Av en händelse bar det sig inte bättre än att vi häromdagen var några stycken som blev sittande med ett antal Carignan-pannor, vilka vi lade i djupa veck och, i förekommande fall, hällde i oss. Tanken var egentligen att vi skulle prova en del annat, och det gjorde vi också, som till exempel Monthélie 2007 från Domaine des Comtes Lafon (fantastisk!), Peraj Ha´abib 2005 från Capçanes (bra gjord i powerstil med en rejäl dos ny, fransk ek, som kanske dolde frukten lite väl mycket). Poulsard Vieille Vignes 2010 från Domaine André et Mireille Tissot i Arbois (bra i sin typiska Poulsard-stil, som, sannerligen, inte är envars dricka men en bra uppladdning för Carignan). Emellertid, nu skulle det handla om Carignan, var det sagt. Vad utmärker då Carignan? Ja, till att börja med behöver det inte handla om gamla stockar, vilket man får höra allt som oftast från sådana som upprepar vad andra har sagt utan att egentligen veta de heller. Lågt uttag är däremot ett måste. Enligt min mening utmärks ett druvtypiskt Carignan-vin av en doft med inslag av röda bär och en, mer eller mindre tydlig, anstrykning av svarta vinbär. Denna doft ska sedan matchas av en ivrig syra i smaken. På det hela taget ska näsan inbjuda till en slurk medan munnen ska be om en bit mat och när denna serveras ska smaken sitta som en smäck, naturligtvis under förutsättning att det inte är citronpaj eller något sådant man bullat upp med. Bortsett från ”La Chochotte ”, årgångarna 2009 och 2007, från Doris Mossé i Ventoux (båda bra och väldigt olika, vilket är naturligt då Doris arbetar efter biodynamiska principer och bejakar årgångsskillnaderna, båda unga men drickbara nu), dissekerade vi ett antal Carignan-viner som jag varit med och gjort: Carbase 2001 (från Château d´Esclans, fortsatt vitalt för att inte säga på topp nu, med åren mindre power och typiskt övermogen frukt – gjordes på druvor som gav 14,5 % – och rent av harmoniskt och runt sedan den typiska syran börjat klinga av), Wallin Confidential Carignan 2007 (från Château L´Arnaude, fortsatt mycket ungt och med en påtaglig upplevelse i doften av ”kom-och-ta-mig” och ett smått desperat rop, ”mat! mat!”, i smaken, för övrigt också gjort med druvor som gav 14,5 %), Domaine de Brescou Carignan 2007 (mer i samma anda som Doris viner, dvs druvtypiskt men inte alls så extrovert och kraftfullt som Arnaude-vinet och mer färdigt att dricka redan nu), Mazuelo de la Quinta cruz 2007 (så stängt och extremt mycket Mazuelo/Carignan det här vinet har varit… men nu börjar det ”komma runt” lite och om det får ytterligare ett år i vinkällaren lär det vara gott till en väl utvald köttbit, gjort på druvor som gav 12,5 %).
Kategoriarkiv: Rött vin
Tintin i Europa & Nya Världen
Med anledning av att det idag är Europa-premiär för den senaste filmen om Tintin publicerar vinifierat.se en låt som vid det här laget är gott och väl 15 år gammal och som bland annat fanns, och rimligtvis fortfarande finns, med i novellsamlingen ”Ditt och mitt livs novell”.
The awake of Tintin
A/ Em
Tintin went to the New World
A/ Em
to find adventure
A/ Em
but he found life itself
A/ Em
and it was pitiful and (quite) scary
Bm/Bm-/Bm Em Bm/Bm-/Bm Em
A/Em…
No more escaping for Tintin/ stucked in real life/ No more playing for Tintin/ stucked in pity and fear
Bm /Bm-/Bm Em Bm/Bm-/Bm Em
A/Em…
Puzzled by his instincts/ Tintin searched for love/ Amazed that the woman (he found)/ was his mother
Bm/Bm-/Bm Em Bm/Bm-/Bm Em
A/Em…
Weighed by awareness
He wanted peace and justice
Dm/C/Am//
To long stunted himself/ by keeping the trigger/ of his cells locked/ To long blinded/ by not wanting to see
A/Em…
Tintin propelled into motion/ what a beautiful sight/ If he can live through the first day/ what miracles can’t he do?
Bm/Bm-/Bm Em Bm/Bm-/Bm Em
A/Em…
Listen to Mother Earth:/ Go then, life’s wonderful/ child, take on to your vision,/ and leave all else beside
Bm/Bm-/Bm Em Bm/Bm-/Bm Em
A/Em…
Even if your heart attracts/ the general misery/ of the world:
Dm/ C/ Am//
Don’t cry/because/ that´s good/ Don’t cry/ just do something about it/ Don’t wait for it to come/ do something about it
Latin chorus: Dm/ C/ A#/ A
Avslutningsvis ett lättburet vin för Tintins äventyr.
