Mer reavin: Qrious VMC & Puccini a la Gheorghiu

Publicerat av
2

Som vinifierat förutskickade tog Qrious Semillon à 39 sek slut lika snabbt som vinet lanserades. Men när det tagit slut, menade en HR, dök det upp mer. Hur kunde det vara så? fundrade med rätta denna vakna HR. Jo, först lanserades Qrious Semillon för cirka 65 sek hösten 2010, fem månader senare lanserades det några kronor billigare Qrious VMC (Viura, Muscat, Chardonnay). Det var bland annat på grund av det som Qrious Semillon ”dog”. Kort sagt köpte konsumenten den billigare VMC istället. Så länge det nu varade, för VMC var en så kallad tillfällig vara och när dess utmätta försäljningstid var över försvann vinet från hyllorna. Kvar stod importören med ett par tusen flaskor. Dessa har med tidenQrious VMC kommit att reas ut och likhet med nu slutsålda Semillon kostar de 39 sek. vinifierats tips är att ni som är intresserade ska beställa per omgående. Endast drygt 1000 buteljer finns och de säljs i snabb fart eftersom fler än den tidigare nämnde vakne HR:en upptäckt att de finns. Hur bra är vinet då? Nja, det är inte lika bra som Semillon och har i min näsa och gom heller aldrig varit det. Provade en panna häromdagen och till min förvåning var den riktigt bra. Köpläge alltså? Ja, men jag tror inte alla flaskor är lika bra. Gissnings är en tredjedel ”bra”, en tredjedel okej och en tredjedel oxiderad. Om du, å andra sidan, får några småtrötta pavor kan du antingen använda dem till såsen eller göra en kir på dem: blanda vinet med mellan fem och tio procent – enligt din egen smak – crème de cassis, svartvinbärssaft eller kanske päron måltidsdryck, servera iskall med isbitar. Vinet: Qrious VMC (sök på Q-rious VMC), varunummer 74354, pris 39 sek. Angela Gheorghiu sjunger Puccini.

Tisdagsfilosoferande 2.0 & NIN & Adrien Belew

Publicerat av
Svara

För att kunna se alla sidor av saken och för att lyckas i sin föresats bör vardagsskildraren vara franskklassicistisk till det yttre och elisabetansk till det inre. Det omvända leder i historiens obarmhärtiga ljus ofrånkomligen till en välförtjänt marginalisering. Underbart vackert gitarrspel av Adrien Belew på Nine Inch Nails Ghosts III.

Oproffsiga proffs eller överambitiösa amatörer?

Publicerat av
3

Den som ger sig till att offentligt kritisera andras verk – vara vad det vill, litteratur, opera, fotboll, vin eller något annat – bör veta vad den sysslar med. Undantaget då det tydligt framgår att det är en ambitiös amatör som tycker till. Då kan allmänheten, och förhoppningsvis även verkets upphovshen, tolerera tekniska tillkortakommanden och okunskap. När någon, som utger sig för att vara proffs, finner att ett vin (OBS! detta handlar inte om ett vin jag gjort så jag talar inte i egen sak) som av så gott som alla andra beskrivs i ordalag som ”snyggt och gott”,” imponerande hantverk” och ”intensiv, fruktig doft” är ”dammigt” kan man med rätta bli lite fundersam. Det är i sin ordning att inte tycka om, men ”dammigt”? När ett närmare studium av andra vid samma tillfälleDamm bedömda viner visar att ordet ”dammig” även förekommer i fler fall, är det tydligt att osköljda glas använts för provningen. Helt okej på hemmaprovningen eller den lilla vinklubbens månadsmöte, men knappast för en offentlig vinkritik. Om man inte förmår urskilja skåps- eller dammdoft i ett glas, fyllt som ofyllt, hur ska man då kunna göra ett vin rättvisa? Lite grann som att bedöma ett musikverk och inte höra att någon spelar falskt. Detta sagt i all välmening till er som provar utan att skölja glasen bara därför att ni tror att de inte slår ihjäl frukten. Musikbonus för er som provar med dammiga glas.

