Etikettarkiv: Bourgogne

Mysko rubrik, Bill Nelson, David Sylvian, Smashing Pumpkins, 14:e juli & franska vintips

Publicerat av
Svara

Dagens Nyheters förstasida bjuder idag på rubriken ”Har info som kan skada USA mer” och inne i tidningen kan vi läsa att Snowden kan skada USA ”betydligt mer än det som hittills offentliggjorts”. Öh? Skada vilket USA? USA i betydelsen NSA och odemokratiska politiker som förespråkar ett slutet övervakningssamhälle? Knappast majoritetenLe Tricolor amerikaner. Obamas administration är helt fel på det här och borde göra en pudel innan det är försent – och Obamas berömmande av den modige Nelson Mandela härförleden faller platt till marken i skenet av hur han själv behandlar Snowden-affären. Vi lyssnar på lite Bill Nelson solo, med Be Bop Deluxe och med David Sylvian. Dessutom firar vi å era, svenskars, vägnar, att Smashing Pumpkins kommer till Cirkus 29:e juli – missa inte det!   Dagen till ära spelar vi förstås också lite fransk musik. Sist men inte minst tips på franska viner att införskaffa, kanske måste samtliga beställas, snarast möjligt och därefter sätta gommen i: vitt, rött, rosé och mousserande. Bonus: mer Smashing Pumpkins.

Clotilde Davenne Crémant de Bourgogne till Sverige & mer dansant yé-yé

Publicerat av
6

Systembolaget har bestämt sig för att köpa in av vinifierat så omhuldade Clotilde Davennes Crémant de Bourgogne. I december släpps den i det ordinarie sortimentet – exakt vad det innebär vågar sig vinifierat inte på att säga med tanke på att det nya sortimentssystemet ClotideCremantträder i kraft i september, men gissningsvis kommer vinet att finnas i flertalet butiker. Som vinifierats HR:are vet utmärks alla Clotildes viner av stramhet, snygghet, disciplin och elegans. Crémant de Bourgogne utgör inget undantag och kanske kan den bli en efterlängtad utmanare i kategorin under champagne – och kanske också till billig, inte jättebra champagne – för alla som tycker om seriösa mousserande viner med 0 dosage, det vill säga utan tillsatt socker och därmed en tydlig, uppfriskande syra och en doft och smak som släpper loss ord som mineralitet, frisk, fräsch, stål, elegans och annat som andra än en stackars vinmakare är bättre på att hitta. Den som inte kan hålla sig till i december kan redan idag köpa vinet via Systembolagets beställningssortiment (klicka här för att göra det). Vi firar med lite mer fransk yé-yé, Sylvie Vartans gamla pojkvän Johnny Hallyday den här gången samt, som en ren bonus, Claude Francois dansanta Belles belles belles, känd sedan tidigare på vinifierat.

Richebourg (DRC) 1985

Publicerat av
Svara

För många år sedan gjorde jag, i samband med att Svågern gav mig fri tillgång till sin vinkällare, något fantastiskt. Enkelt uttryckt hade han inte råkoll, men han är ett sådant där golfpro och därför hade han en massa viner i källaren. Som dörren stod lika öppen som famnen på den då ack så oerfarne och av livet uppenbarligen ännu inte tillräckligt tilltygade Svågern, tog jag till det ute i trädgården stundande grillpartyt med mig de två Richebourg (DRC) 78 jag hittade och som de flesta var upptagna med att elda kol, tvätta sallad och allt vad nu folk gör för att de tror att grillpartyn är mödan värd kunde jag i lugn och ro dissekera de båda flaskorna, vilka varRichebourg & Giscours underbart goda och bra båda två. En stor upplevelse. Sedan är det det här med Hustrun. Hon har allt sedan den där dagen för så länge sedan gång efter annan påmint mig om hur jag lurade av hennes då så naive bror de där flaskorna. Inte för att jag har dåligt samvete, men när Svågern nu kom hit till påsk tänkte jag att jag väl kunde bjuda igen på en Richeborug (DRC). Det gjorde jag igår. Å andra sidan var det Richebourg (DRC) och det var 85 så för att vara på den säkra sidan att de andra inte skulle dricka så mycket öppnade jag därför först en Château Giscours 1985 från de där lådorna där var tredje flaska är enormt bra och två av tre står med halva flaskan i de sälla vinmarkerna. Övertygad om att flaskan jag huggit var en usel en, serverade jag övriga Giscours och, lite så där i smyg, mig själv Richebourg. En alldeles, alldeles underbar Richebourg med massvis av mogen Pinot noir i bästa form, men då! hörs från Svågern, som lärt sig ett och annat om vin och nu måste tas på allvar, saker som ”Jädrar vilket bra vin! Bästa Bordeauxen på länge och en av de bästa 85:or jag druckit!” Ajajaj, hur kunde jag vara så korkad? Resten av middagen blev en pina, där jag försökte dricka Giscours och Richebourg samtidigt och samtidigt som jag, desperat, försökte intressera de andra för ett tredje vin, vars namn inte ska avslöjas då det serverades som kanonmat. Det gick förstås inte så bra och det faktum att Hustrun tittade varmt, nöjt och uppskattande på mig för denna min storslagna generositet och för att jag äntligen betalat tillbaka för, i hennes ögon, begångna synder, värmde inte ett dugg. Bland det dummaste jag gjort. Stina Nordenstam. Lisa Ekdahl.

