Ju mer jag lyssnar på Them Crooked Vultures, desto mer övertygad blir jag om att det är ett av det senaste decenniets bästa album. Här lite She & Him för er som tycker att Homme-Jones-Grohl är för stökiga.
Ett skönt, orättvist & orättfärdigt påhopp på andra
Om en person vars vardagsmode är grumpy och som får migrän bara av att tänka på att vara vaken mellan 05.00 och 08.30, tvingas upp till flighter med för tidig avgång kan det bara sluta i ett gigantiskt moln av omgivande
surmulenhet och ett allmänt ifrågasättande av sakernas tillstånd. Således: vad gör alla människor på flygplatserna klockan sex på morgonen? Varför ligger de inte hemma och sover? Måste de verkligen flyga då? Varför är det inte startförbud mellan midnatt och 10.00 på världens flygplatser? Varför går alla omkring och ser förvirrade ut och varför kan de inte ha sina pinaler i ordning när de kommer fram till bandet i security check? Varför har inte flygbolagen tillräckligt med personal på plats på morgonen; resenärerna tvingas checka in själva och flygbolagen passar på att dra ner och försämra sin service? Slutligen: måste hälften av säkerhetsfolket överälska sina uniformer och uppträda som om de är småsega i pallet? Kommer Hustrun tycka att det här är en onödigt dum och synnerligen orättvis post?
Dela “Ett skönt, orättvist & orättfärdigt påhopp på andra” på Twitter
Gastón Acurio & La Mar, San Francisco
I Sydamerika är de flesta överens om att kontinentens bästa kök är det peruanska. Gastón Acurio är en talangfull, peruansk matmissionär av stora mått. I dag återfinns hans koncept La Mar (cebicheria) i Santiago (se tidigare inlägg), Bogota, Lima, Mexico City, New York, Panama, Sao Paolo och San Francisco. Hoppade gråglåmig, rödögd och nyfiken gul igår in på Frisco-La Mar i samband med en inte helt önskad korttidsövernattning på väg till Pasco och skörden på Hedges i Washington State. Mycket bra. Mängder med spännande ceviche och en även i övrigt lockande matsedel med uttalat peruansk touch.
Kent & September i oktober
Kanske är vinifierat lite sent ute med September, men efter hängrunt-påstötningar kommer här Händerna mot himlen.
Vem har inte en avatar? & El Perro del Mar
I min enfald trodde jag att avataren var ett gudaväsen, sänt till Jorden för att hjälpa
människan i tider av elände och ofred. När jag nyss bytte ut min så att säga automatiska ”äggbild”, som alla nybörjare på twitter får, mot en bild av den steniga versionen av Tavels jordmån, visade det sig att min bild är min avatar eller något sådant. Hur som har jag inte för avsikt att fördjupa mig i ämnet, sitter nöjd med att tro att jag har en egen avatar i form av denna stenbild. Trygga i denna vår förvissning chillar vi vidare, nu med El Perro del Mar i en fin cover.
Dela “Vem har inte en avatar? & El Perro del Mar” på Twitter
Äta i Sitges & Taken by Trees
Maricel, på strandpromenaden, har utvecklats till en riktigt bra krog.
Dom Perignon för 150 € är, trots sitt pris, inget opris. Bra degustationsmeny för mindre än hälften. Utmärkta Mas Borras från Torres kostar ändå mindre. Allra bäst i Sitges är idag kanske annars tapasbaren Guria Taberna – helt enkelt lysande och om Maricel kostar som det smakar, drivs Guria av folk som ger bort maten. Vi chillar till lite Taken by Trees.
Äta i Barca & John Lennon
På tämligen nya Hotel Arts hittar vi restaurangen ”Enoteca”. Här har Paco Pérez en stjärna, på Miramar i Llanca har han två. Gick man bara på maten skulle han kanske ha tre på båda ställena. Hur som är Enoteca ett måste för den mat- och vinintresserade Barcelonabesökaren. Fantastisk mat (ta deras degustationsmeny), duktig sommelier med bra vinlista, inte minst avseende sherry. John Lennon-pendang till Coconut Records.
