Domaine Rabiega

Formellt från maj men inofficiellt från februari 1988 till officiellt februari 2006 men inofficiellt augusti 2006 var jag chef för vin- och konferensgården Domaine Rabiega. I uppdraget ingick också att själv bli vinmakare och efter att ha arbetat sida vid sida med en konsulterande önolog 1988 och 1989 tog jag över den rollen fullt ut 1990. Var häromveckan tillbaka för tredje gången sedan jag lämnade 2006, inbjuden av fransmannen som köpte gården för ett och ett halvt år sedan.IMG_2517

När Vin&Sprit sålde (2006) fanns gårdens toppvin Clos Dière, som stod för 2/3 av  produktionen, på de flesta av den stora PACA-regionens stjärnkrogar och Alain Ducasse var den största enskilda kunden, exporten borträknad. Endast en liten del av produktionen hamnade i Sverige. Så hade det blivit eftersom vi ville mäta oss på en öppen marknad och samtidigt nå så bra ekonomiskt resultat som möjligt. Inom ramen för det sista och för att öka vår kritiska massa, volymen, arrenderade vi 1995-2003 Château d’Esclans – där vi bland annat utvecklade det ekfatslagrade rosévin som senare skulle bli känt som ”Garrus” – och från 1996 byggde vi upp ett vinhandelshus, Rabiega Négociant (och varumärket Rabiega), med sin verksamhet förlagd till en vinkällare i Besse sur Issole, nära Brignoles. De vinerna såldes till ett dussin länder och var den ekonomiska basen i verksamheten – vingården Rabiega/Clos Dière, med sina tio hektar, kunde av självklara skäl inte bära sig själv.
IMG_2517Glädjande nog håller den nye ägaren, Yves Tanchou, som bäst på att totalrenovera allt på gården. Det innebär inte bara att hotellet och övriga byggnader återfår sin forna status. Dessutom investerar han i vingården och ämnar åter göra den ekologisk, så som den var när V&S sålde (en av de första ekologiska i området för övrigt). Han arbetar också på att bygga upp den franska marknaden på nytt och vill på sikt få igång exporten igen.IMG_2517Fick med lite viner som M Tanchou ville att jag skulle prova. Vinerna som nu säljs men som gjordes av tidigare ägaren (2006 – 2014) faller utanför uppdraget, men om de vita och rosa viner som nu görs på gården kan man säga att även om det är en bit till att gå innan de når personlighet så är det fråga om trevliga och välgjorda viner. Ser med spänning fram emot vad jag hoppas är en ny vår för Domaine Rabiega!

På tal om återseenden, och kanske nytt för er som har nollkoll: Steve Hillage!

Hela vinifierat bakar!

Ni vet den där muzaken som brukar porla fram som vore det en porrfilm (har jag hört sägas) så snart någon lagar mat på TV? Precis så mysigt försöker jag alltid ordna det i köket när jag skapar.IMG_2520

1.Jag tar fram tortellinipåsen och grytan och startar vattenkranen. 2. Och just som jag ska till att börja skapa, sätter jag på lite muzak och ett förkläde.3. Genast infinner sig den där goa känslan som alltid infinner sig när jag står där med grytan i handen och fyller den med vatten samtidigt som muzaken får höfterna att röra sig erotiskt och jag får för mig att le avspänt in i kameran och säga, på bruten svenska, vackra matfraser som ”och gryta fyllar jag med liten härlig, frisk vattnet…”. Men inte nog med det, allt det där myset får mig att vilja börja baka. Saker som den här smarriga godingen på bilden. Hur det ska gå till har jag ingen aning om så tillsvidare köper jag dem hos confiseuren och låtsas att jag bakar dem själv.IMG_2520

1.Jag sätter på lite muzak och ett förkläde med mjöl på. 2. Rör på höfterna, ler in i kameran och säger så sensuellt jag kan, med fransk brytning med italienskt inslag, ”och ny, ny tar jeg de obakkade och rååa bakkverk-en och sätter på dem i ygnen”. 3. Medan jag pratar lägger jag upp de inhandlade godsakerna på en plåt och skjuter in dem i den ostartade ugnen. 4. Eter tio minuter ler jag in i kameran, stannar upp som om jag känt något i luften, ”vad är det somm lyktar”, säger jag och sniffar övertydligt i luften alltmedan höfterna rullar och juckar för fulla spjäll, ”jo, jag tror bistämmt att mina kakkor är färdiga, det lyktar zå”, och så tar jag ut de små bakverken och äter upp dem sedan jag släckt ner kamerorna och skippat muzaken till förmån för Darlene Love, som ackompanjerar confiseurens bakverk på bästa vis.

