Tro det eller ej men vinifierat har fått flera påstötningar med önskemål om att sommarföljetongen om Hermanus Nilsson, Ålderstigen, presenteras i ett svep, i en enda post och eftersom vi inte har något bättre för oss gör vi så klart det. Varsågoda.
Hermanus Nilssons vandring på Ålderstigen – en sorglustig och absurdistisk betraktelse över åldrande, demens, ensamhet och kärlek.
Ålderstigen 1.0
Hermanus Nilsson heter en man som skriver på en bok om sin vandring på Ålderstigen och alla de dråpligheter som han dagligen råkar ut för som när han gick till köket och skulle, ja, det har väl inte så stor betydelse vad han skulle göra, eller hur? Hursomhelst så gjorde han inte det där han skulle göra för han tog med sig fel sak och gick till fel plats och ja, vad det nu var för något jag skulle berätta? En dag hittade han en sko i kylskåpet.
Ålderstigen 2.0
En dag när Hermanus Nilsson öppnar lådan till sin blå Fender ligger där en flaska vin från röda berget i USA. ”La bonne!” skriker han och när husan dyker upp i sin svartvita mundering och som vanligt har svårt att få stopp på sin rultande gång i tid varför hon går in i väggen vid sidan om den knarrande lädersoffan rusar han fram så han kan placera sin rasande mun i höjd med hennes ansikte varpå han skriker ”öppna!” så den vita huvudbonaden far av husans huvud och håret fladdrar i den osande vindpust som bär ordern från Hermanus till husan och vidare ut i världen. När husan öppnat flaskan tittar Hermanus på henne och ber henne, lugnt och sansat, att lägga gitarren i kylen.
Ålderstigen 3.0
Hermanus Nilsson vill ha ett glas vitt. Går till badrummet och skruvar på kranen. Det rostfärgade vattnet gör honom rasande. ”La bonne!” skriker han, ”varför är vitvinet öh, öh, annan färg?”. När husan dyker upp i sin svartvita mundering och rultande gång och går in i badrummets bortre vägg och trillar i badkaret innan hon får stopp på sig själv fylls Hermanus av begär efter husan varför han beordrar henne att stiga upp och göra sig redo för bestigning, han står där redan och väntar ståtligt. Men när husan krånglat sig ur badkaret, intagit position och hivat upp kjolarna hade Hermanus glömt vad det var de skulle göra. Husan, vid det här laget van vid att bli blåst på de förr så heliga herdestunderna, ställer sig på två ben, släpper ner kjolarna och samlar ihop Hermanus i byxan igen. Då kommer han ihåg. ”Du har ju lagt rosévinet i Gibsonlådan, kärringjävel! Ro hit!”.
Ålderstigen 4.0
Hermanus Nilsson ringer Sveriges Radio för att få säga sitt.
Alexandra Pascalidou: Hej, vem talar jag med?
HN: Vad är det för jävla fråga?
AP: Jag undrar vem jag talar med. Det här är Alexandra Pascalidou på Ring P1, vad vill du tala om?
HN: Just det ja! Vem sa du?
AP: Alexandra Pascalidou. Det här är Ring P1.
HN: Nu måste regeringen och Palme göra något åt La bonne! Hon har hällt rosa i vitvinskranen och i Fenderlådan hittade jag någonting vad det nu var och så får det inte vara! Det kostar pengar att att att och det måste kungen sätta P för. Nu! Kasta ut dom allihop bara!
AP: Väntvänta nu. Vem ska vi, eller kungen, kasta ut?
HN: Vem?
AP: Ja, vem?
HN: Det vet jag inte! Vem är du förresten?
Ålderstigen 5.0
En dag i sänder – en dikt av Hermanus Nilsson
La bonne, det är allt en riktig
Kärringjävel det
Och regeringen gör inget
Ingenting
Och så var det något mer
Rim! Stim, trim, tjo och tjim och
Haparanda på vår veranda
Där kan man landa en Hercules
La bonne har gömt maten idag
Nej, nu ska vi äta.
