I dagarna skiftar Pérez Cruz Cabernet Sauvignon Reserva årgång. Från 2011 till 2012. Har tidigare berättat om den nya årgången – den som jag fick äran att vara med och tuna. Kort sagt innebar det att de där procenten andra druvor, bland annat carmenere, som tidigare i liten mängd fanns med i blenden byttes ut mot en dos petit verdot. Resultatet är, enligt mina smaklökars återkopplingar, ett väldoftande, mer uttrycksfullt och mer komplett vin, som har en annan rondör, pondus och djup både i doft och smak. ”Komplett, pondus, djup”? Ja, smaka själv. Varunummer 6000, pris 85 sek. Finns inte vinet i din butik beställer den gärna hem det. PS Hittar du i dessa årgångsbytestider en 11:a i just din butik, slå till och spar det tills 12:an kommer hem (om några dagar), jämför dem sedan. Van Morrison.
Etikettarkiv: Cabernet Sauvignon
Domaine Rabiega 2003, Korn & accordeon
Om inte jag skriver om det här vinet lär aldrig ni som sitter på några pannor i källaren få veta vad som gäller i skrivande stund, om vinet är gott, om det alls är drickbart. Så klart det är. Herregud, vad tror ni? Fram till 2001 gjorde vi tre röda viner på Domaine Rabiega: Clos Dière I (CI), Clos Dière II (CII) och Domaine Rabiega (DR), där den sistnämnda framförallt innehöll överbliven cabernet sauvignon och unga stockar syrah. Tanken var sedan att låta CII utgå från och med årgången 2002 och istället blanda de druvorna (carignan kompletterad med grenache och cabernet sauvignon, lagrad på en mix av fransk och amerikansk ek) med DR-frukten. Nu blev det inte riktigt så. 2002 var ett uselt år härnere. Svalt och regnigt och med flera hagelskurar. Därför gjordes bara ett rött vin det året: Domaine Rabiega. Trots att alla druvorna kunde användas för 02:an blev det inget stort vin, därtill var året alltför för ynkligt. Således dröjde det till 2003 innan gårdens nya portföljstruktur stod i full blom med ett prestigevin, Clos Dière (syrah, f d I:an), och ett andravin, Domaine Rabiega (bestående av gamla II:an och Domaine Rabiega). Så här fungerade det sedan egentligen bara fullt ut för årgångarna 2003 och 2004. Den nye ägaren, som tog över lagom till skörden 2006, valde att bygga en annan portföljstruktur. Hur pass bra blev då DR 03 och hur pass väl håller den? Offrade mig och öppnade en pava igår kväll enkom för att ge er svar på dessa näsvisa frågor. Måste säga att jag blev en aning förvånad, fast jag inte borde bli det. Kort sagt uppför sig DR 03 som vore det en CII 03. Nu kanske det inte är så förvånande i alla fall. Dels är vinet (nästan) gjort som CII, dels var även de tidigare lite unga stockarna 2003 komna till en stabil ålder. Dessutom lyckades vi väldigt bra det här urvarma och supertorra året, om jag får säga det själv. Dock: ni som mot förmodan har det här vinet i er källare ska veta att det är alldeles utmärkt att dricka nu, på topp, skulle jag säga, och det lär hänga kvar på den här nivån ytterligare ett par år. Har tidigare legat på mina DR 03 och öppnat en flaska per år för att följa utvecklingen och det är först nu vinet visar grönt ljus och den bästa beskrivningen för att ni ska förstå hur vinet är är ”gott”, till och med ”synnerligen gott” med snygg frukt, väl integrerad ek, god balans och mycket elegans och en diskret men rejäl ryggrad. Lovar att det inte är ett vin vinmakaren skäms för. Jag drog det till grillad kyckling, klyftpotatis och ett slags ratatouillemojs och det satt som en smäck till vinet. Korn och lite accordeon för er som inte tycker om Korn eller kanske gillar både Korn och dragspel.