Ulla Billquist & vinklubbsreklam

Publicerat av
4

På tal om vinklubbar, en företeelse vinifierat, snarast, vill ha under lupp, följer här ett ogenerat försök att få vinifierats hängruntare att tappa besinningen och inom loppet av någon minut klicka in sig på Terrific Wines Club och beställa en låda eller två. vinfierat

Françoise Feuillat-Juillot

försöker, alltså, i detta nu och genom att berätta att vinifierat varit med och valt ut de ingående vinerna och att tanken är att dessa tillsammans ska utgöra ett hyfsat brett urval av, förhoppningsvis, inte alltid helt kända ursprung, producenter eller druvor, få hängrunten att inte bara upptäcka Terrific Wines Club utan också att impulshandla, utan närmare eftertanke, ja, det ligger i impulsköpets natur så att säga, en vinklubbslåda. I den första lådan, som går att beställa via nyss nämnda länk som här kommer i repris (alltså, klicka på den understreckade texten så händer något spännande: du slussas rakt in i vinklubbens allra heligaste), ingår tre flaskor vardera av fyra viner: Six Vineyards Pinot Noir (Lemelson), Oregon-Pinot i välansad och finfin form, Motzenbäcker (Menger-Krug), stram, snygg Riesling som behöver lite tid, Leon Dormido Reserva, en klassisk Rioja Reserva som står på å det grövsta i välbekant, ekad stil, och Crémant de Bourgogne (Clotilde Davenne), tjusigt bubbel som tillhör kategorin ”köp-hellre-det-här-än-billig-och-garantaret-inte helt-bra-champagne”, Clotilde-disciplinerad och med tryck i bubblorna. Nästa låda, kommer i mars, tror vi, och innehåller, enligt uppgift: Melipal Blend (nya Argentina, som fortsätter gå vid sidan som allfartsvägen i Sverige där beska sällan utgör ett hinder i vinprovarnas, uppenbarligen, inte alltid helt kräsna gommar varför smuts- alternativt överextraherat-bittra argentinare fortsatt utgör fokus i vårt land och

Ulla Billquist

säkert också ett skäl till att så få argentinska viner lyckas vara poppis över längre tid), Quinta do Pinto (spännande, ny producent från Lisboa, använder bland annat Roussanne), Monte da Peceguina (vardagsvinet från topproducenten Malhadinha, en smak av den fina världen, rödtjut som enkelt och smärtfritt slinker ner med en liten matbit vid sidan om), och, sist men inte minst, spännande ”Les Crêts” från Feuillat-Juillot (Montagnys Clodilde Davenne, som, av en händelse, dessutom är bästis med Clotilde; samma disciplinerade, raka, ärliga och härliga stil: sjungande Chardonnay utan ek och annat tjafs). Snittpriset på Terrific Wines Clubs lådor ska vara 1500 sek för tolv buteljer, en låda per kvartal erbjuds, klubbmedlemmen köper bara när den själv vill. Med andra ord inga förpliktelser what so ever, som den engelsktalande mexikanen skulle ha sagt förutsatt han ville tala engelska. Visst låter det sanslöst bra? Likväl bör den här vinklubben, precis som alla andra vinkubbar, sättas under lupp. Nu. Men som det inte lär hända precis nu lyssnar vi på Ulla Billquist istället. PS Fördelen med att bli medlem i Terrific Wines Club är att man får information om vinerna samt passande recept på köpet, den som inte bryr sig om slikt kan beställa direkt genom att klicka här.

