Rosévinets färg

Publicerat av
4

Vår. Rosé. Och även i år kommer säkert färgen spela roll och vi har gått den här vägen: 1. Svensken föredrog kraftfulla roséviner med hög färgintensitet alternativt halvtorra varianter som Mateus. Samtliga obalanserade och mer eller mindre orena. 2. Sveriges early adaptors* lärde sig att det också finns ljusa roséviner av god kvalitet och de ljusa rosévinernas evangelium spreds som vore färgen det enda kvalitetskriteriumet för rosévin. 3. Svensken drack nu ljusa roséviner för de är bäst alternativt halvtorra varianter som Mateus. Ibland rena och balanserade viner, ibland inte, oftast utan vare sig kropp eller själ, dock ljusa till färgen. 4. Svenska early adaptors lärde sig förra året att kvaliteten inte sitter i färgen. 5. Svensken kommer i år långsamt anpassa sig till ett mer avspänt förhållande till rosévinets färg och vara mindre hysterisk kring färgfrågan och framförallt mindre fånig och hen kommer dricka såväl ljusa som mer kraftfullt färgade roséviner alternativt halvtorra varianter som Mateus. Ibland rena och balanserade, ibland inte, men det lägger de flesta inte märke till bara doften och/eller sötman är tillräckligt stor.

Så här års, när vi väntar på att senaste skördens roséer ska dyka upp balanserar vi på en skör tråd, där somliga fjolårsalster redan ballat ur – 2015 var i sanningen ett snabbmognade rosé-år, vilket också gjorde så många 2015 goda tidigt på förra säsongen – medan andra snarare är att föredra nu med lite mer lagring och mer uttryckt ”mineral” och tyglad frukt. vinifierat leder sina i mörkret famlande HR:are och alla dem som inget fattat samt dem som inte kunde bry sig mindre om ett ljust och ett mer kraftfullt färgat rosévin som håller finfint så här på sitt livs andra vårkant (båda ekologiska ity grönt är den symboliska färgen för såväl det ekologiskt odlade som våren och vi kan konstatera att vinifierat denna tidiga vårdag känner sig ovanligt inspirerad till symboliska stordåd):

Ljust: Château Henri Bonnaud 2015, nr 99093, 181 sek (”nyanserad, ungdomlig, bärig smak med inslag av smultron, färska örter, persika och citrus… serveras… som sällskapsvin, till fisk- och kycklingrätter eller sallader”, säger SB). Mörkt: Les Lauzeraies 2015, nr 2724, 115 sek (”ungdomlig, fruktig smak med inslag av granatäpple, mogna jordgubbar, smörkola och blodapelsin… serveras… till grillade fiskrätter eller till rätter av ljust kött”, säger SB, funkar synnerligen väl till fisksoppa och vårkyckling med primörer, vill er utsände rapportör simmandes i de rosenskimrande drömmarnas förlovade kristallglas tillägga).

*Tidiga anammare

Färgstark musik.

Prowein 2017

Publicerat av
2

Krauker från Polen, bratwurst, pommes och Motzenbäcker Marie serverad i en plastmugg avsedd för 2 cl-snapsar. Utomhus i snålblåsten. Se där årets bästa måltid på den gigantiska vinmässan Prowein. Till succén för den enkla måltiden hör att den är tradition och att den ska avnjutas tillsammans med synnerligen sympatiska vinmakaren Marie Menger-Krug.

Sekt som smäktar

I år hade Marie med anledning av sin nya serie sekt tagit sig för att hyra ett eget stånd på mässan och dit begav vi oss efter måltiden och lät oss imponeras av de rasande rena och uppenbart uttrycksfulla bubblen, ljusår från de industriellt standardiserade stolpskottsvarianterna av tyskarnas eget brusvin som har för ovana att besudla världsmarknaden med sin intetsägande skepnad. Personlighet, renhet, precision, låg eller ingen dosage alls, läskande, snyggt, eviga eftersmaker. I Sverige kan vi sedan något år njuta Maries petnat-variant i form av Menger-Krug Méthode Rurale och snart kompletteras den serien med sekten. Något att se fram emot. (Obs! Endast vissa av Maries viner står som ”ekologiska” på Systembolaget, en förklaring till detta är att avsändaren glömt (!) att trycka den ekologiska loggan på sina etiketter… något som dock sker rutinmässigt sedan en tid.)