John le Carré: A most wanted man

Er utsände i den litterära världens lugubra korridorer där väggarna har öron: Hustrun! Jag har ett boktips till dig!

Hustrun: Har du? Vad gulligt!

Den utsände: Ja, jag vet, det är en bok som jag tror du kan gilla.

Hustrun: Någon som skriver banalt, alltså?

Den utsände: Ja, absolut, banalt var ordet, men med viss känsla, härlig, gammaldags engelska när det krävs och alla låter som de är så att säga, skickligt, och så staplar han frågetecken på frågetecken tills även den som inte så lätt faller i den där gropen där alla sitter som undrar hur det ska gå nu då fast det inte finns något att undra över faller i den där gropen, fast naturligtvis inte tillsammans med dem som undrar för att de är trögfattade.

Hustrun: Du har läst le Carré?

Den utsände: Heliga Guds Moder! Hur vet du det?

Hustrun: Jag gav dig ”A most wanted man”, för det är väl den du läst, för ett halvår sedan och sa att till och med en litterär träbock som du kanske kan uppskatta en så välskriven spionromanIMG_1446

Karma Police!

Svavelfritt efter snart tre år

Drog i helgen en av de osvavlade rödingarna vi gjorde på Domaine de Brescou 2013, ni vet kanske, ren cab, jäst rakt av och buteljerad, odrickbar inledningsvis, synnerligen rustik och rå då, nu, efter snart tre år, riktigt saftigt god, inte rustik alls och för att prata matspråk mer låga smaker än om det varit svavlat, men tanninstrukturen är tveklöst bättre på det här än det svavlade syskonet, inga off flavours alls, bara renhet som vore det en nyputsad barnrumpa, vilket får er utsände i de osvavlade vinernas alltför ofta ointressanta och ibland rent av defektstinkande environger där funky inte har med musik att göra, att fundera över den enorma utmaningen den sanne naturvinsälskaren står inför då kören med naturvinsproselyter brister ut i patetiska hyllningskörer till den bakfyllefrämjande etanalens, det giftiga ochratoxinets, den beska orenhetens och den galopperande flyktiga syrans ära. Lite perspektivlöst, rent av navelskådande och kanske inte minst knappast ödmjukt med tanke på vem som gjort vinet som får den ovan nämnde att utropa det patetiska som strax ska följa, men hursomhelst: oh, så gott osvavlat vin kan vara!13517763_995576853873527_44434319_o

Svavelosande musik!

Tack Microsoft & Emirates!

Två saker jag inte riktigt förstått: 1. Att flygbolaget Emirates startade Microsoft tillsammans med en Paul Allen. Jag menar, Emirates visste man ju, men den där Allen? 2. Att den här välgörenhetsfonden någon av dem som startade Microsoft ligger bakom, ni vet, den delar inte alls bara ut pengar till Tredje världen utan också till behövande vinmakare.Emirates loggaHursomhelst är jag evigt tacksam mot Microsoft som meddelar mig att de via sitt Loterie Microsoft Windows 2016 nu ser till att jag får 250 000 euros att slå klackarna i taket med. Allt jag behöver göra är att skicka in diverse privata upplysningar till Monsieur Claude Lafon, som är en så kallad ackrediterad hussier i Frankrike och som är den som undertecknat det mail jag fått från någon i Calvados, som väl måste vara ett brevlådeföretag för Microsoft eller nå’t. Yippiiee!Microsoft logga

PS Kan någon förklara varför min dator tror att vinnarmailet är skräppost? Jag är helt säker på att det inte är det för det står i det inte bara det där med Emirates och Microsoft, där står också att Steve Ballmer 1975 på uppdrag av NASA byggde robotar ämnade för Mars. Det är sådant som bara den som verkligen kan sin sak kan känna till, eller hur? Sak samma att det inte framgår vem Steve Ballmer är eller hur han är kopplad till Microsoft och det fina priset. Allveteri inger alltid respekt.Lily Allen

Hursomhelst: A big Thank you!

Swexit

Som en förfäktare av den utomordentliga tanken EU måste er utsände i de snabbt fördömandes ogenomtänkta och av enögdhet indoktrinerade korridorer och skrymslen påpeka, att britterna inte är idioter. Envar bör också ta i beaktande att fler (nettobidragsgivande) länder kan komma att följa britternas exempel framöver, rent av Sverige.

