Dödskallemärkt vin – äntligen! & Tom Waits

Ni stackars HR:are har sedan länge tråkats med än den ena än den andra attacken på de omoraliskt billiga vinerna och deras främsta beskyddare, det vill säga i första hand konsumenten som köper dem, i andra hand alla som handlar med dem eller i klartext den svenska importören och Systembolaget. En del menar att arbetet för en mer medvetenDödskalle vinmarknad borde inrikta sig på att avskaffa Systembolaget och dess monopol, men även om det torde vara uppenbart att Vinsverige skulle må bättre av en fri marknad – Systembolaget har de facto inte gjort någonting för att styra upp skräpvinsmarknaden, tvärtom har det varit med och drivit på – skulle avseende skräpvinerna inte mycket i grunden ändras av det, därtill finns det alltför många konsumenter och importörer som vill ha sin billiga fredagsvinfylla respektive stora marknadsandel, omsättning och vinst i fred. Således måste konsumentens beteende påverkas. För att så ska kunna ske krävs upplysande debatter och medvetna konsumentjournalister.  Medan debatten blivit allt livligare det sista året har i vinets värld de sistnämnda sannerligen lyst med sin frånvaro. Därför är det synnerligen glädjande att stora DN och dess vinskribenter, Sanna Blomquist och Alf Tumble, nu går i spetsen när de, igår närmare bestämt, i sina vintips dödskallemarkerar ett vin och skriver så här ”Det finns produkter som inte förtjänar plats i något sortiment. Ekvationen tre liter vin för 139 kr minus alkoholskatt, transport och diverse påslag går inte ihop.”. Precis så är det och kanske kan vi nu få se fler konsumenter, medier och skribenter ifrågasätta de billigaste vinerna, precis som de funderar över allför billigt kött, billiga sandaler, billig snabbmat och hur de tvättade jeansen fått sin färg. Tom Waits.

Dubbelt spaghettiförbud & Rock ’n’ Roll Italiano

Tycker det räcker med att italienarna har Alfa Romeo, Armani, Alper, Arneis, Maserati, Mascagni, varma hav, Nebbiolo, Puccini, Sangiovese, Venedig, Florens, Rom, Elsa Morante, Gardasjön och en massa, massa annat som inte vi har. Utöver allt detta är det fullständigt onödigt att de har sådan stil. Illa nog att, som senast, komma dit och få sitt bockskägg utpekat (läs här), men nu har det gått så långt med de manérfulla pastaprovokatörernas stilkänsla att den i vissa avseenden måste stoppas via bindande EU-direktiv avseende 1 Förbud mot att äta spaghetti med endast en gaffel, och detta förbud ska kombineras med ett tvingande påbud att äta pasta med gaffel och! kniv 2 Förbud mot att snurra spaghettin på gaffeln. Dessa förbud är föranledda av den direktaRenato Carosone hets mot folkgrupp som italienarnas perfekta gaffelföring i spaghettitallriken innebär, när de, alltid, lyckas med konststycket att snurra upp exakt rätt mängd spaghetti på gaffeln för att därefter enkelt sluka den, medan vi andra sitter där och snurrar och snurrar bara för att strax upptäcka att snurrbollen omöjligen får plats i munnen varför den, snurrbollen, å det slafsigaste måste bitas av; kort sagt pekas alla folkgrupper förutom den apenninska avkommornas ut vid matbordet där det, förstås, alltid ska ätas spaghetti som en så kallad Primi, som såvitt er utsände i pastaträsket kunnat utröna enkom finns där för att håna oss som äter som folk. Och bara för det, inte på grund av ovilja eller avundsjuka eller för att håna, spelar vi nu det bästa och coolaste Italien kunnat åstadkomma i musik- och musikvideoväg.