Världsnyhet!

Under flera år har det har tisslats och tasslats om vad Andrea och Chris Mullineux och deras Leeu Mullinaux Family Wines har för sig vid sidan om Mullineux. Idag (23 mars) är det officiellt men redan på mässan fick några av oss veta vad hemlighetsmakeriet handlat om: en ny serie viner under namnet Leeu Passant och tillverkade mer bort mot Franschhoek till och för att knyta an till de traditionella vinerna från Sydafrika. Två chardonnayer, väldigt mycket samma andas barn som Mullineux White, och en underbar liten röd pärla, gjord på cab och cinsaut. Förhoppniingsvis i ett BS eller rent av ett TSE nära dig om något år.

Sockerbiten Miguel

Polare. Det finns så många polare på en vinmässa. Alltid lika roligast är att springa på gamle vännen Miguel Merino och att i all hast visa vår gemensamma baby MDLVX för de groupies och hangarounds som ständigt surrar som flugor kring sockerbiten Miguel.

Achim och Jott

Om någon av oss hette Achim Maximilian Ritter und Edler von Oetinger skulle vi eventuellt byta namn till Nilsson eller så men om man nu heter så och är en utmärkt vinmakare gör man istället bra, eleganta och vackra viner under namnet von Oetinger och om ett av dessa sköna viner är gjort till 100 procent på den ringaktade druvan Müller-Thurgau kallar man kanske det vinet för Jott. Hatten av.

Välförtjänt hajp

Rings. Lika hysteriskt i år vid deras bås. Så klart. Bra viner. Unga, trevliga människor. Bara att ge sig in i trängseln och girigt hålla fram ett suktande glas och försöka stjäla lite tid av Simone, Andreas och Steffen. Värt att fajtas för (vill här passa på att be både dig som jag trampade på foten, ja det var medvetet, och dig som jag satte en armbåge i solar plexus på, ja det var också medvetet, om ursäkt).

Game of Thrones goes wine!

Game of Thrones! Varför? Nåja. Nu är det en succé som heter duga. Klart det ska ha ett eget vin. Tyckte i alla fall produktionsbolaget HBO varför det kontaktade Vintage Wine Estates och fick till svar ett par helt okej viner. Visst, någon form av kändisvin är det förstås. Å andra sidan kostar de (gissningsvis, den dagen de kommer till Sverige) 179 SEK eller mer och de är långt från omdöpta och/eller obalanserade, sötade skräpviner som säljs med någon självberikande kändis som ursäkt.

Sympatiskt smilande calvadoscharmör

Mest sympatisk på hela mässan, i konkurrens med tusentals besökare och utställare, var kanske Nicolas Garnier. Femte generationen bakom det hantverksmässigt tillverkade calvados-smycket Calvados Garnier. Självklart gör en så sympatisk person inget annat är synnerligen sympatiska calvor (och lite cider och pommeau de Normandie). Ja, de finns i BS i Sverige. Rusa åstad.

Skolexempel på chardonnay

Domaine Trouillet gör rena, snygga, både ursprungs- och druvtypiska viner i Bourgogne. Tyvärr finns inte deras viner i Sverige. Ännu. Men de är på väg. Även om vi nog får vänta några månader till. Dyker deras Saint-Véran 2015 upp är ett tips till alla som vill försöka lära ut hur druvan chardonnay egentligen doftar och smakar att använda det vinet. Skol- och praktexempel. Hos Trouillet hittar vi också fina exempel på den lilla appellationen Pouilly-Loché och en värsting från Pouilly-Fuisée ”Aux Chailloux”.

