Vingårdsvännen dök upp för att ta en bira i den aningen bleka men ändå värmande novembersolen. När vi satt där och hade det som trevligast dyker så, plötsligt, en obekant, yngre herre upp. Senare skulle det visa sig att han ville låna en domkraft enär han fått punka en bit bort. Men just då visste vi inget om detta och det som hände var att två av hundarna, den pyttelilla dvärgtaxen och den jättestora hovawarten sprang honom till mötes. Den lille smågläfsande, den store med rest ragg och ett allmänt hotfullt uttryck som underströks av ett dovt muller i strupen. När så hovawarten ställde sig på bakbenen och lät sitt muller gå direkt från strupen in i den nu ganska spaka, unga mannens ena öra, ansåg sig er utsände i de vaktande hundarnas blodstörstande värld manad att säga något klokt. Det blev ”Stå still! Ta ner händerna!”. Detta gjorde dessvärre den aningen bleka, unga mannen och därnere väntade dvärgtaxen som påpassligt tog ett rejält tag i ena labben och tryckte till så den förskrämde ynglingen ylade. Om det finns någon sensmoral i detta så är det väl att du inte ska gå in på ett revir där du inte har att göra om där finns en stor och en liten vakthund för hur du än försöker se upp så måste du också se ner, vilket leder till ett omöjligt dubbelseende som lätt slutar med en blödande hand. Vad som skedde sen? Självklart skällde jag ut ynglingen för att han provocerat hundarna, men han fick låna en domkraft trots att han varit dum.
Kategoriarkiv: Världen
De dödliga porerna & Ann-Louise Hanson
Det var just i det där ögonblicket, när han prickade också det tredje av vinerna i den direktsända vinpoden, han stod på toppen av sitt livs bana och han visste det. Det som en gång i tiden varit lätt besvärande dofter och en huvudvärk som gick att tänka bort, hade nu nått en sådan styrka att det tagit överhanden i hans liv. Nu återstod bara en ökenvandring till graven, förvisso kantad av fler lagrar men likväl en plåga. Och så hade det egentligen alltid varit.
När han som liten spoling ropades in till föräldrarnas kalas och fick gissa dofter inför häpna åskådare som tant Lisen i sina blommiga klänningar och konstiga hår, som en bulle på huvudet, och farbror Ture med sin sneda näsa och bruna kostym, fick han alltid huvudvärk av de orena dofterna från farbror Ture och rakvattnet, hårsprayen och parfymen hos de andra. Äckligast var sådana som farbror Ture. De orena. Medan parfymerna kunde ge honom blixtrande huvudvärk, fick det orena att vända sig i magen på honom. Det var därför han kräktes så ofta som barn. Okontrollerat. På ryamattan, den brunbeige soffan, lavalampan, farbror Ture.
Men han tog det onda med det goda. Det var inte bara hemma hans förmåga att pricka dofter imponerade. I skolan var de också fascinerade av hans förmåga och en av de tidigaste höjdpunkterna i hans liv var när han som 12-åring bjöds in till högstadiets morgonsamling, där han blint prickade de tre cola-dryckerna, som stod uppdukade på aulans scen. En lätt provning som bara stördes av rektorns orena kropp och kläder. När hon ropade ”bravo, bravo!” och viftade med sina armar, kräktes han och blev en ändå större hjälte.
Värre var det väl med flickvännerna. Han insåg tidigt att om inte feromonerna stämde så kunde det inte bli något för hans del och som han fick rätt feromonimpulser från Göran i parallellklassen fick det där med sex vara för hans del. Ett tag funderade han på att gå i kloster. Han tog sig därför till ön St Honorat utanför Cannes och cistercienserbröderna där, för att prova på livet i enkelhet, stillhet och celibat. Det fungerade inte alls. Klostret var genomsyrat av fel feromoner. Han stannade bara en vecka och använde merparten av tiden åt att tillfredsställa sig själv. Något han varken gjort förr eller senare eftersom det bara var där som luften var så ren och totalt dominerad av det mest lockande.
Han hade inget emot att ses som ett freak och han njöt av varje sekund när han satt i tv-rutan och briljerade eller då han reste runt och hyrde ut sin näsa till den som betalade bäst. Vid det här laget hade han löst mordgåtor åt polisen och på uppdrag av försäkringsbolag sniffat sig till orsaken till misstänkt anlagda bränder, ja, han hade till och med luktat sig till otrohet på uppdrag av lika rika som bedragna män och kvinnor.
Men allteftersom åren gått och han breddat sitt register och samlat pengar och ära på hög, hade också migränanfallen blivit vanligare och han hade allt svårare att kontrollera kräksanfallen. Och det var när han satt där i podstudion han insåg att hans porer runt näsan, de han gjort rent gång på gång innan han gick till studion, nu luktade så besvärande att han skulle bli tvungen att kräkas och han visste att han inte längre kunde komma undan sina egna kroppsodörer.
