Den som står där på gatan i Paris och protesterar mot samkönade äktenskap borde, men lär inte, fråga sig själv vad som är värst, att gifta sig av kärlek eller stå på gatan och skrika ut sitt hat?
Samkönade äktenskap, kärlek & hat
4
Fylle- & pladderavdelningar på flyget nu! & Foo Fighters
Enligt en undersökning (se här) uppgav hälften av flygpassagerarna att de gärna vill ta bort alkoholserveringen på flygplan. Man kan misstänka att de som deltog i sonderingen plockats ut från någon nykterhetsorganisations medlemslista samt kabinpersonalens fackförening, men i alla fall: fulla dumhuvuden är ett problem på flyget. Värst är, förstås, när piloterna hinkat, vilket, bevisligen, händer med jämna mellan rum – här drar sig vinifierat, ofrivilligt, till minnes en upplevelserik resa
Som vore det igår
från Kiev till Simferopol anno 1993, då flygvärdinnan bar in en bricka med ett helrör vodka och två vanliga dricksglas till cockpit, övriga resenärer fick något slags rosenvatten att stilla sina oroliga sinnen med -, men det är inte kul att, särskilt inte på en långflygning, hamna intill en pladdrande, inte sällan nervös och/eller skrytsam, fyllbult som stinker sprit redan före take off. Men att förbjuda alkohol på flyget? Huvudlöst förslag! vinifierat kräver förbud mot alkoholfria flyg! Möjligen kan man av flygbolagen kräva ett bättre utbud. Å andra sidan tillhör gissningsvis kring 90 procent av dem som blir fulla på planet gruppen ”fest- och missbrukarkonsumenter”, alltså sådana som i stort inte bryr sig om huruvida vinet är drickbart eller inte så länge det sätter snurr på skallen. Till poängen: inför särskilda fylleavdelningar eller snarare fylle-, skryt och pladderklasser på planen. Den som vet att den vill sitta och supa och/eller skryta och/eller vara nervös och/eller oombedd berätta sitt livs patetiska historia för sin granne, bokar sig här och för att verkligen komma till rätta med problemet med av sig själva uppfyllda tjatmorbröder och, i förekommande fall, tjatmostrar, kan flygbolagen ges möjlighet att tvångsförflytta störande pösmunkar till denna avdelning. Foo Fighters lär oss flyga.
Dela “Fylle- & pladderavdelningar på flyget nu! & Foo Fighters” på Twitter
En lunch i Cannes & Clas Yngström
En Comtes de Champagne 1998 fick mig att bli misstänksam. Varför kastade Vinvännen Göran i Cannes en sådan godbit på mig bara så där, när själva idén med vårt möte var att äta en lunch på Hotel Martinez
dubbelstjärna Palme d’Or? Han hade påstått att Palme d’Or, efter en tids kulinarisk ökenvandring, åter var bara såå himla bra. Varför då försmörja mig med en Comtes i bästa form; en del utvecklade, snudd på mognadstoner i doften och en underbar syra som skvallrade om att om vi inte varit så heta på gröten och begått detta vin just nu, hade det kunnat leva väldigt många år till? Mycket riktigt. Palme d’Or är lika förföriskt vacker som alltid, där den ligger en våning upp i Martinez och med utsikt över hotellets inbjudande djupblå pool, den myllrande strandpromenaden La Croisette och, förstås, Medelhavet och dess explosioner i smaragdgrönt och turkos varuti ljusgula solkatter ses skutta muntert omkring och servicen är, med undantag för en okänslig typ som går omkring och talar en för alla,
Inget att orda om.
inklusive sig själv, obegriplig engelska istället för att bara säga som det är på franska, utmärkt och vinlistan bra – den här dagen testades en alldeles underbar Conseillante från 2001, ett utmärkt, för att inte säga perfekt, val – och, ja, då borde allt vara frid och fröjd? Nej, inte riktigt. Maten är bra. För all del. Men inte outstanding. Bara så ni vet. För helt billigt är det inte. Nu insåg snart Vinvännen Göran i Cannes hur illa han bettet sig när han bjöd dit oss för lunch och hans dåliga samvete fick honom att, då vi kom hem igen, öppna flaskor en masse och av dessa vill jag bara nämna en Mouton Rothschild 1983, som, ja ni vet väl vid det här laget att Mouton inte riktigt är min grej, var riktigt bra, så bra en Mouton kan bli,
Beauty.
