Under förutsättning att du befinner dig i Stellenbosch, eller dess omedelbara
närhet, är Java Café, på Church Street, mer eller mindre mitt i Stellenbosch, stället för dig som är i skriande behov av en Illy-espresso eller en rejäl frukost, till exempel Javas ”Traditional Breakfast” med boer-korv och annat godis.
Ni som inte kan få nog av att äta vällagad mat på udda ställen och ni som inte kan få nog av vackra Västergötland, ska inte missa Tivedens Mat, som återfinns inrymt i en lada mitt i urskogen Tiveden, någonstans på vägen mellan Karlsborg och Tived. Öppet maj – september.
Man kan tycka att det är en aning överflödigt att känna till Landhaus Bavaria på Frankfurterstrasse 85 i Bad Nauheim och, inte minst, telefonnumret dit (060323074794), men den som kan detta utantill och som har memorerat den enkla men trevliga restaurangens, och dito hotellets, plats på kartan
, har ett halmstrå att suga tag i när personen ifråga, någonstans norr om Frankfurt, plötsligt vaknar upp och inser, att den far fram längs Autobahn, förvisso måhända med ett mål, men utan kost och logi i den sena timmen, och att, med andra ord, det alltmer börjar luta åt att köra hela natten eller, möjligen, övernatta på en rastplats och bli antastad av rastplatsmarodörer. Ja, jag vet att ni fnyser åt detta just nu, men en dag kommer ni kanske att tacka vinifierat för denna, under vissa givna omständigheter, livsviktiga information.
Skam till sägandes fanns det ingen Leon Dormido ”Tempranillo, Garnacha” eller Leon Dormido ”Reserva” i Systembolagets beställningssortiment den första juli, som vinifierat
påstått. Enligt importören berodde detta på en pinsamt sömnig logistikpartner. Dock finns de båda vinerna nu i lager och som sommaren och grillsäsongen äntligen är här har ni i ett slag fått två bra, nya grillvinsalternativ: ”Tempranillo, Garnacha” (59 kr!) för er som vill ha ren och rå frukt kastad i näsan och ”Reserva” (89 kr) för er som vill ha ek-stukat vin i den klassiska Rioja-skolan utan att för den skull gå vilse i uttorkade fåror. Har någon missat storasyskonet ”Leon Dormido” (149 kr) finns även det att tillgå och det behöver inte beställas.
När folk i allmänhet talar om stränderna i Saint Tropez, menar de stränderna i Ramatuelle. St Trop i sig är en mycket liten stad och kommun och där finns inte så många stränder. Däremot trängs inte mindre än 50 stycken ”plager” på sträckan som ofta kallas ”Pampelonne”, i Ramatuelle, på andra sidan udden från St Trop sett. Merparten av plagerna och restaurangerna här är numer bra. Den som vill bli ihågkommen i 15 minuter
gör som Trustor-grabbarna ”No Limit Matsson & Jisander” och slänger in kontokortet i baren och låter folk bete sig som de vill eller vad det nu var de gjorde för att få epitetet ”No Limit”, vilket, måste erkännas, nog är en bedrift härnere på kusten. Den som vill ta det lite lugnare hittar en diskret plage med bra och pålitlig mat och vinifierat vill då tipsa om Tiki Beach. Hur man hittar dit: kör ut mot ”Les Plages”, t h innan man kör in i St Trop (om ni kommer från Ste Maxime-hållet, vill säga; kommer ni från Ramatuelle är ni mer än korkade om ni tar omvägen över St Trop…), när ni kommer till ”Chemin des 
Tamaris” t v kör ni in där, kör ett hundratal meter, ta till höger, där en lite skylt bland annat nämner Tiki Beach, kör till parkeringsplatsen, parkera (föredrar ni att inte parkera har ni ett problem som vi inte kan lösa här), gå längst bort på parkeringen och ut på stranden, håll korpgluggarna öppna efter Tiki, som då befinner sig snett fram till höger. Vill ni boka i förväg ringer ni 0494559697. Prova gärna deras Tuna Sashimi. PS Om det faktiskt är så att sommaren äntligen kommit till Sverige, gör vinifierat ett nytt försök att tipsa om sommarens rosévin, finns i en tredjedel av Systembolagets butiker ungefär, måste annars beställas: Tavel Les Lauzeraies.