Problemet är inte att bara halva befolkningen sannolikt förstått fördelarna med fredsprojektet (med mera) Europa och att de tillsvidare kan ha visst tålamod med slöseri, maktmissbruk och korruption, i den mån det förekommer. Problemet är, till exempel, personen som just blivit arbetslös sedan ett utländskt företag kunnat köpa upp traktens födkrok och tradition, låt säga Findus, bara för att lägga ner verksamheten och på de svenska skattebetalarna skyffla över kostnaderna för den obehagliga förödelse som följer i spåren av nedläggningen av denna lönsamma fabrik, samtidigt som verksamheten med lätthet kan flyttas till en annan ort inom den öppna och gemensamma marknad EU är. I likhet med de som friställdes när Cloetta flyttade den lönsamma verksamheten Läkerol från hemmahamnen Gävle (till Slovakien) lär Bjuv-bon och skattebetalaren i Bjuvs kommun få svårt att rösta för att Sverige ska stanna i EU, om nu en omröstning om ett Swexit skulle komma att bli aktuell.

Eller ta mjölkbonden, som vet att den håller på att gå i konkurs på grund av överstatliga beslut i Bryssel och att den svenska regeringen frånhänt sig möjligheten att göra något konkret åt saken. Där har vi en till som röstar för Swexit.

Är nu mjölkbonden och de friställda arbetarna i Bjuv och Gävle idioter? Knappast. Lägg till detta mindre trevliga stämningar av skumma tankar om stormakten Sverige, den som aldrig riktigt fanns, och vår självständighet som hotas av EU, människosmuggling och flyktingströmmar. Idiotier måhända men det där med självständigheten ligger inte långt från det många svenskar kanske känner, att må så vara att ”de i Stockholm” bestämmer, men att överstatligt styras från Bryssel och Strasbourg – jo, skattebetalarna betalar ju för två parlament, något som kanske kan få en eller annan att rösta Swexit – är en annan sak, särskilt som flera av parlamentsledamöterna som bestämmer åt svenskarna kommer från länder som får bidrag från EU, alltså från nettobidragsgivare som Sverige. Åter andra kanske fortfarande funderar över hur det gick till när Grekland kom med i Euro-samarbetet, inte minst med tanke på de problem som följt i spåren av det långtifrån självklara beslutet.

Nej, hör ni, ska vi ha kvar vårt viktiga EU måste vi som är för skärpa oss och se hur det ser ut inte bara på vår farstukvist och vi måste få våra EU-politiker att inse att det är dags att dra ner på de egna förmånerna, administrationen och, där det förekommer, korruptionen samt dra ner på de olika stöd och bidrag som betalas ut och, inte minst, så långt det är möjligt försvåra för den som stoppar pengar i egen ficka – vi som haft förmånen att resa och arbeta i länder som tar emot rundhänta bidrag och lån har skäl att tro oss veta att allt inte hamnar där det är tänkt att det ska hamna och det känns som inte helt osannolikt att EU inte alltid följer upp sina projekt på ett tillräckligt rigoröst vis. Slutligen vore det inte fel om såväl mjölkbonden som den friställde arbetaren i Bjuv fick ett för dem synbart skäl att tycka att EU är bra, alltså något som inte bara syns på farstukvisten hemma hos oss redan frälsta. Kort sagt måste EU i det avseendet bli bättre på att visa sig vara folket värdigt.

Musik!

Glad Midsommar!

Gäddorna slår i vassen och de små grodorna hoppar runt majstången och flickorna har midsommarkransar i håret och blommor och örter under kudden och in från höger kommer Felix trallandes en glader och munter sång och minner oss alla om att nu, nu är det dags att till alla sina trogna HR:are och, om än i något ringare mån, alla andra, utbrista ett rungande Glad Midsommar på er, Kreti och Pleti!Mednelssohn A midsummer night's dreamSommarmuiskbonus!

