Hedges Family Estate maj 2013: Cabernet franc & annat samt Stomu Yamashta

Årgången 2012 utvecklar sig som förväntat och skänker er utsände i västerled stor glädje. Det är inte sällan det blir så där, att ett varmt, ”normalt, år som följer på ett eller, som i det här fallet, två svala år, får allt, d v s både kraft, frukt, elegans och balans. Kanske är, än en gång, Malbec den druvan som toppar kvalitetstegen, men allt är bra och avseende Syrah kanske det bästa året någonsin – 2006 var enormt för Syrah-druvan men då var planteringarna yngre och vi gjorde inte så mycket ”ren” Syrah. Blendade den här gången tre fat Merlot Limited, tre fat Malbec Limited och fem fat Cabernet sauvignon Limited. Utöver detta fick jag i ett samfällt uppdrag från Hedges och nya importören i Sverige glädjen att sätta ihop en volym motsvarande två ekfat Cabernet franc – ett vin som

Sarah Goedhart hämtar vin åt mig - fin arbetsordning.

Sarah Goedhart hämtar vin åt mig – fin arbetsordning.

kommer att säljas exklusivt i Sverige vad det lider. Oerhört kul. Hittills har jag endast fått göra ren Cabernet franc på stället för Twoson-projektet. Skälet till att Hedges inte vill göra ren Cab franc för USA är att ingen direkt efterfrågar druvan där. Nåja, kan det hjälpa oss att göra en special för Sverige och få den till ett lägre pris än det gängse, höga, för Limitied-vinerna är vi bara att gratulera. Kan för övrigt meddela att vi i Sverige fram i höst kommer att kunna hitta både Hedges Family Estate red (kallad HFE), DLD (Syrah) och en 07 Malbec Limited i BS. Åtminstone de två första dessutom till humana priser, lägre än i USA vad det verkar! Vad Limited kommer kosta och exakt var specialblenden Cabernet franc landar in får vi avvakta besked om. Den som vill prova en annan amerikansk Cabernet franc i väntan på Hedges-vinet kan med fördel testa RSV Cabernet Franc från Robert Sinskey Vineyards eller varför inte få en smak av Hedges via Goedhart, som görs av Sarah (född Hedges) och Brent Goedhart. Stomu Yamashta 1 och 2.Hedges - flaskor

Förbud mot dagens nationaldag, Godello & recept på lins- & korvsoppa

Jancis Robinson svarar på frågan om vilka druvor hon tycker bäst om och vilka hon vill se mer av i framtiden. Godello och Mencia, svarar hon bland annat. Köptips för den som klickar på de nyss understrukna orden Godello och Mencia. Ytterligare ett köptips hittar den som klickar på nyss understrukna ordet Mencia. Men låt oss nu för allt i världen komma vidare! Inte heller i övrigt precis överraskar Jancis. Assyrtiko, Bourbolenc, Aglianico, Cinsault och Nerello Mascalese låter mest som ”vinPK år 2013”. Men det är klart det kunde vara mycket värre: för 30 år sedan hade hon förmodligen skrivit Cabernet sauvignon, Zinfandel, Syrah, Merlot, Chardonnay och Sauvignon blanc och för 20 år sedan Viognier och Primitivo.  Så var det det där med nationaldagen. Den gör mig riktigt grumpy. Inte bara därför att den borde firas på midsommarafton utan framförallt därför attBurkmat Rikdsdagen från en dag till en annan tog fokus från det faktum att det idag är min namnsdag. Inte en människa har kommit ihåg att fira mig sedan det där ödesdigra beslutet på Helgeandsholmen. vinifierat kräver förbud mot nationaldagar den sjätte juni! Avslutningsvis har jag, äntligen!, med framgång lyckats tillreda en måltid annan än påstortellini. Är solokvist några dagar och efter att ha ätit påstortellini till lunch och middag två dagar tog jag tjuren vid hornen, åkte till butiken och köpte en burk med ”Lentilles et saucisson de vardetnuvar”, alltså linser och korv, och ställde mig att laga detta. 1. Häll burkens innehåll i en tom kastrull. 2. Ställ den nu fyllda kastrullen på en varm platta. 3. Låt koka upp. 4. Som innehållet ser torrt ut och luktar, om sanningen ska fram, ganska illa och i trakterna av hur hundmat på burk doftar, häll på någon deciliter Malaga. 5. Snippsnappsnuttittaframienstrut! Burkmaten visar nu sin bästa sida, den som lins- och korvsoppa med malagasmak! (6 säkerhetsföreskrift för nybörjare: Låt inte koka för länge, det räcker med att korven förefaller kokt så alla bakterier dödats). Cooking with the dog.

