En vaken och påpasslig HR med särskilt intresse för inläggen om duschkabinstillkortakommanden och liknande, har försett vinifierat med en text snodd från facet och denna, viktiga, text har nu, lätt, bearbetats av er utsände i världens duschkabiner och serveras er här, tag lärdom: ”Schampovarning! Förr använde jag schampo i duschen. När jag tvättade mitt hår rann schampo ner över hela min kropp. Jag gjorde det trots att det på schampoflaskan klart och tydligt stod ’För extra fyllighet och volym’. Inte så konstigt att jag gick upp i vikt. Men nu har jag hittat botmedlet. Sedan en tid använder jag Yes diskmedel istället. På de flaskorna står det lika klart och tydligt som varningstexten på schampoflaskan ’Löser fett som annars är svårt att ta bort’. ” MC5.
Vintern rasat ut: det är Lauzeraies! & Pink Floyd
Tveklöst är det nu vår. Inte bara för att man slagits i Lund och åkt flotte i Uppsala och eldat och talat och frusit och sjungit ”Vintern rasat ut” utan därför att man slagits i Lund och åkt flotte i Uppsala och eldat och talat och frusit och sjungit ”Vintern rasat ut”. Med andra ord dags att släppa loss Les Lauzeraies och steka, eller vad man gör, en vårkyckling eller koka en fisksoppa på färsk vårfisk eller kanske göra en smarrig vårsallad på trädgårdens alla primörer och salladsblad, ja, ni vet. Här är vinet i alla fall: Les Lauzeraies Tavel varunummer 2724, pris 95 sek. Välbalanserat, fruktigt, röda bär, ärlig rosédoft (inte gjord på smågodisjäst), körsbär, smultron, örter och ett litet snyggt mineralstuk, serious stuff, som den seriemördande skotten kanske skulle sagt. Pink Floyd.
Dela “Vintern rasat ut: det är Lauzeraies! & Pink Floyd” på Twitter
Kaffetuctuc i hästväg & Rock-Angela & co
Efter en kort och svag stund av obetänksamhet, missriktad välvilja och borttappad väg i livet, befann jag mig, plötsligt, som skjuten ur en djävulusisk och opålitlig kanon, så tidigt att ottan bara var förnamnet, på en hästtävling i sydligaste Sverige. Jag hann knappt säga ett urbota dumt och förhastat ”det ordnar vi” som svar på yngsta dotterns, med en nästintill en sirens falskt lockande stämma framförda, fråga ”kan inte du hjälpa mig på hopptävlingarna när du kommer och hälsar på?”, förrän jag stod där: utmattad, rödögd, glåmig, på lipen och med bultande tinningar och ett stort, grågrönt migränmoln svävande farligt nära, som ett vilsekommet klormoln på jakt efter en gammal simlärare eller annan typ av bassängstänkt människa att ge sig på med sitt giftiga innehåll. Då, just som solen äntligen kom över klockan sju eller något annat hemskt, hördes ett tuctucande och se där, där kom en av Fogarollis röda kaffetuctucer tuctucandes mot mig som en glatt
gläfsande Sankt Bernhardshund på väg mot den snödrivsatte och törstige alpvandraren. Anna, som körde kaffetuctucen, såg genast hur det var beställt, tvärnitade och jag hann knappt stöna fram ”dubbel espresso” förrän jag hade en i handen och snart i kroppen och se! i ett slag blåste det lömska migränmolnet iväg, bort mot Danmark till där det enligt vanligtvis välunderrättade källor satte klorna i en stackars dansk som, enligt samma källor, förtjänade det, och solen sken i kapp med alla tokiga och därför alltid på morgonarna så glada hästmänniskor på plats. En sak står klar för er utsände i ottan efter denna mirakelartade upplevelse: Fogarollis kaffetuctucer är ett gudasänt väsen! Italiensk rock ’n’ roll.