Supervin från Chile

Patrick Valette, en gång i tiden Château Pavie, numer Viña Vik, var på plats med Viks chilenska superviner (två av dem släpps i Sverige till hösten) och mer än gärna provade de flesta av oss så klart just de där supervinerna. Inte att missa då de angör Sverige fram i höst.

Gult risvin

Ja, och mycket, mycket, mycket mer, som för att inte göra den här redan alltför långa posten ändå mer alltför lång får sammanfattas med en bild av Zhang Lu och hans gula risvin från Shaoxing Winemaker – en lätt madeira-liknande brygd som upphovsmannen hoppas kunna sälja lite av också i Europa vad det lider.

Sting, jag och 58K till

Sist men inte minst: Prowein 2017 besöktes av över 58000 personer från 130 länder (rekord) och de provade vin och sprit från 6500 utställare och 60 länder. Den mest kände besökaren var, enligt mässans officiella press-utskick, Sting.

Sting får lite hjälp av Jeff Beck (så här låter det med en för sången mer lämpad Rod Stewart).

Stöd viktig film!

Publicerat av
Svara

Hade för några år sedan nöjet att dinera med en dokumentärfilmare som smög runt under radarn. Skälet var att han höll på med en film som personer med makt och resurser ville stoppa och se outgiven, därför att om somligt kom fram i ljuset kunde såväl små som mer moraliskt sinnade människor bli förbannade och rättvisans internationella kvarnar kanske kunde börja mala, och på det hela taget kunde det kullkasta de högst diskutabla men odiskutabelt lukrativa projekt dessa mäktiga människor skodde sig på utan att på något vis låta sig beröras av de tragedier och förödda liv och krossade framtider som fastnade under deras skosulor.Nu är filmen Dead donkeys fear no hyenas (trailer här och fakta här) klar och den har precis haft premiär, och så ska det rulla på ett tag framöver, med premiärer världen runt, och så småningom teve-sändningar. Iallafall om det finns pengar att marknadsföra filmen för, därför att så är det: att göra den här inte ofarliga filmen är bara början på arbetet, ska det finnas någon mening med riskerna många av de personer som låtit sig intervjuas tagit måste filmen spridas så de ovan nämnda girigbukarna får en faktisk opinion emot sig och så att en debatt kommer igång kring det minst sagt omoraliska i land grabbing.Det fina i kråksången nu är att vi alla kan vara med på ett litet hörn och se till så filmen får den betydelse den måste få. Vi kan gå in på kickstarter.com och skänka en slant som gör det möjligt att bättre sprida filmen – och obs! det är inte summan som räknas, det viktiga är att du är med och visar ditt stöd, och det kan du göra med så lite som 1 USD (från säker källa har jag dock hört att folket bakom filmen inte på något vis kommer protestera om någon hellre stöttar med 10 eller rent av 50 USD…). Här går du in om du vill stötta projektet.

Förbud mot kögnällande bromsklossar

Publicerat av
2

Det är lätt att sympatisera med den som i en kö till flygplatsens säkerhetskontroll , låt säga i Düsseldorf, beklagar sig över sakernas tillstånd. När personen i fråga undslipper sig ett ”Vad är det för fel på det här landet?!” i sin iver att lipa, går denne någon emellertid över en gräns, en dumhetens gräns, varför hen måste straffas ity det enda förbud regeringen per omgående behöver fatta beslut om, utöver förbudet mot långsamma säkerhetskontroller på flygplatser, är det mot dumgnäll i flygplatsköer, för vad menar hen? Att statsministerns huvud ska rulla, eller inrikesministerns eller någon annan ministers? Därför att kön till säkerhetskontrollen på flygplatsen är inkompetent? Kort sagt är det sådana där gnällspikar utan vare sig sans eller förnuft som förpestar hat-ranter i sociala medier och på annat vis skämmer ut sig.