Chateau Montelena Napa Cabernet: ny årgång! & RHCP
När vinerna från Chateau Montelena lanserades i Sverige förra året blev de en omedelbar succé med sin klassiska Napa-stil, som lutar mer åt Europa än många av de Napa-viner som lanserats de senaste 20 åren. Den positivt lagda skulle säga att vinet representerar det bästa av två världar: europeisk elegans och balans och amerikansk frukt och rondör. I dagarna har den nya årgången, 2011, av Chateau Montelena Napa Valley Cabernet Sauvignon, varunr 71926, pris 299 sek, börjat rulla ut till Systembolagen. Om 2011 matchar 2010? Tveklöst, men prova själv vet jag. I en butik nära dig och skulle det inte finnas därför att ditt bolag är undermåligt och har nollkoll på vinvärldens väsentligheter kan du enkelt beställa hem vinet. RHCP.
Upphottad Pérez Cruz Reserva Cabernet Sauvignon & Kjarkas
Importören av prinskorvsvinskungen Pérez Cruz Reserva Cabernet Sauvignon funderade på om det inte skulle gå att lyfta vinet ett litet snäpp allteftersom nyodlade vingårdar kunde tas i bruk, där på Andernas sluttningar. Först fick han k-a-l-l-a handen, men efter visst tjatande bjöd Viña Pérez Cruz in importörens tjatgubbe och er utsände på Andernas hala sluttningar. Väl där fick den sistnämnde uppdraget att tillsammans med den lika innovativa som trevliga och skickliga vinmakaren German Lyon försöka göra om blenden på den nya årgången av Pérez Cruz Reserva Cabernet Sauvignon. Vinet fick inte avvika från sin grundläggande stil, men skulle ändå bli kvalitativt bättre och ett snäpp elegantare och stramsnyggare. Sagt och gjort. German och er man i de chilenska vinkällarnas dunkla valv skred till verket och några timmar senare kunde de stolt presentera två nya blend. En avsedd att göra susen, en för att visa att det går att göra så här också. De här två blenden blandades med en större mängd andra viner i en blindprovning som snart begicks av en icke oansenlig mängd förståsigpåare och se! blenden avsedd att göra susen kom ut som solklar etta. Detta gjorde den adminstrativa och mer säljinriktade delen av Viña Pérez så tillfreds att den snart bestämde sig för att ändra på blenden world wide. Således, ni som redan dricker det här vinet, och ni som snart kommer göra det: håll ögonen öppna efter årgången 2012 av Pérez Cruz Reserva Cabernet Sauvignon – i en systembolagshylla nära dig någon gång, gissningsvis, i mars. Kjarkas.
Uppgraderad Perez Cruz, frisk Casa Marin, traditionell Weinert & musikalisk Achilles
Er utsände sökare i vinets universum sitter i skrivande, okristligt tidiga, stund på en flight mellan Santiago och Buenos Aires och dövar öronen med Led Zeppelin för att slippa höra på en gallskrikande unge i stolsraden framför. Allt är dock inte bara tidiga morgonar och skrikande ungar på sådana här resor. Således följer här tre trevliga saker att förtälja från denna sydamerikanska utflykt: 1. Har varit hos Perez Cruz, söder om Santiago, och A förhoppningsvis övertygat dem om att för oss i Sverige buteljera lite av vinmakarens German Lyon första, läckra försök med grenache – de är inte så pigga på detta, men det verkar som att vi i alla fall kommer att få några pavor våren 2014 B testat Germans nya cabernet franc, som vi helt säkert får en skvätt av till våren C tillsammans med German uppgraderat nya årgången av Perez Cruz Cabernet Sauvignon Reserva (12), som vi redan säljer i Sverige (11); i samband med den skattehöjning som väntar på andra sidan nyåret och det årgångsbyte som följer i mars passar vi på att höja priset ytterligare något och, framförallt, uppgraderar vi vinet på så vis att vi lägger i en skvätt mer koncentrerat, dyrare, vin samtidigt som vi ändrar ekkompositionen något varmed vi, tro mig, uppnår