Förbud mot trycksensorspisar!

Vill på väldigt många medmänniskors, och mina egna, vägnar, kräva ett omedelbart förbud mot spisar med trycksensorer istället för rattar! Skälet till detta torde vara uppenbart för alla med en normal femårings intelligens och för alla världens ingenjörer och alla de som vare sig fått igång spishelvetet eller fått stopp på den när den väl satt igång.Innan Hustrun dyker upp och anklagar er utsände bland de ack så nödvändiga och av pöbeln så älskade förbudsivrarnas ordningsamma och tillrättalagda värld för att ha skrivit ett sexistiskt inlägg, vill den nyss nämnde utsände med emfas slå fast, att nej! så är det inte ity emedan möjligen en störd kock kan se något sexigt i en spis är en spis för den breda allmänheten inget annat än en maskin från helvetet och ett konkret hot i vardagen!

Musik.

Förbud mot stinkande mat!

Att folk stoppar i sig precis vad som helst torde inte var en överraskning för någon. Och det är illa nog, att de stoppar i sig vad som helst. Än värre blir det när dessa folk får för sig att det ingår i samhällskontraktet att de får ta med sig sina stinkande försök till mänsklig föda till allmän plats, och värst av allt: ombord på tåg! Där sitter de sedan och ser ut som om de vore Guds bästa barn och som om det inte alls är något fel på deras medhavda odör i tupperware och andra miljöförstörande plastlådor. Men det är det! Och all medhavd ”mat” som stinker måste bannlysas från allmän plats i allmänhet och instängda allmänna platser som en tågvagn i synnerhet.

Den som bryter mot Förbudet mot stinkande ”mat” på allmän plats, skall straffas på hårdast tänkbara vis och minimistraffet måste, minst, innebära en vecka i isoleringscell tillsammans med de hemskaste aromer världens samlade sensoriker och essensmakare kan uppbåda och just då det kriminella elementet inte tror det kan bli värre och ligger där och håller sig för näsan och ber om nåd då, då ska en högtalare börja spela upp en skrikande bäbis på non stop.

Finns det då ingen mat som kan godkännas för den som vill ha med sig något eget att stoppa i magen under resan? Jodå, självklart gör det det. En enkel grönsallad utan dressing och gröna blad med doft ackompanjerat av ett glas vatten är en fullt acceptabel kompromiss som alla bör kunna acceptera och som torde rymmas inom samhällskontraktet.

Musik!

Förbud mot flygande skogsmulleoutfit!

Själva affärsidén med Fjällrävens, Hägglöfs och andra liknande företags ryggsäckar och slitstarka kläder för utomhus-bruk och med många fickor och smarta detaljer och i vattenavstötande material är, såvitt går begripa, att kläderna är avsedda för utomhus-bruk och att de ska klara av regn och rusk och annat som kan dyka upp där på promenaden. Det torde inte vara alltför mycket att be om att samhället ställer krav både på de här företagen och den som återförsäljer deras produkter att de skall informera konsumenten på ett sådant sätt, att det blir klart, solklart, för den som köper sådan här utrustning, att det är skogmulleoutfits och den som ikläder sig slikt hör hemma i skogen, på fjället, i vildmarken, ja var som helst förutom städade salonger, städer och, viktigast av allt, flygplatser och flygplan.

Företag som underlåter att varna för de egna produkterna i enlighet med det ovan sagda skall beläggas med näringsförbud medan flygplatser som släpper in de här vilsekomna individerna som har sin gemenskap i att de hör hemma i skogen och att de helt missuppfattat världen samt, i förekommande fall, måste få hjälp med att lära sig förstå karta och kompass, ska stängas med omedelbar verkan på det att normala resenärer, när de beger sig till sin anvisade flygplats, ska kunna känna sig säkra på att inte hamna mitt i en vilsekommen älgjakt.