Emedan själva dumgnället i sig ska bestraffas lagom hårt, till exempel med ett halvårs latrintömmande på valfri, misskött campingplats, ska det kriminella lipelementet, om det då det själv kommer fram till bandet och ska lägga upp sina tillhörigheter där visar sig vara totalt oförberedd varför hen står där som den köbyggare den är och fumlar med livrem, klocka, dator, med mera, och därmed själv stoppar upp den nyss i vart fall långsamt ringlande kön, ska detta, det kriminella elementet, efter avtjänat straff i latringropen, dömas till ett två-årigt kontrakt som kontrollant i kön till B-piren terminal 5 Arlanda.Dale Hawkins.

Poké bowl: känn dig blåst

Publicerat av
9

Såg en rubrik. ”Poké bowl får nätet att storma”. Tänkte. Då gör jag en blogg-rubrik. Innehållande ordet poké bowl. Kommer få min blogg att storma. Sitter nu och väntar. På orkanen.

Vindsång 1. Vindsång 2. Vindsång 3. Vindsång 4. Vindsång 5.

Vin, litteratur & film i Malmö

Publicerat av
Svara

I veckan var er utsände i de sippande skribenternas understundom väldokumenterade environger och världsdelar på ett intensivt kort-besök i Malmö. Till det minst intressanta från visiten hör de utsvävningar av mer privat art som utspelade sig. Om dessa finns det egentligen inget att säga. Ja, förutom att ett fullständigt unikt vin inmundigades av ett glatt och om stundens storhet fullt införstådda vinvänner och det vill vi förstås gärna berätta om. Inte för att vara retlig eller irriterande eller för att få någon att sukta, nej inte alls. Vi gör det av ren människokärlek; vi som fick uppleva detta, vi upprepar, extremt unika vin, känner oss förpliktiga att dela med oss av hur fullständigt sanslöst bra det här unikt unika vinet var.

Vinet var en Twoson Barbaresco Starderi 2005 på magnum från ett unikt, på plats och för tio år sedan utvalt (Taransaud-)fat, ett fat som buteljerades enkom för Twoson Club The Torstenson Hanzon Collection. Ja, det är lika exklusivt som det låter. Av de knappt 130 magnum som gjordes torde mindre än hälften finnas kvar. I hela världen. Och Giorgio Rivetti, Signore La Spinetta alltså, tycker själv att den här versionen är bättre än den egna. Och han vet vad han talar om. Ville bara säga det.

Vin

I övrigt då? Jo, en dags föreläsning på Gustibus Sommelierskola. Gör detta en gång om året sedan tio år. Vad skolan och eleverna egentligen tycker om detta är svårt att mer exakt veta, men för den i den första meningen på det här inlägget nämnde har detta blivit en kär tradition, där frågvisa studenter vill veta mer och därmed får föreläsaren att tala om sådant som inte ingår i vanliga föreläsningar.

Vin & Litteratur

En premiär var det emellertid att tala om Litteratur & Vin, och mer explicit romanen Kronos väv respektive ”Ekologiskt och annat vin”, på WG Film i Malmö. Ett drygt femtiotal entusiaster infann sig för att få höra om alla kannibaler och alternativa sanningar som förekommer i Kronos väv och för att prova ett knippe viner och få sig serverade sanningar en masse om ekologiska och andra viner och få diverse fördomar komna på skam, fördomar som lätt uppkommer då vinets värld är fylld av om inte charlataner så i vart fall folk som mer än gärna uttalar sig om sådant de egentligen inte vet tillräckligt för att uttala sig och det gör de för sådana som kan för lite för att förstå att de inte borde lyssna på personen i fråga. Ungefär som att tycka någon spelar piano bra för att den kan spela Kalle Johansson aka Fröken Johansson. Vinerna som provades var Les Lauzeraies Tavel 2015, nr 2724, 115 sek (ekologiskt), Château de Brescou 2013, nr 71705, 139 sek (hållbart/Terra Vitis), ”Le Comptoir” (Brescou) 2013, säljs inte i Sverige (hållbart/Terra Vitis, natur), Robert Sinskey Vineyards (RSV) Pinot Noir 2011, nr 78814, 299 sek (biodynamiskt).

