King Crimson, Prag

King Crimsons lika överraskande som evighetslånga avslutnings/världsturné fortsätter. Igår kunde er utsände i de virtuosa musikernas välstämda värld se dem i Prag, och snart fortsätter äventyret i Oslo, Stockholm, Monte Carlo, Marseille och andra platser. Ni som är besatta av musik och virtuosa instrumentalister gör rätt i att inte missa det här bandet medan det fortfarande finns och har vänligheten att kuska runt för att skänka fröjd åt oss alla. Onödigt att gå in på detaljer igen, hänvisar till fjolårets text om spelningen i Paris (finns här), men om något ska sägas är det att Jakzsyk sjunger och spelar ett snäpp bättre än ifjol, då han redan höll måttet trots den utmanande omgivningen, och låtlistan, som ändras från kväll till kväll, är så pass omdanad att det sannolikt går att se gruppen med nya ögon mest varje kväll. Sist men inte minst: gårdagens magiska spelning avslutades med tidernas bästa version av 21st Century Schizoid Man, där Fripp lät kollegorna, och sig själv, släppa loss så mycket improvisation som kan tänkas utan att skutan välter. Exempel på hur King Crimson låter på den här turnén. Bonus.IMG_2072

Swexit

Som en förfäktare av den utomordentliga tanken EU måste er utsände i de snabbt fördömandes ogenomtänkta och av enögdhet indoktrinerade korridorer och skrymslen påpeka, att britterna inte är idioter. Envar bör också ta i beaktande att fler (nettobidragsgivande) länder kan komma att följa britternas exempel framöver, rent av Sverige.

Problemet är inte att bara halva befolkningen sannolikt förstått fördelarna med fredsprojektet (med mera) Europa och att de tillsvidare kan ha visst tålamod med slöseri, maktmissbruk och korruption, i den mån det förekommer. Problemet är, till exempel, personen som just blivit arbetslös sedan ett utländskt företag kunnat köpa upp traktens födkrok och tradition, låt säga Findus, bara för att lägga ner verksamheten och på de svenska skattebetalarna skyffla över kostnaderna för den obehagliga förödelse som följer i spåren av nedläggningen av denna lönsamma fabrik, samtidigt som verksamheten med lätthet kan flyttas till en annan ort inom den öppna och gemensamma marknad EU är. I likhet med de som friställdes när Cloetta flyttade den lönsamma verksamheten Läkerol från hemmahamnen Gävle (till Slovakien) lär Bjuv-bon och skattebetalaren i Bjuvs kommun få svårt att rösta för att Sverige ska stanna i EU, om nu en omröstning om ett Swexit skulle komma att bli aktuell.

Eller ta mjölkbonden, som vet att den håller på att gå i konkurs på grund av överstatliga beslut i Bryssel och att den svenska regeringen frånhänt sig möjligheten att göra något konkret åt saken. Där har vi en till som röstar för Swexit.

Är nu mjölkbonden och de friställda arbetarna i Bjuv och Gävle idioter? Knappast. Lägg till detta mindre trevliga stämningar av skumma tankar om stormakten Sverige, den som aldrig riktigt fanns, och vår självständighet som hotas av EU, människosmuggling och flyktingströmmar. Idiotier måhända men det där med självständigheten ligger inte långt från det många svenskar kanske känner, att må så vara att ”de i Stockholm” bestämmer, men att överstatligt styras från Bryssel och Strasbourg – jo, skattebetalarna betalar ju för två parlament, något som kanske kan få en eller annan att rösta Swexit – är en annan sak, särskilt som flera av parlamentsledamöterna som bestämmer åt svenskarna kommer från länder som får bidrag från EU, alltså från nettobidragsgivare som Sverige. Åter andra kanske fortfarande funderar över hur det gick till när Grekland kom med i Euro-samarbetet, inte minst med tanke på de problem som följt i spåren av det långtifrån självklara beslutet.