mycket god helt enkelt och ganska lagom drickmignuform, men detta lät jag, förstås, inte Vinvännen Göran i Cannes ana; jag satt mest och surade och sa att jag inte mådde så bra efter lunchen och så försökte jag se illamående ut, vilket inte var lätt med tanke på att jag mådde alldeles utmärkt och njöt för fulla vinglas av Moutonen. Hela skådespeleriet, förstås, bara för att få honom att känna sig som en nedrans svikare, som borde leta fram ändå fler godbitar ur vinkällaren för att få mig på gott humör igen. Som ni som förstått textens betydelse ovan förstått, lyckades detta och avslutningsvis vill jag bara också nämna en Taylor’s Vintage Port 1985, som, efter en hel del luft, lågprofilsexploderade på typiskt elegant Taylor’s-vis i en kaskad av vintage port-vinernas allra vackraste och mest subtila nyanser. Såå vacker. Clas Yngström.
Ny genialisk & diktatorisk plan för ett mer sofistikerat Vinsverige
Då och då får vinifieratredaktörens tangentbord för sig att hacka ur sig diverse synpunkter och idéer rörande Systembolagets utbud och sortimentspolitik. Idéer som kan tyckas tokiga, ointressanta och, inte minst, föga efterfrågade, men som HR:en insett är allt detta synnerligen klokt och intressant och möjligare än det i förstone kan verka. I enlighet med det nyss sagda kommer här ytterligare en idé för hur Systembolaget ska agera utifrån ett folkhälsoperspektiv och frankt och resolut strunta i att mätta, i förekommande fall, sina egna, somliga producenters, vissa importörers och, i undantagsfall, missledda konsumenters efterfrågan på listningar av orättvist producerade skräpviner och sluta försöka vara populärt i fest- och missbrukarsegmentet. vinifierats tidigare förslag bygger understundom på rent administrativt svårgenomförbara idéer, det nya förslaget är så förslaget att det bara kräver diktatoriska fasoner från den som är satt att med diktatoriska fasoner agera för folkhälsans bästa och, vill man tillägga, en rättvis handel, som, det måste erkännas, är vinifierats drivkraft därför att även om folkhälsan torde ligga oss alla varmt om hjärtat – gör den inte det ska du kanske fundera på att hitta en bra terapeut?, detta sagt i all välmening till dig som har klart sociopatiska drag eller känslostörningar i största allmänhet och därför har svårt att vara en del av en grupp eller att värna om dina medmänniskors hälsa och välbefinnande – har vinifierat inga synpunkter på det som sker i fest- och missbrukarsegmentet, egentligen: festa och missbruka ni som vill, men gör det med varor som inte skadar andra. Nog av. vinifierats nya, lysande förslag: dra ner kraftigt på de orättvisa skräpvinerna i sortimentsmixen. Punkt slut. Från och med nu ska i varje butik finnas endast ett försvinnande litet fåtal viner under 60 sek respektive 175 sek för treliterslådan. Det finns alltså, helt enkelt, inte fler än ett begränsat antal listningar/positioner att slåss om och den som vill kvala in måste lyckas slå ut en listad produkt (kräver ”branschen” mer rotation tillåts ingen produkt vara listad längre än, låt säga, 18 månader, detta är fullt genomförbart med utgångspunkt från insikten, att bortsett från den som direkt tjänar pengar på det orättvisa skräpet bryr sig rimligtvis ingen om vad som säljs i det här segmentet). Däremot finns det desto fler viner över 60 sek respektive 175 sek kartongen. De orättvisa skräpvinerna får dessutom en taskig hyllpositionering; alltid nederst på hyllan (med undantag för de storsäljande boxarna, som ska stå på pallar längst in i butiken). Ett och samma orättvisa skräpvin får bara finnas i högst 50 procent av landets alkoholbutiker, detta för att få till lite fler listningar för alla som profiterar i det orättvisa skräpvinsträsket så de får några extra köttben att slåss om och därför i aningen mindre utsträckning kommer springa till diverse internationella domstolar och lipa för att de inte längre får tjäna pengar på orättvis vinhandel i Sverige. I övrigt får, alltså, de butiker som idag har utpräglad fest- och missbruksinriktning avseende vinutbudet istället en mer sofistikerad vinimage. Ölflak och sprit kan som idag finnas strategiskt utplacerat för alla hugade och för att hjälpa konsumenten bort från det orättvisa vinsegmentet kör Systembolaget igång kampanjen ”Vaska boxen” i syfte att få konsumenten att se det orättvisa i billiga viner och få samme konsument att antingen, för sina medmänniskors och naturens bästa, handla lite dyrare vin, och kanske rent av dricka med lite mer eftertanke och, framförallt, njutning, eller, åtminstone, supa till på rättvist producerat öl och sprit.
