vinifierat älskar att säga ”vad var det jag sa?” så: vad var det jag sa? En tidsfråga innan Lotus skulle vinna F1 igen. Tog mindre än ett år. Idag vann Lotus och Kimi Räikkönen F1-premiären. Fint. Minner om Senna, Peterson, Clark, Moss och alla fina stunder vi haft tillsammans. vinifierat är lyckligt och firar på bästa sätt (OBS! endast för konnässörerna, nördvarning för er andra) här, här, här, här, här, här och här.
Guy Roux
Auxerre är inte bara den Åshöjdens BK-lika fotbollsklubben AJA, älskad av a-l-l-a fransmän, och det vidunderliga tränarfenomenet, och ändå mer älskade, Guy Roux, det är också en fin innerstad och platsen där man återfinner det gamla 1800-talshuset numera hotellet vars rum fått namn efter franska marskalkar. Passande nog kallar sig hotellet för Le Parc des Maréchaux och det intressanta för dig och mig, och rent av för kreti och pleti, är att man, låt vara att detta är brukligt för hotell och därför kanske inte så mycket att oja sig över, kan hyra in sig i dess rum. Således tog jag härförleden in på Soult, ett hörnrum med mycket känsla, knarrande golv och om inte möbler samtida med Marskalken Soult så med hans barnbarn eller möjligen barnbarnsbarn, under förutsättning, förstås, att han hade sådana, i annat fall kan man anta, att möblemanget även är samtida med hans fotfolks barnbarn eller barnbarnsbarn, för någon av alla hans fotsoldater bör, i rimlighetens namn, ha fått barnbarn av ena eller andra slaget. Nog av. Mycket knarr i golven och känsla i väggar och möblemang gör att vi mer än gärna rekommenderar detta hotell. La Chanson de Maréchaux!
Återigen stora svenska förhoppningar och visst ser både Maharajah och Raja Mirchifantastiska ut och visst det kul om någon av dem vann. Lägg därtill ett koppel duktiga fransoser och alla förstår att det i år mer än någonsin tidigare är Ready Cash mot resten. Vinifierat har, ju, tippat rätt på den här superhingsten tidigare och ändrar inte på ett vinnande tips. vinifierat tror helt enkelt att ingen rår på Ready Cash när han är i form och det förefaller han vara. Det som är emot är att han skulle bli för stressad – kolla gärna in Ready Cash under värmningen: medan de andra provstartar och håller på får han gå, långsamt och som en annan Ferdinand, med nosen i sin tränares rygg eller, i förekommande fall, armhåla, eftersom hästen annars skulle bli för stirrig, om ni så vill en sann vinnarskalles rätta temperament. Allt talar för att Ready Cash tar sin tredje raka.
Coolaste hästen vinner i år igen?
När vinifierat skrev om de dopade cyklisterna visste alla, utom, förstås, dem som på fullt allvar trodde att alla kontrollorgan, ledningen för Tour de France, journalisterna på L´Equipe och många, många andra var charlataner, avundsjuka på den förträfflige Mr Armstrongs framgångar, att även den sjufaldige Tous de France-vinnaren kört dopad. Hur skulle han
Memilföregångare
annars ha klarat av det han gjorde bland alla andra, bevisligen, dopade cyklister? Allvarligt talat. Visst, synd om sporten och dess supportrar, men antingen får man tillåta dopningen eller så ska alla hålla sig till reglerna som säger att dopning är förbjudet. Hur svårt kan det vara att se den självklarheten? Det vore nu på sin plats att Armstrong, denne dopade memil-projektil, ber alla han förolämpat å det grövsta, när han ljugit sig blå inför världens samlade media, om ursäkt. Hans uttalade Frankrike-hat har hela tiden varit – låt vara desperat – under all kritik och snudd på sinnessjukt. Med vetskapen om att ”Frankrike” hade rätt och talade sanning medan han, gaphals-memilen, ljög på som en annan Mühlegg, är hans agerande än uslare. Långt värre än tokfransen Mühlegg och fuskaren Marion Jones.
Ourasi, världens bäste travare genom tiderna, genrens Pelé, skrittade igår vidare till de sälla betesmarkerna. Vi minns honom gärna via hans fyra segrar i Prix d´Amerique, inte minst den andra segern som var totalt överlägsen trots att han travade i femtespår loppet igenom, frågan är om någon annan häst någonsin gjort ett lika starkt Prix d´Amerique, och inte minst hans fjärde, överlägsna, seger vid tio års ålder, något som, om inte annat, vittnade om en kapacitet långt utöver det vanliga. Att han dessutom hann bli nästan 33 år, en hög ålder för en häst och en mycket hög ålder för en gammal tävlingshäst, säger oss att han tävlats, tränats och skötts på ett schysst sätt livet igenom. Se Tony Ryttars utmärkta kortdokumentär om en undantagshäst (en fin film för alla) och se hans fyra segrar i prix d´Amerique (bara för nördarna). Passande musik.
Ni trogna hängruntare vet hur många chanser jag gett Nike att vårda mig, men ike sa Nike. Nåväl, som man bäddar får man ligga. Det som fick transpirationen att rinna över var när Nike försökte få det till att vara mitt problem att de uppdaterat Nike+ – en sajt där Nike-joggare kan hålla koll på sin träning – så till den milda grad att jag inte kunde logga in längre.
Som en smekning för foten
Med andra ord ett typiskt exempel på när den som säljer inte fattat att kunden alltid har rätt och att det inte går att lasta över sina egna tillkortakommanden eller sin egen lathet på kunden. Således: jag har nu sparkat av mig Nike-dojjorna för gott och tagit löpsteget till Asics och, vilken skillnad! Såå mycket bättre. vinifierat önskar att alla hängruntare får uppleva glädjen av ett par Asics Gel-Kayano 18, särskilt bra för oss som på ett eller annat vis någon gång i livet slagit en eller annan spricka i knäskålen. Självklart förväntar jag mig nu kraftig spons från Asics, varför inte en träningsresa till Karibien i vinter? Till Asics & Nike: Hello Goodbye. Till Nike: Runaway. Till Asics: Walls of the World.
”Hur känns det?” ”Näämen de känns bra, man va litrött på slute men allt gick bra.” ”Vad avgjorde skörden, att utfallet blev så bra?” ”Näämen vi jobba bra ihop, som ett lag, vi ville mycke.” ”Vad säger du om din egen insats, du valde att plocka chardonnay-druvorna just före regnen?” ”Näämen man få va nöjd.” ”Vad säger du om att årets skörd utsetts till seklets årgång?” ”Näämen de e alltid så när druvorna blir lätt övermogna eller när branschen ser att de finns pengar i omlopp.” ”Vad tror du om nästa års skörd?” ”Nämen de e bara å gå ut å göra sitt bästa, vi gör alltid vårt bästa, de e de bästa man kan göra.”
Äsch, glöm Rudisha, Farah och Bolt… The Who tog hem spelet. Med blott halva manskapet på banan (och trots Daltreys lite misslyckade gestikulatur 24 sekunder in i matchen).
Rudisha står sig, men Mo Farahs dubbla guld på 10 000 och 5000 meter får stryk på målfoto. Fantastisk prestation, inte minst sättet han gör det på. Såg för övrigt 5000 meters-loppet i London, förvisso på Heathrow, men taket, inte bara planen, lyfte även där.
Hm, svårt att förbigå Bolt och det svenska kungavrålet och Guldéns triatlon, Sundhages guld och en massa andra saker, men vinifierat har, redan innan OS avslutats, bestämt sig för att bäst i OS 2012 var Rudishas uppvisning på 800 meter. Imponerande!