Nej, hör ni, ska vi ha kvar vårt viktiga EU måste vi som är för skärpa oss och se hur det ser ut inte bara på vår farstukvist och vi måste få våra EU-politiker att inse att det är dags att dra ner på de egna förmånerna, administrationen och, där det förekommer, korruptionen samt dra ner på de olika stöd och bidrag som betalas ut och, inte minst, så långt det är möjligt försvåra för den som stoppar pengar i egen ficka – vi som haft förmånen att resa och arbeta i länder som tar emot rundhänta bidrag och lån har skäl att tro oss veta att allt inte hamnar där det är tänkt att det ska hamna och det känns som inte helt osannolikt att EU inte alltid följer upp sina projekt på ett tillräckligt rigoröst vis. Slutligen vore det inte fel om såväl mjölkbonden som den friställde arbetaren i Bjuv fick ett för dem synbart skäl att tycka att EU är bra, alltså något som inte bara syns på farstukvisten hemma hos oss redan frälsta. Kort sagt måste EU i det avseendet bli bättre på att visa sig vara folket värdigt.

Musik!

Steven Wilson & Porcupine Tree

Steven Wilson arbetar gärna med Guthrie Govan (se gårdagens inlägg) men är i sig själv briljant inte bara på bas, keyboards, flöjt, sång och en massa annat utan också en väldigt behaglig gitarrist både när han låter som Fripp och när han låter som Gilmore. Vi lyssnar på Porcupine Tree och The Sky Moves Sideways Phase 2 (Wilson på merparten instrument inkl guran).Steven Wilson

Skräpvinssäljaren & Fredagsfyllan

bild– Är det sant att det finns viner som är så billiga att det blir rent omoraliskt?

– Nej, det går att räkna fram ett vins pris på många sätt.

– Måste man ha ett högt skördeuttag för att hålla ett lågt pris?

– Nej, priset sätter du själv.

– Måste man pressa alla omkostnader till det oanständigas gräns för att kunna hålla ett riktigt lågt pris?

– Nej, omkostnader går att räkna på många sätt.

– Innehåller volymviner rent generellt mer ochratoxin än viner som odlas vid lägre uttag på grund av den hårddrivna formen av högintensivt jordbruk som krävs för lägsta möjliga pris?

– Nej.

– Måste man använda mer gödning, vatten och bekämpningsmedel om man odlar högintensivt?

– Nej.

– Hur klarar man att få så mycket doft och smak i ett vin för så lite pengar som ert?

–  Visst smakar det mycket för pengen?! Tricket är att använda stora volymer av druvor som saknar karaktär och är enkla att odla, jäsa dem med jäst som hjälper till att bygga aromer på svavel och annat så konsumenten uppfattar en fin doft av någonting. Grape till exempel. Eller päron. Kanske tillsätta en skvätt mer smakrik druva. Och så lite socker i botten förstås så vinet inte uppfattas som surt och ogint! Möjligen lite arabiskt gummi också så det blir lite fylligare och rundare. Och, oss emellan, om vi går utanför vad det urbota korkade regelverket tillåter, lite purple red i rödtjutet så det tunna vinet ser fylligare ut och ja, kanske en liten aromskvätt på det…

– Men vänta nu, är det inte olagligt att tillsätta aromer och färgämnen???

– Jo, väldigt förbjudet, överallt, nästan inget är tillåtet att tillsätta fast många tror det, man måste därför vara försiktig för en del är allergiska mot smak- och färgämnen och det är ju som sagt i högsta grad olagligt att tillsätta. Å andra sidan tror dom alltid att det är svavlet dom reagerar på, hehe. Och ingen kollar saken så… Och alla vill väl ha ett så bra vin som möjligt?!

– Absolut! Det är bara snobbar som säger annat! Innehåller ert vin svavel?

– Jo, för tusan, vi vill inte ha bajsdoft i vårt vin.

– Bra! Fast luktar det inte svavel om man har i väldigt mycket svavel och kan inte svavel reagera så det luktar både blomkål och bajs?

– Nej.

– Vad bra och det smakar inte, beskt eller så?

– Nej.

– Jag har provat vin för 149 kronor boxen och finvin på flaska för hundratals kronor. Det billiga vinet var minsann minst lika gott. Stämmer det?

– Absolut! Det är inte dyrt att göra vin, jordbruk är billigt och lätt! Dyrt vin är rena bluffen! En konspiration mot den hederliga fredagsfyllan! Snobbrubbish! Överklasspjafs! Talibanfasoner! Kärringsnack! Slipsvindrickarfloskler! Vinspottarfästrunt! Vinglassnurrarkluddprat! Munskänkeri! Enfald!

