anklagad för att vara korkad går an så länge det inte är sant.
Häromdagen kunde Se&Hörs skräpkonsumerande läsare glädja sig åt ett frossande i det faktum att Deborah Harry – som nyligen avstod pengarna i Sotji i en protestaktion för mänskliga rättigheter – 35 år senare inte ser ut som den fotomodell hon en gång var. Deborah är och har sedan sena 70-talet varit frontfigur i bandet Blondie, som nyligen tilldelats NME:s musikpris ”Godlike genius award”. Bland annat därför att bandet är det enda som lyckats toppa världens topplistor med nya låtar minst en gång/decennium tre decennier i rad. En hygglig prestation värd att uppmärksammas så som NME gör och vinifierat hänger på med ett litet Blondie-potpurri för er som både ser och respekterar människors och sakers rätta värde: Atomic, The Tide is High och Maria. PS Bonusspår med Debbie Harrie & Arcade Fire.
Lyckligtvis är smaken som baken och så länge produkten ifråga är välgjord och moralisk finns det inget att säga om den saken. Således finns det inte heller så mycket att säga om att någon hyllar ”Argentinas druva” torrontés
därför att hen tycker om den. Men när torrontés framställs som en makalös druva, som ruvar på potentialer som vinmänniskan tidigare bara kunnat drömma om, ja, ni vet så där som en del vinskribenter tappar koncepterna som vore de ingresskrivare i Sportbladet, då, då måste någon sätta ner foten. Torrontés kommer aldrig att bli en stor druva. Argentina har den i brist på annat, en förbannelse när det globala perspektivet blivit en verklighet för den argentinska vinindustrin, en druva för enkla, aromatiska viner för en enkel gom och en täppt näsa. Julieta Venegas.
Huruvida det tidigare funnits viner från den lilla appellationen Montagny i Systembolagets bas-sortiment vet jag inte, men i juni är det dags. Då lanseras Françoise Feuillat-Juillots Montagny ”1er Cru Les Coères” (då
med varunr 2812 och till priset 149 sek). På tiden. Montagny är med födelseåret 1936 inte bara en av Bourgognes utan en av Frankrikes äldsta appellationer. Så länge jag kan minnas har det alltid funnits oerhört prisvärda viner att finna i de mindre kända Bourgogne-ursprungen. Att just Montagny, som ligger 15 km söder om Châlon sur Saone och 30 km söder om Beaune, fortsatt hör till de mer diffusa områdena är både förståeligt och obegripligt. Förståeligt därför att här finns blott ett fåtal mer eller mindre små producenter och produktionen domineras av ett kooperativ, som kanske inte alltid varit så intresserat av att marknadsföra appellationen. Obgripligt därför att förutsättningarna för att göra stora viner tveklöst finns här och föga förvånansvärt finns det en hel del godis att finna för den som botaniserar, så gott som alltid till högst resonabla priser. Jorden och berggrunden (kalkdominerad ”kimmeridgian” och märgel), exponeringen, klimatet, vinden, vattenresurserna, allt stämmer. Inte minst om du arbetar med chardonnay – druvan som gäller för appellationen. AOP Montagnys totalt 300 hektar domineras av det läckra ”Montagny-berget”, där de bästa odlingarna återfinns, bland annat Françoises. Här på mellan 200 och 400 meters höjd över havet och blickande mot söder och sydost tillverkas
syrastyrda viner av 1er Cru-kvalitet på löpande band. Inte mindre än 2/3 av appellationens odlingar är klassade som första cru, bara en sådan sak. Bortsett från att jag känner Françoise Feuillat-Juillot och gläds med denna heroiskt kämpande småföretagare och hårt arbetande, skickliga och aningen blyga vinmakare och att jag har, minst sagt, mycket lätt för att gilla hennes precisa hantverk, är jag synnerligen glad över att snart få se Montgany representerat på Systembolagets hyllor. Eftersom vinifierat sedan någon dag snöat in på yé-yé och annan töntmusik firas fredagen med ett litet Shanana-potpurri: 1,2,3. PS Vill du testa en Montagny i väntan på ”riktiga” släppet av Françoises 1er Cru Les Coères, kan du slå till på hennes Montagny ”Les Crêts” (73009, 129 sek, beställningsvara).