Film

Som vi var på med rätta framgångsrika WG Film passade de vakna filmmakarna där på att visa en trailer för ”Dead donkeys fear no hyenas” och berätta att de i veckan startar en Kickstarter för att dra in pengar för att kunna sprida den här viktiga filmen i världen. Ett lovansvärt initiativ, som vinifierat på alla sätt och vis vill stötta varför alla HR:are med ett perspektiv bara aningen längre än den egna näsan uppmanas att bistå med en liten slant – alla bidrag mottages enligt uppgift tacksamt, låt vara att 100 sek är bättre än 1 sek. Dead donkeys fear no hyeans (trailer här) är enligt WG Film tillsammans med uppmärksammade Bananas* den farligaste film bolaget gjort. Folk har fått leva under jorden för att kunna göra den, andra med koppling till filmen har hamnat i fängelse. Och så vidare, som det brukar vara när någon upptäckt något orätt som den som gör orätt tjänar stora pengar på och därför för nästan allt i världen vill mörka. Nej, hörni, de här dokumentärfilmarna, som är så långt från alternativa fakta och kändisreportage vi kan komma, de inte bara förtjänar att stöttas, de ska stöttas (gör du här), det är en demokrati-fråga och ett viktigt slag för det fria ordet i civilisationens kamp mot den avgrundsdjupa ignorans som dväljs i trollskogen.

Förbud mot att glömma handduken

Publicerat av
4

Då vissa av oss i ett nyligt timat skede befunnit sig tillsammans med ett antal andra förlorade vinmakare i Guds jämmerdal eller närmare bestämt på ett vandrarhemsliknande boende med gemensam toa och dusch, kunde vi i samband med detta få oss till livs att den nyss nämnda inrättningen är upptagen då den först i meningen nämnde sömndrucken och pipig i den tidiga ottan stapplar fram genom tillvaron, mot den där inrättningen bara för att mötas av den avgrundsdjupa insikten, att det, som sagt var, är upptaget, varför den sömndruckne, och nu även chockade och än mer pipige och lätt desperate, får dra sig tillbaka till sina, eller snarare sitt, rum för att bida sin tid och när det är gjort gör han en ny attack mot duschen och lyckas, och allt är frid och fröjd till dess han ska torka sig och upptäcker att han i det kaos som uppstod vid den första attacken mot våtutrymmet glömt sin handduk på rummet, varför han nu måste slå åkarbrasor till dess han torkat, men nej!, se där på väggen, som turen i oturen, en behållare med pappershanddukar!Nu slutade exemplet ovan lyckligt. Men den utsatte hade tveklöst befunnit sig i en prekär situation om den skulle slå sig torr med åkarbrasor. Inte minst skulle akut tidsbrist i den redan ansträngda morgontimman kunnat uppstå. Noterbart är också att det inte är samma njutning att torka sig med pappershanddukar som att frottera sig med en mjuk tygvariant. vinifierat ser endast ett sätt att få slut på slika situationer: ett förbud mot att glömma handduken! I den mån den kriminelle på grund av den situation den själv är upphov till, tvingas slå sig torr med åkarbrasor, eller torka sig med pappershanddukar, ska emellertid detta anses vara straff nog för den straffbara dumhet förbrytaren uppvisat och det brott denne gjort sig skyldig till.

Tork.

Äta i Lissabon

Publicerat av
Svara

Av tradition har inte Lissabon varit något Mecka för finsmakaren. Det håller så sakta på att ändra sig. Hittade vid senaste besöket några ställen som är värda att om inte skriva hem om så i alla fall blogga om så andra stackars Lissabon-resenärer som blir hungriga och inte vill äta seg bacalhau eller skinka i alltför tjocka skivor eller torrt kött (ja, jo, för vegetarianen ser det kanske bättre ut, men det är nog inte Indien precis) vet vart de ska gå för att få någon form av sitt lystmäte. Håll i er för nu bär det av. I full fart. Backe upp och backe ner men vi är kvar inne i kvarteren runt Bairro Alto eftersom turister plägar vandra där och de verkar dessutom tycka om att vandra där och vem gör inte det men är det inte dags att tipsa nu? Jo:Palácio Chiado är väl ett gammalt palats eller något och nu har någon gjort om det till ett mat-palats där den utmärglade kan gå till ostronbaren eller vegobaren eller nudelbaren eller glassbaren eller någon annan av alla barerna och beställa vad den vill ha; alla utrustas med ett kort vid entrén, på det noteras sedan allt man stoppar i sig och för att bli utsläppt måste man beklagligt nog betala den summa som kortet påstår att man ätit för (och för att du ska kunna hålla koll på vad du köper och eventuellt stoppar i dig får du ett kvitto vid varje inköp). Fräscht. Nyttiga nudlar, ostentativa ostron, vanlig vegomat, osande god ost, go’ glass. Och annat. Urtrevlig personal. Schysst miljö. Till och med ett lejon i taket. Ligger s a s i Chiado. Mitt i smeten.