Ryggsäcks- och vildmarksoutfittade personer som påkoms med feta ryggsäckar på fel sida säkerhetskontrollen måste  av säkerhetsskäl omhändertas. En individ som befinner sig där på fel sida säkerhetskontrollen, iförd sin skogsmulleoutfit och svängandes runt med sin feta ryggsäck i oförutsägbara och livsfarliga banor, skall, så snart den omhändertagits, föras till närmaste omskolningsläger från vilket det kriminella elementet inte ska släppas ut förrän det dels bevisligen lärt sig orientera, dels förstått att klä sig efter förutsättningarna. Samt, inte minst viktigt, förstått att ryggsäck i fel miljö är ett Djävulens påfund och något som vid upprepad felanvändning ger såväl medresenärer som flygplatsansvariga och i stort sett vem som helst rätt att behandla dessa Djävulens budbärare på lämpligt vis, exakt hur överlåter vi till den i den lynchande mobben som har sjukast fantasi att avgöra.

Musik.

Förbud mot toalettpipare aka isistaminutenpinkare

Det är illa nog att småbarn inte har vett att pinka i tid. När vuxna människor sätter sig längst in vid fönstret på flygplanet och sitter där obemärkt fram till dess de två i stolsraden yttre sittande resenärerna köpt på sig mackor, kaffe och vatten av serveringspersonalen, som ännu inte hunnit avlägsna sig från platsen, bara för att då, då de nedvikningsbara borden är fullbelamrade med dryck och mat, pipa ur sig ett ”ja, jag måste gå på toaletten”, när detta sker, då kan det inte finnas en enda lag, en enda mänsklig röst till toalettpiparens försvar! Tvärtom kräver resten av världen ett omedelbart förbud mot slika fasoner och de båda yttre sittande resenärerna skall ha all rätt att neka den inre sittande att gå på toaletten till dess de ätit upp.

Om så nu ändå inte sker, utan toalettpiparen faktiskt får sin vilja igenom, och om det kaos som då uppstår innebär att en resenär, den ytterst sittande, får sin nyserverade, skållheta, kaffekopp i knät, vilket dels gör ont, mycket ont, där det är som känsligast, dels gör att det ser ut som om individen i fråga råkat ut för en olycka som snarare kommer inifrån byxan än utifrån, då ska den drabbade ha rätt att på plats lyncha toalettpiparen. Skulle missdådaren dessutom, just då olyckan skett, pipa ur sig ett lätt glädjefyllt ”jag klarade mig!” ska kabinpersonalen vara skyldig att med omedelbar verkan genom en för ändamålet särskilt avsedd lucka i flygplanskroppens botten avlägsna det miljöförstörande fanskapet från flygmaskinen.

Musik.

Förbud mot lortsökande skor

Tidigare har här påtalats det ansvarslösa sätt på vilket skamlösa skotillverkare och förfärliga försäljare pådyvlar intet ont anande joggare oinkörda och därmed opålitliga skor. Av självklara skäl har vinifierat, denna den lilla människans bästa vän, både uppmanat riksdagen att snarast införa ett förbud och, utan att kräva vare sig kungamedalj eller konsultarvode, utarbetat ett förslag på lämpliga straff för den som bryter mot det nya förbudet. Tyvärr måste vi idag också kräva förbud mot lortsökande skor.

Kort sagt: skor som lurar den ouppmärksamme löparen att tro att hundlort är röksvamp och drar med sin sirensång den nyss nämnde mot lorten och får denne att med barnslig förtjusning och i ett fåfängt försök att återuppleva en kort stund barndom trampa på lorten i tron att det är en röksvamp, sådana skor ska bara förbjudas!

Nu kan någon invända att inget av det där kan vara skornas fel. Snarare sitter det i löparens omogna hjärna. Detta går inte att förneka, varför straffet för att trampa i en hundlort i den outsägligt fåniga och omogna tron att det är en röksvamp snarare ska drabba löparen själv. Då, å andra sidan, det torde vara straff nog med den olust som ligger i att inse att röksvampen är en gigantisk hundlort och den skam som kommer av att springa omkring med rejält nedlortade, nyinköpta skor, ska inte ytterligare påföljder utdömas.

Förbud & ny lag – nu!

Till och med de lömska utsläppsbedragarna på världens biltillverkare har haft vett att se till så deras motorer är inkörda innan de når konsumenten, som slipper, som förr, köra in motorn. Detta innebär att konsumenten redan på vägen hem från återförsäljaren kan ge järnet och dra iväg på högsta tänkbara varv. Av detta har skotillverkarna mycket att lära. De envisas nämligen med att sälja oinsprungna löparskor varpå oskyldiga och intet ont anandes konsumenter kan få sig den ena överraskningen värre än den andra då den i ett saligt lyckorus drar iväg i full fart över stock och sten med sina nyinköpta skor.

