Swedwatch ifrågasätter omoraliska viner

”Låga löner, långa dagar, osäkra kontrakt och hälsovådliga bekämpningsmedel… Det är några av de brister som råder för arbetarna på vinodlingar i riskländer som… visar en ny rapport från Swedwatch”, vet SvD att berätta idag. Bra. Just så är det. Extra bra är att Swedwatch också påpekar att ”Systembolaget efterfrågar aktivt etiskt eller ekologiskt odlade viner… men det finns producenter som arbetar seriöst med hållbarhet utan att ha någon certifiering och då faller ’belöningssystemet’ (i SB:s butiker med skyltar om eko o d, min anm)”. Även det bra, för det handlar inte bara om att eller hur man certifierar sig (därmed inte sagt att certifiering i sig inte är bra).

Det här är som bekant något vinifierat skrikit sig hes om i åratal och kanske, kanske kan en sådan här rapport bidra till att några konsumenter slutar köpa de billigaste vinerna, som omöjligen kan vara moraliskt korrekta hela vägen tillbaka till jorden. Intressant är att se hur SB parerar den här rapporten. Som vanligt arbetas det på och som vanligt kommer det ta tid, ett globalt ramavtal om korrekta arbetsvillkor för vingårdspersonalen ser man positivt på som ”ett komplement till vår uppförandekod”.

Systembolaget försöker göra rätt och gör mycket rätt men här visar man med andra ord att man inte fixar att öka takten, att bli tydligare eller att ens styra upp skräpsegmentet (och, för att förtydliga, vi talar inte smak här utan moral och mänskliga arbetsvillkor). Detta visas tydligt i en kommentar om att arbetsgivaren kan dra in på t ex logi om lönen höjs varmed allt är status quo för den utnyttjade arbetaren. Som om det inte går att komma åt det beteendet med piska och morot.

SB menar också i sin kommentar att mycket åligger importörerna samtidigt som man noterat att de här frågorna blir allt viktigare för företagets kunder. Och här kommer vi till pudelns kärna. Det är som bekant monopolet som bestämmer vilka produkter som ska säljas i dess butiker, det är Systembolaget självt som gång efter gång efterfrågar viner till omoraliskt låga priser.

En Ica-handlare kan vägra sälja omoraliskt billigt kött. På samma sätt kan Systembolaget vägra sälja omoraliskt billigt vin.

Tveklöst kommer några importörer fortsätta försöka trycka in omoraliskt billiga viner via beställningssortimentet om SB självt slutar efterfråga de billigaste vinerna, men i samma stund som SB ändrar sitt beteende och föregår med gott exempel kommer de omoraliska vinernas marknadsandel i Sverige att minska och SB har gjort ett verksamt och rejält slag för moral och anständighet, och kanske till och med för en bättre dryckeskultur i vårt land.

Autojäsning: hot eller möjlighet?

Ni vet naturvin, ekologisk odling och närproducerat, allt det där kan slänga sig i väggen när man kommer till insikt i hur kroppens auto-jäsning fungerar. Enkelt uttryckt går somliga omkring med jäst som kan fermentera socker till alkohol i kroppen. Nu har inte er utsände i de gastroskopiska djupen tagit sig före att studera frågan tillräckligt ingående för att veta allt men det förefaller som att, enkelt uttryckt, en del på ett eller annat sätt fått i sig kapabel jäst och var gång den personen äter kolhydratrik mat som pasta eller potatis sätter kroppen eller rättare sagt den där jästen igång en jäsningsprocess varmed magen fylls av gaser, tarmen blir nervös och individen eventuellt blir yr/påverkad/full eller bara bakis dagen därpå, kanske förlorar hen också orientationsförmågan och blir kroniskt trött. Högt blodtryck kan det också leda till – och, vid upprepat kolhydratmissbruk, skrumplever.IMG_1647

Särskilt trevligt låter nu inte det där, låt vara att det är närproducerat och ekologiskt, under förutsättning att maten som inmundigades var det, och rent av naturvin, eller i vart fall måste det kunna sägas vara naturalkohol då varken jäst eller svavel eller annat tillsatts (förutsatt att individen inte går på medikamenter eller stoppar i sig annat som inte är acceptabelt för den som vill gå naturligaste vägen). En del har skyllt på sådan här auto-jäsning i kroppen då de haffats bakom ratten med för mycket alkohol i blodet. Ibland har det gått vägen, ibland inte.IMG_1664

Autojäsningen kan ses både som en möjlighet och ett hot i vårt samhälle: Ett hot mot den som säljer skräpvin och liknande berusningsprodukter för här räcker det med att konsumenten förser sina tarmar med rätt jäst och sedan kan den ta sig en rejäl fylla på ett halvt kilo potatis; en möjlighet för absolutisten som inte rör en droppe alkohol eller andra droger men som ändå vill bli på örat någon gång då och då – här kan hen äta lite jäst och i lugn och ro fyllna till på närmaste trattoria eller en egentillverkad Carbonara.Beyoncé

Beyoncé.

