Har varit i Zürich på en utmärkt konferens om naturviner. Vad är då naturvin? Av konferensen att döma finns ingen precis och allena rådande definition, och, underströks det flera gånger, den här typen av odlare tycker inte om att fångas i snäva regler. Självaste Jonathan Nossiter var på plats för att förklara, att om man satt snäva regler på den italienska filmen på 1950-talet hade vi inte fått se ett av filmhistoriens mest spännande skeenden äga rum och, fortsatte han sitt resonemang, sätter vi för snäva regler på de här kreativa människorna inom naturvågen riskerar vi att passivisera en Rossellini. Dock kan man säga, att naturvin bör vara småskalig produktion och med en odlingsfilosofi som tangerar de ekologiska och biodynamiska regelverken och man ska, i likhet med alla seriösa odlare, sträva efter att tillsätta så lite svavel som möjligt till musten och vinet. Flera tillverkare av naturviner går till och med så långt att de inte tillsätter något svavel alls. Helst ska man inte heller tillsätta jäst för att få musten av jäsa. Somliga menar dock att det är ungefär som att få en deg att spontanjäsa, varför de har egenodlad jäst som de tillsätter, jäst som ”fångats” i den egna vinkällaren eller vinodlingen.
Europa, krisen, Kina & framtiden
Krisen i Europa, som, som brukligt är i sådana här skeenden, till största delen är en lika hysterisk som onödig och psykisk åkomma, kommer inte bara att stärka Europa utan, låt vara på sikt, också kontinenten som en kultur- och idébärare där det ges utrymme för frihet, jämlikhet och broderskap, vilket förtjänar att upprepas i tider då somliga tycks ha fått för sig att kulturskymningens Kina, en gedigen förtryckarapparat som skapar ett samhälle där alltför många är rädda för att räcka en hjälpande hand, skulle kunna vara något slags alternativ till de europeiska idealen, som så väl sammanfattades redan då, för drygt 200 år sedan.
Clotilde Davenne Bourgogne Blanc 2009
Fick igår tillfälle att för första gången på några månader prova en av Clotilde Davennes Bourgogne Blanc från 2009. Buteljen i fråga hade lagrats cirka sex månader i en garderob (ca +22). Vilken utveckling! Man kan kanske sakna den stålhårda syran och det där, men å andra sidan har vi nu ett mer utvecklat och moget vin, som belönar den som stoppade undan några pannor. Den som planerar sitt vinutbud ser till att köpa på sig rikliga mängder av 2010:an innan den tar slut, vilket, ska i sanningens namn erkännas, inte kommer ske de närmaste månaderna, men det kan kanske vara dumt att chansa och sitta där utan garderobslagrad Bourgogne Blanc fram i vår när alla andra har det?.
Rioja Sommelier Award 2011
Sedan några år tävlar flera av landets sommelierskolor om att bli bäst på Rioja. Bakom tävlingen står ”Det nya Rioja”. Statusen på tävlingen är hög. Här har flera av landets sommelierer eller blivande sommelierer fått sitt elddop och trots att flera av deltagarna inte hunnit studera ämnet ”sommelieri” särskilt länge är kvaliteten på de tävlande hög. De svåra frågorna, och de knepiga praktiska momenten, till trots, klarade sig årets tre lag – från Restaurangakademien, Gustibus och Grythyttan – mycket bra. Allra bäst klarade sig laget från Grythyttan och vi gratulerar det till segern! Och ni andra får här ett Rioja-tips att suga i er vid första bästa tillfälle – går att lagra i förfärligt många år, men är trots det gott att dricka redan nu.
Joe Frazier i salig åminnelse
Pugulismens storhetstid, i alla fall den jag har möjlighet att ha någorlunda koll på, dvs 20:e och 21:a århundradets pugilism, inföll någon gång i höjd med populärmusikens dito 1965 – 1975. Häftigast var matcherna mellan Ali och Frazier och det förefaller inte riktigt framgå idag hur bra Ali var och hur bra man måste ha varit för att slå honom – något Frazier som en av ytterst få lyckades med, låt vara att Ali då var lite ringrostig sedan den amerikanska staten vanärat honom sedan han tagit ställning mot kriget i Vietnam och försatt honom i en situation där de flesta andra skulle ha lagt av med sin sport. Man må tycka vad man vill om boxning, men två rejäla och färgstarka kämpar var de och hade det inte varit för i första hand Ali, men också, i högsta utsträckning, Frazier, hade Foreman, Ellis, Bugner, Cooper och alla de andra haft den platsen i pugilismens historia de förtjänar.