Dela “Ny genialisk & diktatorisk plan för ett mer sofistikerat Vinsverige” på Twitter
Maharajah & Lotus
Mycket vackrare än så här blir det inte (se här också) – och 1,09,5 sista 1600, såvitt vinifierat kan förstå. Och i Bahrain vann förvisso inte Lotus men tog de båda övriga pallplatserna.
Maharajah – en kung.
2 krogtips, 4 förbud & 1 Savage Rose
Saitavini är inget mindre än ett italienskt enoteca mitt i Düsseldorf. Bättre än
Saittavini, Düsseldorf
så kan det inte sägas och den som är i Düsseldorf och blir sugen på bra italiensk mat och ett brett urval vin därtill vet härmed vart den ska bege sig med sina sugande tarmar. Les Gorges de Pennafort är stället paret Da Silva tog sig an när de för 20 år sedan lämnade sina två stjärnor i Paris och styrde kosan mot södra Provence. Första stjärnan kom omgående, men sedan har det inte blivit mer. Inte därför att köket inte räcker till, det är snarare så att Da Silvas inser problematiken med att lyckas hålla två stjärnor på allt det övriga, hela tiden, med tanke på att de ligger, låt vara inte långt från motorvägen mellan Nice och Aix men likväl, på landet, mellan Le Muy och Callas, och att de också driver ett tämligen lyxigt
Gorges de Pennafort
hotell, som dock också välkomnar barn, som, som vi alla vet, är olämpliga restaurangvarelser vilket deras hänsynslösa föräldrar inte alltid inser, ja, de fånigaste av dem, föräldrarna, sitter t o m och ler alternativt hukar som om det regnade småspik när odågorna beter sig å det grövsta. Nog av. Stark rekommendation för den som vill frossa i det bästa trakten har att erbjuda. Så till saken: för en tid sedan krävde vinifierat ett förbud mot trånga duschkabiner och hala småtvålar. Detta föranledde en HR att förhöra sig om möjligheten att få till förbud mot oöppningsbara marmelad- och smörbehållare, dessa osympatiska och opraktiska tingestar som understundom befolkar hotellens frukostbuffér. Självklart! ska det förbjudas! Liksom oöppningsbara tvål- och
schampoförpackningar, vilket är något okänsliga hotellentreprenörer plägar förse sina intet ont anande, ibland rent av naiva, gäster med – ett tilltag som inte sällan slutar i söndertrasade schampopaket vars innehåll till hälften hamnat i gästens mun och till hälften runnit ut i golvbrunnen. Savage Rose.
Min kinésithérapeute, gräsklipparen, mitt finger & två nya förbud!
Först som sist: om det är något som ska förbjudas så är det människor som gnäller för gnällandets skull, alltså utan att vara grumpy på riktigt. Exempel: min förträfflige kinésithérapeut – en slags fransk naprapat, tror jag – som håller min rygg i form, han är en riktig gnällspik, allt är fel och Frankrike har gått under för länge sedan och igår gav han sig till att pipa över att han skulle behöva klippa gräsmattan och när jag sa ”men sälj gräsmattan då” kom han av sig och slutade massera en liten stund innan han sa ”men det kan jag ju inte” utan att förklara varför han inte kunde det, varefter han gav sig ut i en ny, lång, veklagan över hur otrevliga kubanerna var när han var där på semester, i fyra veckor. Nästa förbud: Husqvarna gräsklippare.
Förrädisk som ett vildsvin
Köpte en ny förra året och den håller helt enkelt inte måttet, skruvar och muttrar flyger åt alla håll så fort terrängen blir svårframkomlig, så som den är på den provencalska vischan där grisasen bökat upp vad som går att böka upp under vintern. Kort sagt klarar inte Husqvarna av att skruva ihop en hållbar maskin. Amatörer. Sist men inte minst, det viktigaste: mitt finger! Nej, det ska självklart inte förbjudas, men det har med nyss krävda förbud att göra. Den opålitliga och ömtåliga gräsklipparen måste skruvas ihop ungefär en gång i kvarten och om Husqvarna åtminstone satt skruvarna på åtkomliga ställen, men allt är byggt som om skräpmaskinen aldrig skulle gå sönder, således är det med risk för om inte liv så i varje fall lem man reparerar eländet och idag höll det på att gå riktigt illa när gräsklipparen närmast skar av ett efter en mutter trevande finger på mig – nej, gräsklipparen var inte igång och kniven svepte inte runt, hallå? trodde ni det?, det var en förrädisk, eggvass kant placerad just där fingret måste treva efter muttern som ställde till det. Känner att vi nu behöver rasa av oss lite med lite Vai.