Miguel Merino (Navajas) – skribent att följa & Paco de Lucìa

I Rioja finns Miguel Merino, El Padre, och hans son Miguel Merino (Navajas), El Hijo. Padre och jag är goda vänner sedan ett kvarts sekel och Hijo har jag känt nästan sedan hanLeonDormido_2 föddes. Medan Padre byggt upp en fin, liten bodega, påpassligt nog kallad Bodega Miguel Merino, har Hijo dels arbetat med i familjefirman, dels utbildad sig till önolog/vinmakare, dels studerat till journalist, dels skrivit prisbelönta noveller och manus till TV-serien ”Grand Reserva”, dels satt igång en del egna projekt som det alltmer uppmärksammade Leon Dormido, där han och ett gäng vandrande kompisar ägnar sig åt att, öh, vandra, och, som tur är, dricka vin och filosofera och, i Miguels fall, tillverka vin. Jag har fått äran att finnas med dels i Padres projekt MDLVX, dels i Hijos Leon Dormido-projekt. I Sverige kan vi bland annat prova MDLVX 2009 varunummer 71885, 169 sek, ett vin som Padre och jag och numer även Hijo gör tillsammans; Leon Dormido 2008 varunummer 72763, 159 sek (även årgång 2007 på magnum för 329 sek, varunummer 79631), som Hijo gör med visst bistånd från mig samt genom att använda sig av Padres bodega; Unnum 2009, varunummer 72158, 269 sek, som är Hijos alldeles eget vin om än tillverkat i Padres bodega. Men nu är det inte bara den nyss, så försåtligt, gjorda reklamen som är detta inläggs raison d’être utan, i första hand, att få er att upptäcka vinskribenten Miguel Merino (Navajas/Hijo). Ni kan följa honom på sajten www.terrificwines.se under ”Ambassadörsbloggen”. Här är hans senaste inlägg, vart och ett värt att läsa: Om Viña Tondonia 54 och Luis Vincente 64, om den kommande skörden i Rioja, om så kallad ”grön skörd” eller ”green harvest”. Paco di Lucìas något udda tolkning av überkänt mästerverk.

El Hijo

El Hijo

Den ukrainska vittoffelns sköna revansch & Trololo da capo

Det råder nu inga tvivel om att Den ukrainska vittoffeln är på väg tillbaka. Och det medFransk ukrainsk vittoffel stormsteg. Hann knappt hem från skördearbetet på Tenuta Pietra Pinta utanför Cori förrän jag sprang på ett par nyputsade, glatt skinande, sparsmakade och franskklassicistiskt rena franska vittofflor på HyperU i Les Arcs. Fattar ni? Den ukrainska vittoffeln har nått Les Arcs! Vem kunde tro att det någonsin skulle ske? Nu känns det som att inget längre kan hindra vittoffelns framfart.Vi tar ett da capo på det.

Forbud mot pipande varmvattenberedare & duschar med kallvattensimpulser

Det ar hog tid for ett forbud mot varmvattenberedare som dras med olaten att piptjuta med jamna mellanrum – om dessa varmvattenberedare aterfinns i mer offentliga sammanhang, som lat saga ett hotell, ska hotellagaren straffas extra hart om denne underlater att atgarda pipet. Ett annat i hogsta grad pakallat forbud ar ett forbud mot duschar med olagenheten att skicka ut sma, korta impulser av svinkallt vatten mitt i varmvattensduschandet, och samma sak galler har: den som underlater att snarast atgarda en mer offentlig  dusch med ofoget att skicka ut kallvattensimpulser, till exempel en hotelldusch, ska straffas extra hart – om ryssarna inte har nagot att invanda torde en vinter i Sibirien kunna komma pa tal. Om sedan italienarna far for sig att foregripa det vantade EU-forbudet mot pipande varmvattenberedare och duschar med kallvattensimpulser sa gor det absolut ingenting.

Kort kommentar om Syrien & RATM

Att tro att majoriteten av det tjugotalet motståndsgrupper som agerar i Syrien är ”goda och demokratiska” torde vara naivt, lika naivt är att utgå från att allt som sägs om den förtryckande och diktatoriska Assad-regimen är sant. Däremot är det uppenbart att Syriens problem är enorma, att det är en i bokstavlig mening fruktansvärd röra, att väldigt få krafter är vad vi skulle mena med ”goda och demokratiska”, att det är den lille hen som får lida, att få som uttalar sig tvärsäkert har koll på hur Syrien är uppbyggt och hur det fungerar och att det knappast kan föra något gott med sig om ytterligare en eller flera parter börjar bomba och vräka in vapen i landet. Därför är det tröttsamt med alla krigsivrare som nu beklagar de diplomatiska framstegen och ropar efter vapen och, även då det skulle bryta mot internationell lag, militär handling, som om det skulle kunna lindra eländet i ett slag. Det som krävs nu är ett ändå intensivare diplomatiskt arbete från alla som vill se ett slut på lidandet utan att det först ska behöva eskalera och kanske blir mer permanent än krigsivraren idag förefaller kunna föreställa sig. Eller så struntar de i den sidan av saken. RATM.