Systembolagets nyheter i mars: eftertest
vinifierat har vid flera tillfällen gått igenom nyheterna på Systembolaget (SB) och jämfört dem med vad som efterfrågats i offerterna som föregått inköpen. I förra veckan var det marsnyheternas tur att nagelfaras och för första gången delar här vinifierat med sig av sina erfarenheter. Följande slutsatser kan dras: 1. Utsläppet är inte felfritt, men överlag bra eller mycket bra. 2. I tillfredsställande många fall har man köpt in vad som efterfrågats. 3. I andra fall överensstämmer, fortsatt, inte det som köpts in självklart med det som efterfrågats, i vart fall skiljer sig SB:s beskrivning av det inköpta vinet från det som efterfrågats och man kan också via en provning konstatera att det ibland är svårt att finna ”offertens vin”. 4. I ett fall har ett vin med, enligt SB:s egna uppgifter, 14 g/l socker köpts in och saluförs nu trots att offerten stipulerade maxgränsen 10 g/l (Sauvignon blanc från Nya Världen), i ett annat, mindre anmärkningsvärt, fall har maxgränsen satts till 6 g/l medan det saluförda vinet enligt SB:s hemsida håller 7 g/l (italiensk eko-box). 5 Trots att SB nu säger sig inte efterfråga så många boxar, tetra brik och framförallt inte billiga fairtrade/eko-viner släpptes i mars, till exempel, en treliters fairtrade-box för 170 sek och en enliters tetra gjord på ekologiskt odlade druvor och det för 68 sek. Övrigt: I något fall beskrivs ett vin som torrt fast det innehåller 8 g/l socker och inte anmärkningsvärt mycket syra, det upplevs också, åtminstone i vinifierats provningsgrupp, som halvtorrt (ett rosévin från Nya Världen), kanske inte helt lyckat för diabetiker? vinifierat konstaterar också att rosévinerna från södra hemisfären har lite svårt att hävda sig eftersom de flesta är gjorda för att konsumeras inom ett år från skörd samtidigt som de i Sverige, av självklara skäl, lanseras då de redan är ett år. På det hela taget dock, som inledningsvis nämndes, ett bra släpp. Spiders from Mars
Blå Tåget & Blå Tåget
Trodde väl som de flesta, att Blå Tåget var ett tivolipåhitt eller möjligen en proggrupp. Till min förvåning upptäckte jag att det rullar mellan Stockholm och Göteborg. Och. Att det är ett alldeles underbart litet tåg. Redan det faktum att det är vackert blått och att en trevlig person i elegant uniform – något vi inte sett på åratal på SJ, Veolia och SNCF – stod där på perrongen och erbjöd sig att lyfta ombord min 30+ kg tunga väska. Inuti visar sig vagnarna se ut som de svenska ditona plägade göra på 1960- och 1970-talen, det vill säga mycket träpanel och plysch, allt fräscht och renoverat, och bra mycket vackrare än nutidens tråktågset. Lägg till detta en riktig restaurangvagn med vita dukar och bordsservering, sittplatser med väl tilltagna benutrymmen och, som grädde på moset, en vagn som byggts om till pianobar! Klart man blir förtjust. Priserna klart överkomliga, inte minst satt i relation till vad man får. Nackdelar? Möjligen att det tar längre tid än till exempel X2000, fem timmar istället för tre från huvudstaden till Sveriges framsida, å andra sidan svajar det mindre och man hinner då både med att äta och ta en kopp kaffe i pianobaren. Vi är hänförda. Blå Tåget.
Twoson på Pontus!,urläcker Petit verdot, Pierre Peters & Lill-Babs
Årets första Twoson-lunch avhölls, sistlidna fredag, på Pontus! . Eller möjligen, och snarare, på Pontus!s nya bistro Pocket, som ligger där Pontus!s skaldjursbar låg. Twoson har, alltså, flyttat från saligt avsomnade Pontus by the Sea till riktiga Pontus och det har, föga förvånansvärt, gått utmärkt. Pontus, mannen bakom Pontus! och alla andra Pontus, håller alltid en hög klass i allt han gör och varhelst han gör det och som den kloke företagsledare han är ser han till att omge sig med kunniga och förstklassiga medarbetare. Med andra ord förlöpte allt väl och maten var, som alltid på Pontus!, utmärkt. Själva Twoson-lunchen såg som sina gäster Fabienne och Rodolphe Peters från Champagne Pierre Peters – de levererade förra årets skumpa, en lågdoserad Twoson-variant av ”Les Chétillons”. Vi fick prova deras toppnummer ”Les Chétillons” 02, 97 och 88. Samtliga i
avskalad och snygg Pierre Peters-stil och mycket goda. 02:an var knuten och ung, 88:an om inte fullt mogen så i alla fall väl utvecklad och öppen, rund och god. 97:an är, som tidigare meddelats på denna blogg, fantastiskt bra för sitt år. Vid sidan om de här tre godingarna, samtliga, som sig bör på en Twoson-tillställning, på magnum, serverades förra årets sista Twoson-vin och årets första dito: Twoson Chambolle Musigny från 09 och Ponsot och Twoson Barolo Campé från La Spinetta och 05. Båda, om vinifierat får tycka så eller ja, försök hindra mig!, mycket goda, den förra tokung, den senare börjar komma ur en lång tunnel och bli drickklar. Som grädde på moset serverades också ett kommande Twoson-vin, det smått sensationella Twoson Washington State Petit Verdot från Hedges och 06, alltså, kort sagt: man får leta efter ett bättre druvuttryck (Petit verdot, för er som inte riktigt hängt med i texten) av denna inte särskilt ofta väl uttryckta, utan snarare allt som oftast överextraherade, druva; urläckert vin! (Ja, jag är part i målet, men det skulle vara mig främmande att ljuga för mina HR) Lill-Babs.
