Spansk mellanlandning i Stockholm

Mellanlandade på vägen till Ukraina i Stockholm och passade på att bevista Spanska vindagen (dagen) och Svenska Vinakademiens spanska tillställning (kvällen). Det slog mig att många moderna, spanska rödviner tappar i sitt terroiravtryck. Missförstå mig rätt: vinerna är ofta bra, välgjorda och goda. Men de är mer lika ett modernt powervin i den eleganta skolan än t ex en Rioja eller en Ribera del Duero eller rent av ett spanskt vin. Och ibland har spanjorerna – historien! – en förmåga att öka tiden på ek och andelen ny ek när de ska särskilja sitt toppvin från den övriga produktionen, vilket inte alltid är rätt väg att gå. Jag säger inte att utvecklingen är av ondo – det är den inte – men de producenter som lyckas förena det moderna uttrycket med terroiravtrycket är de verkliga vinnarna i kampen om morgondagens vin. De finns, men är än så länge inte tillräckligt många. Avslutningsvis utfärdas härmed stående köprekommendation på sherry och de av er som inte försökt få en kick av riktigt bra Palo Cortado eller Oloroso eller Fino eller… måste snarast försöka sig på det. Kontakta Systembolagets Kundtjänst så kan ni få tips både på ”sherry-mat” och vilken sherrytyp som passar till vad på matbordet.

F1 Nu och Då

Sonen skickade förnöjd över den här länken, som förtäljer att årets F1-förare i en anonym omröstning kommit fram till att Alonso är bäst i Nuet medan Senna är bäst genom tiderna. Tja, de har åtminstone rätt om historien, tycker jag, och Alonso är definitivt en av de två-tre bästa, kanske bäst, i Nuet. Om inte annat så har han vinnarläge i årets VM.

Skörden i Eastern Washington 2010

Från Hedges kommer allt positivare skörderapporter. Efter något för regionen så ovanligt som regn en masse tidigare i år, följde en ganska sval säsong. Skörden startade närmare två veckor senare än vanligt och alla oroade sig för mognaden. Nu, halvvägs, är tongångarna positiva. Bra druvtypiskhet, syra, balans, ja, ett år det inte går att klaga på. Exakt hur bra jag själv tycker det är, återkommer jag till när jag om några månader åker dit för att prova igenom resultatet.

Skörden i Grenache – Rhône & coulure

Har varit som hastigast i södra Rhône-dalen och bland annat tittat på skörden. Liten skörd i år igen, ungefär som ifjol, alltså 20 – 30 % under normalåret. Främsta skälet till detta är mycket colure på den för åkomman känsliga druvan Grenache. Det brukar heta ”liten kvantitet, bättre kvalitet”. Men allt beror på varför kvantiteten blir mindre. Coulure är en okontrollerad form av skördeminskning, vilket medför att vissa stockar kan vara överfulla av dignande frukter, medan andra i princip inte ger något alls. Hur som helst menar de odlare jag talade med idag att 2010 blir bättre än 2008 och i nivå med 2009, men om det blir bättre än fjolåret vill de låta vara osagt ännu några veckor.

Farmer´s Reserve Ranger Blend

Allt ni behöver veta inför Systembolagets Stora Nyhetssläpp på fredag, första oktober, är att Ranger Blend anlänt, i enlighet med vad som tidigare utlovats på vinifierat.se. Enligt Systembolaget har Ranger Blend en ”generöst fruktig, nyanserad doft med fatkaraktär, inslag av plommon, björnbär, mynta, choklad och vanilj” och en ”generöst fruktig, nyanserad smak med fatkaraktär, inslag av plommonkompott, björnbär, mynta, choklad och vanilj.” Allt det för under hundralappen!

Skörden Provence 2010 2.0

Som nyss framgått på vinifierat.se ser det mycket lovande ut i Languedoc i år och övriga Sydfrankrike, det vill säga i första hand Provence, vill inte vara sämre. Efter många sorger och besvär visar det sig att kvaliteten blir riktigt bra här, inte minst fräscha, bra roséviner och mycket druvtypiska karakteristika framförallt avseende rödvinerna. Med tanke på det som varit haver är det omöjligt att tala om superskörd här, men det är definitivt ytterligare en toppårgång – den enda dåliga årgången i Provence mellan 1998 och 2010 är för övrigt 2002. Sådant flyt har vi haft här det senaste decenniet (å andra sidan var merparten av åren på 1990-talet tämligen besvärliga).

