Nu får det vara nog! 4.0: Första intervjun med SD(r)

Publicerat av
1

–       Att ni är revolutionära, tror ni inte att det skrämmer bort många väljare?

–       Hä, r kan va R såm ä betäkkninga på Skarabôrj.

–       Men vem ska rösta på er, ni är ju öppet rasistiska mot det mesta?

–       Hä, vi’nte rassester dä ä vi’nte, dää di annre såm ä rassester såm säjer att vi ä rassäster.

–       Vilka andra?

–       Ha, Tjokkhultare, Dalsläningar å annra, alla såm snyltar på vårat arv.

–       Men ska ingen annan än Skaraborgare få finnas i ett Storskaraborg?

–       Ho då, vi kan tänka ôss å lôta Älvbårjsvästgötarna fennas kvar, vi behöver fôlk te å jöra sånt såm vi’nte vell jöra

–       Det låter kanske inte så lockande…

–       Hä, dä bra dä.

–       Men, vill ni inte ha röster?

–       Hä, vi vill bara bli å me alle di annre.

–       Så om jag inte äter grynkorv, då blir jag utkastad?

–       Äter du’nte grynkôrv männska?! Ha, då blir du utkastater å ju förr dess bättre, har go lust å je däj en omgång mä lijen mä en gång. Ätern’te grynkôrv! Möe sa en höra enna öra trellar å. Allri hört nåt så fräckt. Ja vet var du bor.

–       Det där låter som ett hot.

–       Bra, grynkôrvssmitare.

–       Tror det är lika bra att vi avslutar den här absurda intervjun.

–       Ha, spreng du iväg te di annre pastamessbrukara å di sôm äter frokt å annra dumma påhett såm jör männskan böjd för dumhet och veka krôppa. Förbannata apa.

Nu får det vara nog! 3.0

Publicerat av
2

Fler tankar från det skaraborgska västgötatinget och nybildade SD(r): Vill ni svenskarfolkdräkt stanna kvar i vårt skaraborgifierade land gäller för er 1. Skaraborgsdräkten på alla högtidsdagar samt som skoluniform i landets alla skolor. 2. Den postgymnasiala undervisningen koncentreras till Högskolan i Skövde och Sötåsen i Töreboda. 3. Lär er älska Bröderna Djups musik. 4. Tyck inte att något är roligare än Västgöta-Bengtssons historier. 5. Lär er prata som fôlk. 6. Ät grynkôrv minst sex dagar i veckan. .

Nu får det vara nog! 2.0

Publicerat av
18

Med anledning av gårdagens inlägg om var skåpet ska stå känner sig vinifierat inspirerat att publicera nedanstående analys av Skaraborgaren, en analys vars ursprung vi med exakthet inte kan fastställa, men att det kommer från någon, kanske ett institut i Schweiz, med koll står utom allt tvivel. Låt er röras till tårar av ”Skaraborgaren är inte som andra”:Bröderna Djup ”Framförallt är skaraborgaren vacker. Skaraborgaren har inte skåningens lömska blick, inte heller göteborgarens hysteriska talesätt eller älvsborgsbons hasande gång. Inte sörmlänningens låga fotvalv eller medelpadingens kutryggiga dolskhet. Nej skaraborgaren är i sanningen en prydnad för mänskligheten. Skaraborgarens blick är ärlig och trofast, kinderna glöder av hälsa och hållningen är rakryggat reslig. Ändå, allra vackrast är skaraborgaren inuti. Där klappar ett ädelt hjärta och där har en obefläckad karaktär tagit sitt säte. Lägg därtill en nästan överjordisk snabbhet i tanken, en klokhet och en känslighet, som saknar motstycke någonstans. Ställ skaraborgaren inför de svåraste problem, stapla upp framför skaraborgaren all jordens bekymmer, kom med konflikter och elände. Skaraborgaren kommer lyssna tålmodigt på Dina jämmerliga klagovisor, men Du kommer också strax att finna tröst i skaraborgarens kloka lösning på världsalltets dilemma. Skaraborgaren bävar inte för att va mä där dä ä hett. Skaraborgarens bästa egenskap är anspråkslöshet och hen tar dessutom aldrig till några överord.” Skaraborgsmusik.