Ålderstigen 6.0
Idag är Hermanus Nilsson hungrig som en varg. Han skulle kunna äta en fårflock själv eller i alla fall en Belgian blue-tjur. Och han skulle kunna dricka ett gallon amerikanskt rödtjut till det eller en cistern stor som ett halvt oljelager i Texas full av av av… ”La bonne!”, ”La bonne! Var i helvete är min mat?!” ”Men herrn, herrn har ju precis avslutat frukosten efter att ha i en stund av ljus lägrat mig två gånger på raken.” ”Vad har det med saken att göra? Ge mig min mat kärringjävel!”. Idag åt Hermanus Nilsson två kilo rått rött kött och drack två helor rödtjut i ett svep. Sedan försökte han jaga ifatt husan och ge henne en omgång därför att någonting. Han kräktes i frysboxen innan han gick och la sig klockan 13.
Ålderstigen 7.0
Idag har husan varit och hämtat Hermanus Nilsson på polisstationen. Personalen på Grytlappen hade tvingats brotta ner honom sedan han rusat in på dagisets rastgård och börjat jaga efter ungarna i syfte att ”banka vett i livet på de stöldbenägna asen”. Vid polisförhöret kunde inte Hermanus minnas varför han jagade just de här barnen, han undrade rent av själv vad han gjorde på Grytlappen, men han tillstod att han tyckte att barnen var fula och opålitliga och att de borde utvisas allihop. Det var i samband med kroppsvisiteringen efter hans vredesutbrott sedan han förvägrats att träffa kungen ”eller åtminstone herr Persson” som man fann adresslappen och kunde ringa husan.
Ålderstigen 8.0
En gång vann Hermanus Nilsson distriktsmästerskapen i Memory. Avgörandet kom sedan han i följd plockat melonklyftorna, damen med solglasögon och ett konstigt rutmönster. Motståndaren hade just innan blandat ihop damen med solglasögonen och damen med korgen. ”La bonne!” vrålar Hermanus och när husan rultat fram till trappan upp till andra våningen och dundrat in i väggen och trillat omkull i trappan sedan hon inte fått stopp på sig i tid böjer sig Hermanus över henne och vrålar så den vita hättan far all världens väg och hon får akuta kväljningar av den osande osunda kastvinden från Hermanus inre ”Vad är det där för något?!”. Han pekar på diplomet som förkunnar att han är distriktsmästare i Memory. ”Det är diplomet som förkunnar att herrn är distriktsmästare i Memory,” svarar husan. ”Åh fan! Varför hänger det där på väggen för då?! Lägg det i kylskåpet, din klåpare! Och glöm inte gladpacken!”.
Ålderstigen 9.0
Hermanus Nilsson vet inte hur länge han suttit och glott ut genom fönstret, eller varför han gör det, men när ekorren plötsligt uppenbarar sig i trädet flyger Hermanus upp. Ekorren har på sig sin gröna Robin Hood-mundering och ler retfullt mot Hermanus med sina sponsrade Pepsondent-tänder. Hermanus osäkrar bössan och fyrar av en salva. Fönsterrutan går i tusen bitar och ekorren skuttar raskt vidare därute i sitt träd. Hermanus drar iväg hagelbössans andra patron också. För säkerhets skull. ”Där fick du allt din jävla jävla!” vrålar han, kastar sig förnöjt tillbaka i stolen, tömmer glaset med whiskey och vrålar efter husan. ”La bonne! För helvete, la bonne!”, skriker han. Husan kommer inrultande, får inte stopp på sig själv och trillar ut genom rutan. ”Hallå där, ditt inavel, du får inte betalt för att hoppa ut genom fönster!” skriker Hermanus, laddar om och rusar fram för att ge husan vad hon tål, men väl framme vid rutan glömmer han vad det var han skulle göra. Han går och lägger bössan i frysboxen istället.