en snudd på häpnadsväckande effekt och ett både stramare, seriösare och större vin – är mycket nöjda med resultatet.2. Besökte vinmakaren Maria ”Marielu” Luz på hennes Casa Marin. Maria bestämde sig för några decennier sedan för att snabbt göra sig en förmögenhet på bulkvin, gjorde det och satte sedan nästa steg i planen i verket: hon köpte mark, rev upp skog och planterade vin på de tokbranta kullarna i barndomens Lo Abarca (San Antonio Valley). Hon är fortsatt den enda producenten i detta svala läge och med tanke på svårigheterna med att hitta fler sammanhängande jordlotter med tillgång på vatten, lär hon förbli ensam. Oerhört friska och fräscha viner, där hennes Casa Marin-range, med rätta, är lite dyrare och Cartagena-rangen ger vardagskonsumenten en chans att känna på Lo Abarcas friska syra och lite lättare stil (Casa Marin Miramar Vineyard Syrah håller 11,7 % men har ändå nått en bra fenolisk mognad – inte precis vad man hittar varje dag i Chile). Även om vinet är dyrt utfärdas stark köprekommendation på Casa Marin Miramar Vineyard Riesling, särskilt årgången 2009 (förhoppningsvis kommer några av de få flaskorna till Sverige nästa år). 3. Passade på vägen, i Mendoza, på att besöka den traditionella producenten Bodega y Cavas de Weinert i Lujan de Cuyo. Här regerar, sedan många år, schweiziske vinmakaren Hubert Weber och kanske är det hans ursprung som förpliktigar men det finns få, om någon, vinkällare i världen som är så ren som den här. Enbart betongtankar och träliggare. Massor av träliggare, över 200, med en kapacitet på mer än 2 miljoner liter. Med andra ord upplagt för damm och orena träkar och därmed orena viner, men nej, inte alls, tvärtom. Snyggt jobb, som bland annat görs av en person som veckan lång dammar och putsar liggarnas alla håll och kanter. Vinerna går från vardagsviner (”Pedro de Castillo”) med bland annat en rejält rökig, läcker Bonarda – ”Bonarda som den i själva verket är”, enligt Hubert – en rejält dyr ”Estrella Malbec” som lagrats, öh, 15 år på träliggare, en hel del Tondonia-känsla här med andra ord (och ja, rosévinet Hubert föredrar att visa är en 08:a, vilket är gammalt i de här trakterna; en ganska snygg Malbec för att vara Mendoza-rosé). Kort sagt är inte Weinert precis vad man förväntar sig i Mendoza och helt klart en annorlunda stil att snarast inordna i sin erfarenhetsbank; titta då särskilt, utöver nämnda Bonarda, efter Cavas de Weinert Cabernet Sauvignon 2006 och Estrella Cabernet Sauvignon 1994 (i oktober i år av Vinum utsett till Sydamerikas bästa vin), notera då att nyss nämnda 06:a ännu inte släppts till försäljning. I bästa mening traditionellt och långsiktigt så det förslår.
Chateau Montelena Estate Cab 2009
Er utsände i vardetnuvaramå kom hem, den fantastiska Hustrun överraskade med synnerligen god och vällagad mat, trots att det var en sådan där 2-dag i hennes 5:2-diet. Däremot knorrade hon en del då hon fick hålla med om att sådan mat kräver sitt vin och inte minst knorrade hon då vinet visade sig vara Chateau Montelena Estate Cabernet Sauvignon 2009. Inte heller uppskattade hon er utsändes kloka ord om att ”som man bäddar får man ligga”. Visst kan vi förstå ett visst mått av Hustruns upprördhet över tillvarons orättvisor, men det är nu så det en gång för alla är och vinet var, jaaa, helt fantastiskt! En läcker mix av det bästa i Europa och USA, massvis med tyglad, snygg, läcker, välsmakande frukt såväl i näsa som smak och till det en lång, urgod eftersmak. Gick utmärkt till risotto, kalvfilé, någon slags god sås och sparris (nåja, kanske inte perfekt sparrisvin) från Peru. Hoppas Hustrun läser detta och då inte minst den träffsäkra beskrivningen av vinet för vi hade bara en flaska.
