Den som ger sig till att offentligt kritisera andras verk – vara vad det vill, litteratur, opera, fotboll, vin eller något annat – bör veta vad den sysslar med. Undantaget då det tydligt framgår att det är en ambitiös amatör som tycker till. Då kan allmänheten, och förhoppningsvis även verkets upphovshen, tolerera tekniska tillkortakommanden och okunskap. När någon, som utger sig för att vara proffs, finner att ett vin (OBS! detta handlar inte om ett vin jag gjort så jag talar inte i egen sak) som av så gott som alla andra beskrivs i ordalag som ”snyggt och gott”,” imponerande hantverk” och ”intensiv, fruktig doft” är ”dammigt” kan man med rätta bli lite fundersam. Det är i sin ordning att inte tycka om, men ”dammigt”? När ett närmare studium av andra vid samma tillfälle
bedömda viner visar att ordet ”dammig” även förekommer i fler fall, är det tydligt att osköljda glas använts för provningen. Helt okej på hemmaprovningen eller den lilla vinklubbens månadsmöte, men knappast för en offentlig vinkritik. Om man inte förmår urskilja skåps- eller dammdoft i ett glas, fyllt som ofyllt, hur ska man då kunna göra ett vin rättvisa? Lite grann som att bedöma ett musikverk och inte höra att någon spelar falskt. Detta sagt i all välmening till er som provar utan att skölja glasen bara därför att ni tror att de inte slår ihjäl frukten. Musikbonus för er som provar med dammiga glas.
Dela “Oproffsiga proffs eller överambitiösa amatörer?” på Twitter
