Zlatan Ibrahimovic/Daniel Lagercrantz: Min historia & Patti Smith

Publicerat 2014-02-16 av Lars Torstenson

Det finns en invändning mot den här boken och det är det smått irriterande tjatet om Rosengård. Tveklöst hör det till storyn, men det är inte såå unikt med någon som tar sig från förorten till de höga höjderna, särskilt inte inom fotbollen. Det är inte heller såå unikt med människor med överloppsenergi, oavsett om hen fått en bokstavskombination eller inte. Slutligen är det inte såå unikt att människor hamnar utanför och inte passar in i den förutsägbara och mallartade svenska idrottsvärlden, där du särskilt inom fotbollen ska vara på ett visst, tillrättalagt sätt. Att inte anpassa sig eller sticka ut är inte osvenskt, det är sunt förnuft. Således blir jag aningen trött på upprepningar om detta och förorten: detta är mer generellt förekommande än så och svensk fotboll, och idrott, tappar i sin mallade trångsynthet unika kompetenser varje år. Förmodligen varje månad och vecka också. Med det sagt vill jag å det varmaste rekommendera den här boken som förmodligen alla utom jag själv redan läst. Zlatan Ibrahimovic är tveklöst vår samtids mest underhållande fotbollsspelare. Det tål att tänka på om han inte också är den bäste, vilket kanske kan låta lite konstigt med tanke på alla fantastiska spelare som dagligen springer runt på världens fotbollsplaner, men titta på Zlatans facit: han har vunnit titlar överallt, han har utsetts till ligans bästa spelare och vunnit skytteligan på flera håll, han har vunnit assistansligan, han har varit pådrivaren och vinnarskallen, han har gjort skillnad och han har satt de avgörande målen. Hade Zlatan haft ett bättre landslag omkring sig och då, när laget var ganska hyggligt, i början, haft en mer vaken och visionär tränare, är det ingen omöjlighet att han också vunnit något stort mästerskap med landslaget. När han nu i denna spökskrivna – tror att spökskrivaren Daniel Lagercrantz lyckats fånga Zlatan ganska bra, samtidigt som han skriver lite väl taffligt emellanåt – bok om sig själv bjuder på sitt liv fram till och med Milan är det svårt att inte dras med i hans historia. Vi får den verkliga bilden av vad som egentligen hände både den ena och den andra gången när pressen tog fram krigsrubrikerna, vi får följa med från Malmö till Amsterdam och vidare ut i stora världen, vi lär oss förstå oss på agenten Mino Raiola och vi får en påminnelse om några av alla de fantastiska trollkonster och mål han gjort. Är du svensk och/eller fotbollsintresserad ska du absolut läsa den här boken. Lite mål. Patti Smith.

Chad Harbach – Spelets konst & Timo Räisänen

Publicerat 2014-02-15 av Lars Torstenson

Svara

Tag en tredjedel vardera av Jonathan Franzen, Jeffrey Eugenides och John Irving och du har en Chad Harbach. I denna sin debut lyckas detta litteraturproffs få till en ganska spännande och inkännande roman i från amerikanska böcker välbekanta campusmiljöer. Den som någonsin tränat hårt, tagit ut sig totalt eller spelat lagspel känner förmodligen igen sig mer än den som inte gjort det, men alla kan ha glädje av den här boken. Inget mästerverk, men en bra och lättläst bok om campusliv, kärlek, träning, vänskap, moral, sport och personliga mål som uppfylls eller kommer på skam. Rekommenderas. Lite Timo Räisänen på det.

Vinklubbslåda: Andra chansen

Publicerat 2014-02-14 av Lars Torstenson

Svara

Ni som missat att beställa de vinlådor vinifierat tipsat om eller som skulle vilja beställa fler ska veta att, ja, det finns några, ett fåtal, lådor kvar av det här 12-packet och det här sex-packet. Den som klickar på de nyss understrukna orden får inte bara veta vilka lådor och viner vi talar om, den kan också, i alla fall om den klickar inom en inte alltför avlägsen framtid, beställa lådorna den vägen. Utmärkt musik från Eurovision Song Contest a k a Melodifestivalen.