Nu får det vara nog! & Muse

Publicerat av
4

Alla vet, både genom allmän kännedom och Arn och andra upplysande böcker, att Svea Rikes vagga stod i Skaraborg. Det torde också vara allmänt känt vilken hedersknyffel Skaraborgaren är. Nu är frågan varför vi Skaraborgare ska dela med oss av oss till alla andra. Vi har genom ett skaraborgskt västgötating kommitSkaraborg fram till att nu får det vara nog och har därför startat det politiska partiet Skaraborgdemokraterna (revolutionärerna) (SD(r)) med det uttalade målet att kasta ut alla er andra från det ni kallar Sverige, men som egentligen är vårt och skaraborgskt rakt igenom. Möjligen ler någon av er åt detta tilltag och tror sig sitta säkert i den svenska sadeln, men, tillåt oss skratta, hahaha, där har ni i sanningen kalkylerat åt fanders ity meddels fagra löften, hets mot folkgrupp, alltså er, och, i den mån det är nödvändigt, lagom avvägda mängder våld mot värnlösa samt galna utfall kommer vi få all den uppmärksamhet vi behöver och sedan är vägen öppen till vår lycka – för övrigt samma väg som bär utför och bort för er – och vår lycka, och vårt mål, är att återskaraborgifiera det som rättmätigen tillhör oss. Förbered er på att äta grynkôrv ni snyltares skändliga avkommor som kallar er svenskar! Muse.

Mick Wall: Led Zeppelin – En biografi

Publicerat av
6

Mick Walls Led Zeppelin-biografi kom för några år sedan, men eftersom den fått så bra kritik har det tagit tid innan jag ville läsa den. Nå, hur pass bra är den då? Bra men nja, ärLed Zeppelin Mick Wall lite kluven. Första delen av boken är bedårande och urspännande för den som är intresserad av musikhistoria i allmänhet och Led Zeppelin och/eller perioden 1965 – 1970 i London/ Storbritannien och bara för den delen rekommenderas den här boken varmt. Mitt i boken följer så en onödigt lång del om magick och ockultism innan den tredje delen följer bandet in i drogberoende och resan neråt. Allt detta hör förstås till bandets historia, eller i varje fall vissa bandmedlemmars historia, men ändå, och det här med resan neråt… i grunden var det så att Zep varit så grymma att allt de gjorde efter Physical Grafitti rimligtvis skulle bli mindre bra såvida inte alla, läs Page, nyktrade till och fick tillbaka sin galna kreativitet. Nu skedde inte det och ändå, ändå tycker i vart fall jag att Wall dissar Presence på ett orättvist sätt. Lyssna på det här albumet med sina lysande gitarrpålägg, Bonham som om han aldrig rört en flaska spritLed Zeppelin II eller skjutit heroin och Plant som om han var fullt frisk och inte alls satt i rullstol efter en svår bilolycka. Håller med Page om att det är en bra skiva. Dissningen av In Through The Out Door är också överdriven. Här håller jag med John Paul Jones, som får mycket större utrymme än på de tidigare albumen, om att de var något nytt på spåret här och om bara inte Page varit helt borta och Bonham snart skulle gå bort hade de kanske kommit vidare. På tal om Bonham är det lika trist att läsa om hans frånfälle här som det var när han gick bort på riktigt. En sanslöst bra trummis som bara han gör att man kan lyssna och lyssna igen på Zeps skivor i all evighet och, javisst, läs boken! Presence. The Song Remains The Same (hoppa fram till 13.00 ok du vill slippa det inledande tramset) – Page på scen vid den här tiden stämmer rimligtvis till stor ödmjukhet hos alla amatörgitarrister och rytmsektionen är lika imponerande den och så Plant på det, klart det var bra.

Bad Barber releasar på KB ikväll

Publicerat av
Svara

Malmöbandet Bad Barber, som trogna HR:are redan har koll på, släpper sitt debutalbum ”Bad BarberCourteney Cox and Rock ’n’ Roll” på kultur- och musikinstitutionen KB ikväll. Den som har tid och lust och befinner sig i Malmö anmodas att gå dit ity det kan bli en bra spelning. Vi lyssnar på Bad Barber och mer Bad Barber. Vintips till Bad Barber: DLD.