Årets fulaste måltid & Billy Corgan

Publicerat av
4

Gräsänklingsmiddag med Vingårdsvännen igår. Gjorde mig till. Försökte göra currykyckling. Blev, tveklöst, Årets fulaste måltid. Så här gör man en repris på den: 1. Fräs upp, kanske ska det vara stek men jag har alltid velat säga ”fräs upp”, lite kyckling i en stekpanna, som förberetts med olivolja så att kycklingen inte bränner fast i botten och brinner upp. 2.  Sänk temperaturen lite och häll på två sorters currysås, till exempel Uncle Ben´s och Knorr. 3. Tillsätt lite billig Marsala så snart det är uppenbart att de båda såserna vägrar beblanda sig med varandra. 4. Försök att samtidigt som du gör allt detta koka ris,

Ordnad fantasi av currykyckling

genom att hetta upp vatten och lägga i rispåsarna så snart det bubblar, låt bubbla snarare tjugo än de rekommenderade tio minuterna. 5. Släng i en näve cajou-nötter i såsen medan du väntar. 6. Låt påsarna med det överkokta riset rinna av, öppna desamma och häll innehållet i en form, kleta ut riset längs formens kanter. 7. Häll den beigebrunnyansrika såsen med kycklingklumparna i formens mitt, där en yta lämnats för ändamålet. 8. Färdigt att servera! Hade ingen aning om att det skulle se så äckligt ut när jag satte igång i köket. Som tur var hade Vingårdsvännen med sig en Chambertin ”Clos de Bèze” (Jadot) från 1986 (mogen färg, ganska stor, komplex, mogen doft, ren, lång smak, mognadsborderliner) och jag hade laddat upp med en Mumm Rosé – vad ska två gräsänklingar på tu man hand dricka annat än rosa champagne? – (mummsig) och en Chassagne-Montrachet 1er Cru ”Clos de la Boudriotte” från Ramonet och 2000 (perfekt dricka nu, mogen, ljus färg, mogen, bra, mycket god, ren). Billy Corgan.

Côte-Rôtie (P Jaboulet Aîné) 1959 2.0

Publicerat av
2

I förrgår, när Hustrun och jag förberett en skaldjursplatå för gästerna, dök Vingårdsvännen upp med, ytterligare, en Côte-Rôtie från Jaboulet och 1959. Skälet, påstod han, var att han glömt att han vid ett tidigare tillfälle redan haft med en. Jag är dock övertygad om att han trodde att Hustrun inte var hemma och att han skulle äta min mat. Icke desto mindre förty slank även den här versionen ner. Faktiskt än fräschare än förra upplagan, på grund av att korken inte grumlat till doften på gammelkorkens vis. Annars hade jag laddat upp med en, visade det sig, väldigt ursprungstypisk, Mouton från 1990. Inte jättesmart, men vad ska man annars dricka till skaldjuren? sa jag till gästerna och fick dem att gå lös på 90:an så jag fick ha det egentliga huvudnumret för mig själv: Bienvenues Batard-Montrachet GC 1998 (Domaine Leflaive). Himla god, hygglig mognad, stor komplexitet, läcker syra. Om någon annan ville ha vitt? Jodå, men då fick de Rabiega Signature från 2004. Eko-odlad Rolle jäst och rejält lagrad på ny fransk ek. Var faktiskt inte dum alls, eken har satt sig utan att vinet oxiderat och den från början väl höga syran är nu riktigt fin, sa jag till gästerna och fortsatte dricka Batarden, som de andra också försökte dricka av, men sedan jag fyllt mitt Riedel till brädden fanns det inte så mycket kvar.