Upphottad Pérez Cruz Reserva Cabernet Sauvignon & Kjarkas

Publicerat 2014-02-12 av Lars Torstenson

Svara

Importören av prinskorvsvinskungen Pérez Cruz Reserva Cabernet Sauvignon funderade på om det inte skulle gå att lyfta vinet ett litet snäpp allteftersom nyodlade vingårdar kunde tas i bruk, där på Andernas sluttningar. Först fick han k-a-l-l-a handen, men efter visst tjatande bjöd Viña Pérez Cruz in importörens tjatgubbe och er utsände på Andernas hala sluttningar. Väl där fick den sistnämnde uppdraget att tillsammans med den lika innovativa som trevliga och skickliga vinmakaren German Lyon försöka göra om blenden på den nya årgången av Pérez Cruz Reserva Cabernet Sauvignon. Vinet fick inte avvika från sin grundläggande stil, men skulle ändå bli kvalitativt bättre och ett snäpp elegantare och stramsnyggare. Sagt och gjort. German och er man i de chilenska vinkällarnas dunkla valv skred till verket och några timmar senare kunde de stolt presentera två nya blend. En avsedd att göra susen, en för att visa att det går att göra så här också. De här två blenden blandades med en större mängd andra viner i en blindprovning som snart begicks av en icke oansenlig mängd förståsigpåare och se! blenden avsedd att göra susen kom ut som solklar etta. Detta gjorde den adminstrativa och mer säljinriktade delen av Viña Pérez så tillfreds att den snart bestämde sig för att ändra på blenden world wide. Således, ni som redan dricker det här vinet, och ni som snart kommer göra det: håll ögonen öppna efter årgången 2012 av Pérez Cruz Reserva Cabernet Sauvignon – i en systembolagshylla nära dig någon gång, gissningsvis, i mars. Kjarkas.

Terrific Women Winemaker’s Day 2014 & John Lennon

Publicerat 2014-02-10 av Lars Torstenson

Svara

Om exakt en månad är det dags för andra upplagan av Terrific Women Winemaker’s Day (TWWD2014). Liksom i fjol håller anrättningen till på Sheraton i Stockholm. Tillträde äger den som på ett eller annat vis sysslar med vin och som kan snika åt sig en inbjudan från Andreas på Terrific Wines – du kan alltid prova via hemsidan och vidare via ”contact”. Bra att vara ute i tid. Ifjol blev arrangemanget en stor succé, och undra på det: åtta kvinnliga vinmakare håller föredrag och visar upp sina viner i en minimässa, där du också får tillfälle att tala direkt med var och en av stjärnorna. Några av förra årets vinmakare dyker upp i år också, till exempel Chablis-drottningen Clotilde Davenne och stjärnskottet på Red Mountain, Sarah Goedhart (Hedges). Vid sidan om dessa blir det en del nyheter också, som Elena Walch från Alto Adige och ”Barolo-girl” Giulia Negri. Med flera (ja, det är en så kallad klipphängare det här). Som grädde på moset gör Régine le Coz ett kort gästspel i Stockholm, enkom för det här arrangemanget. Régine, som inte bara en gång i tiden var min ”assistant winemaker” är numer en tung auktoritet i vinvärlden, initiativtagare och ”présidente” som hon är för världens största vintävling med enbart kvinnliga domare, ”Femmes et Vins du Monde” i Monaco, bland annat. Av praktiska skäl har årets kvinnliga vinmakardag förlagts till 10:e mars, måndag, men redan på den riktiga ”Internationella kvinnodagen”, lördagen 8:e mars, kommer flera av dem att vara på plats i Sverige för individuella gästspel lite varstans i landet. Varför en sådan här dag? Terrific Wines upptäckte att en överväldigande majoritet av de som gör vinerna i företagets portfölj är kvinnor så varför inte en sådan här dag? resonerade man. Vi lyssnar på John Lennon & Yoko Ono.

Gaffelerad risotto-succé!

Publicerat 2014-02-09 av Lars Torstenson

Gräsänkling. Gammal engelsk kompis hör av sig. Tycker vi ska luncha eller så. Hos mig. ”Absolut”, säger jag och ger mig övermodigt iväg till snabbköpet, hittar Uncle Ben’s risotto. Verkar inte vara svårare än Uncle Ben’s sötsura eller currykryddade kyckling. Slår till på risottopåsen. Följer instruktionerna: värmer i mikron, tar ut, rör om med en gaffel, häller upp i en panna, värmer lite, slår på en skvätt madeira och lite mer grädde än en skvätt för madeira är alltid gott och Hustrun säger att lite grädde fixar det mesta. Är inte helt övertygad om att grädden gjorde susen den här gången och madeiran satt smakmässigt ihop lika bra med det här som ketchup gör med nykokt torskrygg. Dock åt min gäst med glupande aptit, sa till och med att det var gott och undra på det: han är ju engelsman. Succé således. Enda lilla missen var när min engelske vän fick med sig den av mig bortglömda omrörningsgaffeln – se tillverkningstågordningen ovan – i sin risotto. Med den för engelsmannen i motgångar så typiska ”inga-problem-alls-här-inte-bara-råg-i-ryggen”-inställningen och ”oh! a fork! splendide! just like in a good old fork pie, lovely, jolly good they are, them fork pies, love’em” petade han utan vidare kommentarer bara gaffeln åt sidan på sin tallrik och låtsades som ingenting. Snyggt. Gillar det. Musik.