Sannolik superskörd i Languedoc

Det ser inte bättre ut än att det blir ett exceptionellt bra år i Languedoc med omnejd i år. I alla fall inte om man ska döma av tongångarna hos stora kooperativet Val d´Orbieu (basen i Narbonne), som jag nyligen besökte, och från ”min egen” gård Domaine de Brescou (Pezenas), vilken jag precis kommit hem från. Började arbeta med Brescou 2006 och även om vi gjort framsteg varje år och även om södra Frankrike begåvats med flera bra årgångar 2006 – 2009 är 2010 enastående. Det mest fantastiska är att alla druvor verkar bli riktigt bra – något som är mycket ovanligt. Personligen är jag mest glad över Pinot noir – vinet som äntligen verkar vilja göra oss till viljes och bete sig så som vi vill att det ska bete sig. Kvar att plocka är Cabernet sauvignon och Carignan (tas in den här veckan och i början av nästa vecka) – en inspektion i vingården i dag gav vid handen att även dessa är exceptionellt bra i år. Att det skulle bli så här bra trodde vi inte i juni, då regnet vräkte ner och mjöldaggen for fram bland rankorna som den farsot den är.

Mercé 10 Barcelona

Har mitt i skörden gjort en avstickare till Barcelona för att tillsammans med glada katalaner fira Mercé. Fyrverkerier så det står härliga till och inte minst musik en masse. Såg i förrgår The Morning Benders, som har en sångare som låter som Ryan Adams och en låt som heter Patti Smith och när de dessutom visade de sig vara väl så bra på scen som i studio förstår ni att bara det uppträdet var värt resan hit. Ikväll laddar hela staden och vi med den för det avslutande, timlånga fyrverkeriet som går upp i rök på Plaza España klockan 22.00.

Göran Hägg, Dante & Pape Clement

Det är alltid intressant att se hur vi i Nuet skriver om historien och hur vi tar historiska personer och anpassar dem för våra egna syften. Om man ska tro propagandan från Château Pape Clement var påven Clemens V en riktig hejare som inte bara direkt deltog i vintillverkningen utan också var en synnerligen handlingskraftig påve. I sin utmärkta bok ”Påvarna” – läsbulla utfärdas härmed – konstaterar Göran Hägg, att Clemens V är ”en av de för kyrkan mest katastrofala personer som innehaft ämbetet som påve”. Trots att det är tveksamt om ”han och kung Filip (Philippe IV le Bel) alls kunde tala med varandra” (den förre talade occitanska, den senare ”franska”) förhindrade det dem inte från att skylla den förre påvens, Bonifatius, tillkortakommanden och bannbullor på tempelriddarna, vilket ledde till att merparten av dessa inom kort brändes på bål för att de ägnat sig åt ”avgudadyrkan och homosexualitet”. ”Till skillnad från dem som begick inkvisitionens övergrepp eller drev häxprocesserna kan varken Clemens eller hans omgivning för ett ögonblick ha trott på de absurda anklagelserna,” skriver Hägg, som också konstaterar att Clemens passade på att hänge sig åt nepotism av sällan skådad omfattning. Tilläggas ska, att Dante i ”Den gudomliga komedin”, välförtjänt enligt Hägg, placerade Clemens V som näste man upp och ner i hålet i ”Inferno” ovanpå de likaledes usla påvarna Nicolaus och Bonifatius (se ovan). På tal om slottets version som, som alla förstår är direkt löjeväckande, är den även historiskt felaktig såtillvida att Clemens inte hade något val: han kunde inte sätta sig på påvestolen i Rom. Han avled, efter en kringflackande tillvaro, i Carpentras (inte Avignon). F ö låg varken Avignon eller Carpentras i Frankrike vid den här tiden (jfr slottets propaganda) utan i Provence, som tillhörde det tyska kejsardömet och närmast löd under kungen av Neapel. För den som nu undrar: den påve som först installerade sig i Avignon på riktigt var Clemens efterföljare Johannes XXII.

Alternativ till den katastrofala påvens vin.