Under Sverigedemokraternas Kommun- och landstingsdagar beslutade partiet att anta en motion om begränsning av utländska låneord i svenska språket, skriver svt.se. Vi får förmoda att tanken är att stoppa alla som ägnar sig åt språkförflackning och anglifiering av det svenska språket och att Kommun- och landstingsdagarna sluter upp bakom partiledarens käcka kamprop ”Give ’em hell!”.
I Trettonhelgen arrangerar Villa Långbers i Tällberg ”Kalas & Kultur”. Under tre dagar bjuds tillresta och bofasta på föredrag och diskussioner och får tillfälle att möta ett antal kulturpersonligheter som Daniel Sjölin, Ann Victorin, Dick Harrison, Jerker Virdborg och Björn af Kleen. Som om nu inte detta skulle räcka kommer dessutom legendaren Hans Börjesson på Greenverket berätta om sitt konstsamlande och om Pablo och alla andra gamla polare, förläggarna på Printz Publishing och Novellix dyker upp och, bäst av allt, er utsände i de finkulturella salongernas skitnödiga men understundom ack så trevliga environger finns där som en gudasänd liten amorin, redo att sprida ljus över inte bara de tillresta och de bofasta utan också den nya romanen Kronos väv, andra egenförfattade alster samt kanske redo att också säga ett och annat om vinet som en fattig författares enda chans till dagligt bröd.
Den som är på och har ett uns av kulturell resning i kroppen kommer så klart till Tällberg i Trettonhelgen. Ni andra nöjer er med att genast beställa min senaste roman Kronos väv och mörkar att ni inte var på plats. Då. På Trettonhelgen. Och ni skäms åtminstone fastetiden ut.
Vissa önskar sig den i julklapp, och får den i julklapp, medan andra ger bort den i julklapp. Ja, vi talar om Årets julklapp: Kronos väv. Finns i en bokhandel nära dig och skulle det vara så illa att det antagandet inte stämmer går boken med intill visshet gränsande sannolikhet att beställa på nätets alla boklådor.
Kronos väv är min fjärde roman och flyter med i en liten litterär bäck bestående av ett par novellsamlingar, de nämnda romanerna, en humoristisk kokbok samt ett gäng vinböcker och antologier. Den som läste förra romanen, Skördeoffer, känner igen sig i trakterna där också Kronos väv utspelar sig, nämligen runt den sydfranska staden Draguignan. Däremot är Kronos väv befriande fri från vintugg. Istället innehåller den många berättelser om personer som kan ha funnits, har funnits eller har funnits men satts i en mindre känd, kanske rent av uppdiktad situation. Den som är road av historia kommer tycka om Kronos väv, och det gör säkert många av er som inte är särskilt historie-roade också.
I sanningen är det ett ofog detta att kalla saker vid sitt orätta namn! Den senaste flugan i den ängsliga staden Stockholm är cirkulerade ägg. Den tillresta lantisen, liksom den mindre ängsliga stockholmaren, måste, då den ställs inför utsikten att äta ett cirkulerat ägg, fråga sig vad som menas? Var det kanske så att några hönor stod där och tittade på en äggröra och då kom tuppen förbi och sa ”Här finns inget mer att se, cirkulera” och då la en höna i rena förskräckelsen ett ägg, som då anses vara cirkulerat? Eller är det bara ett ägg som kocken snurrat runt med ett tag, varefter det eventuellt stekts, kokats eller pocherats? Nej, ni ser, det är hart när omöjligt att förstå vad som avses och, i än högre grad, varför det skulle vara något man frivilligt vill stoppa i sig. vinifierat kräver ett omedelbart och ovillkorligt förbud mot cirkulerade ägg i allmänhet och som restaurangvara i synnerhet!Lizzy-cover! Thin Lizzy! Lizzy-cover! Thin Lizzy!
”Infinn dig och du ska få dig till livs fluiditeter!” löd det kryptiska meddelandet från Vinvännen Göran i Cannes. Kryptiskt eller inte, när Vinvännen Göran i Cannes kallar, kommer man. Dock: efter långvarigt missbruk av nämnde vinväns gästfrihet insåg vi att det kanske tarvades någon egen insats för att vinkranen i Cannes inte skulle stängas av en dag till följd av utebliven vedergällning för finvinskastande av tredje graden. Rannsakade således källaren. Hittade en Margaux 47:a med låga axlar, hehe, säkert absolut odrickbar, den tar vi!