Chateau Montelena & musik från 73 & ”76”
När jag var en liten palt i vinvärlden, alltså på 1980-talet, var Chateau Montelena hot stuff (coolspråk för heta saker på den tiden), något som täppte till käften på tidigare generationers självutnämnda eller, i förekommande fall, genom kunnande tillblivna vinciceroner och som gav oss nybörjare luft i vår allmänna frustration över att vara de nollor
vi faktiskt var, ni vet så där som Sydafrika och Australien var nybörjarnas halmstrån på 90- och tidiga 00-talet och naturvin och Beaujolais blivit vår samtids syre för många av dem som vill få en plats på arenan. Grejen var inte alls att Montelenas Chardonnay från 1973 vunnit den där Paris Judgement 1976 och därmed blivit något alla som egentligen inte känner skillnad på bra och dåligt kunde relatera till som något rumsrent eller rent av högkvalitativt och definitivt inget man såg över axeln. Nej, saken var den, att Montelena verkligen stod upp galet bra i alla blindprovningar: snyggt, elegant, välgjort och, ofta, bättre än kusinerna från Europa. Undertecknad tillhörde nu, om sanningen ska fram, aldrig de som hysteriskt sprang efter ”Nya Världen”, har alldeles för låg självkritik och, månne problematiskt nog, alltför liten vilja till sociala belöningar för att kräva syre i samtiden, men imponerades av Chateau Montelena det gjorde han. Inte minst Chardonnay-vinet som stod upprätt även efter ett tiotal år i vinkällaren – något inte helt förväntat, kommen till slutet av er tidsresenärs nybörjardecennium 80-talet. Har sedan till och från haft koll på Montelena genom åren. Undrat, och beklagat, att vi så sällan eller aldrig stöter på de heta sakerna i Sverige. En, för HR:en välbekant, koppling till en svensk importfirma fick mig att uppsöka kultproducenten för några år sedan och påbörja en lång, sliskig och slug kampanj för att lura till det svenska folket åtminstone ett par lådor av godsakerna från Calistoga, norra Napa. Och nu, Kära HR:are, har det blivit verklighet. Vi ska inte gå in på alla de viner er oförtrutlige tvingats prova och alla de lismande leenden han fått ge alla i sin väg där på Chateau Montelena, låt oss istället glädjas, för nu är de här, vinerna från Chateau Montelena: Chardonnay, Cabernet Sauvignon och Estate Cabernet Sauvignon. Som en liten korkad hyllning till Montelena och Paris Judgement lyssnar vi nu på er cicerons musik från 1973 (här) och 1976 då han lyssnade på väldigt mycket musik från 1975 (här och här).
Perez Cruz Reserva Cabernet Sauvignon 2010
Den första årgången, 2009, som släpptes i Sverige från höghöjdsappellationen Maipo Andes, kom från ett relativt varmt år. När ett årgångsbyte nu sker gäller motsatsen: 2010 var ett relativt svalt år, även för en höghöjdsappellation. Resultatet ser vi i form av en ”nyanserad, fruktig doft med rostad fatkaraktär, inslag av svarta vinbär, kaffe, mynta, mörk choklad och örter”, för att citera Systembolaget. Tilläggas bör, att svalkan och höjden ger vinet en snygg struktur som inte är helt ursprungstypisk för Chile. Passar bra till allt från tacos via grillat till prinskorv och makaroner. Andra om 2010. Inhandlas här. Se även det här inlägget.
German Lyon & Lars Torstenson på film
Här kan man se German Lyon berätta om årgången 2010 i Maipo Andes, den nya, Chilenska höghöjdsappellationen, i allmänhet och vinet Perez Cruz Reserva Cabernet Sauvignon i synnerhet (10:an släpps i Sverige i dagarna – tips på kul provning: ställ 09 och 10 mot varandra och upptäck att det kan finnas stora årgångsskillnader även i Chile).