Rudolf Rens korta Twitter-karriär

Åkte på en ofrivillig övernattning på Fiucimino, Roms flygplats, sedan ett sent plan ställts in. I brist på bättre fick jag då för mig att starta ett nytt Twitter-konto i namnet Rudolf Ren alias @vanligren. Exakt varför det blev just så är inte lätt att förklara men så blev det.

Följde ett 40-tal personer och kunde inte låta bli att göra några små Twitter-kommentarer till vad några av dem skrev. Nedan kan hugade HR:are läsa mer om dessa synnerligen oskyldiga kommentarer. Emellertid föranledde kommentarerna Twitter att blockera Rudolf Rens konto på grund av att ”Ditt konto verkar ha uppvisat automatiserat beteende vilket strider mot reglerna på Twitter”. För att komma igång igen måste den blockerade tweetaren be om en kod via SMS och lägga in denna kod i en avsedd ruta och skicka rubbet till Twitter. Gjorde så. Hände något? Jadå, fem försök med flera olika koder, alla skickade från Twitter, resulterade i en upplysning om att koden var felaktig.

Av allt detta kan vi dra slutsatsen att Twitter är synnerligen automatiserat och när Twitter anklagar sina användare för att vara automatiserade är det för att det känner andra genom sig själv. Nog av. Hur bär man sig då åt för att bli betraktad som automatiserad av Twitter. Tja, så här gick det till när er utsände bland de automatiserade kvittrarna arbetade ihop till sin blockering. Åtta tweet hann det bli, förvisso i snabb följd men iallafall.

1. Retweet av @Tomtemoderns tweet om att Santa Claus inte räknar så bra (påstod det var 100 dagar till Julafton när det i själva verket var 99, vilket måste anses vara riktigt uselt av den som påstås ha hand om Julen).

2. Anders Timell tweetade ”Vilken morgon hos Viktor i Jönköping. Alla var där” och till det en bild på fem personer. Kommenterade detta med ”Härligt! Minst fem-sex stycken var där! Attans att jag missade det!”

3. Retweetade av misstag Expressens Niklas Svensson när han skrev ”Hög tid att önska er alla en god natt, var ni än är”. (Detta ledde dock till att Niklas Svensson skickade ett personlig meddelande via Twitter och menade att det var kul att jag följde honom och så bad han mig höra av mig med tips om något dök upp. För övrigt ett meddelande som verkade gå ut per automatik)

4. Niklas Wikegård skrev ”Så ska en utvecklingskurva se ut!” och till det en bild på en kurva. Jag skrev då ”Önskar han kunde utveckla det!”

5. Aftonbladets Jan Helin skrev ”Medan du sov. Stadsgudens tempel, Shanghai.” och till det en bild på Stadsgudens tempel, Shanghai. Jag kommenterade detta med ”Visste det! Så fort man vänder ryggen till eller sluter ögonen så händer det! Sjuttsingen också!”

6. Anders Timell igen, nu skriver han ”Ensamlunch nu.”. Jag kommenterade ”Satt just här och klurade över vem Anders lunchar med idag. Skönt att veta.”

7. Expressen tweetar ut en bild på delar av regeringen och rubriken ”SOLSATSNING. Regeringen vill investera stort i solenergi nästa år.”. Kommenterade detta med ”Bra! Årets sommar var inte mycket att hurra för #göromgörrätt ”.

8. Jan Helin igen, nu med en bild på Chinaccelerator och texten ”Kinas startup scen är sinnesutvidgande.”. Kommenterade detta med ” Alla dessa droger…”. Och där, där fick Twitter nog av det enligt Twitter automatiserade beteendet från Rudolf Ren som nu går i graven som en levande Twitter-legendar. Dödad av Twitter.

Going underground.

Förbud mot hipsterskägg!

