Skottlossning i Töreboda

Med anledning av att en politiker, och Säpo, säger sig ha blivit beskjutna av ett förbikörande fordon i Töreboda och att polisen sedan kunnat konstatera att något riktigt skjutvapen inte förekommit i sammanhanget och att vare sig politikern eller Säpo blivit beskjutna, vill er utsände i bonnvischans, och då särskilt Skaraborgs fina, vilt svingande environger tydliggöra, att redan på den nyss nämndes tid åkte ungdomar runt såväl på tvåhjuliga som i fyrhjuliga fordon och besköt allt i sin väg med framförallt långskjutande vattenpistoler och -gevär, inte sällan med ställbar strålriktning, samt, mindre vanligt och helt utan sofistikation, ollonpickadoller.

Därutöver hände det, särskilt i påsktid, att på måfå utvalda medborgares brevlådor ficks att fara åt fanders medels väl byggda och slugt placerade attiraljer av mer eller mindre explosivt slag. Och vintertid kunde det hända att raggarbilar besköts med välrullade snöbollar på det att de fulla raggarna trillade ur sina bilar och ropade hot ut i natten och den svarta tomheten. Men sedan blev jag militärpolis och slutade tycka sådant där var kul.

Musik!

Förbud mot syltfyllda croissanter!

De lärde lär inte tvista om vilket bakverk som är boulangerernas och patissierernas mest briljant innovation. Alla vet att det är croissanten, denna halvmåne av välbehag och djupa insikter – inget annat degverk har så inlevelsefullt avnjutits på de stora filosofiernas caféer samtidigt som det inspirerat musicerande och författande bordsgrannar till både symfonier och praktverk som ”På spaning efter den tid som flytt” (hade Prousts croissanter varit sylttryfferade hade han aldrig fått idén om madeleinekakan, sanna mina ord!). Kort sagt: croissanten är, eller borde vara, ett världsarvsklassat degverk till mänsklighetens fromma och som med allt magnifik i vår gemensamma värld och historia gäller det att handskas varsamt med gudagåvan.

Döm då om vår förvåning när terroristanstrukna världsförstörare under de hemliga polisernas radar lyckats smyga in syltfyllningar i detta degverkens degverk! Vi har sett framgångsrika och av världssamfundet sanktionerade varianter som croissanter och medialunor med crema eller nutella, men sylt! Detta de saftande och syltande goddagspiltarnas värsta påhitt, i sig värt ett förbud. syltandet… men endast en verkligt ond och psykopatböjd hjärna kan tänka ut något så elakt som att trycka in sylt i en i övrigt normal croissant på det att den lyckliga och förväntansfulla croissantkonsumenten möts av en veritabel mardröm två tuggor kommen in på croissanten!

Förbud! Förbud! Förbud! Och hårda straff för alla som syltar och saftar – ja, de är medskyldiga då de förser syltcroissantterroristerna med ammunition – och särskilt för dem som tryfferar croissanterna med sylt! Skulle dessutom sylten vara aprikos eller en närbesläktad vanart i Guds trädgård ska straffet på känt ATG-manér boostas med gånger tio.

Ginette Reno!

Dum, dummare, dummast

Er utsände i den av initierade insikter, altruistiska allvetare och mänsklighetens sista hopp fyllda sociala medievärlden förstår inte hur någon kan klara sig utan all den visdom som härbärgeras och sprids i denna den bästa av världar, där alla bara är bäst och klokast och alla andra så förtvivlat dumma i huvudet, och detta det sista gäller, förstås, framförallt politiker, kändisar, chefer, journalister, ”journalister”, lärare, filosofer, artister, tjänstemän, ja alla som har något aldrig så litet att säga till om eller som på minsta vis förefaller ta sig en funderare eller låter på- eller beläst eller på annat sätt visar sig på styva linan. Vad gäller gammalmedia är den alltid vinklad och döljer fakta, och det är något nytt för så var det inte förr i världen och det handlar inte om att individen, nu som då och i och med att också den objektiva sanningen är subjektiv, måste följa en uppsjö informationskanaler för att få en hyggligt objektiv helhetsbild.