Förbud mot frågvisa! & Moody Blues
Det är illa nog med taxichaufförer, frisörer och andra som oombedda berättar sitt livs lidandes historia samt bistår med ointressant information om sina ätteläggar och andra oss totalt egala människor och händelser, men nu, i spåren av de sociala mediernas och informations- och det nya övervaknings- samhällets kartlägganden av oss, står vi plötsligt inför det som är värre: de frågvisa taxichaufförerna, frisörerna och andra! De som tror att de har rätt att fråga och att vi har en skyldig att svara. De som vill veta allt om oss och våra ätteläggar och som oblygt frågar om det mesta. Igår, mot slutet av min senaste resa, ställdes jag dels mot en frågvis taxichaufför, dels en dito hotellreceptionist. I båda fallen började jag min vana trogen och precis som jag gör på sociala medier och i andra liknande sammanhang ljuga hejdlöst i mina svar. Dock är inte detta helt problemfritt då man står inför levande människor som inte ger sig utan följer upp sina frågor, vilket igår bland annat ledde till att jag fick ljuga ihop något om min i verkligheten obefintliga bindning till Karlstad sedan jag lurat i taxichauffören att jag skulle köra hyrbil från Arlanda till den värmländska metropolen, till slut, när han ville veta vad mina påhittade nära släktingar var för ena bad jag honom hålla klaffen vilket ledde till en mycket frostig stämning i bilen. Nog av. Ni har förstått. Denna nya frågvishet måste kvävas i sin linda och ett omedelbart förbud är ett oavvisligt krav från oss som fortsatt värnar integriteten och menar att uttryck som ”det ska du bara skita i” och ”skit i det du” åter måste komma till heders. Moody Blues.
Nya och gamla murar & Ebba Grön
För 25 år sedan föll Berlinmuren – ett monument över människans dumhet. Samtidigt som den muren föll byggdes emellertid på andra håll nya murar och monument över människans dumhet som om ingenting hade hänt. Och det hade det inte. Egentligen. Murmusik.
Mjölk livsfarligt! Systembolaget & IOGT-NTO får delvis nya uppgifter
Ny forskning visar att mjölk är skadligt och direkt livsfarligt för den som dricker ofta och i stora mängder. Enligt uppgift ser nu därför Folkhälsoinstitutet över möjligheten att låta Systembolaget ta över all försäljning av mjölk.
Det är den så kallade starkmjölken Systembolaget är tänkt att ta över medan mildare varianter av den skadliga drycken, som youghurt, fortsatt skulle få säljas i livsmedelsbutikerna. Andra som med kraft reagerar på de nya forskningsrönen är enligt uppgift IOGT-NTO som nu överväger att även bekämpa mjölkmissbruk – ett missbruk som är särskilt utbrett bland barn och ungdomar, så utbrett att vissa rent av talar om en ungdomsdrog som kan slå ut en hel generation.
Enligt icke bekräftade uppgifter ställer sig Systembolaget positivt till ett utökat sortiment och ett större ansvar för folkhälsan. ”Det här är ett naturligt komplement till vårt alkoholfria sortiment samtidigt som vi tror att vi kan göra mycket för försäljningen av mjölk i storpack som trelitersboxar,” säger en källa som vill vara anonym.
På socialdepartementet vill man för tillfället inte kommentera den uppkomna situationen, men en vanligtvis välunderrättad källa menar att man ser mycket allvarligt på de nya forskningsrönen och att ett mjölkstopp i livsmedelsbutikerna kan vara nära förestående. Samtidigt återstår en del andra frågor att lösa, som ökad mjölksmuggling och näthandel med mjölk i händelse av att Sverige inför strikta regler för mjölkförsäljning, – innehav och – konsumtion. ”Dessutom måste någon form av kontroll av mjölkbönderna till,” säger vinifierats källa på Socialdepartementet.
Taxiförarförbud! & Téléphone
Ofrånkomligen finns det vettiga taxiförare, som både kan föra sig själva och sitt fordon och som dessutom hittar adressen kunden uppgett. Problemet är att det också finns taxichaufförer som fått för sig att de har något för kunden extremt intressant att berätta utan uppehåll för annat än att då och då skjuta in sina tankar om vilka idioter fotgängare, särskilt de som försöker korsa gatan, cyklister och andra bilförare är. Sitter de, babbelförarna, dessutom där och stinker mögel och svett och har för hög värme på i sin bil som luktar lätt av åksjukeframkallande, inpyrd rök är det självklart så att folket reser sig mot detta taxiöversitteri och kräver förbud mot babbeltaxichaufförer som luktar mögel och svett och pratar strunt i övervarma och rökluktande bilar! Le taxi las.
Hård dom mot dom & Thin Lizzy
”Dom säger att…”, ” det är dom på huvudkontoret…”… Ursäkta att vi domderar lite men vaddå ”dom”? Fördömda vare dom som pratar om dom så länge dom inte menar en dom i Köln, en domherre, en champagne-Dom eller en dom i domstolen för det är dit de ska, alla dom som säger dom i största allmänhet, till domstolen, och där ska dom dömas som dom domskallar dom är, och om dom, vilket ligger i sakens natur, inte kan precisera exakt vilka ”dom” dom avsåg ska straffet bli extra hårt, som stodo vi inför domedagen. Klassiker.