Styrde så glad i hågen mot Cannes och infann mig i tid och tog min i folie klädda butelj till köket och öppnade den. Chock 1: Korken var intakt! Bar min folieklädda vän till vinvännen och andra girigt väntande vinvänner, hällde upp en skvätt åt var och en. Såg som tur var illa ut. Ljus, orangebrun färg, mycket grums. Chock 2: Vinvän ett sniffade och gav ifrån sig små, ja, otäcka mysljud. Chock 3: Övriga vinvänner, med undantag för värden, sniffade och sa positivismer i olika former, som ”jaa” och ”oh ja” och, värst, ”herreminskapare!”. Chock 4: Vinvännen Göran från Cannes sa ”Ja, det här var inte dåligt, doftar bättre än det ser ut, topp-Bordeaux., 90:a?”. 90:a!
Så sprang Vinvännen Göran iväg och hämtade en annan butelj och serverade den blint. Ha! Också Bordeaux, hittade somliga av oss med detsamma. Topp-Bordeaux, rent av. Men året? Lite vekt. Lite yngre färg och inget grums, annars inte helt olikt 47:an faktiskt.
”Latour 90,” sa Vinvännen Göran i Cannes som om det vore den enklaste och självklaraste sak i världen, och ja varmåret 90, väl utvecklad 90:a, men Latour från 90? Borde haft mer stake. Men det ledde till Chock 5: Om 90:an och 47:an trots åldersskillnaden kan vara så lika hur inilallraglödhetaste galet bra är då egentligen inte 47:an? Låt vara att åldern tagit från den dess pondus och kraft, men den har kvar all elegans och en härligt inbjudande, mogen doft med massvis av fina fat, lite russin, ett stänk vanilj, en aning nötighet, torkade katrinplommon, renhet renhet renhet och annat tjosan och klackarna i taket, jajo, lite madeira-touch förvisso men inte mycket inte, och smaken den är framförallt vacker! Vem var vinmakare på Margaux 47, vem satte den balansen? En sjutusan till balanskonstnär i alla fall, hatten av, maestro!
Nej, ingen gissade rätt på året, gissningarna började, som sagt, på 1990 och drog sig tveksamt bakåt decennium för decennium. Jag drog ut på det i det längsta och till dess jag hunnit dricka mest av alla, då berättade jag sanningen och såg förnöjt på när de andra med något desperat i blicken försökte krama det sista grumset ur pavan, samtidigt som flera av dem med gråten i halsen flämtade ”Margaux 47!”.
Honeycombs. Honeydrippers. A Taste of Honey. Just like honey.
Vackert språk och en luguber historia om en bok– och papperskrossare, som kanske kan kännas igen från tidigare förlaga, och en originell idé om hur ben kan bli till böcker och just som den korta romanen börjar gå i stå hittar huvudrollsinnehavaren ett usb-minne och det blir fart på berättelsen igen och vi kan än tydligare ana det vi redan från början visste i den här Amelie från Montmartre-liknande historien, nämligen att alla, inklusive läsaren, kommer må bra vad det lider. Frågan är nu om Jean-Pierre Jeunet kommer göra film av detta?
Musik! Dr Feelgood.
Gårdagens Uppdrag granskning fokuserar på de usla villkoren hos en producent i Sydafrika. Detta har lett till att inte bara det företagets produkter utan rent allmänt vin från Sydafrika ställts i skamvrån. Men problemet är inte landet utan priset.
Det är välkommet att vinkonsumenten äntligen reagerar. I praktiken är det ingen skillnad på omoraliskt billigt vin och andra varor som produceras och säljs för omoraliskt låga priser. Både miljövänligt jordbruk och hög moral i form av skäliga villkor för medarbetarna kostar. Men hellre än att ställa ett enskilt land i skamvrån bör alla misstänkt billiga viner undvikas.Sist men inte minst: Många menar att det bästa man som konsument kan göra är att fortsätta stötta den som utnyttjar andra, därför att i sinom tid blir det bättre. I själva verket finns det ytterst få fall som stödjer den tesen. Däremot finns det otaliga exempel på att förändring åstadkommits snabbt när den som utnyttjar sett sin egen reveny minska eller rent av hotas. För övrigt: inget nytt under solen.
Läs mer här om vad det kostar att producera vin och vad det är skäligt att du betalar.
Det faller utom ramarna för det här inlägget att gå till botten med vad som rör sig i de oansvariga småbarnsföräldrarnas dunkla och grumliga och inte helt osannolikt i obalans satta sinnen då de tar med sig sina skräniga och stinkande ättelägg på krogen, däremot är det uppenbart att någon måste sätta ner foten om vi ska få bukt med ofoget att ta med sanitära olägenheter till offentliga näringsställen. När ansvariga myndigheter som Folkhälsoinstitutet, lokala hälsovårdsmyndigheter och Miljödepartementet inte tar sitt ansvar måste någon annan gå i bräschen för att få till de lagar som uppenbarligen måste till för att återställa ordningen och lugnet på våra stadshotell, pubar, finkrogar och pizzerior: vinifierat kräver förbud mot småbarn på offentliga näringsinrättningar!