Förbud mot OSskoltelevision!, Claude François, Paul Anka & Serge Gainsbourg

Publicerat 2014-02-08 av Lars Torstenson

Må så vara att de ansvariga sedan länge svikit och sålt ut sitt ansvar och mer satt fokus på att konditorer och pizzabagare inte gör tårtor och pizzor med OS-ringarna utan att betala för det alltmedan det mutas hejvilt, men inget av detta ger Viasat/TV3 rätt att förstöra det idrottsliga för oss. Inte nog med att det är en massa reklam och att sändningarna är utspridda både här och där, de har dessutom mage att sätta en utmärkt atlet tillika expertkommentator som ankare i studion. Resultatet blir det väntade: hon sitter där som vore hon klassens ordningsman som fått uppdraget att leda diskussionerna på dagens skol-TV-sändning. Vid sin sida har hon en utmärkt expertkommentator som försöker göra sitt jobb men får fel input och som lök på laxen sitter där Magister Malcom och kan och vet allt – för han är verkligen utomordentligt duktig Malcolm – och i ett slag lutar han sig fram och förklarar ändå mer för sina med idel öron lyssnande adepter och vi tittare bara undrar om vi måste gå utomlands för att hitta vettiga sändningar från Sochi/Sotchi/Sotji. Lösningen kan vara att se på Viasat eller kanske Eurosport och lyssna på den alltid lika fantastiska Sportradion. Nu var det inte nog med skol-TV-debaclet, vi tvingades dessutom under invigningen stå ut med att en uppenbarligen nyinflugen – alternativt distanskommenterande – och nyväckt golfkommentator satt och ojade sig över livet självt alltmedan ryssarna var dummare än tåget inför hans häpna ögon och inte begrep han hur Tretjak och Rodina skulle orka upp för backen för att tända OS-elden. Suck. vinifierat kräver ett omedelbart stopp för UR:s intåg i OS-sändningarna och förbud mot OS i Viasat. Avslutningsvis förvånas vinifierat över att alla de tips på Claude François-musik som genom åren levererats HR-arna gått flera av dessa förbi. Således dök plötsligt CloClo upp som en slags nyhet i svenska sociala medier igår. Mycket bra, men den som läser sin viniferat så som sig bloggen bör läsas har redan koll, inte minst på en sådan sak som att det de facto var CloClo som skrev Comme d’Habitude, senare My Way efter det att Paul Anka krånglat till den. Passar på att tipsa om filmen om CloClo samt, filmen vi slagit många slag för, den lysande dramatiseringen av Serge Gainsbourgs dramatiska liv. Här lyssnar vi på Comme d’Habitude. Här lyssnar vi på en låt skriven av Gainsbourg och här en låt skriven och framförd av Gainsbourg (som handlar om BB, som han hade en relation med och skrev en del musik åt, som här och här).

