Många ber mig återkommande om vintips. Har det kommit något nytt man ska prova, kanske ett nytt vin eller en ny årgång, har ett vin legat till sig som ”hyllvärmare” och nu blivit färdigt att dricka? De mest vakna av er har redan – kanske tog de till och med hjälp av rubriken – listat ut att det nu följer några heta vintips, varsågoda!
I somras släpptes en ljuvlig liten pinot noir från skickliga Marie Menger-Krug och hennes Krugscher Hof i Rheinhessen. Kanske har flera av er sedan tidigare koll på systervinet, Krugscher Hof Riesling Trocken Kabinett 2018, nr 72449, 119kr. Ett friskt och lättsmält vitvin i en tilltalande prisklass. Klarar såväl räkan, som fisken och salladen. Men det var ju pinot noiren jag skulle tipsa om: Krugscher Hof Pinot Noir 2018, nr 22388, 140kr. Det här är ett riktigt fynd för er som gillar pinot noir i allmänhet och tysk sådan i synnerhet. Oerhört läckert och med all frukt och alla jordgubbsassociationerna på rätt plats i smakbilden. Provade nyss den kommande årgången 2019 och den är minst lika bra som 2018 och definitivt än mer druvtypisk.
På tal om pinot noir är en annan frisk nyhet Laetitia Estate Pinot Noir 2019, nr 2192, 179kr. ”Stor och nyanserad doft och smak med fatkaraktär, inslag av jordgubbar, körsbär, nougat, örter, skogshallon, körsbär och kanel. Snygg balans, där syran träder in just där den ska för att hålla allt på rätt köl. Till fågel, fläsk, lamm, matiga sallader, svamp, risotto…”
Ändå mer pinot noir: Upptäck Domaine Guyon! Det är ett välkänt faktum i vinvärlden att producenter har sina ups and downs över åren. Domaine Guyon genomlever just nu en revival som heter duga och det är bara för oss konsumenter att tacka och ta emot och hinka så mycket som möjligt innan priserna skjuter i höjden. Tre tips: Bourgogne Hautes Côtes de Nuits 2018, nr 73306, 199kr (vit). Bourgogne Hautes Côtes de Nuits ”Les Dames de Vergy” 2018, nr 5460, 179kr (röd). Volnay 1er Cru ”Clos des Chênes” 2017, nr 78763, 579kr. 
Ni som redan upptäckt ”La Fuga” och ni som inte gjort ska veta att en ny årgång nu finns att komplettera vinkällaren med (eller, för den delen, servera på närmast kommande finmiddag): Brunello di Montalcino ”La Fuga” 2016, nr 12330, 325kr. ”Ett komplett vin med en stor och komplex doft och smak med rejält djup och bredd, relativt utvecklad doft och smak med väl avvägd fatkaraktär och inslag av körsbär, choklad, vanilj, pomerans, nougat, tobak, ceder och kanel.”
Sist men inte minst har det röda husvinet Les Sorts kommit i en ny, finfin årgång: Les Sorts 2019, nr 70217, 119kr.
parkettgolv och dess doft av nyligen genomförd boning skapa klarhet kring den rituella twistskålen. Denna enkla förfrågan är för den hörsamme detsamma som en allmän begäran och en sådan kräver konvenansen att man besvarar artigt och i positiv anda. Således, kära HR:are och ni andra stackare som hamnat här av något outgrundligt skäl (ni kanske googlat ”twistskål”?), här kommer en lapidarisk inkörsport till den rituella twistskålen:
twistskålstwisternas twist ”
vara mer fel. Till att börja med blir gatan lycklig då det twistskålas och twistskålens historia går mycket långt tillbaka i historien. Till Alexander den Store närmare bestämt. Som bekant var denne en glad gamäng och den som uppfann twisten i samband med ett besök i sin hemstad Pella 341 f. Kr. Så när Tony Irving talade om detta på Let’s dance tidigare i år återgav han historien korrekt – ni minns kanske att David Hellenius gjorde narr av Irving då denne talade om ”Alexander Twist & Step” i samband med Thomas Wassbergs misslyckade försök att twista och ropa ”Twist and step!” samtidigt, men Irving hade alltså rätt.
den briljanta idén att skänka ”un peu de mousseux” (”lite skumvin”) i glasen och att dansa med dessa i ett fast grepp. Det har talats mycket om hur mycket Katarina den Stora och hovet i Sankt Petersburg betytt för utvecklingen av de mousserande vinerna i allmänhet och champagnen i synnerhet, men det är intet mot den betydelse som drottning Maries vilda ravepartajer haft för skumvinerna.
Har alltid ogillat låten Twisting by the pool med Dire Straits. En av de där låtarna som är mer Mark Knopfler än Mark Knopfler själv så han måste så klart bara göra den, och när man tänker efter är den väl inte alldeles kass. Men ganska. Fast Knopfler är ju bra. Och så föll det sig inte bättre än att jag fick en ingivelse häromdagen när vi twistade vid poolkanten och