Normalt handlar en vinfrossa om att se till att man själv får så mycket som möjligt av det bästa, samtidigt som övriga får så lite som möjligt av det samma. Enda undantaget är när min vän Katalanske kocken får för sig att göra stor tapasafton, något som kräver flera
dagars förberedelser och att man får stå ut med hans fantiserande och ständiga ordsvada om allt han ska göra. Det är det nu värt eftersom hans tapasaftnar får självaste San Sebastian att verka blott halvbra. Nackdelen är att man plötsligt står inför dilemmat hur man ska kunna äta mest själv medan… ja ni har förstått. Hur gör man då? Jo, man gör, hur mycket detta än svider i snåltarmen, en avledningsmanöver med hjälp av en liten vinfrossa. Således förberedde jag lite viner medan Katalanske kocken tillverkade sina tapas och eftersom jag inte vet exakt vad det var jag åt (hänvisar här istället till den utmärkta boken ”Mamma Lopez Katalanska Kokbok”, varuti man hittar en del av Katalanske kockens påhitt) får jag istället berätta om vinerna, som, må de vila i frid, dessvärre strök med denna afton: Château L´Arnaude ”Cuvée de Therese” 2011 (har det mesta av vad ett fullödigt rosévin ska ha; lagom kraft, mycket elegans och en hel del frukt och en lång, ren eftersmak, hade inte kunnat göra det bättre själv), Pourpre de Salvignan 2007 (en Côteaux du Languedoc, som det var något speciellt med som jag glömt),
Malhadinha 2008 (ren, sjungande frukt från en av Portugals bästa producenter, aningen ung, men redan god att inmundiga, passade utmärkt till en mixad palett av typen tapasbuffé), Vignobles des 2 Lunes ”Pinot Gris” 2009 (extremistbiodynamiskt från Alsace, helt okej, snygg etikett), Grand Cros (Clos Cavenac) 2006 (Marmandais klart bästa producent och vin, kanske lite för mycket ny ek lite för lång tid, annars utmärkt och bra att dricka nu), Chateau Tahbilk ”Marsanne” 1987 (håller fortfarande, efter 25 år, ihop snyggt!, riktigt god dessutom, hatten av!), Château L´Arnaude Blanc 2011 (överlägset bästa vitvinsårgången hittills från producenten, ungefär så mycket disciplinerad frukt man kan kräma ur en Rolle utan att göra den jäststams-tuttifruttig/päronbananig och obalanserad, lyckad lie-lagring som kommer igen 
både i doft och smak), Goedhart Bel’ Vila Syrah 2008 (mycket bra utveckling under det senaste halvåret, mycket god, fullödig amerikansk Syrah som nu fått eken på rätt plats, dvs i bakgrunden), Muga Gran Reserva 1973 (lilla vinfrossans bästa!, vid synnerligen god vigör, visade det bästa av såväl producenten som området och året, allt intakt och perfekt att dricka nu), Domaine Serene ”Evenstad Pinot Noir” 2006 (haha, Katalanske kocken förlorade sig i det här, visste väl det, mycket gott vin och perfekt att dricka nu, men inget mot all maten jag hann äta medan de andra tjatade om Serene), Viña Real Gran Reserva 1985 (trodde jag skulle bli dagens bästa, var bra och vid god vigör, men fick pisk av 
Mugas 73:a, saknade lite ryggrad, men i övrigt mycket bra), Trio Infernal 2003 (Priorat i toppform och med bara ett litet negativt inslag av det varma och torra året, bra), Melipal 2007 (Mendoza´s finest, utmärkt att dricka nu, fick, medan jag högg in på Pata negran, övriga bordssällskapet att förlora sig i en av mig initierad, meningslös diskussion om huruvida Melipal på mapuche betyder Södra korset eller inte), Twoson Alsace Grand Cru Pinot Gris 2008 (senaste vinet som gått ut till medlemmarna i Twoson Club, en fullödig, oerhört snygg Pinot Gris från Domaine Weinbach, fortfarande väl ung, levererad i elegant Alsace-dubbelflöjt, bara en sådan sak), Tenuta di Tre Rose Vino Noblie di Montepulciano 1985 (ytterligare en positiv överraskning, tänkte bara få de andra att etikettsdricka årgången, som jag trodde var trött och utgången, men vinet var riktigt bra och vid full vigör, perfekt att dricka nu, synd…).