Walter Bressia & Jason Schwartzman
Det är inte bara därför att Walter Bressia har en benägenhet att ta med sig gäster ner i sin svinkalla fatkällare, förse dem med gigantiska provglas och tvinga dem att dricka upp allt vin de får i glasen, som man måste älska Walter och hans lilla familjeföretag Bressia. Ett annat skäl är att han, i likhet med övriga familjen, är så sympatisk och på ett synnerligen seriöst och medvetet vis, i skrivande stund, lägger grunden till vad han hoppas ska bli Argentinas bästa vinproducent under många år framöver. Större delen av sitt eget liv har han ägnat åt att hjälpa andra att få till det och det blir lätt så att man går omkring och småhoppas på att han ska lyckas i denna sin nya föresats. Ett steg på vägen togs kanske, nyligen, i samband med Tim Atkins stora Argentinaprovning, då Bressias viner blev de överlägset mest framgångsrika med toppnoteringar avseende såväl rött som vitt och Malbec som andra druvsorter och blandningar. Här kan man läsa om några av Bressias viner som föll Atkins på läppen. Och här kan man lyssna på Jason Schwartzman eller Cocconut Records som han föredrar att kalla sig då han inte gör filmer med Wes Anderson. Och här kan man se vilka Bressia-viner som finns att beställa från BS i Sverige.
Twitter-Lars & Ian Hunter
Finns, om någon mot förmodan är intresserad, numer på Twitter med adress @LarsTorstenson. De fem senaste tweetsen, svengelska för twitterlitteratur, är (kronologiskt bakifrån): 1. ”A fair wine demands that the consumer, not the vineyard worker nor the nature, pays the price.” 2. ”There are no cheap wines. Somebody has to pay the price for every and each wine, in one way or another.” 3. ”Brigitte Bardot: The only wines that are too expensive are the cheap ones.” 4. ”Har precis avslutat en 60 år gammal Tabacalera från La Flor de la Isabela ’Born in Havana, Raised in Manila’”. 5. ”Vill gärna säga att 60 års lagring gjort Tabacaleran utomjordiskt bra, men den var ganska normalbra, vilket tar emot att erkänna.” Vi avslutar med en Bowie-låt framförd av Ian Hunter & co.
Dagens grumpyquizz & IKEA
Vem skriver så här i sin ”Uppförandekod för leverantörer”: ”Att delta i FN:s Global Compact och tillämpa dess grundläggande principer inom områdena mänskliga rättigheter, arbetsrätt, miljö och bekämpning av korruption är ett sätt för oss att visa vårt företags sociala ansvar (Corporate Social Responsibility — CSR)”? Svaret är Vattenfall. Vem skriver på sin sajt bland annat, att ” vi agerar alltid i kundernas och företagets
intresse” och ”vi behandlar andra på samma sätt som vi själva vill bli behandlade”? Telia Sonera, som får förmodas inte bara utgå från att företagets kunder tycker att Uzbekistan–affären ligger i deras intresse utan också att företaget självt gärna blir mutat. Avslutningsvis noterar vi denna CSR-grumpyiga dagen, att IKEA lever upp till sin uppförandekod genom att säga att det är ”olycklig” att man svassar för diktaturen i Saudiarabien och negativt särbehandlar kvinnor på ett uppseendeväckande vis. Att de sedan får det att låta som om det inte är IKEA utan IKEA som är ansvarigt för det här, varför IKEA inte kan hållas ansvarigt, är en uppvisning i underskattning av konsumenternas intelligens i klass med Ryanairs O´Learys uttalande om att bolagets kunder är idioter – möjligen utmärker sig IKEA genom att anse att de kvinnliga kunderna är större idioter än de manliga.