AOC nu gammalt som gatan

Enligt uppgift fanns det långt tillbaka i historien någon form av system för att utmärka exceptionellt bra växtplatser för vin och angivelser för vilken stil man kunde förvänta sig från ett visst område. Egypterna sägs till och med ha balsamerat sina vinmakare i guld – en fin tradition som nu tycks vara övergiven i dessa tider då civilisationen regredierar snart sagt dagligdags. Vi vet också att munkarna – ja, vi säger så, ”munkarna”, och det tycks alla vara nöjda med – under sekler gjorde sitt bästa i vinåkrarna, där de kom på sensationellt bra saker, som att pinot noir och Bourgogne är som ler och långhalm.IMG_1431

Ska vi se ut ett enda år i historien som betytt särskilt mycket för utvecklandet av kvalitetsvin och vinutbudets mångfald är det 1936. Det var då fransoserna sjösatte sitt appellationssystem, som alltså firar jämnt i år! Först ut var rosévinsappellationen (!) Tavel, Châteauneuf-du-Pape, Arbois och Monbazillac och innan någon visste ordet av hade de fått sällskap av appellationer som Bordeaux och Bourgogne. Sedan ett flertal så kallade VDQS uppgraderats på 70- och 80-talen ökade antalet appellationer snabbt. Idag finns det fler än 300 AOC, eller AOP, som det numer ska heta (Appellation d’Origine Controlée vs Appellation d’Origine Protégée) för vin (alltså skyddat ursprung, kopior göre sig icke besvär). Vid sidan om vin finns det mängder med andra appellationer, till exempel för ost.IMG_1426

vinifierat tipsar om två viner från områden som suttit i högsätet alltsedan 1936: 1. Les Lauzeraies 2015 (Tavel), nr 2724, 109 sek. 2. Domaine de Nalys 2011 (Châteauneuf-du-Pape), nr 71813, 249 sek (finns även på magnum, nr 75 645, 499 sek). Båda utmärkta att dricka i sommar.Amelie

Sommarvisa!

La Camera dal Ponte, Dolceacqua

Egentligen handlar det här om Mariella och Bar California, där du får hämta ut nycklarna om du hyr av Mariella och som ligger just där till vänster när du kör in i Dolceacqua och missar det därför att du tittar på den välvda bron snett fram till höger, den som ligger alldeles under rummen Mariella hyr ut, alltså själva ”La Camera dal Ponte”, insprängda i det gytter som är den gamla, egentliga byn, den från 1200-talet, där de strävsamma byborna dragit in el och vatten och till och med fått till fungerande avlopp, en upplevelse, och rummen som Mariella hyr ut är oerhört rara, för att nu inte tala om hur rar hon själv är, hon som arbetat nästan hela sitt liv, i alla fall sedan hon var nio år, på Bar California och som undan för undan byggt ut sin rumsuthyrning och som för 85 € dubbelrummet är billigt med tanke på vad du får i form av rart rum, strålande utsikt, 1200-talskänsla, fantastisk frukost (ingår) tillredd av Mariella och dem som tar order av henne och massvis av värme av denna underbara dam som behandlar dig som du vore hennes barn fast hon rimligtvis och rent biologiskt faktiskt inte kan vara din mor då hennes 61 år inte är tillräckligt långt från din egen ålder för göra ett mirakel möjligt och skulle du vara äldre än Mariella behandlar hon dig likväl som sitt barn, det hände med paret vid frukostbordet intill, och är du yngre, ja då är det snarare så att hon ser sig som din gammalmormor eller något sådant, men det var inte det jag skulle tala om, jag skulle tala om Bar California och då säger en bild mer än tusen ord.IMG_2280

California-musik!

Stöd Clotilde Davenne!

En olycka kommer sällan ensam. Tidigare i år drabbades Clotilde Davenne av ett förödande hageloväder (läs här). Nu hotas hennes Bourgogne Blanc i Sverige av avlistning, dvs att Systembolaget slutar sälja det. Skälet är att försäljningen gått ner det senaste året till följd av prishöjningen efter frosten 2013. Det är inte så konstigt om en vara säljer mindre sedan priset höjts, men i det här fallet är vinet fortsatt billigt för sin kvalitet och den nuvarande årgången, 2014, är den bästa Clotilde gjort. Bourgogne Blanc är ett vin som är bra att dricka nu till en väldans massa olika saker och det går att lagra tio år för den som vill det. Nog sagt. Vi kan hjälpa Clotilde i hennes svåra stund genom att dricka hennes Bourgogne Blanc i sommar – ökar försäljningen de kommande månaderna får hon vara kvar i Systembolagets sortiment. Clotilde Davenne Bourgogne Blanc 2014, nr 5562, 127 sek.IMG_1422Så här säger Systembolaget om vinet ”Fruktig, nyanserad, mycket frisk smak med inslag av gröna äpplen, päron, citron och mineral. Serveras vid 8-10°C till rätter av fisk och skaldjur.”.