Äntligen lyckades vinifierats ögonsten Orecchietti i ett storlopp i år! Närmare bestämt i Årjängs Stora Pris. vinifierat gratulerar alla kring hästen och njuter med dem. Tänk om Orecchietti inte suttit fast i Elitloppet… För övrigt kan vi notera att en världens bästa mittbackar, kanske den bäste, Thiago Silva, nu skrivit på för PSG och att backlinjen alltmer börjar likna ett brasiliansk landslag och Zlatans ankomst till PSG och den franska ligan öppnar för att vi som suktat sedan Ronaldinho lämnade PSG för ett decennium sedan äntligen ska få en spektakulär lirare i ligan igen. Klart Zlatan ska till Paris.
Orecchietti, hästen.
Om man ledsnar på marknader i södra Provence och får för sig att styra kosan österut, finns det ett flertal trevliga marknader även där, just efter man passerat gränsen, till
exempel: Torsdag: Bordighera. Fredag: Ventimiglia. Lördag: San Remo. Passa vid ett dylikt besök även på att äta på någon av de allt som oftast utmärkta plage-restaurangerna, som New Paloma Beach i Bordighera, som, bland annat, har en osviklig förmåga att få till en utmärkt skaldjurspasta, vilken bärs fram en trevlig och avspänd servis. Nico Fidenco. Drupi. Nico Dei Gabbani. Fausto Leali.
Borta bra men hemma bäst. Eller i vart fall mycket bra och nästan hemma. Vi talar om det för Nice-resenären obligatoriska besöket på klassiska Café de Turin. Skaldjur och fisk. Muscadet och atmosfär. Historiens vingslag. En vacker plats. Brasserie. Missa inte att prova Medelhavets bästa ostron från Bouziges.
Efter inlägget om påssåsen som exploderade i mikrovågsugnen och de förklaringar som, av kunniga och initierade vinifierat-följare, getts, och de åtgärder som vi kommit fram till behövs – varningstext på påssåsförpackningar och åldergräns för inköp – kommer nu nästa explosionschock: Uncle Bens risotto med svamp och kyckling! Okej, det var lätt att
En riktig ottoman
förstå att påssåsen blir så varm i ugnen att en gejser uppstår och huxflux exploderar alltihop, men vad ingen berättade var, att samma sak kan hända med en påse risotto. Enligt förpackningen skulle denna värmas i tre minuter. Sagt och gjort, men långt innan de tre minuterna förflutit bubblade och rök det ur påsen och sedan, minsann, började det hoppa risottoingredienser ur densamma – det kan vara så att den anrättningsansvarige hällt i lite för mycket vin och vatten i påsen, men Herregud!, påslivsmedlen måste vara idiotsäkra! Nu kräver vinifierat, med omedelbar verkan, varningstext och åldersgräns även på Uncle Bens, och andras, påsrisotto. Det, om något, måste politikerna ta upp nu under Almedalsveckan! Varför jag gick lös på en påsrisotto? Jo, tidigare i livet har jag avancerat från snabbmakaroner till påstortellini och nu tänkte jag att det var dags att ta nästa steg i utvecklingen och erövra påsrisotton, men icke sa nicke. Det ska aldrig mer ske!