Château de Cruzeau 1988

Publicerat 2014-02-07 av Lars Torstenson

Erkänner det var en plan. Var tvungen. Hustrun tycker inte alltid att vi ska dra viner äldre än 25 år till hastigt hopkomna vardagsmiddagar. Öppnade först ett rött vin från Australien, Moss Wood Cab 04. Dels av nyfikenhet. Dels därför att det inte alls skulle fungera till den lika mystiska som nykomponerade torskrätt Hustrun just anrättat. Schysst rödtjut från Margaret River. Svarade undvikande på Hustruns fråga om varför jag drog ett rött vin som så uppenbarligen inte skulle fungera ihop med maten. ”Hrfth måste brfht jobb avstop”, sa jag och slet fram en Château de Marguï, det senaste, hetaste naturvinet från Provence. Rödvinet från 2010 är tveklöst utmärkt och välförtjänt hajpat snart sagt över hela världen och inte minst på stjärnkrogarna härnere. Och människorna på egendomen är trevliga. Och gulliga. Men här. Nej. Svavel! Schabbelsvavel på näsan. Och i smaken. Hur det kan vara så? Tja, antingen har något snavat med svaveldunken eller så tryckte samma någon på lite för mycket vid ett enda svavlingstillfälle, då vinet inte ville ta till sig och förbinda sig med SO2. Då kan det bli så där. Satte fram ett glas till Hustrun. Som skrek ”nej, fy, svavel!, ta bort!” och därmed köpte jag mig lite tid, för nu började det dra ihop sig till mat och Hustrun är, som den trogne HR.en vet, inte att leka med om man, jag, inte dyker upp i tid när maten serveras. Gjorde nu ett sista utfall mot köksvinhyllan. En Domaine Trouillet 2010 hamnade i mitt garn. En Pouilly-Fuissé kunde väl funka med torsken? Men ack nej. Inte alls. Hustrun ojade sig över vinets otillräckliga karaktär. Kort sagt, menade hon, skulle vinet stå sig slätt när det mötte den fullvuxna torsken och därmed hade jag vunnit. Begav mig till vinkällaren och plockade med en Les Plantiers de Haut-Brion 1995 och en Château Cruzeau 1988. Den första visade sig vara för gammal både för en vinmakare och en Hustru. Kort sagt torskade vi på den också, hehe. Den andra var… så gudomlig att till och med Hustrun kom av sig i sina bannor över att maten än en gång skulle ätas kall. Tonvis med gula äpplen, gula plommon och litchi och en alldeles underbar syra och en lång, ren eftersmak som räckte ända tillbaka till 80-talet och i denna retrosväng gick att finna all den komplexitet som hela resan började med då näsan stacks i glaset. Rodrigo y Gabriela.

Semikolonets dag idag & Kronans Kachaner

Publicerat 2014-02-06 av Lars Torstenson

Idag är ännu en viktig dag; det är semikolonets dag. ; : tecknet du använder när varken , eller . är perfekt. Enligt Språktidningen introducerades semikolon år 1494 av den italienske formgivaren och typografen Aldo Manuzio och idag är tecknet mer vanligt förekommande än någonsin; tänk bara på alla 😉 som dagligdags flyger över cyberrymden. Kronans Kachaners ”Samhällets Slagg” visade sig bli en sådan hit här på vinifierat att vi slår till med ännu en klassiker från Sveriges hjärta: Mungo.

Skörden i Chablis 2013 & ett tyskitalienskt potpurri

Publicerat 2014-02-05 av Lars Torstenson

Träffade Clotilde Davenne förra veckan och fick tillfälle att båda fråga om och smaka på skörden 2013. Året var inte det enklaste med lång sval och framförallt regnig vår och försommar. På många håll gick blomningen åt skogen, på andra hade vinbönderna stora problem med både vatten och skadeangrepp och ibland också med att nå mognad. Eller så såg det ut. Om man ska döma utifrån vad Clotilde har i tankarna är året fantastiskt bra – lika överraskande som de goda resultat jag tidigare stött på i Sydfrankrike. Problemet för Clotilde och alla andra i Chablis är att volymen är så liten och med tanke på att alla reservlager redan var tömda inför 2013 kan vi räkna med höjda priser framöver. Clotilde lovar dock att hålla igen så gott det går – helt enkelt är det inte när de odlare som levererar druvor till vissa av hennes viner blir erbjudna högre priser från andra, vilket i slutändan innebär att hon själv får ta den ekonomiska smällen om hon inte tar bättre betalt. Vinerna jag provade uppvisade en fin balans och en förvånansvärd rondör och bredd, detta sagt både med tanke på året och inte. Vad gäller Bourgogne Blanc kommer den nya årgången att släppas ganska snart i Sverige och som vanligt lär den vara en aning knuten i samband med lanseringen, glädjande är att 2013 ganska snabbt kommer att öppna upp sig, räkna med att det är relativt öppet redan till sommaren 2014 – fram till dess får den som känner ett behov av det kastrullera det här vinet. Chablis-vinerna från 2013 är genomgående mycket lovande. Första exemplet kommer så småningom i år i form av hennes Chablis. Cru-vinerna får vi vänta längre på. Det vinet som kanske överraskade allra mest var hennes Saint-Bris. Har aldrig tidigare känt en sådan uttrycksfullhet och storhet i en så ung och dessutom nyfiltrerad (redo för tappning) Saint-Bris. Fantastiskt bra! Vi firar det kvalitativt goda utfallet i Chablis med ett litet potpurri: Beniamo Gigli, Amon Düül II, Caterina Valente. Samt gitarristmix.