Vinakademivinfrossa, Årets Pristagare, 59 Mouton-Rothschild & Janos Solyom

Publicerat av
Svara

I samband med en traditionsenlig vinfrossa delade Svenska Vinakademien idag ut sitt Stora Pris till Johan Magnusson (ses på bild härintill, tillsammans mes Pontus Frithiof och Mario Moroni från Pocket by Pontus). Bortsett från allt annat Johan gjort inom vinvärlden för attJohan Magnusson förtjäna detta, bär han lika stolt som Zlatan bär sina släktingars namn på bara skinnet sina sista fyra siffror i födelsenumret, vilka råkar vara desamma som det gamla varunumret för Parador. Bara en sådan sak. Bland godsakerna som i förekommande fall dissekerades, i förekommande fall bara slukades, kan nämnas Pierre Gimmonet 1996 mgm (frisk, 0 dosage, mineralbomb, väldigt mycket 96), Pierre Peters ”Les Chétillons” 1996 mgm (god, mineralstinn och mycket 96), Pol Roger 1993 mgm (stor, mogen, god), Chassagne-Montrachet 1er Cru (Paul Colin) 2006 mgm (stor, komplex doft, fin mix av ek och Montrachet-frukt, möjligen finns en lite brist på syra där som ett litet skönhetsfel), Dürkheimer Feuerberg Huxelrebe TBA 1986 (brun,Mouton Rothschild 1959 enorm koncentration, fullständigt vital, mycket söt och mycket god), Twoson Barolo Campé 2005 mgm (strålande, kraftfull och koncentrerad men ändå elegant och inte dumextraherad på något vis, snyggt ekjobb om jag själv får tycka så, såväl generös som disciplinerad), Poliziano 2001 (kraftfull, apelsinskal, väl integrerad ek, stänk av tom Felix ketchupflaska gamla modellen), Chateau Montelena Estate Cabernet Sauvignon 1984 (Bordeaux-stuk med aningen amerika-sötma, komplext, oerhört vitalt, lång, fin eftersmak med snygg syra), Calvario (Finca Allende) 2001 (power-Rioja, håller ihop bra, bra om än aningen uppblåst), Red Mountain Reserve/Hedges Family Estate 2003 (varm och behaglig frukt, väl integrerad ek, viol, beska i avslutet), Château Pape-Clémant 1990 (väldigt snyggt, ganska bra mognad och yppig 90-frukt, god och bra), Château Trotanoy 1979 (tegelröd, mogen Pomerol som inte direkt tilltalar vinmakaren som hellre hinkar nyjäst vin, lite spritig, torkade plommon, helt ok, ett i grunden alltid stort vin), Château Mouton-Rothschild 1959 (säger alltid att jag inte är ett Mouton-fan, men det har på senare hänt några gånger att jag fått erkänna att Mouton kan vara hur bra som helst, den här 59:an är inget annat än fantastisk, årgången är en av de bästa vi känner till men likväl överraskar den här buteljen med sin vitala syra och än mer imponerande rejäla frukt som hänger kvar som ett klistermärke i gomseglet och en behaglig rysning i kinderna långt efter det du svalt dryckjomen, måste fylld av ödmjukhet, glädje och vördnad inför naturen och ett imponerande hantverk erkänna att jag än en gång överrumplats av Mouton). Janos Solyom.

Vindebatter på g

Publicerat av
2

På lördag kan hugade lyssna på Systembolagets VD Margareta Gerger i Ekots lördagsintervju. Onsdagen den 18:e september ordnas i Riksdagshuset ett frukostseminarium om ”Vingårdsarbetarnas villkor och Sveriges ansvar för import av vin/alkohol” (0830 – 1000 i Mitt-poolen, Riksgatan 2, Riksdagshuset – anmälan sker till amineh.kakabaveh@riksdagen.se). Man kan väl, utan att slå sig för bröstet, säga att en hel del skett sedan de tre ledamöterna i Vinakademien skrev sitt debattinlägg på SvD Brännpunkt för snart ett år sedan, då när det knappt förekom någon debatt om de ohälsosamt billiga vinerna, i alla fall ingen debatt som hördes.

Montagny, Françoise Feuillat-Juillot, David & Goliat & NIN

Publicerat av
6

Redan 1936 blev Montagny en egen appellation, men det var först på 80-talet som denMontagny - skylt växte ut till dagens dryga 300 ha. Flera av de bästa vingårdarna ligger som i en amfiteater med byn Montagny les Buxy i mitten, och just där, några hundra meter över havet, hittar vi skickliga Françoise Feuillat-Juillot och hennes 14 ha lilla egendom Domaine Feuillat-Juillot. Hon slog sig på vinmakandet i Montagny i slutet av 80-talet och då tillsammans med en erfaren kompanjon. Efter några år gick denne bort och en tidskrävande rekonstruktion senare stod hon där 2004 ensam med verksamheten. Utan att förfalla till klagan sticker hon inte under stol med att det varit, och är, tufft. Redan det faktum att det finns få fristående gårdar i appellationen komplicerar saker och ting. Ett enormt kooperativ dominerar och gör inte mycket för att sprida appellationens evangelium. Det gör att Montagny trots sina många utmärkta lägen och flera mycket bra viner fortsatt är obegripligt okänt – låt vara att det gör att vinerna är billiga för oss konsumenter. Françoise ser sig själv och deFrançoise Feuillat-Juillot2 andra småproducenterna lite som David och jättekooperativet som Goliat. Kampen är, menar hon, ojämn och det stora problemet är att de små och den store inte nödvändigtvis delar vare sig odlingsfilosofi eller ambitioner. Tveklöst har Françoise stora ambitioner och genom att arbeta utan herbicider, jäst och annat som förenklar vinbondens vardag gör hon det inte lätt för sig. Å andra sidan blir vinerna inte bara bra utan också föredömliga i sin renhet och stringens. Inte viner för alla. För att förmå uppskatta subtiliteterna måste människan stanna upp – gör du inte det ska du dricka ett annat vin. De här vinerna från Françoise, som all Montagny gjorda på Chardonnay, finns i Sverige, prova dem gärna om du har tid för subtiliteter och elegans från södra Bourgogne: Montagny ”Les Crêts” (Feuillat-Juillot) 2010, varunr 73009, pris 129 sek;  Montagny Premier Cru ”Les Coères” (Feuillat-Juillot) 2010, varunr 70768, 175 sek. NIN.

Montagny - vingårdar