Således ni som inte får nyheterna från sociala medier, ni vet inte att det är Dan Eliassons fel att det brinner på 80 platser i landet. Detta har alltså inget med ett exceptionellt torrår att göra eller de budgetar och beslut som fattats avseende landets räddningstjänster och civilförsvar de senaste decennierna. Inte ens med pyromaner. Viktigt att påpeka är också att om inte en subvention utgått till den som handlade en elcykel i fjol eller i år, skulle Sverige nu haft tre vattenbombare, för de besluten mättes ju mot varandra: cykelsubvention eller vattenbombare. Visst minns vi debatten, eller det kanske vi inte gör, men så var det säkert, och det är ju för jävligt, grannen drar runt med sin enpetare till cykel istället för att vi har vattenbombare i Sverige, vilka idioter! Och det är just det som är så skönt med sociala medier: det är alltid någons fel. En dum jävels fel. Någon som är dummare än jag.

MusikMer musik!

Förbud mot flamländska!

Ungefär fram till klockan 22 fredagen den 6 juli 2018 hade alla flamländare vett att viska sig fram genom tillvaron, men så, plötsligt, så snart Brasilien eliminerats ur fotbolls-VM steg mot himlen i snart sagt varje stad med en flamländare ett förfärligt oljud och det fortplantade sig med en förfärande fart in i övriga mänsklighetens vardag och mardrömmar. Som en snorloska som satt sig på tvären och inte går att få ut, ett oljud som får den mest hårdhudade och omusikaliske att falla till marken och be om nåd, om lindring, om ett slut på tortyren.

Brott & straff

Det finns nu bara ett sätt att stoppa den flamländska farsoten och det är att per omgående och helt sonika förbjuda flamländskan och ådöma den som blir påkommen med att uttrycka sig i halsen på det där skeva viset med en tunghäfta som ska vara till dess det kriminella elementet faller till föga och gör avbön och antar ett nytt tungomål – ett som inte sitter i halsen.

Västgötska & kärleksbombning

I de fall språkförbrytaren inte bara faller till föga utan också antar ett vackert klingande tungomål som den intill tårar vackra västgötskan, ska den till det bättre vända medmänniskan tillika före detta tungomålsförbrytaren utsättas för en kärleksbombning i klass med den som KRIS fått uppleva efter sina humanintellektuella insatser i civilisationens kamp mot barbariet på Gotland i samband med den i övrigt tämligen smått patetiska Almedalsveckan.

Musik?

Förbud mot skämskuddetraditioner!

De flesta svenskar ser världen von oben, och när de reser är de inte sena med att skryta med sitt fädernesland, det där med all öppenhet, Avicii, upplysningen, ABBA, Zlatan, den enorma effektiviteten, skiftnyckeln, Absolut, renheten, Carl von Linné, separatorn, bättre ordning och reda än i snart sagt varje annat land diktaturer inräknade, Icona Pop, den höga levnadsstandarden, Spotify, Michelin-stjärnor, Nobelpriset, mjölken, Stenson, den relativt sett höga utbildningsnivån, Tre Kronor, jämlikheten (vi säger du till varandra, bara en sådan sak), Readly Express, Volvo, Ikea och så vidare. Men allt har en baksidan, och den svenska medaljens baksida stinker. För vem vill, när en står där och gottar sig som bäst i vår egen förträfflighet, bli påmind om alla de skämskuddeframkallande traditioner och fånerier som är intill pinsamhet vanliga i vårt annars förträffliga rike?

Midsommar är tillsammans med andra begivenheter som kräftskivor, jul, påsk, barnkalas, after work och jämna födelsedagar – ja kort sagt alla dessa tillfällen då vi får för oss att släppa loss – ett av dessa tillfällen då svensken står där med sin medalj felvänd och inte tycks vara medveten om detta och än mindre medveten om att det den, svensken, just då ägnar sig åt, avviker från allt sunt förnuft på ett högst påtagligt vis och att det gott och väl räcker till för att övriga världen ska kunna klassificera hela Sverige som en no go-zon.