– Ja, jag tror jag förstår och det säger jag också det ni säger och dom där som sitter och smackar och gurglar och gör sig märkvärdiga och talar om jordmån och boké och annat är samhällsmissfoster och ena riktiga mobbare som försöker sätta sig på den lilla människan, på verklighetens folk, och ta fredagen ifrån oss! Som om det skulle finnas något omoraliskt i att handla ohemult billigt vin!?

– Now we’re talking! Precis så är det! Dessutom är både PET och box jättebra för miljön. Snacket om mikroplast i havet är en konspiration iscensatt av Kungliga Sjökrigsskolan, Greenpeace och Al Gore!

– Ja, och det finns jättebilliga ekoviner så varför ska man köpa dom som är dyrare? Va?! Säg det!

– That’s my man! Här, ta ett glas, nej, ta en box Zinderella Amarona American Zinfandel Appassimento XXL! Direkt från Apulien men i en jänkarutstyrd låda. Endast 139 kronor i beställningssortimentet så det snart kommer in i ordinarie fyllesegmentet, känt från TV och tidningsannonser samt köpt vad som ser ut som redaktionell text, annars skulle ju ingen seriöst skriva om det här vinet!

– Mmmm, sött, gott, mjukt, mycket färg, det kan jag dricka mig full på mer än en gång i veckan!

– Precis! Ett vin inte bara för fredagskvällen!

David Cross & Robert Fripp!

 

King Crimson på Olympia, Paris & musiklänkar en masse

Ni vet sådana där rock ’n’ roll-vrål? De där som inte är skrikiga pip ”iiiiiii”, kraxande ”iiiiiörrggh”, cowboyaktiga ”jiihaa” eller enkla fylletjut? De där som förenar ett manligt ”jääääääähhh!” med ett slags fyllestönvrål ”ööööh!” och ett högst personlig rock ’n’ roll-uttryck som bara står att finna i ett klassiskt rock ’n’roll-vrål av förtjusning över något synnerligen bra och musikaliskt som just då sker på scenen, där framme, framför den andäktiga skaran åhörare? Sådana kan inte jag göra. Därför brukar jag ödmjukast överlåta det där skrikande åt sådana som kan få till det.IMG_1838

Kom att tänka på det där just i inledningen av King Crimson-konserten på Olympia i Paris härförleden. Eller inledning och inledning. Det här kultförklarade bandet och dess allt annat än alldaglige och mitt i fåran-vandrande ledare, Robert Fripp, gör inget så som någon annan skulle göra det. Således äntrades scenen exakt två minuter före utsatt starttid för uppträdandet av en man som sa ”Om exakt två minuter början akt ett av dagens föreställning, den heter Soundscape” och exakt två minuter senare släcktes Olympia ner och en strålkastare riktades mot Robert Fripps tomma stol, gitarr, frippotronic och annat i ena hörnet av scenen och den ljuvliga musiken av ”Soundscape” flöt ut och fyllde både lokalen och de redan förlorade dyrkarna med välbehag.IMG_1832

Förprogrammerad musik. I på sekunden 20 minuter. Och när den delen av ”Soundscape” var över meddelade en högtalarröst att ”nu blir det paus i 20 minuter, exakt 20 minuter” och exakt 20 minuter senare började bandets medlemmar prata ut i lokalen från alla håll och kanter. De sa saker som ”snälla ni, njut av föreställning, sitt inte och filma med era mobiler, ni missar för mycket då, men nu: let’s party!!!!!” (följt av ett litet äkta rock ’n roll-vrål). Sedan ingenting. Och det var då en sådan där som jag (notera en sådan som jag, inte jag), som inte borde försöka sig på ett offentligt rock ’n’ roll-vrål gav sig till att skrika så det hördes över hela Olympia, ”iiiööörrrggghhh”. Förfärligt. Ett luftsatt försök som kraschlandade i ett förfärligt antiklimaxkrax innan det kommit vidare från ”iii” till det där rock ’n’ rolliga. Och just som hela Olympia satt där i chocktillstånd över detta övergrepp på allt som heter god rock ’n’ roll-sed och andäktig högtidsstämning gjorde bandet entré och jublet visste inga gränser och på den vägen fortsatte det, för King Crimson hade oss alla i ett säkert grepp redan från den stunden vi fick nys om att de skulle uppträda på Olympia i Paris. Som att stjäla godis från sovande småbarn. IMG_1833

