Enligt uppgift fanns det långt tillbaka i historien någon form av system för att utmärka exceptionellt bra växtplatser för vin och angivelser för vilken stil man kunde förvänta sig från ett visst område. Egypterna sägs till och med ha balsamerat sina vinmakare i guld – en fin tradition som nu tycks vara övergiven i dessa tider då civilisationen regredierar snart sagt dagligdags. Vi vet också att munkarna – ja, vi säger så, ”munkarna”, och det tycks alla vara nöjda med – under sekler gjorde sitt bästa i vinåkrarna, där de kom på sensationellt bra saker, som att pinot noir och Bourgogne är som ler och långhalm.
Ska vi se ut ett enda år i historien som betytt särskilt mycket för utvecklandet av kvalitetsvin och vinutbudets mångfald är det 1936. Det var då fransoserna sjösatte sitt appellationssystem, som alltså firar jämnt i år! Först ut var rosévinsappellationen (!) Tavel, Châteauneuf-du-Pape, Arbois och Monbazillac och innan någon visste ordet av hade de fått sällskap av appellationer som Bordeaux och Bourgogne. Sedan ett flertal så kallade VDQS uppgraderats på 70- och 80-talen ökade antalet appellationer snabbt. Idag finns det fler än 300 AOC, eller AOP, som det numer ska heta (Appellation d’Origine Controlée vs Appellation d’Origine Protégée) för vin (alltså skyddat ursprung, kopior göre sig icke besvär). Vid sidan om vin finns det mängder med andra appellationer, till exempel för ost.
vinifierat tipsar om två viner från områden som suttit i högsätet alltsedan 1936: 1. Les Lauzeraies 2015 (Tavel), nr 2724, 109 sek. 2. Domaine de Nalys 2011 (Châteauneuf-du-Pape), nr 71813, 249 sek (finns även på magnum, nr 75 645, 499 sek). Båda utmärkta att dricka i sommar.
Så här säger Systembolaget om vinet ”Fruktig, nyanserad, mycket frisk smak med inslag av gröna äpplen, päron, citron och mineral. Serveras vid 8-10°C till rätter av fisk och skaldjur.”.
Har alltid ogillat låten Twisting by the pool med Dire Straits. En av de där låtarna som är mer Mark Knopfler än Mark Knopfler själv så han måste så klart bara göra den, och när man tänker efter är den väl inte alldeles kass. Men ganska. Fast Knopfler är ju bra. Och så föll det sig inte bättre än att jag fick en ingivelse häromdagen när vi twistade vid poolkanten och
Har precis varit i Rioja och testat av de nya årgångarna som kommer släppas av Rioja Bordón och Viña Soledad om ett par månader. Hur står sig det nya jämfört med de årgångar som det senaste halvåret charmat oss så till den milda grad här i Sverige att de tagit slut snabbare än tänkt? Ja, det den förvetne kan göra är att läsa vidare ity i de kommande styckena kommer flera stora avslöjanden.
1.
En del har kanske mer sådär en passant funderat över det genialiska i att sno titeln ”Judgement of Paris” från de gamla grekiska sagorna och mer närvarande över om det nog inte trots allt var något fuffens med den där provningen. Tja, till att börja med är sällan vinprovare hälften så bra som de själva tror, och om de får prova mer mogna och/eller välutvecklade saker jämsides med mer strama och eleganta varianter springer majoriteten på det lättillgängliga – det är för övrigt det som förklarar att väl mogna år alltid hyllas i sin ungdom, som nu 2015 (vilket, märk väl, inte alltid är fel). Det som hände 1976 var att utmärkta viner från USA med en mer tillgänglig sida ställdes mot purunga, mer svårspelade godingar från bland annat Bordeaux.
Juryn bestod av allt från provare som kunde det här med elegans, grundkvalitet och potential, sådana som trodde att de kunde det och sådana som varken kunde eller hade lust att kunna. Inte så konstigt att USA vann, i så väl röda som vita klassen. En del jury-medlemmar försökte ändra sina betyg i efterhand och flera menade att allt inte gått rätt till. Dumheter. Det är så det blir det när man vill vara något man inte är.
Idag, då vinvärlden krympt och mognat, är det inte så konstigt att det som skedde 1976 i Paris skedde, och det är inte konstigt att jänkare och andra emellanåt vinner över de fantastiska referenserna från Frankrike. Avseende de internationella domarpanelerna vill er utsände i de inte alltid helt pålitliga bedömarnas grumliga synvinklar säga, att, utifrån 30 års vana av internationellt jury-arbete (
Judgement of Paris 1976, 40 år sedan i år. Vann på den vita sidan gjorde Chateau Montelena Chardonnay 1973. För er som är nyfikna på det här vinet så finns det i Sverige – i en yngre upplaga, sagt till er som är tappade bakom en vagn – och inte nog med det, här finns även den röda varianten av Montelena. Båda gjorda i samma med dagens mått mätt strama stil som då – Chateau Montelena är en av får producenter som aldrig fallit in i powerskolan. Vinerna:
Rosé
Tankprovet av Les Lauzeraies 2015 efter en vecka finns tidigare omskrivet här på vinifierat (mer precist 
2. 
3. 
2. 