Skörden MDLVX
Hur blev då årets skörd av Mazuelo De La Quinta Cruz? Jotack, den blev bra. Igen. De senaste veckorna har bjudit på varma dagar och svala nätter, vilket passat oss bra. En anekdot: pga rädsla för att uttaget skulle bli för lågt i ”Femte korsets vingård” i år skördade vi även Mazuelo från ett grannfält utanför Briones. Nu visade det sig att de druvorna inte behövdes för att fylla jäsningstanken och vi kommer istället att använda den delen av skörden som jämförelsematerial. Alkoholnivå på MDLVX brukar pendla mellan 12,5 och 13,5%, i år blev den 13,5%.
Grange Hermitage 1981
Grange 1981 eller Penfold´s Grange Hermitage Bin 95, som det hette på den tiden, blev nyligen det dyraste Penfold´s-vinet som någonsin sålts på en offentlig vinauktion i Sverige. 4500 sek gick pannan lös på. Chockerande, tyckte jag och plockade därför häromdagen fram en slik tingest, som låg och, bokstavligen talat, dammade längst ner i vinstället i köket, utsatt för allehanda temperaturchocker och ofrivilliga skakningar allteftersom familjemedlemmar, särskilt då hundarna, och gäster råkat stöta till vinstället, vilket alltid resulterar i inte bara ett klirrande ljud från de oroliga buteljerna utan också i att ett litet dammoln pustar ut från hyllan och tar sig före att sväva runt i köket i samlad tropp till dess det antingen finner sig väg ut genom köksdörren och beger sig av åt det håll flyttfåglarna flyger eller helt enkelt faller ner på någon mindre uppmärksam person i köket alternativt på golvet omutifallatt personen eller, i förekommande fall, djuret faktiskt duckar och smiter undan från dammpusten. Varför hade jag en, uppenbarligen, dylik dyrgrip lojt liggande i köksstället? Tja, dels kanske den ligger lika bra där som i min sorgliga vinkällare, dels sätter jag inte alls värde på en Grange, i alla fall inte i samma grad som stackaren som gick åstad och kastade 4500 sek på auktionens Grange-butelj. För att vara på den säkra sidan, för att inte bli sittande med ett obalanserat vin jag inte tyckte om, gick jag ut i vinkällaren och plockade fram en Beaurenard, utan etikett och därför med tillsvidare okänd årgång, När jag drog korken ur Beaurenarden visade den sig vara en Clos du Calvaire! Ingen årgång på korken så därvidlag kan vi blott gissa och då tror jag att den var drygt tio år. Sådär dag ett, mycket bättre dag två. Grangen då? Jo, till tonerna av ”Rusalka” lade jag först näsan i glaset och kastade därefter vinet på gommen och… det var förvånansvärt bra! I ett blindtest hade jag, precis som Hustrun nu gjorde, satt den i Rioja som en gammal Gran Reserva. Mycket smörig ek, fint ihopmonterad, ett anslag av svarta vinbär (jaja, det är inte mycket GR över det…), en snyggt stereotypisk stofil utan antydan till komplexitet (som en GR), lite trött smak, men fullt vital, närvarande tanniner, mycket olik dagens stil (12,6 % alkohol enligt etiketten), helt okej, men inget nästanfemtusenkronorsvin.
Twoson-lunch med Anja & Giorgio Rivetti
Årets andra Twoson-lunch ägde igår rum på Pontus by the Sea i Stockholm. Hedersgäster var Anja och Giorgio Rivetti från La Spinetta och skälet till detta var, att årets tredje Twoson-vin är en ren Barbera från La Spinettas vingård Gallina. Giorgio berättade för övrigt för den samlade skaran om hur hans familj köpte en Nebbiolo-vingård (Gallina) på vintern bara för att nästa år, då blad och druvklasar avslöjade den bittra sanningen, upptäcka att längst in, mitt i vingården, dolde sig två hektar Barbera – en druva vars pris på den tiden var en bråkdel av Nebbiolons. När Giorgio påtalade saken för säljaren, vars familj ägt gården i flera generationer, svarade denne ”verkligen?”. Lyckligtvis bestämde sig familjen Rivetti för att behålla odlingen som den var och idag producerar man där vad som måste anses vara kanske världens bästa Barbera – och Twosons medlemmar fick exklusivt tre magnum vardera från det fat som Twoson-kollegan och jag tyckte var bäst när vi var där och valde och vrakade häromåret. Kul är att, och detta är sant, Giorgio själv igår sa att Twosons Barbera 2005 är bättre än hans egen. Och hans finns dessutom bara på 75-centilitersbutelj. Jaja, skyll er själva ni som inte är medlemmar i Twoson. Tips på ett lättdrucket, kvalitetsalternativ för er som missat de ovan omtalade, unika och exklusiva magnumbuteljerna.