Den som är Jultomten, en jultomtevillbliare eller är övertygad om att det gör Gud glad om hen inte rakar sig är så klart undantagen från förbudet men i övrigt måste regeringen ochDarwin FN snarast införa ett förbud mot hipster-skägg! Det värsta med denna tretton-på-dussinet-styggelse är inte att den som bär den tror att den är originell, än mindre att den är ful, nej, det värsta är att den snart sitter i var ung svensk mans feja, ungefär som bockskägget över en sommar intog de svenska hakorna och alla fjunfjantar i Stockholm trippade runt i orange och bockskägg och trodde de var inne, egna och inte alls framstod som lättledda byfånar på väg till mys med sekten. Förbud för bövelen!

Vi lyssnar på vad Gilette har att sjunga.

Hårvattenhål i Rom

Er utsände i de välfriserade varelsernas värld har för ovana att inte kunna motstå en gammaldags frisersalong med rutigt golv, fotpumpade stolar, hårvatten och en barberare så gammal att han K-märktes redan på 1960-talet. Vid ett besök i Rom hamnade häromdagen den i posten först nämnde i en salong av för inte särskilt länge sedan beskriven typ. Brunos Barbershop på Via del Bufalo mitt i Rom ser ut som en frisersalong och den låter som en frisersalong och den luktar som en frisersalong ska och Bruno, ja, han inleder sin behandling med att kleta något mystiskt på en megastor sådan där borste man borstar ut rakkräm med, därefter kletar ut det mystiska i nacken på kunden. Först därefter är han redo att ta fram saxen med vilken han geschwint ordnar till den kalufs som just då befinner sig i hans sikte.IMG_1719Något besviken inser man som kund att det där gick lite väl snabbt, men då, då fäster Bruno ögonen i sin kund, sträcker ut ena armen, drar upp en förtunningssax ur en låda och, fortsatt med ögonen stint stirrandes in i offret i stolen, gör han två snabba klipp framför ögonen på både sig själv och kunden och ger sig till att förtunna så det står härliga till och lockarna flyger och far.IMG_1718Lite mer nöjd efter denna all-in-förtunning är den nyklippte redo att följa Brunos instruktioner ”Båda fötterna i golvet!”, ”Sitt kvar i stolen, men båda fötterna i golvet!” och efter dessa uppmaningar pekar Bruno på ett handfat som finns där strax framför den med fötterna i golvet sittande kunden och det är alldeles uppenbart att man ska inta någon slags överlutande ställning så Bruno kan tvätta håret på en. När så detta är gjort hastar Bruno på krumma ben iväg mot ett värmeskåp, sliter ut ett par heta handdukar och virar in kunden i dessa.IMG_1717

Vid det här laget är man som kund ganska nöjd men då, då, frågar Bruno med en blinkning om det inte skulle sitta fint med lite hårvatten från Portugal. Ja, jo, självklart!IMG_1717

Såja, klart! Man är en ny människa och Bruno trippar bort till prislistan som man så klart inte sett eller efterfrågat och det visar sig att man gjort livets dyraste klipp. Bara det portugisiska hårvattnet går i runda slängar på 20 €/ml. Tillkommer gör så klippningen (40 €), tvätten, handdukarna och så vidare (”vi är i Rom, signor, det kostar så här i Rom, signor, var det inte bra, signor? Ni verkade tycka om både förtunningssaxen och det portugisiska hårvattnet, signor”)…IMG_1720

Så, var det värt det? Tveklöst – Brunos Barbershop på Via del Bufalo i Rom är inget annat än ett fynd!Ragtime Gals

 

Barbershop!

Förgrämelsens evangelium

Egentligen är det hela mycket enkelt. Alla som gillar ”vi som hatar journalister och politiker” och som tycker att politiker per definition är förljugna och inkompetenta mutkolvar, alla som gillar IS, alla som kastar sten på ambulanser, alla som är oerhört förgrämda över att leva i en demokrati med förvisso de brister som finns i alla system men också de friheter och valmöjligheter och relativa trygghet det innebär, alla dessa och några till har alla möjligheter i världen att fly detta så innerligt avskydda, förstörda, orättvisa, pjåskiga och ogudaktiga Sverige och söka sig till länder där deras önskan om ordning och reda genom förtryck och avsaknad av yttrandefrihet och valmöjligheter tillmötesgås.

Vi talar om länder där urgamla lagar får styra genom religiösa företrädare, ungefär som det kunde vara i Sverige på den gamla goda tiden då Konungen, Gud och Fosterlandet högaktades. Vi talar om länder där en enväldig ledare eller möjligen en junta styr och ställer och håller ordning och reda medan folket håller käften och njuter av att ingen frihet finns. Ingen kommer, ingen går. Inga politiker kan lura väljarna för det förekommer inga politiska val. Inga journalister kan luras och vinkla för det förekommer ingen nyhetsrapportering, bara furstespegling.