Låt oss ta detta med midsommarlekarna. Hoppa säck (jag menar… hoppa… säck! – att en felkonstruerad hjärna ur funktion kunnat tänka ut detta är möjligen begripligt, shit happens, men hur i hela fridens namn kan en hel nation ta idén till sitt hjärta och låta sig iföras en säck som den sedan hoppar runt i med byfånens leende på läpparna?), sätta strumpbyxor med bollar i fötterna på huvudet (ja, ni fattar vad som står där, gör er inte dummare än ni är) och sedan försöka välta plastmuggar som står på marken med bollarna i fötterna (se tidigare parentes, det som sägs där gäller också här), springa med ägg hållna i skedar satta i munnen och så vidare. Visst, ”barnen” tycker det är kul, säger vi… Och sedan all denna fuldans kring en majad stång. ”Små grodorna”… ”Vi äro musikanter”… Det är verkligen inte konstigt att barn som ser vuxna berusa sig och fuldansa senare blir mottagliga för andra kulturers tyngre droger,  Party Mix 2018 och rave partyn. Just sayin’. Ett förbud mot skämskuddetraditioner är inte bara ett hygienkrav och en fråga om nationell stolthet, det är också en fråga om att rädda kommande generationer från förtappelsens bottenlösa sankmarker.

Tradition: Midsommar hos Familjen Svordom – en solskenshistoria för små och stora

Vissa historier blir odödliga fast de kallas blott tradition och lika odödlig som den hoppande och glatt skuttande dansen ”Små grodorna” är, lika odödlig och lika mycket tradition är nu den vackra historien som Familjen Svordoms midsommar.

Familjen Svordom och er utsände i de traditonstyngda återkomsternas och svordomarnas låglänt vattensjuka träskmarker ber att få tillönska alla HR:are och alla andra en Glad Midsommar!

Midsommar hos Familjen Svordom – en solskenshistoria för små och stora

Traditionen hos familjen Svordom bjuder att kvinnorna, unga som gamla, har blomsterkransar i håret. Av sju sorters blomster och gärna med hundkex och blåklint i blandningen, något som i sanningens namn många hoppar över då de på den moderna människans vis hellre köper en färdig krans. Annars är det inte så noga med klädseln. En del bär slips och kavaj, andra kortkort, åter andra joggingbyxor, ja, sådär som folk mest går klädda både till vardags och fest. Familjen Svordom firar alltid midsommar vid det gamla släkttorpet där en gång knekten Svordom bodde. Det ligger ensligt en bit in i skogen och med utsikt över ängar där vall förr odlades. Nu kämpar det öppna landskapet med sly och förfall om herraväldet över ängarna men fortfarande fylls ängen varje år av vackra fjärilar, småfåglar, nyckelpigor och allsköns naturens underverk.

-Sill, för helvete!

-Ja, så fult som du ger order så ska du genast få sill, ungdjävul!

-Far åt helvete, mamma kärringdjävul!

-Du också, ditt lilla as!

-Nu vill jag ha… spriit! Ge mig… spriit, mammahelvete!

-Klart du ska ha spriit, här har du skitunge!

-Men va i helvete gör du kärringdjävul, ger du ungfan köpespriit?

-Ungfan är sju år, klart han ska ha spriit, eller är våra ungar för fina för att dricka… spriit?! Kan du svara på de, gubbdjävul?!

-Men va fan, kvinna, köpesprit? Du ska fan i helvete och mig inte vänja ungfan vid köpesprit! Sånt kan sluta illa! Klart han ska ha hembränt å träsprit! Häften hälften. Etanol å metanol, som dom fina professorerna i Tjockhult säger, dumma djävlarna, skulle fan ha pack. Ungfan ska vänjas vid riktig sprit från början! De som ska böjas ska fan böjas i tid!

-Nej, va säger ni, era skithögar? Är de inte dags för gammal å ung å dansa utav bara helvete nu?!

-Ja, nu ska det bli tjo å tjim utav bara helvete ta mig fan!

-Ja! Pix för att dansa den där djävla groddansen först för helvete!

-Ja! Groddjävlarna nu!