OK med grönt & vitt i Oc
De rykande färska reglerna för vinerna i Pays d´Oc tillåter att man blandar gröna druvor och, framförallt och i förekommande fall, vit must med blå druvor respektive röd must. Detta gäller för de 27 gröna druvsorterna som är klassade som ”principaux” i området och som mest 20 % av den totala volymen. Fr.o.m. nu kan alltså vinbönderna i området göra rött och rosé med upp till 20 % ”vitt vin” (som om man inte redan gör det…). En annan nyhet är att det blir tillåtet att göra mousserande vin under beteckningen IGP Pays d´Oc – detta gäller hela VdP-området med undantag för Limoux. Tips på vitt vin från området.
Våga handla i oktober & King Crimson
I det omdiskuterade oktobersläppet hittar vi bland annat Viña Collado levererad i den synnerligen löjliga PET-flaskan – som påstås vara miljömedveten, vilket jag inte är helt hundra på att den på sista raden verkligen är, men som kan vara bra att ha i ryggsäcken eller på båten eller varför inte i en karaff? Det här vinet var jag nere i Campo de Borja och blandade till tidigare i år sedan min kompis Miguel Merino Navajas satt mig på spåret och sedan den svenska importören bett Miguel hitta ett bra ställe att blanda Syrah, Cabernet och Garnacha på. Ganska nybuteljerat och blir bättre den närmaste månaden, annars inget lagringsvin. Vi hittar vidare det första vinet någonsin från höghöjdsappellationen Maipo Andes i Chile: Perez Cruz Cabernet sauvignon. Här har jag inte varit delaktig på annat sätt än att jag gett German Lyon, Perez Cruz vinmakare, lite tips om stilen. Huruvida han brydde sig om vad jag sa vet jag däremot inte. Hursomhelst är vinet ett utmärkt uttryckt för sitt ursprung. I samtliga systembolag på lördag. Pictures of a City.
Château Mouton-Rothschild 1993
Inget gör så gott för matlusten som en liten matförgiftning. Plötsligt finns det massor av plats i magen och man kan ge sig hän på ett vis som annars inte är möjligt. När det igår vankades skomakarlåda i huset begav jag mig därför ut på jakt i den miserabla vinkällaren, där jag började pyssla i ”okända pavans hörn”. Efter en stund fann jag en butelj med spridda rester av en etikett, från vilka man med viss möda kunde uttyda, tyckte jag i alla fall, 93. Den fortsatt intakta kapsylen indikerade att det då borde vara en Château Mouton-Rothschild 1993, vilket det också visade sig vara när jag drog korken. Mitt i prick för en gångs skull! Bull´s eye! Nja, Hustrun lät sig i-n-t-e roas av dessa mina glädjerop, utstötta i samma stund som korken gick att dechiffrera; hon satt redan vid bordet och såg sur ut och med den där ”maten- är-kall-nu-igen-Lars”-blicken uttrycksfullt instansad i ansiktet. Vinet var mycket ursprungstypiskt med ganska stor och komplex doft, med, för mina i det avseendet aldrig på Mouton särskilt högt ställda förväntningar, mycket frukt, och till det snyggt integrerad ek, inslag av stall eller brett om man så vill eller, som jag vill, klassisk bordeaux (alltså lång tid på en mix av nya och i det här fallet, ”stall/brett”, framförallt använda fat), mjuk smak med ovanligt fin frukt (året…), lång, ren eftersmak med tydligt inslag av ek. Gott. Mycket bra. Mycket vitalt. Mycket opassande till kall skomakarlåda.
Äta i Santiago: The Ox
Vid sidan om nyss nämnda restauranger kan nämnas The Ox för den som vill se Chile utmana Argentina på köttsidan. Om det går vägen? Man kan väl lugnt säga att man inte ska underskatta Chile på köttsidan. I alla fall om man äter på ställen som The Ox i Vitacura. Tips på drickbar Carmenere från Chile.
Äta i Santiago: El Meson Nerudiano & La Mar
Sydamerikanen i gemen tycks vara överens med sig själv om att kontinentens bästa kök står att finna i Peru. Och ett av de bästa uttrycken för den peruanska kokkonsten står att finna i Santiago de Chile. I form av restaurangen La Mar i Vitacura. Oerhört bra, läcker och spännande mat i avspänd miljö. Bara en sådan sak som att de har fyra olika ceviche. Minst. Och inte bara med vit fisk. Som de facto inte är det enda som kan användas för en bra ceviche. Den som vill prova på mer rustik och chilensk mat kan med fördel bege sig till de myllrande kvarteren runt gatan Constitución i stadsdelen Bellavista. Den Store Poeten bodde här i trakterna om än, såvitt jag förstått, inte just i huset som kallas hans, El Meson Nerudiano. Vara hur det vill med den saken. Trevlig krog och, som sagt, riktigt bra kök som andas tradition. Chilenskt, exklusivt vintips.