Vin som musik, appassimento-kitsch, Idol-Laila, Svennis & Ian Gillan

Publicerat av
Svara

Tanken ”om vin vore musik” har tänkts och uttalats många gånger förut men ändå: Tänk om ett Larz Kristerz-fan köper bandets album ”Om du vill” och upptäcker att det innehåller operan ”Cavalleria Rusticana”, och då inte med Larz Kristerz utan med mer lämpadeLarz Kristerz musiker och sångare, visst skulle dansbandsfanset genast protestera? På samma vis måste ett billigt vin vara anpassat för den som söker det enkla, utslätade. Om X köper en Umbala-box men får en stram Barbaresco som innehåll, skulle X säkert få stora problem med lådan och sannolikt reklamera den å det snaraste ity vinet skulle vara surt och odrickbart. Man kan alltid hoppas och tro att det skulle förhålla sig på samma vis om det motsatta inträffade. Dock, och det är här det blir mer komplicerat, vad med alla dessa appassimento-drickare, alla dessa som hängt på ett vulgärt spår i prisläget 80 – 200 sek? Det är lätt att gilla att de befinner sig i ett moraliskt prisläge och att de faktiskt försöker, precis som den som gillar kitsch a la Malena Ernmans La Voix försöker och i förekommande fall tror sig äntligen ha fattat det här medHep Stars jul opera. Efter insikten om att de ändå försöker har jag bestämt mig för att sluta håna de power- och sockersuktande appassimento-drickarna, och Ernman sjunger tveklöst bättre än killen som vann senast i Sverige och vars sång i icke manipulerat skick närmast kan jämföras med ett vin med för hög halt flyktig syra. Med andra ord är appassimento-stadiet ett slags nödvändigt övergångsskede som i bästa fall tar Umbala-människan vidare till de högre Bacchushöjderna – låt vara att de flesta stupar längst vägen, men de vill och de försöker och de är inte, då de betalar ett korrekt pris, omoraliska i sin syn på vinets tillblivelse, det måste vi gilla. Slutligen ytterligare en liten kommentar om det här med att kändisar ”gör” sitt eget vin – nu senastIan Gillan Idol-Lailas Bagge-in-Box, som ska vara särskilt designad för folk som lätt får huvudvärk av rött vin, exakt hur man gått till väga för att minska halterna ”garvämnen och histamin” ska Idol-Laila förhoppningsvis snart förklara – det är vid närmare eftertanke kanske också helt okej, i alla fall om man tar i beaktning att mer seriösa yrkesutövare som Kent måste irritera sig på att folk som Svennis plötsligt ger ut skivor med sina favoriter och att ”göra” ett vin är väl inte värre än att göra en julskiva? Nu ska vi lyssna på Ian Gillan som kunde skrika när det begav sig, här i en klassisk liveinspelning, här som Jesus, här i Royal Albert Hall (kitsch? no way!!!).