Ja, sådär höll de på, familjen Svordom och deras vänner, de dansade och svor, tjimmade och tjoade, söp och kräktes, ända tills de en efter en stöp i den tidiga midsommardagens dagg och dis, som lade sig som en svepning om morgonen och den sköna naturen som skimrade i gröna och grå nyanser, och när de första fåglarna tveksamt började kvittra i den fuktiga gryningen kom gammalmormor Svordom, krokig och haltande med huvudet skylt av en färgglad huvudduk för dagen knuten i nacken, och hon samlade ihop dem allihop och lade dem i en väldig snarkande, gnyende och rosslande hög och svepte in dem i en gigantisk och för ändamålet avsedd presenning, familjen Svordoms midsommarpresenning, och hon stoppade om dem så att de alla låg väl skyddade mot midsommardagsmorgonens lätt strilande regn.

Sekt ockuperade Gärdet

Enligt uppgifter som florerar i sociala medier och därför måste vara sanna, ockuperades Ladugårdsgärde i Stockholm under flera timmar onsdagen 6 juni av en inte närmare definierad sekt. Vuxna och barn påstås ha vandrat i tusental och hand i hand och som zombier mot platsen för sektens riter, vilka sägs genomföras en gång om året och alltid vid samma datum, 6 juni. Väl på plats ska sektmedlemmarna ha hetsat varandra med förbjudna sånger och likaledes förbjuden flaggviftning.

Var slutar detta?

Nu undrar svensken och ryska ambassaden lite till mans och kvinns var detta ska sluta. Ska det plötsligt bli tillåtet att sjunga traditionella sånger på skolavslutningar och att ha stjärngossar i luciatåg? Ska det rent av uppföras dans kring midsommarstången på midsommarafton, trots att detta i allra högsta grad är förbjudet, särskilt om de dansande har blomster i håret och om de ätit sill? Och hur ska det gå med köttbullarna? Ska de bli lagliga igen? Och kanske undrar alla över allt prat den senaste tiden om ett så kallat svenskt landslag i fotbolls-VM, trots att det är förbjudet med svenska landslag och blått och gult som färgkombination.

Rysk säkerhetstjänst

Världen håller andan och ryska ambassaden har gett uttryck för sin oro över att sådana här manifestationer kan få det att verka som om det är lögn att det är förbjudet att vara svensk, vilket rysk säkerhetstjänst investerat grova rubel i att övertyga svenskarna om. ”Vi kräver att den svenska regeringen agerar med kraft mot sådana här uttryck för hur ska vi och våra troll kunna övertyga människor med en IQ över 30 att inget är som förr om sådana här manifestationer tillåts?”, heter det bland annat i ambassadens protest till den tillsvidare svenska regeringen.

Jean I Baptiste

Enligt uppgifter på Flashback ska Karl XVI Gustaf ha visat sitt missnöje över utvecklingen där regeringen tycks se genom fingrar med både det ena och det andra som är förbjudet genom att återta sitt franska namn varför han nu vill kallas Jean I Bapstiste. Detta har sin tur föranlett Franska skolan att kräva att den svenska skolan läggs ner och införlivas i Franska skolans verksamhet. Om en post på en privat Facebook-sida stämmer ska den svenska regeringen redan ha gått med på detta, varför det från och med nu bara är tillåtet att prata franska på svenska skolor och skolgårdar.

Subversiv musik och verksamhet.

Test: Björksav på påse

Här i vår lilla sydfranska stad finns en affär som säljer ekologiska (o d) varor. Häromdagen tipsade någon där om björksav. Personen skulle köra en kur, för det skulle vara så himla nyttigt. Exakt varför, förmedlade varken personen eller historien eller expediten. Däremot föddes en brinnande nyfikenhet hos er utsände i de konsulterande vinmakarnas aldrig villrådiga värld där också vin på björksav kan ses rinna förbi då och då. Kort sagt: hur smakar den här produkten?

Således inhandlades en treliters påse à ca 40€ och placerades i kylskåpet (”måste förvaras kallt och konsumeras inom tre veckor sedan påsen väl öppnats,” löd expeditens instruktioner). Öppnades idag. Och testet kunde inledas.