Bortsett från så kallade hamburgerbarer med clowner och ballonger finns det särskilda barnbespisningar snart sagt överallt; på förskolor, daghem och skolor, platser där barnen får äta ute flera dagar i veckan och om föräldrarna prompt ska vara med sina avkommor då de äter ute är ett land som Sverige fullt av lämpliga picknick-platser. Skulle nu en förälder med barn trots de här utmärkta möjligheterna som samhället bistår med få för sig att gå på krogen i strid med det nya förbudet ska den, föräldern, sedan barnet omhändertagits av samhället, tvingas äta sina måltider under månaden som närmast följer på brottets datum till ljudet av förinspelade hungerbarnskrik, skrän och lyckoskrik från datorspelande ynglingar, allmänna protestljud från obstinata ungar och till doften av nyuppkastat barnkräks och otömda blöjor.
Musik för barnen och deras hängivna föräldrar. Och musik på tal om clowner. Och musik bara. Butthole Surfers. Cat Food.
För ganska precis ett år sedan provade vi en cirka 20 år gammal Taverna, eller Vintry’s Taverna som den kom att heta då monopolet AB Vin-& Spritcentralen skulle falla och föll och en massa viner och starkviner plötsligt skulle varumärkes eller åtminstone inordnas under paraplyvarumärken, som Vintry’s. På sin tid var det här ett pålitligt parkbänks- och fyllevin med hög YPK-faktor och, tills en viss gräns nåddes, en förlåtande sötma. Då vinet testades för ett år sedan fick det med beröm godkänt, kort sagt ett rejält och underskattat kap. Men, hur är det när flaskan varit öppen ett år och stått där halvfull och huttrat under förra årets vinter och svettats under årets sommar (den förvaras i ett skrymsle på terrassen härnere i södra Provence, gömd så att Hustrun som är mindre vetenskapligt sinnad än er utsände i de öppnade flaskornas förunderliga och understundom av överraskningar fyllda värld och därför kan förväntas hälla ut och kassera öppnade buteljer hon stöter på i terrängen som utgör vår gemensamma bostad och dess närmaste omgivningar)?
Provningen
Tackar som frågar, vinet är oroväckande bra efter ett år! Helt fantastiskt, faktiskt. Stor, härlig doft med inslag av torkad frukt a la katrinplommon, dadlar, fikon och russin, ett stänk honung där, lite citrus här och så en himla massa sötma i smaken, som samtidigt som det är förlåtande begränsar vinets användningsområden en hel del, till exempel är det inte att rekommendera till gratinerad hummer. Serveras däremot gärna som det är som en dessert i sig, eller kanske till lite ost, eller ost och fikonsörja, eller färska fikon och iberico, eller till nötter, eller som det är som en liten rackabajsare efter huvudrätten. Vi återkommer då vi låtit tidens tand ånyo ta sig vinet an, kanske smakar det sämre om något år.
King Crimson-godis
Gammal King Crimson som måste åhöras snart då den kan vara bortplockad snarare än vi anar. Dito. Om. Live från Wolverhampton. Unik variant av Larks Tongues In Aspic. Frilagda spår från originalet. Easy Money från nu.
En ytterst olycklig situation har uppstått sedan Livsmedelsverket och Systembolaget med flera enligt uppgift med gemensamma krafter vantytt och som Djävulen läser Bibeln läst förordningen EEG nr 1601/91 och kommit till slutsatsen att glögg inte längre med självklarhet är glögg, i alla fall inte om sädessprit hälles i den samma. Detta fick Edward Blom att gå i taket och med bestämda steg ta sikte på den resoluta väg som leder ut ur EU. Nu en minut i tolv har konstaterats från sådana som har bättre koll, som Johan Wullt på EU-kommissionens representation i Sverige, att inget har förändrats avseende regelverket för glögg. Med andra ord håller vi i Sverige på att förlora allas vår Edward Blom helt i onödan! Som alla inser vore det ett hårt slag mot vår gemensamma vardag om pladderpellen nummer ett helt sonika bara tog sin Mats ur skolan och bosatte sig i Norge eller Indonesien eller något annat land utanför EU och slutade att i skrift och tal speedpladdra i våra gemensamma medier. Bara en sådan sak som att glöggens störste tillskyndare och beskyddare skulle gå oss ur händer! Nej, vi måste stoppa Blexit medan tid är! Vi behöver vår Blom här, i Sverige!
PS Och du, Blom, betänkt att i Indonesien, till exempel, finns vare sig midsommarstänger, sill eller oxrullader, eller glögg för den delen, så du gör allt bäst i att hålla dig hemmavid och genast sluta upp med de här Blexit-dumheterna.