Finkäk och cigarrbar i San Francisco

Ni ska inte tro att er utsände i västerled inte ansträngt sig för att hitta San Franciscos bästa mat. Tidigare har ni bland annat kunnat läsa om ett flertal krogar som varit bra utan attQuince SF riktigt få till pricken över i:et. Nu kan ni läsa om ett näringsställe som fått det, till pricken över i:et. Quince heter finkrogen. Hamnade där tack vare vinproducenten Rob Sinskey – en man med råkoll på SF:s matställen av olika sorter. Kort sagt är maten en upplevelse. Oerhört rena, okomplicerade smaker där ett plus ett alltid blir minst tre. Och det ner i minsta matdetalj. Vi är imponerade och påstår att Quince, i alla fall till dess något annat bevisats, sopar mattan med alla andra ambitiösa krogar i SF. Lägg till den magnifika maten en lika otvungen som kunnig, diskret och uppmärksam service och en utmärkt vinlista vars väktare, krogens sommelierkår, klokt och kunnigt ger dig rekommendationer ur. Visst, du har uppfattat det rätt: du, som gastronomiintresserad, kan inte åka till SF utan att besöka Quince. Vid sidan om den nyss nämnda, fantastiska upptäckten, sprang vinifieratCigar Bar & Grill den här gången också, äntligen!, på en cigarrbar i SF! Den ligger, passande nog, ett stenkast från Quince och heter Cigarr Bar & Grill. Här kan du puffa på ditt medhavda eller på platsen inköpa rökverk och smutta på en Chartreuse efter middagen på Quince eller, om det är så du känner det, ta plats för både matintag, fika och cigarr. Ett vattenhål för cigarraficionadi. Vi firar dessa upptäckter med en resa i minnenas arkiv och sätter på Big Log och, lämpligt nog, Have a cigar. Och, på förekommen anledning, Little Star.

Chateau Montelena & musik från 73 & ”76”

När jag var en liten palt i vinvärlden, alltså på 1980-talet, var Chateau Montelena hot stuff (coolspråk för heta saker på den tiden), något som täppte till käften på tidigare generationers självutnämnda eller, i förekommande fall, genom kunnande tillblivna vinciceroner och som gav oss nybörjare luft i vår allmänna frustration över att vara de nollor

Foto: Lato

Foto: Lato

vi faktiskt var, ni vet så där som Sydafrika och Australien var nybörjarnas halmstrån på 90- och tidiga 00-talet och naturvin och Beaujolais blivit vår samtids syre för många av dem som vill få en plats på arenan. Grejen var inte alls att Montelenas Chardonnay från 1973 vunnit den där Paris Judgement 1976 och därmed blivit något alla som egentligen inte känner skillnad på bra och dåligt kunde relatera till som något rumsrent eller rent av högkvalitativt och definitivt inget man såg över axeln. Nej, saken var den, att Montelena verkligen stod upp galet bra i alla blindprovningar: snyggt, elegant, välgjort och, ofta, bättre än kusinerna från Europa. Undertecknad tillhörde nu, om sanningen ska fram, aldrig de som hysteriskt sprang efter ”Nya Världen”, har alldeles för låg självkritik och, månne problematiskt nog, alltför liten vilja till sociala belöningar för att kräva syre i samtiden, men imponerades av Chateau Montelena det gjorde han. Inte minst Chardonnay-vinet som stod upprätt även efter ett tiotal år i vinkällaren – något inte helt förväntat, kommen till slutet avChateau Montelena fat er tidsresenärs nybörjardecennium 80-talet. Har sedan till och från haft koll på Montelena genom åren. Undrat, och beklagat, att vi så sällan eller aldrig stöter på de heta sakerna i Sverige. En, för HR:en välbekant, koppling till en svensk importfirma fick mig att uppsöka kultproducenten för några år sedan och påbörja en lång, sliskig och slug kampanj för att lura till det svenska folket åtminstone ett par lådor av godsakerna från Calistoga, norra Napa. Och nu, Kära HR:are, har det blivit verklighet. Vi ska inte gå in på alla de viner er oförtrutlige tvingats prova och alla de lismande leenden han fått ge alla i sin väg där på Chateau Montelena, låt oss istället glädjas, för nu är de här, vinerna från Chateau Montelena: Chardonnay, Cabernet Sauvignon och Estate Cabernet Sauvignon. Som en liten korkad hyllning till Montelena och Paris Judgement lyssnar vi nu på er cicerons musik från 1973 (här) och 1976 då han lyssnade på väldigt mycket musik från 1975 (här och här).