Enligt Ehandel.se har nätbutiken Handlavin.se råkat ut för en polisrazzia. Vin har beslagtagits och företagets ägare riskerar nu upp till sex års fängelse för att under 2,5 års tid ha sålt viner för tillsammans 250 TSEK. Handlavin.se är såvitt vinifierat känner till ett respekterat och mycket nischat företag, inriktat på små, kvalitetsivrande och ekologiska producenter i Österrike. Till saken hör också att Handlavin.se, enligt företagets ägare, betalt svensk alkoholskatt och moms i enlighet med de pragmatiskt anpassade och vad det förefaller allmänt accepterade
regler som gäller för detta. Man kan alltså med fog undra varför detta tillslag skedde. Kanske är svaret, det som ägaren själv antyder på Ehandel.se, att vi någon gång måste få klarhet i vad som gäller för näthandeln med vin i Sverige. I det skenet är det här kanske förståeligt, men likväl känns det som både överdrivet och direkt onödigt. Snarast ett exempel på hur den starke inte ska agera mot den svage. Om Handlavin.se varit ett av de många odeklarerade ”företagen” som åker till Fehmarn och köper alkohol så mycket bilen, och ibland släpkärran, klarar och sedan säljer spriten till vem det vara må hemma i garaget, då hade det här varit fullt i sin ordning. Nu känns det mest som ett övergrepp på den lille medborgaren och det är svårt att se att det här behövdes för att komma vidare i frågan om vad som är tillåten vinnäthandel i Sverige. Musik från Razzia Records.
Inte sällan hamnar arbetet i vinkällaren under lupp vad det gäller jäst och jästnäring. Mindre fokus sätts på vad odlaren gör före skörden, i vingården. Kort sagt är behovet av jäst och näring högst varierande, inte bara beroende på druva och år utan också på vad bonden företagit sig under året och då inte minst avseende hur hen gött sina plantor, oavsett om detta skett via marken eller plantans löv. I ett reklamblad som nyss damp ner hos vinifierat marknadsför Lallemand den nya produkten LalVigne Mature. Denna ska sprutas direkt på plantans blad och sägs
vara först i sitt slag genom att den hjälper den fenoliska mognaden på traven. Detta gör LalVigne Mature särskilt intressant i svala områden, där mognaden kommer sent eller kanske aldrig, och i varma områden, där sockerhalten kan skena iväg innan den fenoliska (och arom-)mognaden – här talar Lallemand om den önologiska mognaden som omfattar både den fenoliska och arom-mognaden – infunnit sig. Produkten väntar på att patenteras så tillsvidare får vi nöja oss med att veta att den bygger på ett urval Lallemand-isolerade jäststammar. För den som vill ha en liten nördknorr på detta kan meddelas att LalVigne Mature ska appliceras vid två tillfällen: vid början av véraison samt två veckor efter den första behandlingen. Och för den som inte riktigt greppade det där med jäst och nu tror att detta är ytterligare ett bevis för genmanipulation och kemisk krigföring inom vinbruket kan meddelas att detta handlar om grundläggande biologi – sedan kan man förstås ha invändningar också mot det, men det är en annan historia och därmed inlägg. Eftersom Audrey igår gjorde succé hos ett fåtal högljudda HR kommer här ett yé-yépotpurri: 1, 2 , 3, 4, 5, 6, 7.
Om vi utgår från det rimliga antagandet att alla konsumenter, vi, är mer eller mindre dumma i huvudet och att de flesta av oss är medvetna om detta, varför, undrar vi då, tillverkas det lik förbaskat så många produkter som
inte är idiotsäkra? Varför, till exempel, fungerar mailen ut från hemdatorn och paddan men inte från mobiltelefonen? Inte ens de vanligtvis slöa och ointresserade slynglarna i datoraffären vet hur de ska ta itu med problemet av det enkla skälet att de är lika korkade som resten av oss. Alltså, om det ska vara på det viset kan vem som helst av oss ta fram en tegelsten och hävda att det är världens smartaste dator, men att det kräver sin hen för att förstå sig på den. Mantra. Bosnian Rainbows. Creep-bonus.
Dela “Förbud mot inteidiotsäkra produkter!, Bosnian Rainbows & Mantra” på Twitter
När jag häromdagen sög i mig en snart 20 år gammal Châteauneuf-du-Pape slog det mig än en gång hur vansinnigt goda de här vinerna kan vara och vanligtvis är – och vi talar då både rött och vitt om än i det följande rött. Visst, det finns varianter som dumsenskördats eller ekats
sönder och ryggradslösa fruktbomber som snarast ska drickas och det finns andra som är så späckade av vad gemene man kallar brett att en bråkdel av orenheterna kunde räcka, men på det hela taget wow! Grenache är en druva att utan förbehåll älska och som folket i château9 förstått att den alltid vill ha sällskap, kommer den bättre till uttryck här än någon annanstans. Kort sagt kan mer än en producent i château9 konsten att få fram grenaches innersta väsen. Detta känns väldigt angeläget att få sagt och nu när det är sagt lyssnar vi på en klassiker från Evis Costello, en annan från Pretenders och slutligen en klassisk Audrey inspelad hos Henri Salvador. Costello-bonus.
Dela “En kärleksförklaring till Châteauneuf-du-Pape & fler klassiker” på Twitter