Dela “Min kinésithérapeute, gräsklipparen, mitt finger & två nya förbud!” på Twitter
Senkun juokset
Inte helt återställd från de försmädliga tåfrakturerna kände er utsände i skogen idag vildmarken kalla. Vårsolen, den sydprovencalska värmen runt +25 och
Ulv i fårakläder
Hovawartens sug efter vildsvinsblod gjorde sitt till. Således snörade jag på mig mina fantastiska Asics – hoppas ni läser detta ogina Nike – och gav mig ut i spåret ungefär som jag brukar. Insåg efter ett hundratal meter dels att tårna protesterade, kraftigt, dels att det inte går att börja precis där man slutade före skadan. Nåja, varvet klarades av och Hovawarten och jag jagade alla vildsvinen på flykt och vi inser att det bara är att springa på nu. Samt dricka rödvin. Eller som vi säger i Finland: senkun juokset.
Världens bästa rosé, Bergs Lars om smitta & rosa musik
Låt det först som sist vara sagt: vinifierat är oerhört avundsjuk på Bergs Lars Hanssons förnamn. Blir alltmer övertygad om att jag borde byta förnamn till VinLars. Nog av. Skälet till att Bergs Lars dyker upp här är hans senaste blogginlägg (läs här), där han sluter upp i kampen mot världens alla hänsynslösa smittospridare. Annat vinifierat hittar i bloggosfären denna förmiddag är Magnus Ericssons och hans Uppkorkats utmärkta sammanfattning av vad Tavel är för något. Möjligen går inte Uppkorkat lika
långt som vinifierat och utnämner, utan tvekan, Tavel till världens bästa roséviner, men det är inte långt ifrån. Trevligt att se är också att Uppkorkat lyfter fram vissa Tavel-viners, inte minst här på vinfierat ofta hyllade ”Les Lauzeraies” (varunr 2724, 95 sek), utmärkta lagringsegenskaper, ja rent av utvecklingspotential; till skillnad från den stora majoriteten roséviner som ska drickas inom 12 – 18 månader från skörden, blir inte minst Les Lauzeraies ett annat vin efter något år i källaren och, inte oväsentligt, många föredrar den lagrade varianten med den mer nedtonade frukten och ökade stramheten och ”mineraliteten”. Häromdagen skrev Sofia Ander på sin blogg In Vino Veritas något liknande Sakförhållandet, att Les Lauzeraies är ett rosé som utvecklas med lagring, har fått den mig närstående importören, att, tillsammans med producenten, alltid försöka hålla en ”äldre” årgång i lager åtminstone in i maj varje ny säsong – längre vågar man inte dra ut årgången, eftersom 98 % av svenskarna köper senaste årets vin och då är de inte fel ute eftersom majoriteten roséviner inte mår så bra av lagring. Ja, det där sista var, som alla vakna HR (hängruntare, för er som fortsatt har svårt att begripa att HR kan betyda annat än Human Resources) uppfattat en klar uppmaning om att hasta till närmaste Systembolag och köpa på sig 2011:an innan den tar slut. Spännande nu och kan om någon månad jämföras med 2012:an när den kommer, för att nu inte tala om hur kul det är att ligga på några pavor till 2014. Eller 2015. Rosa musik.
Dela “Världens bästa rosé, Bergs Lars om smitta & rosa musik” på Twitter
CSR, PSR, en rejäl moralkaka & pengamusik
Det har varit oroväckande mycket moral här på vinfierat ett tag nu, tycker kanske både den ena och den andra. Ska bli slut på det. Inget förbud, men nästan. Moralen är dock en käpphäst för redaktören eftersom människans frihet aldrig kan bli större än dess moral. Kort sagt: frihet kräver moral. Frihet utan moral är kaos och, i värsta fall, förtryck och ju sämre moral vi har desto mer stramas friheten åt för oss. Detta har er utsände i världen skrivit om ända sedan före den första, för 25 år sedan utkomna, romanen, som i sin tur handlar en hel del om frihet och moral, för att nu inte tala om hur mycket den andra romanen handlar om det. CSR (Corporate Social Responsibility) är stort, PSR (Personal Social Responsibility) större: utan det personliga ansvaret och övertygelsen är alla CSR-program intet värda. Vad gäller Systembolagets CSR, som kom under lupp igår, är det en utmärkt ambition och värt allt beröm, men, SB måste nu också ta sig självt på allvar i den här frågan. Pengamusik.