I-landsresenärens ömkansvärda klagan, förbud & BRMC

Till att börja med hade Lufthansa fått för sig att vi satt på en Finlandsflight, varför temperaturen så sakteliga steg mot för ett flygplan oanade saunahöjder med påföljd att även den lättklädde svettades litervis och kastades in i en mer än vanligt orolig överatlantenslummer. Väl framme i Nice pågick en filminspelning och en massa nervösa människor sprang runt och ville ha oss resenärer att stå där men inte gå här på ett, även för den som inte flugit bastu över Atlanten, synnerligen irriterande vis. Som om inte alltA380 vinge detta var nog spöregnade det i Nice. Detta tvingade er utsände i pannkakan att ta bussen till långtidsparkeringen. På bussen hade någon hemsk olycka inträffat ganska nyligen och hela farkosten stank av fekalier. Självklart sänkte detta humöret till nya bottennivåer. Inte ens mannen som satte sig på en stol och, plötsligt, for upp fullt medveten om att han satt sig på resterna av bussens doftcentrum och nu delvis bar det med sig, fick den uttröttade resenären att skadeglädjas. Till saken: vinifierat kräver förbud mot överhettade flighter, förbud mot filminspelningar och förbud mot stinkande bussar. Sist men inte minst: det allra värsta på hela resan var ändå mannen i stolen bakom; vid ett, koncentrerat, tillfälle hostade denne rakt ut och fram så häftigt att håret på er oförtröttliges huvud i görligaste mån böjde sig för och dränktes av den ohämmades lika överraskande som illvilliga snuskattack halvvägs mellan Frankfurt och Nice. vinifierat har redan tidigare krävt särskilda hostavdelningar på planen och upprepar nu detta krav! BRMC.

International House of Wine & Scott McKenzie

Du befinner dig Downtown San Francisco och är i skriande behov av enInternational House of Wine Petrus, en bra cigarr, en vertikalprovning av Opus One, youghurt, frukt och lite krimskrams. Klart du känner dig lost. Men misströsta inte ity på 395 Geary Street ligger International House of Wine och ruvar på allt det där du går och drömmer om. Låt dig inte missledas av butikens småskumma yttre och missa inte att be att få se den riktiga vinkällaren och tro inte på den gamla damen som tycker att du ska gå och handla någon annanstans eftersom allt är för dyrt i International House of Wine, bara kliv på och köp din Petrus, cigarr, vertikalprovning av Opus One, youghurt, frukt och krimskrams. Scott McKenzie.International Hous of Woine vinkällaren

Godello, L’Annonciade & Beach Boys

Trogna HR:are har sedan länge kollDominio de Tares Godello och vinifierat har lovatLannonciade_bottle att berätta när en ny årgång släpps i Sverige. Nu. (årgången på SB-sidan är ej korrekt, men vinet ska finnas) Och det gäller att skynda på för det som hänt de senaste ett och halvt åren är att det här vinet blivit om inte kult så i vart fall väldigt i ropet och plötsligt säljer producenten rubbet redan innan det buteljeras. Ett annat vin som varit slut ett tag är i vår nya Provence-klassikern L’Annonciade. Finns nu åter i lager. vinifierat påminner också om nyliga tips om grillviner, roséviner samt vinklubbslåda, som fortsatt finns att tillgå och skulle vinifierat ta miste där så påstås en ny låda vara på gång i juni. Beach Boys gör som jag och surfar USA.

