vinifierat vill tillönska alla sina hängruntare en riktigt Fröjdefull Jul. Julbordsvinstips, med för mycket av allt, i sista stund. Julmusik. 
Fröjdefull Jul!
3
Flyinge Kungsgårds vandrarhem, Flyinge
Väl framme i Sverige hamnade vi på det sydsvenska hästcentrumet Flyinge, dit den efterhängsna hästkärran skulle. Döm om vår förvåning då vi steg ur bilen för att koppla loss transporten. Det blåste så in i norden. Mystiskt. Det hade inte blåst i Malmö, inte i Lund, inte i Södra Sandby. Hustrun kom då på varför och ställde sig plötsligt att njuta i vinden. ”Vinden som uppstår när Historiens slår sina slag! Känner du?” sa hon eftersom hon är en slags hästmänniska precis som alla andra kentaurer som går runt på Flyinge och låter, i förekommande fall, håret fladdra fritt i den millenniegamla vinden. ”Ända sedan 1100-taletblåser den!” sa hon lyckligt.
Kentaurerna önskar God Jul
Som tur var hade Hustrun snart vädrat ut resan och var redo för nästa mål, vilket var vandrarhemmet på Flyinge Kungsgård och därmed vad det här inlägget handlar om, egentligen. Kort sagt bor man i studentrum – Flyinge utbildar allt från hästgymnasieelever via hippologer till beridare och håller sig med ett internat – vars invånare tvingats bo på annat håll, och betalar billigt för det. Bonus är att man kan vandra runt i Sveriges häst- och avelshistoria och, om man så vill, studera kentaurer och deras ofta om min gamla ridlärarfanjunkare i kavalleriet påminnande sätt att prata och närma sig djuren; korta, bestämda, kommandoaktiga meningar, fyllda av välartad artikulation och pondus. Utöver allt detta kan man äta på plats och om man har tur rider någon eller några duktiga ryttare i ridhuset just då, varför man får en gratisföreställning, i bästa fall ledd av en fanjunkarmässig utbildare som får min livs historia att slå sina vingar. Veckans etta på Kentaur-toppen.
Schifferkrug, Celle
När vi äntrade klassiska Schifferkrug i Celle anade vi inte ugglor i mossen. Tvärtom såg stället, där det låg lagom långt från stadens centrum, i, vad vi trodde var, ett lugnt kvarter, längs en trädkantad gata, högst inbjudande
ut. Skyltar förkunnade att allt från Adac via Guide Rotarde till Motormännen rekommenderade såväl hotell som restaurang. Men varför stod bakdörren öppen? Något vi upptäckte då vi gick från reception, ut genom dörren till den långa korridoren fram till trappan till övervåningen. Det konstiga var att det gamla, gistna trähuset ångade av värme, utom just där, vid bakdörren, där drog nordanvinden in med väldigt kraft. Och hur kom det sig att den vackra, blå mattan i trappan var alldeles svart och kladdig av något mörkrött. Och vad var det för skrik som hördes utifrån mörkret bakom hotellet? Vi skyndade
till vårt rum, kastade in väskorna, låste ordentligt och smög ner till restaurangen. En skällande hund hade nu sällat sig skriken ute i mörkret. I matsalen märktes inget av det otäcka. Där lös julen med sin närvaro och en mycket trevlig personal försåg oss snart med utmärkt Blaufränkisch från Baden, schnitzel och annat smått och gott. Vi dröjde oss kvar i matsalen – sanningen att säga hade vi anlänt lite sent, efter att under en evighet ha suttit fast med hästkärran bakom Herr Simon Fleisch firmabil – men var tvungna att söka oss mot den farliga korridoren när personalen vänligt men resolut släckte ner restaurangen. Åter i korridoren bortom reception fann vi nu tre fejande kvinnor. Den äldsta av dem utbrast, då hon fick syn på oss, ”vi är så hemsk ledsna, men några gäster, barn, har ägnat aftonen åt att leka i trappan och i trädgården och, ja, som ni ser har de ödelagt mattan, som vi nu försöker rädda, vi ber så mycket om ursäkt”. Vi drog en suck av lättnad. Dels därför att mord, såvitt man, trots allt, kunde konstatera, inte stod på Schifferkrugs dagsprogram. Dels därför att det, för en gångs skull, inte var våra ungar som ödelagt hotellet – för det, ska ni veta, har hänt.
