Smått filosofisk tisdag med smått unik Velvet Underground-konsert

Publicerat av
8

Efter att ha vägt för och emot valde hon att bygga sitt hus i Hegel.

Vad gör man om man kommer på Kant med Tillvaron?

Tyskland och Grekland i nytt industrisamarbete, lanserar bilen Archimedes Benz.

Enklaste sättet att nå toppen på slalombacken i Sotchi är att ta Stalinbanan.

Om förnuftet får råda har Rousseau en poäng.

Sångaren sökte och sökte men kunde inte finna rätt Platon.

Anders Wedberg högg sällan i sten.

Marx var ingen Engel.

Thomas Ravelli öppnar sandwicherian Machiavelli i Riksdagshuset.

Marabou lanserar ny Blochchoklad för dagdrömmare.

Ärtor på Burke, något för konservativa.

Enligt Diogenes bullrar tomma tunnor mest.

För den rufsige: Anscombe.

Vi lyssnar på en, tveklöst, unik konsert med nästan hela Velvet Underground när gruppen inte fanns – tack till Sylvie Alerini som satte oss på spåret.

Tweetresumé & dansant musikbonus

Publicerat av
4

Ni som på grund av vilket skäl det vara må inte följer er utsände i Livet på Twitter får er här till livs en liten sammanfattning av vad som sig timat haver ute i den stora notisvärlden, eller i vart fall på er Twitter-favorits konto, den senaste dryga månaden:

”Rent stasistiskt sett har inte NSA gjort något fel”

”Det vilar något tragikomiskt & rättvist över att de europeiska ledarna som tvingade ner Evo Morales plan sannolikt var avlyssnade”

”Först nu reagerar politikerna i Europa negativt på NSAs avlyssning, den sena reaktionen är nästan lika illa som den olagliga avlyssningen”

”At least U cannot say that president Obama doesn’t listen to U”

”Skulle du köpa en hatt av den här mannen?” (apropå Olav Thons dotkorshatt i Karlstad och tillsammans med en bild av den alltid skrattande mössmannen)

”Harvest 2013 Chablis Clotilde Davenne : ’Good quality but far from enough’”

”Domaine Feuillat Juillot harvested Oct 1-11, very pleased with the quality, good chardonnay & pinot noir. Montagny”

” German Lyon Perez Cruz ’After several frosts there are almost no chardonnay left in Casablanca ’”

”När fotboll blir till konst… Och alltsomoftast är det Zlatan som lyckas med det, störste underhållaren sedan Zidane”

”Tydligen är det inte helt sant att Carl Philip har designat ett eget slottsvin med gnistrande syra och eldig smak.”

”Det är ingen bra utveckling att det numer är omöjligt att få onyttigt bröd på svenska fik.  #tekaka #fralla #limpa”

”Makthavarsjukan: vid en viss tidpunkt får Makthavaren för sig att hen tillhör en speciell, utvald ras frikopplad från gemene hen.”

”For those of U wondering what’s happening in #Laxå #Sweden #rightnow: it’s snowing.” (den här tweeten favoritmarkerades av Jon Stewart på Daily Show, bara så ni vet)

Dansant musikbonus.

Vintips: Skynda fynda, Two Gallants & Rachmaninoff himself

Publicerat av
3

Ni som via vinifierat eller på egen hand upptäckt Dominio de Tares läckra Godello ska veta att det släpps ynka 1200 buteljer i ”tillfälliga exklusiva sortimentet” den första november.Dominio de Tares Godello Priset är 149 sek och varunumret 97113. Sist det här kultvinet släpptes tog det slut på nolltid och vinifierats tips är att du som är intresserad ska hålla dig framme i god tid. Samma dag släpps också den amerikanska legendaren Chateau Montelena Napa Valley Chardonnay i tillfälliga exklusiva. 240 flaskor, 275 sek, varunrummer 92162. Det var det här vinet som, låt vara i en tidigare årgång, vann den åtminstone i den amerikanska vinhistorien legendariska ”Paris-provningen” 1976 – bland annat förevigat i filmen Bottle Shock , som, ska ni kalenderbitare veta, är inspelad på Kunde estate och inte själva Montelena. Det som är läckert med Chateau Montelena är att gården fortsätter göra sina viner i klassisk stil, utan att snegla på Davis, övermogna druvor och vad andra gör. En del tycker därför att den här chardonnayn är väl lågmäld vid sidan om syskonen från Napa, men det, kan vi som har råkoll på saker och ting i världen avslöja, är just det som är poängen. I november släpps också en massa kul nyheter i beställningssortimentet, här har ni några godbitar värda att beställa hem: fantastiska Ponzis viner för alla er som älskar viner av vilket slag det vara må, här får vi två urgoda pinoter i Ponzi Pinot Noir 2011, 279 sek, varunummer 71890 och Ponzi Anniversary Pinot Noir 2010, 450 sek, varunummer 74967. Vore jag barnsligt lagd skulleDLD jag utbrista att vinmakare Luisa Ponzi rules, men som tur är är jag cool och gör inte sådant. Likväl är det hon som regerar i Oregon. Mer nyheter i mitten av november: två varianter av syrah från den lilla appellationen AVA Red Mountain i Washington State, jämför dem gärna med varandra: DLD Syrah från Hedges Family, 199 sek, varunummer 71000 och Bel’ Villa Vineyard Syrah från Goedhart Family 169 sek, varunummer 71749. Ni som gillar Girard Old Vine Zinfandel kan glädja er åt två nya viner i samma stil: Girard Petit Sirah 2011, 199 sek, varunummer 74633 och Girard Russian River Chardonnay, 159 sek, varunummer 74963. Sist men inte minst är det tveklöst så att många av er hittat till den lite udda Chile-producenten Perez Cruz, nu i november släpps en ny årgång, 2010, av Chaski Petit Verdot för 169 sek, varunummer 70054. Vi avslutar med Two Gallants, Rachmaninov himself och ett filmtips.