Kärt & sannolikt pinsamt återseende & Neko Case

Efter den italienska, transparenta versionen av Den ukrainska vittoffeln, som omtalades på vinfiierat för drygt ett år sedan, har det varit tyst om Den ukrainska vittoffelns utbredning. Några av oss hade till och med börjat tvivla på dess fortsatta existens och gett oss till att fundera på diverse räddningsinsatser inkluderande egna inköp en masse. Till all lycka stod de dock där, på Frankfurts flygplats, en dag i förra veckan: en låt vara något utslätadAmerikansk variant av vittoffeln men likväl version av Den ukrainska vittoffeln! Och det måste anses som hoppingivande att de satt på en amerikansk kvinnas fötter; med andra ord har Den ukrainska vittoffeln nu nått USA, och vi vet hur det brukar gå då: en idé flyttas från Europa till USA, marknadsförs och kommer tillbaka till Europa som ett mode och chansen finns nu att Den ukrainska vittoffeln kommer att sitta på 80 procent av alla Stockholmare nästa sommar. Innan vi lämnar just den här vittoffelvarianten måste erkännas att er utsände i vittoffelträsket under något av år av sin tonårstid kunde ses vandra runt i ett par vittofflor identiska med en amerikanska kvinnans variant av Den ukrainska vittoffeln. Detta är pinsamt antingen för den amerikanska kvinnan eller er utsände toffelspanare och något säger den sistnämnde att det är hos högst densamme pinsamheten hör hemma. Vi lyssnar på lite rykande färsk musik från Neko Case.

Menger-Krug: Weissburgunder Weltmeister & Tommy Seebach

En viss namnförvirring infinner sig lätt när vi talar om den tyska vinproducenten Menger-Krug. Så här är det: familjen heter Menger-Krug, vinerna Krugscher’Hof ochMenger-Krug, blå marie Motzenbäcker. Den förra gården ligger i Rheinhessen, den sistnämnda i Pfalz, i direkt anslutning till läget Ruppertsberg i Deidesheim. Samtliga viner görs av naturbegåvningen Marie Menger-Krug. Hennes morfar var en slags tysk schaman och hennes syster sysslar med naturdesign. Inte så konstigt att Marie menar att det är i vingården vinet görs. Det är där hon lägger all sin kraft, bland annat genom att odla allsköns örter och blommor, allt ätligt, mellan raderna av vinrankor och låta grisar sköta ”plogandet” på hösten och vintern. Med friska och rena druvor, menar Marie, kan hon göra vad som helst och det gör hon genom att göra så lite som möjligt i vinkällaren. Nu kan man utgå från att det sista är en sanning med modifikation eftersom det som utmärker Maries viner är precision, renhet, elegans och friskhet. Hon erkänner efter visst manglande att hon till och med söker beska för sina viner ibland, så rena brukar de bli. Således ett vinmakeri som tilltalar er utsände i den tyskaMenger-Krug, art vingården. Mest imponerande är Maries arbete med den i mångas ögon aningen klena druvsorten Weissburgunder. Hon menar att det i själva verket är en uttrycksfull druva och hon visar det genom att göra Weisburgunder-viner som är… uttrycksfulla, utan att för en sekund tappa sin eleganta, enkla grundstruktur – något som borde vara omöjligt, men det är väl som Marie säger, att hemligheten står att finna därute i hennes välskötta vingårdar. I Sverige finns sedan en kort tid en radda av hennes viner att beställa från Systembolagets beställningssortiment (se här). Vill särskilt rekommendera det imponerande hantverket Krugscher’Hof Weissburgunder Spätlese Trocken ”Keltic Terre” (säg bara Keltic Terre…) varunummer 79879, 149 sek – ge det här vinet din fulla uppmärksamhet och lite tid vid ett väl valt tillfälle och du kommer inte ångra dig. Inte för att Marie helt säkert skulle uppskatta musikvalet Tommy Seebach, men det skulle få henne att skratta så vi kör till med Tommy Seebach idag: Apache.Menger-Krug, marie

Torsdagsfilosoferande: sum up & Elvis

Den som är elisabetansk såväl till det inre som det yttre är i bästa fall en charmig bohem, i värsta fall ett hopplöst fall. Den som fullt ut är franskklassicistisk såväl till det inre som det yttre är vanligtvis en hämmad petimäter vars livsluft är andras misstag – de gör hens tillkortakommanden lättare att bära. Elvis.