Aux Deux Roses, Neuf Brisach
Plötsligt, i samma stund den leende mannen liksom av ett misstag drog med handen över bänken så alla papperen for i golvet, där de blev
Tarte flambée
liggande, i en brun, skosuleformad vattenfläck, insåg jag att värre än så här kan det inte bli: en ohelig allians av en underorganiserad och därför kaotisk värld och en överorganiserad och därför kaotisk värld, Argentina och Schweiz, hade satt klorna i mitt resande och gjort det omöjligt att komma vidare från denna okända flygplats, där alla andra tycktes kunna komma vidare med ett plan medan jag fick gå från kö till kö för att få samma besked, om än förmedlat på olika vis. Mannen som nyss råkat spilla mina papper på golvet var elakast hittills. Han log, det måste erkännas, charmerande, medan han svepte ut med
Aux Deux Roses
handen över bänken och han log, lika charmerande, när papperen seglade mot den skosuleformade, bruna vattenfläcken. Och jag förstod, där vid disken, mitt emot den leende avgrundsfiguren framför mig, och med insiktens häpna fasa målad i mitt eget ansikte, att det här var sista gången jag, efter att ha kört 90 mil, dessutom i lusfart på grund av en lika vid- som ohängd hästtransport bakom bilen, och efter att på vägen ha blendat vin i Tavel, sätter mig på utmärkta, lilla Aux Deux Roses i Neuf Brisach, sydost om Colmar, och vräker i mig, med start 22.15, när den trevliga restaurangens kök egentligen redan har stängt, mängder av Tarte flambée (elsassisk pizza för er som har nollkoll) kompletterad med en rejäl Esclaope de Veau (elsassisk wienerschnitzel) och ackompanjerad av väl avmätta mängder av årets julöl. Hotellet Aux Deux Roses och krogen med samma namn är måhända inget märkvärdigt men helt okej och personalen är synnerligen tillmötesgående och trevlig, även om man anländer vid fel tidpunkt, och deras Tarte flambée är mycket bra, särskilt om man inte är alltför glupskt lagd till sinnet och om man inte vräker i sig den under den dryga timme som föregår sänggåendet.
Rebelle Cuvée No 2
Någon gång på 1980-talet fick Bordeaux-firman Dulong, numer, tror jag, Dulong-Huet, för sig att göra ett vin som skulle heta Rebelle och inte bara det, vinet skulle vara gjort som man fordom gjorde de röda Bordeaux-vinerna, det vill säga ”hermitagerat”, alltså med en
skvätt Syrah, för att runda av eller, i förekommande fall, förstärka eller fixa till årgångar som saknade mognad eller vilka skäl man nu skulle kunna komma på för att hämta Syrah i Rhône-dalen till Bordeaux. Med tanke på blenden gick det inte att få en appellations-klassificering på ”Rebelle” och därmed inte heller en årgång på etiketten. Lösningen blev att kalla vinerna ”Rebelle Cuvée No 1” år ett, ”Rebelle Cuvée no 2” år två och så vidare. När vinifierat för sina hängruntares skull nu dragit en Rebelle Cuvée No 2 ligger det något beklagligt i att vinifierat inte minns vilket år det första vinet gjordes. Inte heller går detta att utforska via nätet, i alla fall inom rimliga tidsramar. Gissningen är att Cuvée No 2 är årgång 1989 (hugade petimätrar är mer än välkomna att berätta hur det egentligen förhåller sig). Hursom så var vinfierat på besök hos Dulong i samband med Vinexpo 1991 och fick då prova vad som kanske var Cuvée No 3 eller möjligen No 4. Saken är i alla fall den att det vinet luktade väldigt mycket Carignan och då provningsledaren från Dulong ställdes inför det påståendet kom denne av sig och sa att ja, så är det och avslöjade vidare att ”Syrah- druvorna” inte heller alltid kom från Rhône. Fascinerande och kul. Vinet då? Joo, det är riktigt bra. En spännande brytning mellan Bordeaux och Sydfrankrike. Fortsatt vitalt. Rent. Integrerad ek. Moget. Rent.