Någonstans känns det som det är enklare för de här individerna som hatar demokrati att söka sig till länder där det fortfarande fungerar på det där viset med Konungen, Gud och Fosterlandet än att försöka vrida klockan oerhört långt tillbaka här.

Vid närmare eftertanke är det verkligen mysko att diktaturkramarna – de som diggar Mao, Stalin och Hitler och tycker militärjuntorna i Sydamerika var hippa eller som menar att uråldriga religiösa levnadsregler är det enda rättesnöre mänskligheten behöver – skriker sig hesa och hatar i demokratierna, placerar bomber och drar ut i religiösa krig för sin rätt att få leva i ofrihet och utan valmöjligheter och med ledare som inte väljs utan bara tillsätts så det inte blir en massa politisk och annat tjafs, att alla dessa just gör det där, skriker sig hesa och hatar, placerar bomber och krigar i syfte att pådyvla dem som inte riktigt delar deras åsikt sin åsikt istället för att bara flytta till ett av de där förlovade länderna där de kan njuta sitt otium. De skulle få ha det precis som de drömmer om och den fria världen skulle slippa dessa demokratins självömkande dödgrävare och hatets ambassadörer.

För övrigt är det anmärkningsvärt att demokratihatarna tänker så lika från så olika utgångspunkter. Ett förgrämelsens evangelium.

Free.

Absolut!

Vad ska en amerikan, som av hävd och tradition utsatts för ett övermått av reklam sedan födseln, tro om Sverige och Pernot Ricards förmåga att få ett helt folk att delta i en gigantisk kampanj för svensk vodka?

På hotellet:

”Mr Walker, Kit Walker, jag har ett rum reserverat.”

”Absolut!”

”Behöver du dra mitt kreditkort?”

”Absolut!”

”Finns wifi på rummet?”

”Absolut!”

”Kan jag beställa väckning i morgon bitti?”

”Absolut!”

 

I taxin:

”Till Operan, tack.”

”Absolut!”

”Kan jag betala med kort?”

”Absolut!”

 

På krogen:

”Ett glas champagne att börja med, tack.”

”Absolut!”

”Nej, inte sprit, champagne, ett vin, från Frankrike, med bubblor.”

”Absolut! Champagne!”

 

Lätt psykedelia? Absolut!

Kan vinmakare per automatik laga mat?

Fick frågan om jag verkligen är så usel i köket som jag påstår på vinfierat och om det är så, borde jag då inte också vara en usel vinmakare, eller, borde jag som vinmakare åtminstone inte vara hyggligt bra på att laga mat? Författade mitt svar i en kommentar till inlägget och någon tyckte i en annan kommentar att min kommentar borde bli en post i sig och det blir den nu:

Jag tror inte att kockar per automatik är bra på att göra och blenda vin och jag tror inte att vinmakare per automatik är bra på att laga mat. Däremot kryllar det av mindre Hector Berliozsjälvinsiktsfulla personer som tror att de kan laga mat eller göra vin, eller för den delen sätta ihop parfymer, på en högre nivå bara för att de kan något av det övriga, ja, det förekommer till och med en uppsjö folk som tror de kan laga mat, göra parfym eller maka vin bara för att de skriver om ämnet i fråga. Sannolikheten för att de faktiskt kan göra något av det där är oftast ungefär lika stor som att en musikrecensent faktiskt kan komponera en symfoni eller fylla Globen med framgång.

Med detta inte sagt att t ex jag inte kan bedöma en maträtt utifrån dess smaker och till och med ha synpunkter på vad som skulle kunna göras bättre rent smakmässigt. Däremot har jag högst sannolikt ingen aning om hur det ska gå till eller ens vad som egentligen tarvas för att uppnå min idealbild av rätten.

Lite grann som att se en bild och känna att något fattas här, men det är först när den kunnige designern dyker upp som den där sista pricken som fattades hamnar rätt.