Oficina do Duque drivs av en snubbe som varit runt och bland annat jobbat med Adria Ferran men man får mat på krogen för det. Tappra och lyckade försök att ta bacalhauen in i samtiden, schysst miljö, trevlig personal, liten men okej vinlista. Nya Lissabon. Ät dig mätt, stappla sedan ut i natten och trilla iväg något kvarter och du är mitt i Bairro Alto och kan gå in på en bar och dricka ett glas mjölk om du har vargen med dig eller helt enkelt bara ta en mojito eller en kaffe och gå på gatorna som en vanlig man eller annat.

Mercado da Ribeira är stadens gamla matmarknad, sedan artonhundra kallt eller så. Men det är ny mat som produceras i närtid i stånden och hyllorna och lådorna och där finns en uppsjö krogar att välja på och du kan till exempel gå till Academia Time Out, särskilt intressant för oss köksfenor, för det är en slags matlagningsskola med en massa spisar och grejer och så står där folk och lagar maten a la minute, klart det blir fräscht, och gott. Passade på att ge dem lite goda råd.

Vin & Litteratur i Malmö

Publicerat av
5

Måndagen den13:e mars är er utsände i de missionerande vin- och litteraturapostlarnas bokstavligt bubblande jäs- och läskar på plats i Malmö. Dels för att undervisa på Gustibus Sommelierskola, dels för att delta i evenemanget Vin & Litteratur på WG Film (Västergatan 22a), kl 17.15 – ca 19.00. För att vara med på lektionen på Gustibus krävs av den hugade att den studerar där. För att få vara med på kvällen krävs inget annat än 100 pix, vassa armbågar och närvaro. Evenemanget blir en mix av ett minglande AW och ett seriöst snack om vin och litteratur och då mer precist ”Ekologiskt och annat vin” (på vinsidan) och ”Kronos väv” (på litteratursidan). Malmö kommer gå kvinna och man ur huse så var ute i tid. Vin och bok ingår i priset! (anmäl dig genom att swisha 100 kr till 0703747197)

Dear Lisbon: charmigt värre

Publicerat av
Svara

Har tidigare tipsat om bland annat York House i Lissabon. Nu är turen kommen till tveksamt namngivna Dear Lisbon Charming House. Nämnda Dear kan vara olika ställen, och vi tar fokus på Dear Lisbon Charming House på Rua Marcos Marreiros i Sta Catarina-kvarteren, en backe eller så från Bairro Alto (ingen fara med backen, 28:ans språvagn går i princip utanför dörren, och där hittar den som så vill också en liten enkel fiskkrog som är fina fisken, Zapata heter den och ovanför backen ligger vinbaren The Mill, och nästan mitt emot den ligger ett parkeringshus och går man in i det och tar hissen till våning fem och stiger ur där så kommer man smått oväntat till en takterrass med magnifik vy och fulladdad bar, och den heter Park, och om någon undrar så läser jag just nu en bok med en massa och, åck åck).Hursomhelst, det här lilla boutique-hotellet, Dear Lisbon Charming House på Rua Marcos Marreiros, kostar inte skjortan, är synnerligen trevligt och har en finfin frukost och kan därför rekommenderas och bilderna nedan är från stället i sig och dess närmaste omgivningar.