Plats: Vinmässan Prowein i Düsselsdorf. Europas, kanske världens, mest effektiva handelsplats för vin.
Närmare bestämt: Avdelningen för tyska viner, underavdelningen Pfalz med mera.
Tidpunkt: Måndag 14 mars 2016, en timme innan mässan stänger.
Vad: Hysteri. Trots avtalat möte är det omöjligt att nå fram till syskonen Rings, som förtvivlat försöker hälla vin i girigt framhållna glas och svara på frågor som haglar som hade Thor fått ett megaraseriutbrott och i vredesmod slungat Mjölner med en sådan kraft att allt som kom i stormens väg sveptes iväg med den, och landade först långt ut i vattnet, sydväst om Brittiska öarna, där allt sakta svävade till botten för att bli ett pittoreskt inslag i Atlantis stadsbild.
Så vad göra? Tja, skrika ikapp med de övriga och fåfängt säga ”Hej, känner du inte igen mig? Nu har vi möte och jag pockar på att du tar dig tid med mig nu!”. Njaee, bättre då att tjacka spikskor och listigt dra iväg som Blomman en gång så fint skaldade.
Och se! Det var en taktik som fungerade! Nästa morgon, iallafall om man hängde på låset och direkt tog sig till Rings ganska väl tilltagna monter (ser man nu när det hysteriska folkhavet tillfälligt lämnat synfältet), så fanns chansen att få en pratstund med de tre omsvärmade syskonen Rings: Simone, Andreas och Steffen.
Eller pratstund och pratstund. Trion är hur talbar som helst och de har både det ena och det andra att säga, men här gällde det att framförallt snika till sig deras viner i rikliga mängder. Sagt och gjort. Att påstå att allt är outstanding vore att överdriva, men kvaliteten är genomgående där, och framförallt: här talar vi personliga viner. Inte så konstigt att intresset är så stort. Och så är de unga och trevliga och ja, det brukar räcka rätt långt för att bli omsvärmad det också. Dessutom har de esoteriska samarbetsprojekt med odlare i Burgenland och krögare på Sylt och annat som kittlar den som vill känna att det här är lite mer än vilken gammal mossig producent som helst.
I Sverige släppte Systembolaget rödtjutet Rings Freinsheim Spätburgunder 2014, nr 90506, 199 sek (1200 pavor) första september i år. Enligt uppgift finns vinet fortfarande kvar både i en del butiker och det går fortsatt att beställa till butiker som inte har vinet hemma. Enda förklaringen till detta torde vara att Rings rykte ännu inte hunnit upp till Thors hemland (för visst bor Thor och hans kompisar i ett svenskt Midgård?). Bara att gratulera er som har kvar att upptäcka syskonens bedrifter, och på tal om dem: i oktober släpps (i beställningssortimentet) tre Riesling-varianter från Rings. Riesling Kalkmergel, nr 79957, 139 sek, Nussriegel Riesling, nr 79224, 225 sek samt Weilberg Riesling, 299 sek. Ett hett tips till er som vill bli ringmärkta är att inte bara prova Spätburgundern som just nu finns som tillfällig vara utan att också beställa hem en, eller flera, Nussriegel Riesling när den släpps om ett par veckor.
Marriot-bonus med Marriot & co.
Steve Marriot får Stones att skämmas. Steve Marriot får Eddie Cochran att skämmas. Steve Marriot gör cover på sig själv.
Nu kan någon enstaka person som inte är arbetsgivare eller företagare utan snarare anställd eller en affärsrelation värd att smörja eller rent av någon som tycker att den med rätta bör mutas så där lagom mycket, tycka att även om det där måste anses vara årets roman och en inte bara rumsren utan också självklar källa till många härliga stunder i läsfåtöljen och en pålitlig vän på tåget så är det i snålaste laget att så att säga bara ge en bok. Bortsett från att den personen är ute och cyklar så kan det vara klokt att förekomma och addera alkohol till bokgåvan ity den svensk som inte tror sig ha fått himmelriket då den får en skvätt alkohol förefaller inte finnas. Således kan boken kompletteras med – betänk att vi talar juletider – en flaska glögg och då talar vi självklart om Solveig Sommarströms alias 
Vi börjar i Toscana och en Brunello som tillhört favoriterna hos er utsände bland de stövelstukade vinerna ända sedan det lanserades på Systembolaget för något år sedan. Då fanns ingen annan koppling än kärlek. Nu levereras vinet av en den nyss nämnde utsände närstående importör. Och vinet är: 
Ordet ”bio” står där därför att producenten vill på sin etikett visa regelverket för tillåten svavelhalt inom olika discipliner – konventionellt, ekologiskt och biodynamiskt – eftersom gården alltid ligger så lågt med sitt svavel, vanligen rejält under nivån för biodynamiskt vin. Ingen annan har haft någon åsikt om detta. Inga kontrollorgan i Frankrike. Inga kontrollorgan i något annat av det dussinet länder dit gårdens viner exporteras. Men i Sverige blev det stopp för det 100-talet buteljer producenten kan förväntas sälja av sitt prestigevin det kommande året. Fast riktigt stopp blev det nu inte. Systembolagets konkurrent näthandelsföretaget Xwines säljer också
När jag kom till Domaine Christiane Rabiega, som gården då hette, gjordes där framförallt rosévin. Det såldes under gårdens namn och, i förekommande fall, på en ”andra-etikett” kallad St-Joseph (efter kvarteret där gården ligger). Det stod snabbt klart att om vi skulle lära oss något om vin gällde det att utveckla de röda och vita vinerna. Dessutom visade enklare kalkyler att vi sannolikt skulle göra ett bättre resultat om vi lyckades med konst- och vågstycket att etablera ett riktigt dyrt toppnummer på gården. Det toppnumret blev Clos Dière cuvée I, vilket vi ska be att få återkomma till i en senare post. Nu handlar det om cuvée II.
fungerar inte som lag, Italien som vanligt bra, Sverige kanske EM:s sämsta lag hittills, Island har vi inte sett än men räknar kallt med att de kommer göra ett strålande mästerskap, huliganerna särskilt de ryska en skam för fotbollen i allmänhet och respektive land i synnerhet, 
Men han fattar varför den här storyn är never ending och varför jag på nytt gav mig iväg för att gömma om långtidstesten så snart Hustrun försvunnit i i köket för att förbereda desserten.
En av de för oss nördar oemotståndligt roliga sakerna medlemmarna på 
känt som MDLVX, och ett vin designat av er ovan nämnde utsände. Vinet har tidigare omskrivits här på vinifierat och den sanne HR:en vet att första årgången var 2006, att vinet sedan starten fått toppnoteringar i såväl Sobremesa som många andra spanska tidningar och guider (som rent av placerat vinet bland Riojas tio bästa) och att sedan dess har MDLVX fått erkännanden mest överallt också utanför Spanien, inte minst i Decanter, där det toppnoterats.
vinifierat och den ovan nämnde utsände tackar nördarna på finewines.se för uppmärksamheten och många kloka synpunkter på