Det var många som undrade vad som hände med Purex. Det bara försvann. Enligt ryktesfloran på den tiden det begav sig – så som det inom vissa familjer i Skaraborg återgavs från mor till son – på grund av att pojkar bjudit flickor på Purex under filmföreställningar på biografen och då chokladen inte var choklad i egentlig mening utan ett laxativ för vuxna och barn kunde effekten vara förödande. Nu har er utsände i de laxativa chokladernas ångestfyllda och som gas lättflyktiga environger tagit sig för att göra efterforskningar åt alla som tillhör de undrande i inledningen på det här stycket.
1.Det förefaller som att Purex numer finns att köpa på flaska och dunk. Sannolikt lika effektivt som tidigare, åtminstone förefaller den flytande versionen ha en rengörande verkan den också. Bäst av allt: det lär vara ytterst få flickor som nu låter sig bjudas på Purex av barnsliga pojkar med tanke på att chokladen nu serveras flytande och ur dunk.
2.Enligt uppgift har Purex på känt manér lagt ner en lönsam tillverkning i Sverige och flyttat sin produktion till Balkan. I samband med detta passade man också på att byta namn på produkten så den bättre överensstämmer med sin rätta natur och numera på intet vis kan blandas ihop med kautschuk-tillverkare.
3.Vi kunde i vårt sökande efter Purex notera att det, trots att originalprodukten verkar vara borta, finns spin off-produkter på marknaden, som Purex rökgasutsug med filter, som, enligt företagets hemsida, ”skyddar operatören från att inandas otrevliga rökgaser”.
4.Nu är det många som är så pass till den milda grad omogna att de tycker att det här med laxativ choklad och Purex är lustigt på något vis. Det är det självfallet inte och för att understryka hur okul det här är, i alla fall i den värld där vi vuxna och mogna människor befinner oss, vill vi ta hjälp av ingen mindre av PC Jersild, som med den här texten visar att Purex inte bara förekommer på seriösa bloggar utan också i annan högtstående litteratur.
Belly!
Man kan fråga sig hur det kunnat bli så här och det gör så klart även tävlingsledningen trots att den, rimligtvis, är medveten om vilka pengar den fått i både egen och officiell ficka, och att det är just de pengarna som avgjort saken. Nu står de där med eftertankens kranka blekhet skinande på sina fordom så rosenröda och runda kinder och försöker menande säga, att alla producenter kommer få sätta upp stånd gratis längs tourens vägar, varför allt kommer ordna sig till det bästa. Dessutom, säger de, aningen räddhågat och uttalat defensivt, till fransk vinpress, att de inte alls kommer nämna det chilenska vinet vid namn.
Det som hände, då för 30 år sedan, visar det sig, var att en ny lag infördes i syfte att utrota flipperspelen och den uppbyggliga kulturen kring dessa. Istället för att förstå den intellektuella utväxling en för stunden förlorad flipperspelare får av sitt spel, menade lagstiftaren, och mer explicit den imbecilla fyrkantshjärnan som samlat underlag för detta övergrepp på en minoritet, att ”… en flipperhall … är en olämplig miljö, även om det inte förekommer andra ’olämpliga’ aktiviteter vid sidan om”. Ergo: flipperspelet är roten till allt ont. Sätt din fot på en flipperhall och det är en tidsfråga innan du sitter på Kumla, spela flipper en gång och du röker crack innan spelets bumprar hinner blinka.
Lite i kulisserna har Mats smugit runt och verkat för vinets väl och ve genom sin insats som vinprovare, provningsledare och vinskribent med långt större inflytande på övriga skribenter och vinvärlden än många sannolikt vill erkänna eller kanske ens förstått. Genom sitt egentliga arbete som ”affärsman” har han dessutom varit verksam i vinimportörsledet och som vintidningsägare. Sedan flera år är han Svenska Vinakademiens preses. Med mera.
Men kanske har Mats haft störst betydelse som ambassadör för Vinsverige – vi talar om en person som vid sitt middagsbord charmat snart sagt varje stor, internationell vinprofil de senaste 35 åren – och som inspiratör och sponsor av nya förmågor i branschen. Många som sitter på kunskapen och vinkällaren drar sig för att bjuda in andra på räkmackan. Så icke Mats. Oräkneliga är de sommelierer, vinskribenter, vinklåpare och vinmakare som fått ta del av hans enorma givmildhet och uppriktiga åsikt att inget är roligare än att dra ett för andra ouppnåeligt vin med just dessa andra.
Musik:
Klart man blir upprörd. Ledsen och kränkt. Ett klart och tydligt förtryck av den långtidstestande minoriteten! Det sade jag också. ”Kränkt!” utropade då Hustrun och förvandlades i ett slag från en resonabel och talbar instans till en ordergivande och hotfull vetenskapshatare, ”nu ser du till att utrymma kylskåpet ögonaböj, annars ska du få se på andra bullar!”