Sveriges bästa vintips, Steve Vai goes Thomas Funck & avund

Publicerat av
8

Sveriges bästa vintips finns i viniferats ögon på vinifierat. Så klart. Samtidigt är det väldigt trevligt när andra tycker om samma viner och hyllar dem så som de förtjänar att hyllas, alltså då renhet och fulländat vinmakeri sätts i högsätet och inte vinets rykte eller stora doft. Nu är det sannerligen inte fel att söka sig till nya viner som föregåtts av sitt rykte, men det gäller att hålla gommen kall och objektiv när du provar dem. Kort sagt dumhyllas vissa viner på ett obegripligt vis och det gäller särskilt doftrika, småskitiga viner och flaskor frånUppkorkat dumhyllade producenter, som lyfts till skyarna för att de gjort vin i 100 generationer, ser rätt ut eller för att de säger rätt saker vid rätt tillfälle. Det som sägs i den sista bisatsen står inte i motsats till hyllningar av producenter som gör allt rätt, och ser rätt ut, så länge de också gör tidslösa klassiker. Till saken (texten så här långt är ett sätt att bädda in detta inläggs raison d’être): Kloka tankar från Magnus Ericsson på Uppkorkat (läs här) – en blogg som vinifierat för övrigt varmt kan rekommendera även då den inte tar upp viner som vinifierat har ett direkt intresse i. Här vid sidan finner ni ocksåDN Clotilde en bild från DN häromdagen. DN som för några veckor sedan och till vinifierats stora tillfredsställelse tog sig före att dödskallemärka ett vin på grund av dess ohemult låga pris. Modigt, rätt. Självklart fick skribenterna på tafsen för det och tidningen bad så småningom om ursäkt. vinifierat förstår att det är känsligt att peka ut en enskild vara/producent/importör, men det är ändå synd att DN inte stod fast vid detta i grunden korrekta grepp: även vinkonsumenten bör vara medveten om vad den dricker och vilka konsekvenser dess vinval har för andra. Kanske låter DN sina skribenter återkomma med en större artikel i frågan, där flera produkter skärskådas? Det vore i sanningen bra konsumentjournalistik. Hursomhelst lyfts i klippet här vid sidan om Clotilde Davennes mousserande vin, Crémant de Bourgogne, fram. Dessvärre gjorde den oväntade

Clotilde-Davenne1 uppmärksamheten att Clotildes crémant tog slut på nolltid. Åter i lager i mitten av november och sedan släpps den i ordinarie sortimentet den första december. En liten men viktig detalj, till skillnad från vad som sägs i DN:s i övrigt utmärkta text arbetar Clotilde med ”zero dosage”, ingen sötma tillsätts i samband med den slutliga korkningen av flaskan. Detta är ett ytterst medvetet val från Clotildes sida eftersom hon, som alltid, vill att druvan (här pinot noir och chardonnay) och ursprunget (Chablis och Epineuil) ska slå oss på näsan utan ovidkommande dofter Steve Vai 2samtidigt som en frisk syra ska skölja över, eller kanske snarare ner i, oss då vi hinkar i oss hennes lika eleganta som välgjorda alster. Att Clotilde själv kommer från Champagne bidrar sannolikt till att det här mousserande vinet bland annat spöade skiten ur betydligt dyrare champagner när franska TV-kanalen Antenne 2 lät göra ett bubbeltest häromåret. Steve Vai goes Thomas Funck. Steve Vai goes Steve Vai (notera killen som får röra Steves gitarr efter 0.52, löjligt, är jag avundsjuk? ja).