Grekland tvålar till oss

En vänligt sinnad HR har tagit del av vinifierats tillkortakommanden i världens duschkabiner och då särskilt med de tvålar hotellen plägar tillhandahålla sina gäster. För att göra en lång historia kort försåg HR:n vinfierat med några påstått högkvalitativa tvålar från Grekland, tvålar som skulle få vinifierat att inse hur stor skillnad det faktiskt är på tvål och tvål. Om man får tro HR:n är merparten av dagens tvålprodukter, flytande som fasta, av undermålig kvalitet och vi borde alla rikta blickarna mot Grekland, som inte bara bjuder oss på underskattat vin och finfina oliver utan också vad som kan vara världens bästaKnossos tvålar, i det här fallet, Knossos, gjorda av 80-84 % olivolja, lite havssalt och vatten. Det glycerin som finns bildas under uppvärmningen av olivoljan. Enligt uppgift måste olivoljan vara av högsta klass och helt ren. Noterbart är att det, enligt vår sakkunnige ciceron, inte går att ha mer än cirka 84 % olivolja om allt inte ska bli en kladdig sörja. Hundraprocentiga olivtvålar är alltså en bluff och, ja, tänker man efter skulle en sådan tvål bestå av olivolja och då kan man lika gärna tvätta sig i lite dito. Det som imponerar med de här grekiska supertvålarna är att de kan användas till det mesta – påminner i det fallet lite om arméns gamla salva som dög till allt utom att skjuta fienden – som tvätt av kropp, hår och kläder, dessutom påstås den effektivt kunna rengöra feta grillytor, golv och annat. vinifierat har inte kunnat göra en så omfattande test av tvålarna, men det som står klart är att de fungerar fantastiskt bra för rengöring av kropp och hår. Det där sistnämnda är det som överraskar. Normalt brukar håret bli ganska konstigt om man hugger hotellets hårdtvål och kör en vända på skulten, så icke här, faktum är att håret verkar må bättre än på länge och dessutom slipper man doften av ammoniak som förfärande många schampoprodukter har en ovana att sprida i duschkabinen. Japp, vakna HR har förstått: vinifierat rekommenderar Knossos olivtvålar, läs mer här, finns i välsorterade tvålaffärer i Sverige. Tvålmusik och rengörande musik.

Vin & vatten & den globala uppvärmningen & vattenmusik

I Bibeln förekommer flera berömda vinmakare. Noa är en. Jesus en annan. Den sistnämndes trick att göra vin av vatten är just idag aktuellt då nyhetsbrevet WOW News berättar om en stor vinproducent som vill att EU ska tillåta vatten som en tillsats i vin. DettaWater-Interior för att bringa ner de skenande alkoholnivåerna i våra viner och till dess ”stockarna hunnit vänja sig vid värmen”. Dessutom påstår producenten att det är ett gammalt trick att slå vatten i vin för att sänka alkoholstyrkan. Hm, vatten har nog hällts i vin historiskt sett, men då mest för att dryga ut volymen. Förr handlade det snarare om att tillsätta socker, eller, från en bit in på 1990-talet, köra omvänd osmos, för att få upp alkoholstyrkan, inte minska den. En sak som förtjänar att upprepas är att det mestadels är odlarnas, eller möjligen konsumentens, fel att alkoholen skenat. Att skylla på den globala uppvärmningen är i bästa fall okunnigt. Visst ser vi klimatologiska förändringar, både över kortare cykler, om cirka tio år, och längre, trettioåriga och rent av hundraåriga, och det må påverka nederbörd, vind och i viss utsträckning temperaturen över året – få frågar sig för övrigt när de stora temperaturförändringarna infaller, under växtsäsongenWater by Lato eller ”off-season”, inte sällan är svaret det sistnämnda. Det som är den stora skillnaden idag jämfört med för tjugo år sedan är att vi idag ser det fulla genomslaget av den medvetna omplanteringen av världens vingårdar, där äldre stockar och rötter, som ibland gav mindre skörd och nästan alltid lägre sockerhalter, ersatts med kloner som sprutar ur sig socker. Lägg till det mer gödning, sockerfrämjande tuktning och mer effektiva jäsningsförfaranden. Ett sätt, sannolikt det bästa, att återställa ordningen är, alltså, att återplantera mindre sockerproducerande stockar. Sedan gäller det att komma ihåg att det ytterst är konsumenten, marknaden, som skrikit efter vinerna med de övermogna aromerna och den mjuka smaken, som kommer med långt gången mognad. Allteftersom modet börjat svänga och alkoholhalterna blivit väl höga har många producenter på olika vis försökt få ner procenthalten på sina viner. Ett sätt är omvänd osmos, fast nu för att få bort alkohol istället för att, som ovan, öka halten i förhållande till övrigt innehåll, ett annat sätt är att slå vatten i vinet. Poängen med detta är, som torde framgått ovan, att du får ett vin med det sent skördade vinets karaktär och en lägre alkoholhalt. Avslutningsvis: nu pratar alltfler om att ta ner alkoholen från 14,5 till 13 %, men under åratal har, liksom i skrivande stund, osmos och vatten använts för att ta ner alkoholen från skördetillfällets 16 – 17 till 14,5 %. Det är bara det att de flesta inte har en aning eftersom vi producenter av lättförklarliga skäl inte direkt låter detta ingå i varudeklarationen och de flesta som meddelar om och/eller dricker vin varken ställer frågan eller kan tro at det är så. Sist men inte minst: om det inte framgått ovan så är det självklart så att vinifierat delar nämnde producentens åsikt och tycker att det är direkt löjligt att man inte får tillsätta rent vatten till en dryck som redan består till över 80 procent av vatten. Vatten, mycket mer vatten.