Ålderstigen 10.0
Dessvärre kommer inte Hermanus Nilsson kunna avsluta sitt mästerverk ”Ålderstigen”. Han dog idag. Husan hittade honom i badkaret tillsammans med en entrecôte, en Titien de Margüi från Château Margüi, en trasig gräsklippare från Stiga anno 1977 (gul) och Piff Nr 29 från 1960, Hson-fickisen ”Fredlös brunst” (av Kjell E Grenberg) och Starlet nr 13 från 1967 (där Lelle i Hep Stars berättar varför han har mustasch). Innan han gick till badrummet för att göra vad han nu skulle göra hade han lagt ett frieribrev till husan i kylskåpet, där man också fann en cykelslang med ett olagat hål och ett 14-taggars drev till en Crescent Sport 1970.
Ålderstigen: epilog
Hermanus Nilssons planer på att äkta husan gick om intet. Döden i badkaret kom emellan. Däremot fick husan ärva allt. Detta sedan man i samband med slutstädningen inför försäljningen av slottet funnit ett testamente i ena gummistöveln i källartrappen. Husan använde de 29 miljarderna i reda pengar till att bygga upp en stiftelse som driver sjukhus (numer fyra stycken) och äldreboenden i Grekland, muta EU-parlamentariker för skojs skull och därför att det är möjligt och därför att hon hade råd, köpa trisslotter (hon vann TV-skrap; det var hon som släckte ner studion mitt under pågående sändning när hon inte fick stopp på sig själv när hon skulle gå till skrap-bordet och därför dundrade rakt in i ett proppskåp), starta den tryckta tidningen ”Motvals” (utgiven på sju språk) och den dito ”Husans vän” (utgiven på 19 språk), skänka fem miljarder till Rädda Barnen, fyra till Läkare utan gränser, två till Röda Korset, en till Reportrar utan gränser och en till Amnesty International. Dessutom fick Alexandra Pascalidou 47 000 kronor. Hon målade vidare om sitt vindsrum på slottet, lät installera en vattenklosett på vinden och bytte i samband med det ut de rostiga vattenledningarna i slottet och hon köpte FIFA och såg till att Färöarna vann fotbolls-VM 2022 sedan hon flyttat mästerskapen dit och investerat 100 miljoner i en smutskastande upplysningskampanj om regimen i Qatar. Hon såg också till att ett glatt jaktlag från Leksand hyrdes in för att göra slut på den retliga ekorren i Robin Hood-mundering och sponsrat Pepsodent-leende och i samma veva köpte hon dagiset Grytlappen från kommunen och la ner verksamheten med hänvisning till att barnen föreföll henne fula och opålitliga.
självinsiktsfulla personer som tror att de kan laga mat eller göra vin, eller för den delen sätta ihop parfymer, på en högre nivå bara för att de kan något av det övriga, ja, det förekommer till och med en uppsjö folk som tror de kan laga mat, göra parfym eller maka vin bara för att de skriver om ämnet i fråga. Sannolikheten för att de faktiskt kan göra något av det där är oftast ungefär lika stor som att en musikrecensent faktiskt kan komponera en symfoni eller fylla Globen med framgång.
krasst kan vem som helst göra detta. På en högre nivå finns inga recept och allt är fråga om känsla. Spörsmålet är då i slutändan om du har den känslan eller inte. (Utgår här från att det är en självklarhet att allt görs rätt i vingården och att frukten som frambringas är så perfekt den kan vara – noterbart är att även en vingård kan skötas med mer eller mindre känsla; varje år gäller det att avgöra när grönskörden ska påbörjas, kunna avgöra om ett uppbindningssystem kanske bör förändras, förstå det du odlar mellan raderna osv, ställningstaganden som inte alltid sker utifrån ren kunskap)
skribent, är från Marie Menger-Krug som, sedan jag avfyrat sju-åtta snabba, suckade och bad om ursäkt ”Jag är ledsen, jag har inga svar på dina frågor, jag antecknar ingenting och vet aldrig i förväg hur jag ska agera, allt går på känsla” – detta är beundransvärt (naturligtvis under förutsättning att vinerna utifrån sina egna förutsättningar är bra). Ingen kan gå från köket till vingården och klara det tricket, lika lite som i alla fall jag kan gå från vingården till köket och jobba på känsla så som de stora gör.