Dela “Twoson på Pontus!,urläcker Petit verdot, Pierre Peters & Lill-Babs” på Twitter
Förbud mot att illbliga & bingo i joggingspåret! & Bad Barber
Okej, det är sant att jag kom till den svenska friluftsanläggningen i min bästa Asics-rustning medan de flesta gick runt i tunna vårjackor och, i förekommande fall, övervintrade luvor. Sant är också att jag sprang medan de andra spelade något slags bingo i löparspåret – ett ofog som måste förbjudas med det snaraste, Herregud! man behöver inte ens smaka på namnet ”joggingspår” för att inse att det inte har något med Bingo att göra, och, tvingas man nog tillägga här, viceversa – och bara för det tyckte, tydligen, majoriteten av de vilsekomna bingospelarna att de hade all rätt i världen att illbliga på mig, som vore jag från yttre rymden eller Irak eller något annat som de kanske tycker är farligt, för de lömska bingofanatikerna såg snarast ut som om jag inte hörde hemma där i löparslingan och inte tvärtom. Det är inte okej och snart kommer det vara förbjudet både med joggingbingo och illbligning nu när vinifierat satt svenskarna, särskilt politikerna och juristerna, på spåret. Bad Barber.
Dela “Förbud mot att illbliga & bingo i joggingspåret! & Bad Barber” på Twitter
Djuret & Nirvana
Det här krogtipset riktar sig till dig som tycker om djur inte bara i bur, i koppel, under sadeln eller i frihet utan också på bordet. Lejontorngruppen eller vad det nu kan heta det här som bland annat omfattar Pubologi, Tweed och Djuret, har kommit på att den ska hålla sig med en krog, påpassligt kallad Djuret, som tillvaratar allt på djuret som vore det 1800 kallt. Fungerar det? Fantastiskt bra för alla som i likhet med vinifierat kan tänka sig gilla konceptet eller som bara vill dit av pur nyfikenhet. Dessutom är miljön där på Lilla Nygatan i Gamla Stan och allt annat som har med saken att göra också utmärkt och det gäller inte minst den tämligen omfattande vinlistan. Trerättersmeny för 495 sek måste sägas vara klart prisvärt även om man inte tar till bondfångarknepet att jämföra med ommärkt köttfärs på snabbköpet eller oätlig snabbmat på färjan mellan Rödby och Puttgarten. Mycket bra. Nirvana.
Årets Rikstravsvinnare & Nirvana
Så västgöte jag är måste jag tro det som står skrivet i sten mitt framför ögonen på mig och om där står att vinnaren i årets Rikstrav är östgötska och heter Nirvana Face så tror jag det, inte minst som det är jag själv som skrivit det. Nirvana Face vid sidan. Nirvana här.
Tillståndet i de europeiska vingårdarna & The National
Så gott som hela Europa tycks i år dras med en temperaturmässigt sen vår. I södra Frankrike ser vinstockarna ut som de brukar se ut en dryg månad tidigare; knopparna har knappt skjutit ut från stammen Med andra ord är allt mycket sent. Nu brukar blomningen ske ungefär vid samma tidpunkt varje år oavsett om säsongen fram till den punkten varit ”tidig” eller ”sen”, och därefter brukar det ta ungefär lika lång tid, som vanligt, fram till skörden, ni vet de där ”100 dagarna” som för vissa druvsorter är 90 och andra 120 – med förbehåll för att vissa druvor vissa år aldrig når fenolisk mognad och andra socker- eller syrakantrar på tok för tidigt. Växtsäsongen som helhet i år lär, rimligtvis, bli rejält nedkortad. Vi får göra som vi brukar och se tiden an. Och med start någon gång i maj kommer vi att kunna läsa om de vanliga väderkatastroferna, som kommer resultera i en liten och därmed dyrare, ovanligt bra skörd. Blodbuzz Ohio.
Dela “Tillståndet i de europeiska vingårdarna & The National” på Twitter