Etiopiskt vin tar höjd
Enligt e-lettre de vitisphere planterade italienarna vin i, det de facto avseende klimatet ganska mångfacetterade, Etiopien, när de ockuperade landet, 1936 – 41. För några år sedan köpte den gigantiska, franska firman Castel 300 ha i landet, av dessa planterade man snart 125, belägna inte långt från sjön Ziway, nära Rift Valley och på 1600 meters höjd över havet – m.a.o. en av världens högst belägna vinodlingar (påminner här om att självaste Mount Kenya, förvisso i Kenya, men snudd på rakt under Ekvatorn, har en snöklädd topp, breddgraden till trots). Druvorna man valt att satsa på är Merlot, Syrah, Cabernet sauvignon och Chardonnay (10 %). För att optimera kvaliteten avstår företaget från att skörda två gånger per år, vilket annars är möjlighet så här nära Ekvatorn.750 (!) personer har anställts för att sköta egendomen och totalt ligger investeringsplanen på 8,4 miljoner dollar. Målet är att göra ganska lätta och fruktiga viner. Första skörden har skett nu i början av november och vinerna kommer att lanseras under nästa år och säljas dels i Etiopien, dels till den enligt uppgift stora etiopiska populationen i USA.
Hans Olding jazzar Systembolaget
Enligt uppgift gömmer sig musikern Hans Olding understundom på en av Systembolagets butiker i Stockholm, understundom på Kundtjänst, men det händer att han klär sig som en vanlig man och går på stadens jazzklubbar.
Torres Mas La Plana 2002
Året var 1988 och undertecknad på utbildning hos Miguel Torres och just den här kvällen, närmare bestämt, på lyxkrog med läromästaren, Jean Leon, Hugh Johnson, en förfärligt känd spansk vinkribent vars namn jag aldrig förstod med flera. Vem som var junioren vid bordet rådde ingen tvekan om. Bortsett från mat provades Mas La Plana, eller Gran Coronas Etiquetta Negra som den hette under många år, från de första åren då den tillverkades av Garnacha och Carinena till dess den blev ren Cabernet sauvignon. Allt förlöpte väl till dess Johnson och den spanske vinskribenten så smått rök ihop i en smärre dispyt om årgångarna 81 och 82. Vilken var bäst, och framförallt vilken lagringspotential uppvisade respektive årgång? När jag satt i lugn och ro och mest var uppfylld av att bara sitta där hörde jag som i en (mar)dröm Miguel plötsligt säga ”… eller vad säger du, Lars?” Vad jag sa? Absolut ingenting, men jag pratade hysteriskt om ditten och datten så länge att bordssällskapet en efter en tappade intresset för mig och började prata om annat. När jag så till sist avbröt mig mitt i min svada hörde jag den alltid lika perfekte gentlemannen Miguel säga ”Tack Lars, det var intressant.” Var gång jag öppnar en Mas La Plana kommer den där upplevelsen tillbaka och, tro det eller ej, enkom som en synnerligen trevlig upplevelse. Hursomhelst och nästan sist men inte minst: Mas La Plana från Torres är generellt ett synnerligen gott och välgjort vin, som, sett från producenthåll, endast har ett fel: priset är för lågt. Årgången 2002 som jag öppnade häromdagen utgör inget undantag. Den har varit i toppform ett par år och fortsätter att uppvisa en minst sagt inbjudande sida. Mycket bra och gott. Och hur politiskt inkorrekt detta nu än är: jag gillar den tunga buteljen.
Vinifiktioner, artbergomvin.nu & P.C.
I sin senaste uppenbarelse rekommenderar artbergomvin.nu novellsamlingen ”Vinifiktioner”. vinifierat.se håller med och drar sig inte för att redan nu tala om ”Årets juklapp”. Finns bland annat att köpa här. Gäster i helgen? Prova en Perez Cruz.
Omåttligt med motton
På tal om motton skulle man kanske starta företaget ”Mottokreatören Eureka!” med mottot ”Vi har det!” och affärsidén att sälja meningslösa sloganer, valspråk, deviser, payoffer och motton till desperata människor som kommit vilse i livet och därför behöver ett motto att ty sig till, vilsna företagsledare, produktchefer och andra som mer sällan reder ut sin egen tillvaro utan hjälp och som, i vart fall understundom, har alldels för feta omkostnadskonton att ty sig till. Man kan tänka sig att Åklagarämbetet köper ”Vår devis, Upp till bevis!”, att Svenska Spel köper ”Vårt motto – Bli rik på Lotto!”, att Skandia köper ”Vårt motto – Nöjda chefer!”, att Svensk handel inför julhandeln köper ”Vårt hjärta klappar för dig!”, att AA köper ”Sätt supen i vrång-strupen!”, att S/M-klubben köper ”Aga kan behaga!”, att Hovet köper ”Tala är silver, Tiga är guld” och så vidare.