Stollarna & skatten i urskogen

Publicerat av
3

Du tycker om god mat, mycket god mat. Du tycker om att bo bra. Du tycker om förstklassig service. Du tycker om gamla viner. Du tycker om låga priser. Du tycker om urtrevliga människor. Du tycker om entusiaster. Du tycker om fantaster som svälter sig själva och som redan för 30 år sedan började låna pengar för att kunna bygga urskogens bästa vinkällare, bara för att få se dig, långt senare, le över en

En intet ont anandes Francis Salamolard, minuterna innan han blir blåst på en Beauroy 96.

Château Montrose 1995 för 80 € eller en Beauroy 1996, vinifierad av ingen mindre än Clotilde Davenne på den tiden hon förgyllde Brocards tillvaro, och som stollarna i skogen tycker är så fantastisk och speciell att de inte vill ha betalt för den! Om du tycker att detta passar in på dig kan det vara läge för dig att köra till Auberge de l’Artre, mitt i nationalparken tillika urskogen Mourvan, någonstans mellan Beaune och Chablis, typ. Om det nu finns något vin kvar när du kommer dit vill säga. Hustrun och jag funderar på att flytta in för gott eller i alla fall till dess pengarna tar slut för Odile och Francis Salamolard, som ägarna, de tokiga styckena, heter.

Systembolagsfavorit i blåsväder & Four Tops

Publicerat av
Svara

En numer redan lite gammal vinskandal från Bourgogne rullar i skrivande stund likt en midsommaråska in över den svenska vinvärlden. Det är, åtminstone avseende inköpta viner, Systembolagets favoritproducent i Bourgogne som burit sig åt och nu hudflängs globen runt. Svenska Foodwire gör sig idag lustig över all den sörja självutnämnda förståsigpåare hällt i sig, när de trodde att de drack förstklassig Bourgogne, som om den upplyste på allvar skulle tro att den dricker förstklassig Bourgogne när den dricker de stora vinhandelshusens lite billigare viner – låt vara att etikettkonsumenten faktiskt tror det. Vad har då hänt? Den stora ”negocianten”, vinhandelshuset, har till exempel fyllt upp sina fat med enklare vin i takt med trätunnornas naturliga avdunstning, något som, förstås, påverkar vätskans ursprungliga kvalitet. Detta är man för övrigt långt ifrån ensam om att göra, så hetsa inte upp er över det. Det producenten verkligen åker dit för är att statens kontrollörer upptäckt att man sålt lika mycket vin som man köpt in/skördat – en omöjlighet med tanke på den nyss nämnda avdunstningen. Vidare tog man sig före att blanda en yngre årgångs vin i en äldre, bra säljande årgång. Inte heller det något unikt i de stora vinhandelshusens värld, där man till och med lagligt kan blanda i en mindre mängd av en annan årgång, men, förstås, inget man talar om – och knappast ”åker dit för” om man nu inte har gjort andra dumheter och då är vi framme vid något det nu vid skampålen fastnaglade vinhandelshuset verkligen gjort bort sig med: man har använt sig av fiktiva medaljer eller i vart fall medaljer som vinet X inte erövrat. Med andra ord är det, som vanligt, mer rök än eld när en ”vinskandal” bryter ut. Å andra sidan fifflas det mycket mer i vinvärlden är gemene man tror och det är inte en tillfällighet att en person i samband med en blindprovning understundom går vilse såväl avseende druva som ursprung. Och, viktigt tillägg: det gäller i första hand billigare, enklare viner och de billigaste vinerna från varje ursprung. Four Tops. PS Labouré-Roi, det är firmans namn, har för övrigt retat upp L´interprofession des vins de Bourgogne så till den milda grad att man nu ger sig in i den rättsliga striden, som representanter för ”alla seriösa kvinnor och män som varje dag arbetar för att förhöja sina viners kvalitet och som personligen garanterar denna kvalitet”.