Vad gäller det där med att maka vin är det nog i sig som att laga mat. På en lägre nivå är det bara att följa receptet och använda de tekniska kunskaper man införskaffat.  RentToque krasst kan vem som helst göra detta. På en högre nivå finns inga recept och allt är fråga om känsla. Spörsmålet är då i slutändan om du har den känslan eller inte. (Utgår här från att det är en självklarhet att allt görs rätt i vingården och att frukten som frambringas är så perfekt den kan vara – noterbart är att även en vingård kan skötas med mer eller mindre känsla; varje år gäller det att avgöra när grönskörden ska påbörjas, kunna avgöra om ett uppbindningssystem kanske bör förändras, förstå det du odlar mellan raderna osv, ställningstaganden som inte alltid sker utifrån ren kunskap)

Utan att förhäva mig själv har jag, bortsett från början då erfarenheter saknades, vanligtvis alltid gått på känslan (därmed inget sagt om hur väl det går/gått, men rent objektivt vågar jag drista mig till att säga att det fungerat och fungerar hyggligt eller rent av bra) och de vinmakare jag själv uppskattar är de som inte tuggar på om allt de gör eller, i än högre grad, vad de inte gör – comme il faut bland dem som säljer in sig själva som ovanligt naturälskande vinmakare – utan bara gör. Så snart någon börjar snacka för mycket brukar det handla mer om att försätta lyssnaren i en stämning därför att produkten faktiskt inte håller vad babbelmakaren just står och lovar och/eller därför att vinmakaren faktiskt inte är en fena egentligen.

Senare tiders bästa svar jag fått från en vinmakare, då jag själv iklätt mig rollen som Hector Berlioz2skribent, är från Marie Menger-Krug som, sedan jag avfyrat sju-åtta snabba, suckade och bad om ursäkt ”Jag är ledsen, jag har inga svar på dina frågor, jag antecknar ingenting och vet aldrig i förväg hur jag ska agera, allt går på känsla” – detta är beundransvärt (naturligtvis under förutsättning att vinerna utifrån sina egna förutsättningar är bra). Ingen kan gå från köket till vingården och klara det tricket, lika lite som i alla fall jag kan gå från vingården till köket och jobba på känsla så som de stora gör.

Sedan kan man, som Hustrun, med en suck korrekt konstatera att mina tillkortakommanden i köket ytterst beror på ett fundamentalt ointresse. Jag förstår helt enkelt inte varför jag ska laga mat när jag istället kan lyssna på musik, spela gitarr, läsa eller skriva lite. Men jag är oerhört glad att andra, som Hustrun, gärna gör det omvända.

På tal om symfonier en fantastisk symfoni.

 

Facbeook åh det bryter mitt hjärta

Han sa ”Jag älskar dig” det som händer sen… (see more)BoxningDet ser ut som en vanlig boxningsmatch tills domaren snyter sig publiken går vild… (see more)

 

Hon tog bilden sedan lät hon göra ett frimärke av det på brev till Australien men det som händer sedan när Tony Abbott ringer får alla att… (see more)

BabyDen lilla flickan är liten vänta tills hon tar ton juryn gråter… (see more)

 

Ingen ville betala en korna mer mjölken då satte hon in sin bild på edarling, det som händer sen… (see more)

koAlla skrattade åt kon men när hon stångar bonden ingen skrattar längre… (see more)

Systembolagets straffavgifter & folkhälsan

När Systembolaget nu inför en straffavgift för tunga glasbuteljer är det ett slag för miljön och får säkert många att känna sig duktiga på företaget. Inte så mycket att säga om i sig och den som köper de här vinerna, oftast dyrare sorter, bryr sig förmodligen inte så mycket om huruvida de betalar 303 kronor eller 300 för vinet de verkligen vill förgylla sitt liv med. Men sett ur en annan vinkel kan man fråga sig om det här verkligen är en fråga för SB, att belägga det försvinnande lilla marknadssegmentet tunga glasflaskor med en straffavgift? Om svaret på det spörsmålet är ja infinner sig osökt frågan varför SB inte inför en straffavgift på BiB – en förpackningstyp som enligt företagets egna undersökningar påverkar folkhälsan negativt? I värsta fall är svaret på den frågan att det inte blir någon straffavgift på BiB därför att det skulle minska monopolets popularitet. Skulle det nu vara så illa, innebär det de facto att Systembolagets raison d’être idag snarare är att bevara sig självt än att värna folkhälsan och då ska saker som en straffavgift på tunga glasbuteljer och en av Carl B Hamilton initierad debatt om söndagsöppet ses i det (av dimridåer skuggade) ljuset. Med andra ord är det en trovärdighetsfråga för tanken om ett alkoholmonopol för folkhälsans skull att SB inför en straffavgift på BiB.

Hälsosam musik.