Vin för januari, Kent & tre Bowiecovers

Publicerat av
3

Även om hågen är så lagd är det omöjligt för de flesta av oss att alltid dricka 88 La Mission Haut-Brion och 64 Vega Sicilia eller varför inte nya super-Pinoten Ponzi Anniversary Pinotelrey2011 Noir Reserve. Så vad gör då den suktande vinfreaken när januarikassan tryter efter december månads ohemula utsvävningar? Två saker: 1. Satsar på Vinets Dag 22 januari. 2. Söker med ljus och lykta efter moraliska viner som inte kostar skjortan. Avseende punkten ett är det upp till er, kära HR:are, att ta tjuren vid hornen och brandskatta era samlade vintillgångar, avseende punkten två har ni i vinifierat en sann vän i nöden ity i samma stund som er utsände bland de billigare vinernas förrädiska gungflyn och tunna isflak passar på att tala i egen sak får ni ett knippe sanslöst träffsäkra januaritips: 1. vinifierat har tidigare tipsat om Garnacha-kungen El Rey Old Vine Garnacha 2012 och gör det nu igen, varunr 2260, 67 sek – det enda problemet med det här vinet är att det är för billigt såtillvida att den som köper så här billiga viner inte vill ha den strama, rena Garnacha-karaktären, något som bland annat bevisades före jul då ett vin från samma tankar i Campo do Borja och gjort som en kopia på det här vinet dels av en vintidning bedömdes tillhöra en annan karaktärskategori, dels ansågs mer prisvärt trots det dyrare priset, något som stämmer till eftertanke för oss som försöker göra bra vin även till en rimlig peng (ja, den som läser rätt mellan raderna anar en kommande prishöjning). 2. Domaine de Brescou Chardonnay 2011, varunr 71421, 81 sek – se chardonnay2010-bottledet här som ett alternativ till Clotilde Davennes stiliga Bourgogne Blanc, medan den senare har massvis av fräschör och friskhet är det här en mer kraftfull och avrundad chardonnay. 3. Clotilde Davenne ”Brut Extra Crémant de Bourgogne”, varunr 7725, 122 sek – även om kassan är skral i januari finns det inga skäl att inte tillmötesgå behovet av uppfriskande bubbel när det finns så här bra mousserande att tillgå till så här lågt pris, inget för den som vill ha hög dosage och hellre dricker Asti Spumante än riktigt bubbel, men ett utmärkt alternativ för den som är van vid the real thing. En dag sent firar vi David Bowie med tre covers: White Stripes, Smashing Pumpkins, Nirvana.

Äta & bo i Salzhausen, gratis vinbok & Deaf Havana

Publicerat av
4

Jodå, du läste rätt: en gratis vinbok. Det har twittrats en hel del om detta de senaste dygnen och vinifierat väljer att sätta sina HR på spåret genom att hänvisa till kolleganJosthof Magnus Reuterdahl, från vars blogg det går att ladda ner Kym Andersons ”Which Winegrape Varieties are Grown Where?”. Varsågoda. Och om det skulle vara så att ni susar fram längs A7 söder om Hamburg, just där Lüneburger Heide breder ut sig, och känner att det vore på sin plats med ett personligt boende med knarrande golv, gediget gammaldags rum, perfekt service, egen brännpa och ett utmärkt kök, då är Gasthaus Josthof i Salzhausen något för er. Vi avrundar denna onsdag full att goda tips för HR:en med lite Deaf Havana, som vinifierat nyss fått tips om.

Goda, odödliga nyheter, Cry Baby & bo i Klevshult

Publicerat av
4

Enligt dagens Aftonbladet minskar du risken för depression genom att dricka vin och kaffe. Inget nytt för oss hedonister, men en viktig upplysning till helnykteristerna, som kanske inte alltid har det så kul. SvD går ett steg längre och utlovar ”Lägre dödlighet om man dricker 3-4 koppar kaffe”. Det låter inte helt trovärdigt, men jag ska testa med fyra koppar idag –Cry Baby kanske ger det evigt liv, vore dumt att inte prova. Och ni som befinner er på resa i Sverige och är i desperat behov av tak över huvudet där ni susar fram längs den småländska E4:an och inser att både Natten och Sömnen är på väg att sluka er, frågan är bara vem som hinner först av dem, ska veta att Hotell Småland i Klevshult, Skillingaryd, en accelerationssträcka från landsvägen, är ett fullgott alternativ för den som söker ett rymligt, rent rum till ett vettigt pris och, som grädde på moset, en utmärkt frukost till ett skäligt pris och allt serverat med ett leende, rekommenderas. Avslutningsvis några exempel på exempellös hantering av pedalen Cry Baby, som var Årets Julklapp för somliga av oss sedan vi önskat oss den på uppmaning av vin- och, ödmjukast sagt, musikerkollegan Bergs Lars Hansson (som här har vett att hylla en chilenare som är värd att hylla). Kort sagt en cool pedal, som, mycket intressant för er att veta, jag inte använt på, typ, 30 år (då Vox, vill jag minnas, nu Dunlop), här hör vi några exempel på hur det kan låta: 1, 2, 3.