Förbud mot tvålbehållare med spene! & The Kinks
Det torde stå utom allt tvivel att det finns ett ekologiskt och ett, i kanske ändå högre grad, ekonomisk intresse i, att som hotellägare, utrusta sig med förhållandevis stora tvålbehållare, istället för alla dessa småtvålar, som, en masse, vräks över resenärer, jorden runt, dagligen. Om detta finns mest gott att säga, så länge hotellägaren har vett att utrusta sina tvålbehållare med någon form av rumsrena tryckapplikationer för den som vill få tvålen att flyta ut ur behållaren och, vanligtvis, ner i den väntande handen. Däremot är det ytterst upprörande och högst olämpligt, att, som vissa mindre nogräknade och okänsliga, för att inte säga misstänkt kriminella element, förse sina rum med tvålbehållare med blott en spene, vilken gästen förväntas trycka på för att få tvålen att flyta. Om vi bortser från de rent erotiska, och därmed kanske inte alldeles oangenäma, fantasier detta, hos känsliga och känslosamma personer, kan ställa till med, kvarstår de mindre trevliga följderna av tvålbehållarspenens vara, som det direkt oetiska intryck den hängande spenen utgör, den inte helt angenäma tryckupplevelse som gästen förväntas, utan knot, få sig till livs flera gången under sitt korta besök på hotellet, det irriterande i, att hur mycket gästen än trycker, pumpar, klämmer och masserar så kommer det lik förbannat bara ut småpytsar av tvålen efter varje försök till att få densamma att flyta fritt. Till allt det nyss nämnda ska läggas det inte helt ovidkommande faktumet att den form av rågummi i halvfabrikat spenen utgör inte är vad majoriteten av världens hotellgäster vill utsättas för i ottan. vinifierat kräver ett omedelbart förbud mot tvålbehållare med spene! The Kinks.
Kompetenskvotering nu!, Händel & Marriages
Det är tur att merparten av de inkompetenta affärsmännen och, i mindre utsträckning, – kvinnorna rekryteras till ledningarna i de stora företagen i en kaka-söker-maka-karusell, därför att om de sattes att sköta en liten affär, ett jordbruk eller ett medelstort industriföretag skulle de snart köra det i konken. Det stora företaget är mer förlåtande och överlever vanligtvis affärsstrategisk inkompetens, ekonomisk misshandel och självgod arrogans. Vad aktieägarna behöver är inte i första hand könskvoterade styrelser men väl kompetenskvoterade styrelser och företagsledningar. Att vi idag spelar Händel har kanske något att göra med Vattenfall. Vi avrundar med lite mer Emma Ruth.
Väljaranalys, Emma Ruth & Charles Mingus
Allt är politik så också den opolitiska arenan vinifierat, som nu tar tillfället i akt att med anledning av det nyligen genomförda valet i Sverige göra en väljaranalys: Ingen regering blir bättre än sin opposition. Historiska exempel då oppositionen varit obefintlig, navelskådande eller dumgnällig och på så vis släppt fram de mest horribla regeringar och rent av diktaturer är legio. Det är därför viktigt att den som förlorar ett val försöker vara konstruktiv i sin självklara kritik av vinnaren. När det var som mest rörigt inom oppositionen under förra mandatperioden jublade bara den korttänkte regeringsanhängaren. vinifierat vill till och med gå så långt som att påstå att valutgången i år hade kunnat bli en annan om oppositionen varit starkare under inledningen av den mandatperiod som just avslutats. Detta därför att regeringen tvingats till en annan attityd, en atttityd och kanske också politisk inriktning som tilltalat de väljare som nu vände regeringen ryggen eller kanske inte ens såg den som ett alternativ. Många undrade hur ett folk kunde välja bort en regering som har ordning på statsfinanserna – tja, samma fråga ställdes när Göran Perssons sista regering föll. Kanske föll såväl Perssons som Reinfeldts regeringar på att
de hamnat lite för långt från väljarna. För att nu oppositionen ska fungera bra krävs sannolikt att dess mest högröstade väljare inte minst i de sociala medierna har vett att uppföra sig. Den smutskastning som tidvis bedrevs mot den nyss sittande regeringen inför valet var emellanåt direkt pinsam och korkad och alltför ofta ovärdig. På samma vis har det efter valet cirkulerat de mest enfaldiga poster riktade mot valets vinnare, poster som vore begripliga om de kom från tonårsligan i ett av ungdomsförbunden, men dessvärre är det oftast vuxna, myndiga, röstberättiga som ligger bakom. Väljare som för övrigt inte drar sig för att idiotförklara alla som röstar på SD som om en sansad, kanske alienerad, debattör från det partiet skulle vara mer enfaldig än den som föredrar smutskastning framför konstruktiv kritik. vinifierats analys utmynnar i den förfärande slutsatsen att det finns korkade väljare i alla partier och att det allt som oftast kan vara mer på sin plats med ett väljarförakt än ett politikerförakt, och alla måste ta demokratin på allvar, den är ingen självklarhet. Emma Ruth. Charles Mingus.