Julvinstips 2012 & Julmusik
Billigt, fruktigt, allroundrött: El Rey Old Vine Garnacha, 65 sek, nr 2260. Mittemellan, numer allroundrött, smakrikt, utmärkt att dricka nu: MDLVX (Mazuelo De La Quinta Cruz), 169 sek, nr 71885. Lite dyrare, allroundrött, mycket doft och smak och mycket gott just nu: Malhadinha, 330 sek, nr 73721. Bra ge-bort-rödvin, en klassiker från Rioja i toppform:
Alla Julars Julfilm
Prado Enea på magnum, 740 sek, nr 90226. Rosévin som klarar svensk vinterkyla:Les Lauzeraies, 95 sek, nr 2724. Givet vitvin över helgerna: Clotilde Davenne Bourgogne Blanc, pris 99 sek, nr 5562. Mittemellan, spännande vitvin som alla bör prova, gjort av Bierzos svar på Clotilde Davenne, Paula Fernández Trabanco: Dominio de Tares Godello, 149 sek, nr 72451 (årgången är 2011, står fel på SB:s sida). Fullständigt lysande Chablis just nu: Clotilde Davenne Chablis Grand Cru ”Les Clos” 2008, 499 sek, 72878. Bra ge-bort-vitvin, spännande, gott och stor flaska, förmodligen den bästa Saint-Brisen (Sauvignon blanc i Chablis) som görs: Saint-Bris Vieilles Vignes (Clotilde Davenne) 2008 magnum, 379 sek, nr 70274. Torr, fräsch champagne till litet pris: Guy Charlemagne Brut Nature, 275 sek, nr 77415. Lite rundare allroundchampagne till litet pris: Guy Charlemagne Brut, 299 sek, nr 77281. Lite finare champagne, som inte alls mår illa av lagring: Guy Charlemagne ”Mesnillésime Grand Cru” 2004, 429 sek, nr 90516. Årets champagneersättare för er som ska bjuda på kir eller inte vill kasta pärlor för svinen vid midnatt samtidigt som ni alltid ställer krav på en korrekt produkt och inte kan tänka er att lura på ens era fiender de där ganska hemska bubbelvinerna för ingenting, som mest består av taskiga bubblor, kletig sötma, ett uselt basvin och en stereotypiskt aromatisk jäst: Clotilde Davenne Crémant de Bourgogne Brut Extra, 119 sek, nr 77643. Lite julmusik. Mycket julmusik.
Tomten hos hästarna
Julklappstips & julmusik
Julen står för dörren, men även om vinifierat tycker att man så långt det är möjligt ska
handla i hemortens butiker är det fina med internet att man inte behöver baxa bort julen för att komma ut och handla. Följaktligen följer här lite tips på lämpliga julklappar anno 2012. Först och främst vad ett institut i Schweiz utnämnt till ”Årets julklapp”, nämligen bloken ”vinifierat” och det till det fashionabla priset av 50 (femtio!) sek inkl frakt. Kan beställas här. På samma sida, här, kan den som vill ha en riol att skryta med inhandla fjolårets succé ”Vinifiktioner” för den pinsamt usla ersättningen till utgivaren, och, vad värre är, författaren!, 50 sek inkl frakt, men den som inte skäms för att utnyttja ohemula erbjudanden ska, naturligtvis, slå till. Och här eller här, kan man köpa ett par vinböcker som är ett obligatorium för den som inte vill verka oklädd när vännerna sätter ögonen i riolen: förra årets bästa dryckesbok enligt Måltidsakademien, ”Vinprovning – så upplever du vinets alla möjligheter” och klassikern ”Odla och tillverka vin”, en snustorr faktabok för den som inte har ett eget liv. Julmusik. Gördetsjälv-julsång. Avslutningsvis en julhälsning från Bolivia till vinifierats hängruntare.