 

”Oklar, ofärgad. Ganska neutral på näsan, inslag av rå kycklingfilé och nykokt ris. Egen smak med ett litet inslag av en vass syrlighet, dock tämligen neutralt. Inte oangenämt. Då björksaven stått upphälld ett par timmar har ett inslag av filmjölk utvecklats, framförallt i smaken, och syran har blivit mer påtaglig (enligt påsens innehållsförteckning och produktinformation kommer en mjölksyrejäsning att ske undan för undan sedan påsen öppnats och så småningom ska smaken degenerera)”.

Vi ber att få återkomma när testet kommit längre (”kuren” är på 21 dagar). Dels med information om produkten i sig, dels om hur konsumenten påverkas av att dricka detta dagligdags (”en skvätt varje morgon!” löd den ännu i öronen ringande förmaningen från expediten).

Musik!

Storfrämmande på bibblan

”Jag är så nöjd! Vet du vem som kommer till kulturaftonen på stadsbiblioteket i september?”

”Nej, hur skulle jag kunna veta det? Men du låter nöjd.”

”Jag ÄR såå nöjd! Jag har fångat storvilt!”

”Men berätta då, vem?”

”Susan Austen!”

”Vem?”

”Susan Austen!!”

”Vem är det? Arvinge i rakt nedstigande led till Jane, eller vad?”

”Jane? Vad pratar du för gallimattias? Susan Austen, regissören!”

”Jaså, du menar Suzanne Osten!”

”Osten? Vad är det för dumheter? Osten som i ’kan du vara snäll och hämta osten i kylskåpet?’? Då kan man ju lika gärna heta Karl Kaviaren eller Märta Marmeladen. Eller varför inte Stefan Salamin eller Cecilia Pudding-Leverpastejen!”

”Ja.”

Hatgrupp mot meteorologer – nu!

I sociala medier finns redan den välgenomtänkta och sympatiska gruppen ”Vi som hatar journalister och politiker för dom vinklar sanningen”. Klart vi ska hata journalister och politiker för att de ljuger, allihop, särskilt de som säger att de andra ljuger för de ljuger om ljug och ytterst finns det skäl att ifrågasätta hela gruppen ”Vi som…” för de ljuger nog också om alla som ljuger och inte minst om dem som ljuger om ljug, och til syvende og sidst hänger alla lögnerna ihop i en världsomspännande konspiration som inte kan leda till annat än självhat då vi alla då och då ljuger. Det har alla som stödjer ”Vi som…” fullständigt klart för sig. För dumma är de inte. Men allt det där är en fjärt i den styva kuling som understundom hemsöker vårt kustband om man betänker att ingen, ingen, ljuger så mycket som meteorologerna!

Hur många gånger har vi inte trott metorologerna och smörjt cykelkedjan och klätt oss i kortbyxor och linnen och packat picknick-korgen och laddat ungarna med löften om en cykeltur på landet bara för att upptäcka att det inte alls, som utlovat, är högsommarvärme och solsken, utan snarare just styv kuling och Fan och hans moster som råder? Hur många gånger har vi inte arbetat i vårt anletes svett veckan lång medan solen skiner utanför fönstret bara för att finna oss stå öga mot öga med Kung Bore när det är dags att grilla på fredagskvällen och detta alltmedan meteorologerna, som så klart visste vad som skulle ske, sitter där och gottar sig framför sina kvartslampor och värmekaminer på sitt ljughögkvarter? Hur många gånger har vi inte suttit där på Julafton och besviket och med tårfyllda ögon spanat efter Jultomten medan allt det gröna bara lyser utanför fönstret och ett plusgradsregn hemsöker och förstör hela helgen, och vem fel är inte det om inte meteorologernas? Dessa lögnhalsar och fridstörare!

vinifierat vill därför uppvigla alla som stöder den allvetande gruppen ”Vi som hatar…” att ta nästa steg i sitt kära Sisyfos-hatprojekt att hata dagen lång och att få ordning och reda på statsfinanserna, skolan, polisen, förorten, bilen, glesbygden, grannarna, posten, SJ:s tidtabell och vården och, som gruppens namn ger en viss antydan om, journalisterna och politikerna: Att också se till att få stopp på ljugandet och sanningsvinklandet i väderleksrapporterna och för det ändamålet starta hatgruppen ”Vi som hatar meteorologer för dom vinklar sanningen”.

Opålitlig väderleksrapport?