Robert Fripp har som vanligt med sig sin lika eleganta som fantastiska basist Tony Levin men i övrigt har årets uppsättning av Crimson inte mycket att göra med den senaste – den för runt tio år sedan, då de senast var ute på turné – med Adrian Belew och Bill Bruford och Tony Levin. Alldeles fantastiskt är att den makalöse Mel Collins, från ursprungsättningen, är med och tutar åt det värsta och bästa i sina lurar medan Jakko Jakszyk sjunger som en blandning av Greg Lake och John Wetton. Och Bill Bruford, ja, honom har Fripp ersatt med tre trummisar – vem annars hade kommit på den idén? Och det fungerar otroligt bra! Att ingen kommit på det förut. Konserten är en enda rytmisk orgasm.IMG_1836

Att Adrian Belew lämnat plats åt den som gitarrgud betraktat mindre begåvade Jakko Jykzyk är på gott och ont. Man kan sakna den magnifike Belew. Å andra sidan innebär det att Fripp själv tar större ansvar för ljudbilden och det, ja, det innebär i sin tur att det här var en konsert som går till historien som en av tidernas bästa, kanske den bästa. Kort sagt är karln sanslös. När Jakko Jykszyk inte klarade av alla baktakterna som Crimsons låtar kryllar av, ja, då drog ljudteknikern bara lite snyggt och diskret ned hans gitarr samtidigt som Fripp snabbt la om sitt eget körschema och lirade vanlig gitarr så det stod härliga till.21st century schozoid man

Låtlistan var en utsökt blandning av Crimsons låtar sedan starten 1969 fram till nu toppat med omöjliga versioner av Epitah, Starless, Catfood och mycket, mycket annat.IMG_1838

King Crimson drar nu vidare till Kanada och Asien och ni som är musikfreakar och inte upplevt detta har bara att packa väskan och börja jaga flygbiljetter och platser i konserthusen.

Ästad Vingård mars 2015: läget & King Crimson

Passade i samband med TWWD på Ästad Vingård på att stanna kvar en dag och sköta mitt uppdrag som konsulterande vinmakare där. Senast jag var där var strax före jul. Sedan dess har mycket hänt. Kort sagt börjar vinerna kännas färdiga, eller rättare sagt så färdiga de kan kännas vid den här tiden. Nu ska ”basvinet” dras över på butelj för andra jäsningen och en framtid som svenskt mousserande vin – skulle gärna skriva svenskt skumvin men det gör inte vinet rättvisa. Samtidigt ska olika ”batchar” vid sidan om huvudspåret tas om hand. Bland annat arbetar vi på en halvtorr, stilla variant som senare i år kanske kommer visas upp inom ramen för utvecklingsarbetet. Det ”riktiga” vinet, alltså det mousserande, ligger fortsatt långt fram i tiden – det tar tid att skapa bra bubbel. 21st Century Schizoid Man. In the wake of Poseidon. Asbury Park.bild

Dossier Zinfandel & Robert Fripp

Dossier Zinfandel är en utmärkt dokumentärfilm av Milka Barisic och det kroatiska TV-bolaget HRT. Vi får möta ett flertal forskare och vinodlare i största allmänhet och Carole Meredith i synnerhet, och vi får följa zinfandeldruvans vindlade historia hundratals år tillbaka i tiden, låt vara att druvan då gick under sitt ursprungsnamn crljenak kastelanski eller ändå mer troligt tribidrag eller pribidrag – det där sista låter lite luddigt men crljenak kastelanski, tribidrag och pribidrag är olika namn påRobert Fripp ursprungssorten av vilken primitivo och zinfandel är kloner. Sorten plavac mali, som man länge trodde var zinfandels rätta jag, har visat sig vara en nära släkting men inte mer. Tycker egentligen att sådant här är rena dumheterna och strunt för vintöntarna som verkligen är töntar, men filmen är överraskande nog jättespännande (nåja), sedan kan det för all del bero på att jag i själva verket, mig själv ovetandes, tillhör de nyss nämna tönttöntarna. Äntligen dags för lite husgudsmusik: Robert Fripp, Robert Fripp och Robert Fripp samt Robert Fripp & Brian EnoRobert Fripp & David Sylvian, Robert Fripp & Peter GabrielRobert Fripp & Darryl Hall, Robert Fripp & David Bowie, King Crimson.