Ugandisk kraka söker maka
I dessa juletider, då vi ska rannsaka oss själva och det gångna årets göranden och havanden, har vinifierat drabbats av insikten om den orättvisa som begicks i samband med inlägget ”Rysk krake söker make”, för hur exkluderande mot kvinnor som söker kvinnor var inte det? Visst, den ryske garderobiärens desperata rop på en likasinnad man
Tycker dessutom om att klä ut sig
och övertydliga vilja att komma ut ur garderoben förtjänade att tas på allvar, men vad så med kvinnorna: finns det ingen desperat kraka som söker maka? Jovisst, gör det det. vinifierat har funnit ett riktigt klipp i Rebecca Kadaga. Hon har ett bra jobb, talesman, bara en sådan sak, i det ugandiska parlamentet, där hon använder sin position till att skrika ut sin desperation och vilja att komma ut med sitt rätta jag, som hon för närvarande döljer bakom en homofobisk retorik som på intet vis står den ryske kraken i St Petersburg efter. Här är hon på film, en riktig godbit med schvung i retoriken och en uppenbart självtänkande åhörarskara, här kan man läsa lite mer om när hon härförleden var och ropade på hjälp i Kanada och här, slutligen, får hon välförtjänt uppmärksamhet i Qx, som håller koll på alla de rop om hjälp som ständigt strömmar in från Jordens alla hörn. Och precis som med Peter Griffin-dubbegångaren i St Petersburg är det först till kvarn som gäller tjejer!
Vi firar Sveriges vin-nestor: Nils-Bertil Philipson 90 år!
Idag, i Kungliga Tennishallen Stockholm, snett mitt emot Sveriges finaste regemente, firar hela Vinsverige, och säkert många andra, den för branschen och vinet så betydelsefulle Nils-Bertil Philipson, som fyller 90 år. Nils-Bertil drev inte bara med framgång under många år en egen agentur, idag känd som Philipson Söderberg, han var dessutom initiativtagare till, för vinets väl så viktiga företeelser som, Munskänkarna och Vinakademien. För att nu bara nämna något av allt Nils-Bertil hunnit med och gjort för oss andra. vinifierat beklagar att inte kunna närvara vid firandet idag, lyfter ändå på den obefintliga hatten, bugar djupt och sällar sig till de uppvaktande skarorna på detta sätt.
Nils-Bertil Philipson med hustrun Ullabritt.
Dela “Vi firar Sveriges vin-nestor: Nils-Bertil Philipson 90 år!” på Twitter
Goodbye Nike, Hello Asics! & lämplig musik
Ni trogna hängruntare vet hur många chanser jag gett Nike att vårda mig, men ike sa Nike. Nåväl, som man bäddar får man ligga. Det som fick transpirationen att rinna över var när Nike försökte få det till att vara mitt problem att de uppdaterat Nike+ – en sajt där Nike-joggare kan hålla koll på sin träning – så till den milda grad att jag inte kunde logga in längre.
Som en smekning för foten
Med andra ord ett typiskt exempel på när den som säljer inte fattat att kunden alltid har rätt och att det inte går att lasta över sina egna tillkortakommanden eller sin egen lathet på kunden. Således: jag har nu sparkat av mig Nike-dojjorna för gott och tagit löpsteget till Asics och, vilken skillnad! Såå mycket bättre. vinifierat önskar att alla hängruntare får uppleva glädjen av ett par Asics Gel-Kayano 18, särskilt bra för oss som på ett eller annat vis någon gång i livet slagit en eller annan spricka i knäskålen. Självklart förväntar jag mig nu kraftig spons från Asics, varför inte en träningsresa till Karibien i vinter? Till Asics & Nike: Hello Goodbye. Till Nike: Runaway. Till Asics: Walls of the World.
Dela “Goodbye Nike, Hello Asics! & lämplig musik” på Twitter