Clotilde Davenne Bourgogne Blanc 2011 & Crémant de Bourgogne & Charles Chaplin

Publicerat av
4

Något tidigare än förväntat byter Clotilde Davennes Bourgogne Blanc i dagarna årgång till

Clotilde Davenne

2011. Ni som följde vinifierats tidigare uppmaning, att lagra på sig lite 2010, gjorde rätt i det. Ni som missade det har chansen att bygga ett lager 2011, som ni kan sitta och suga på när årgången är slut och era vänner dricker den då för unga 2012. Hur 2011 är? Enligt uppgift direkt från källan är den hur bra som helst. Aningen större än 2010 i alla avseenden och, hör och häpna, den förenar det bästa av 2009 och 2010. Hm, ja, det låter otäckt reklamigt det där, men rent allmänt är 2011 ett riktigt bra år för rosé och vitt i större delen av Frankrike. Ni gör som ni vill, jag tänker hinka kopiösa mängder av Clotilde Davenne Bourgogne Blanc 2011 både nu och då. Vill samtidigt flagga för att Clotildes utbud i Sverige via Systembolagets beställningssortiment kompletterats med hennes oerhört snygga och eleganta Crémant de Bourgogne – ett bevis, bokstavligen talat, gott som något på att Clotilde även är en fena på mousserande. Filmer med Clotilde Davenne, bland annat om Cremant de Bourgogne. Limelight!

Liten vinfrossa hos Vinvännen Göran i Cannes & Neil Young & Pearl Jam

Publicerat av
2

Den som troget följer vinifierat.se vet, att Vinvännen Göran i Cannes, bortsett från att han inte har alla hemma, den givmilde token, är en riktig filur och upptågsmakare. I år ringde han, inför Långfredagslunchen, och förvarnade: ”Infinn er i förväg och ni får något extra

Cannes

gott!” Vi hängde, förstås, på låset klockan åtta i fredags morse. När Vinvännen Göran i Cannes så äntligen släppte in oss när solen närmade sig zenit, var vi både uttorkade, småförbannade och redo att svepa en treliters Laurent Perrier om det skulle vara så. Det var det nu inte. Där stod istället en Dom Ruinart 1996 och väntade, i solskenet, på terrassen. Ett riktigt läckert vin med en stor, härlig, smått fantastisk doft, bra mousse, mycket god syra, sköna mognadstoner, bra husstil och ja, det var mycket bra. När vi så klarat av det fick vi… en trelitare från Laurent Perrier. Lagrad i Vinvännen Göran i Cannes källare de senaste sju åren och som det så ofta går med LP hade lagringen gjort underverk med vinet: fin mognad, härlig mineral-stil, snudd på lite animaliska toner (!), fin LP-syra, en del lie, god. Sedan ville Vinvännen Göran i Cannes att vi skulle hjälpa honom att kolla av lite gamla flaskor för att ”se om de går att dricka”. Vin-Anders – som sedan flera år flyttat tillbaka till Sverige men som är lika vingniden som jag och inte för sitt liv vill missa en Långfredagslunch i Cannes – och jag, tog oss an den digra och viktiga uppgiften, att skilja druvorna från stjälkarna och, än viktigare, hitta på trovärdiga lögner om varför de bästa vinerna inte längre skulle vara drickbara så att övriga gäster, när de strax dök upp, skulle ge sig i lag med de mindre bra pannorna. Detta lyckades vi med. Folk kastade sig över de nu väl bedagade, men en gång i tiden ytterst stiliga, vinerna från Leroy (Pommard 71, Beaune 1er Cr 72, Chambolle-Musigny 80) och vit Clos des Mouches 97 (Drouhin) samt flaska nummer två av Drouhins Meursault En Luraule 99 och flaska tre av Château Grand Puy Ducasse 95 och Château Gloria 89 (drick nu, mogen, klassisk, stall, blivit påtagligt kort i smaken), medan vi försökte dölja att vi serverade oss Meursault En Luraule 99 ur den magnifika, först öppnade buteljen (Meursault i kvadrat, ren, ny ek, fräsch, snudd på för ung, ett fåtal väl inpassade mognadstoner, härlig frukt, ändå bättre syra, strålande!), Pic Chablis 1er Cru 89 (mogen, exotisk frukt överraskar i mognaden, petroleum, fin syra, kvardröjande frukt i smak och eftersmak, bra) och butelj ett av Château Grand Puy-Ducasse 95 (klassisk, begynnande mognad, stall, integrerad ek, börjar torka lite, bra). På allmän begäran Neil Young.