 

Perrongmôs- & bekymrat gloendeförbud! & potpurri

Publicerat av
4

I den bästa av världar har alla reseförbud utom vi som alltid har bråttom, men som det förefaller aningen svårt att få igenom en generell och tvingande lag av slik art får vi nöja oss med att kräva ett par förbud som i alla fall skulle få bort några av de värsta avarterna vad störande resenärer anbelangar: 1. Förbud mot att gå ut ur tåget, över till perrongens andra, ganska tomma sida och där ge sig till att môsa sig fram i makligt tempo. Särskilt

Ja, när du har en sådan här på ryggen så stöter du dig bokstavligen talat med andra.

Ja, när du har en sådan här på ryggen så stöter du dig bokstavligen talat med andra.

hårt ska den straffas som göra detta iförd ryggsäck och skjutandes en barnvagn framför sig. 2. Förbud mot att gå in i en flygterminal, ställa sig mitt i strömmen av resenärer på väg till sina gater och med bekymrade ögon börja söka efter en informationstavla medan människoströmmen tvingas ändra riktning och därmed tappar sin behagliga rytm med påföljd att blodtrycket skjuter i höjden och svetten börjar lacka av pur och djupt känd irritation. I de fall då den nyss nämnda avartsresenären dessutom står där och snörvlar och hostar eller bär ryggsäck torde ett omedelbart gripande och bortförande av personen i fråga vara påkallat liksom ett därpå följande reseförbud till dess brottslingen ifråga genomgått sex månaders reseträning på en av statens nyinrättade omskolningsanstalter för störande resenärer samt den smittsamma snuvan och hostan är kurerade och ryggsäcken skänkt till närmaste Skogsmulle-avdelning . Potpurri: Atomic Swing, Bad Cash Quartet & Mando Diao.

Vinifiktioner & Echoes

Publicerat av
5

Mischa Billing lyfter i senaste upplagan av Aftonbladet Söndag fram det klassiska, och förVinifiktioner-AB varje litteratur- och vinväns bokhylla nödvändiga, verket ”Vinifiktioner” och vinifierat vill inte vara sämre och uppmanar därför och härmed sina HR att snarast införskaffa ett, eller flera, ex. Boken bör, förstås, beställas via din bokhandel, men den som vill snika slår till på en ”Vinifiktioner” via den här länken och då till det facila priset av 50 sek inkl moms och frakt.  Här lite mer om boken. Här Echoes, Echoes, Echoes. PS som framgår av kommentarerna är det enklare att beställa ”Vinifiktioner” via info@terrificwines.se än den ovan angivna länken.

Den druvplockande massmördaren & George Harrison

Publicerat av
3

Mellan 1988 och 2005 ledde jag dagligen skördearbetet på V&S Domaine Rabiega och mellan 1995 och 2003 också det på Château d’Esclans. På den sistnämnda, större gården kunde vi inte vara lika nogräknade med vilka skördearbetare vi plockade in och även om det alltid fanns många udda personligheter med på Domaine Rabiega var det inget mot läget på Château d’Esclans. Några original finns i tillkonstlad form med i romanen ”Skördeoffer”, men den mest anmärkningsvärda skördearbetaren var vid tiden för bokenEmile Louis ännu obekant för mig, eller i vart fall hans story. Emile Louis var hans namn och jag minns honom mest på grund av hans handslag. Varje morgon gick jag ut och hälsade i hand på alla skördearbetarna och berättade vad vi skulle ägna dagen åt. Att ta Louis i hand var som att greppa en fuktig, död plattfisk. Till slut, måste jag erkänna, började jag trycka till hans hand extra hårt, men det ändrade ingenting: han fortsatte hålla fram sin slappa och fuktiga hand för en kläm morgon efter morgon. Skälet till att Emile Louis var så anmärkningsvärd var nu inte hans motbjudande handslag utan det faktum att han är en av Frankrikes få massmördare – kanske den mesta och värsta om man räknar bort historiska förtryckare – specialiserad på yngre, förståndshandikappade flickor. Igår gick han ur tiden. Kommer inte sakna hans handslag.  George Harrison.

Zadie Smith: NW & Damian Marley

Publicerat av
4

Problemet med riktigt bra böcker, särskilt om de skapats av en favoritförfattare, är att de tar slut. Har verkligen försökt ransonera Zadie Smiths senaste epos, NW, men nu är det oåterkalleligen slut. Över. MenZadie Smith NW inte borta. Ska försöka glömma den så jag kan läsa om den om ett tag. Eller kanske läsa den på ett annat språk. Så som jag gjorde med hennes debut White Teeth. Det fungerade nästan. Var definitivt värt det. Grejen är att Zadie har allt. Hon skriver galet bra, äger i övermått den för en sann författare avgörande analysförmågan och hon har alltid mycket att berätta. Här djupdyker hon återigen i Londons förorter och människorna, framförallt ”andragenerationens invandrare”, som är sprungna ur denna miljö. Vår tids Dickens eller så. Snyggt smitt, smart och suveränt. vinifierat kräver Nobelpriset i litteratur till Zadie Smith. Welcome To Jamrock.