Ja, det har hänt igen. Er utsände i den i skogen intet ont anandes framrusande och nyskoddas skara har än en gång fått på sig sprillans nya pjuck, dragit iväg i full fart och fått upp en sådan hög fart att de oerfarna skorna inte kunde hålla honom kvar i balans. Nu återstår inget annat än att kräva förbud mot försäljning av oinsprungna löparskor! Dessutom bör snarast en paragraf läggas till i köpelagen, där det tydligt framgår att ett företag som säljer skor som får löparen på fall ska kunna ådömas att till dikesköraren utbetala ett skadestånd på högst 1000 och minst 100 basbelopp.

Vad gäller straffet för den som återförsäljer oinsprungna skor ska expediten som sålt skon dömas till tio minuter i en för ändamålet uppfunnen skadegörarmaskin, där bedragaren ska få sina handflator skrapade mot ett underlag av smågrus samtidigt som dens ena armbåge gnids mot en plastmatta med utmärkt friktion. Skulle expediten, eller reklam från skotillverkaren, ha påstått saker i stil med ”det här är rätt sko för dig” och ”ja men då ska du ha en sådan här sko” ska tidsrymden i skadegörarmaskinen kunna utökas till det dubbla.

Musik!

Förbud mot syltfyllda croissanter!

De lärde lär inte tvista om vilket bakverk som är boulangerernas och patissierernas mest briljant innovation. Alla vet att det är croissanten, denna halvmåne av välbehag och djupa insikter – inget annat degverk har så inlevelsefullt avnjutits på de stora filosofiernas caféer samtidigt som det inspirerat musicerande och författande bordsgrannar till både symfonier och praktverk som ”På spaning efter den tid som flytt” (hade Prousts croissanter varit sylttryfferade hade han aldrig fått idén om madeleinekakan, sanna mina ord!). Kort sagt: croissanten är, eller borde vara, ett världsarvsklassat degverk till mänsklighetens fromma och som med allt magnifik i vår gemensamma värld och historia gäller det att handskas varsamt med gudagåvan.

Döm då om vår förvåning när terroristanstrukna världsförstörare under de hemliga polisernas radar lyckats smyga in syltfyllningar i detta degverkens degverk! Vi har sett framgångsrika och av världssamfundet sanktionerade varianter som croissanter och medialunor med crema eller nutella, men sylt! Detta de saftande och syltande goddagspiltarnas värsta påhitt, i sig värt ett förbud. syltandet… men endast en verkligt ond och psykopatböjd hjärna kan tänka ut något så elakt som att trycka in sylt i en i övrigt normal croissant på det att den lyckliga och förväntansfulla croissantkonsumenten möts av en veritabel mardröm två tuggor kommen in på croissanten!

Förbud! Förbud! Förbud! Och hårda straff för alla som syltar och saftar – ja, de är medskyldiga då de förser syltcroissantterroristerna med ammunition – och särskilt för dem som tryfferar croissanterna med sylt! Skulle dessutom sylten vara aprikos eller en närbesläktad vanart i Guds trädgård ska straffet på känt ATG-manér boostas med gånger tio.

Ginette Reno!

Förbud mot flamländska!

Ungefär fram till klockan 22 fredagen den 6 juli 2018 hade alla flamländare vett att viska sig fram genom tillvaron, men så, plötsligt, så snart Brasilien eliminerats ur fotbolls-VM steg mot himlen i snart sagt varje stad med en flamländare ett förfärligt oljud och det fortplantade sig med en förfärande fart in i övriga mänsklighetens vardag och mardrömmar. Som en snorloska som satt sig på tvären och inte går att få ut, ett oljud som får den mest hårdhudade och omusikaliske att falla till marken och be om nåd, om lindring, om ett slut på tortyren.

Brott & straff

Det finns nu bara ett sätt att stoppa den flamländska farsoten och det är att per omgående och helt sonika förbjuda flamländskan och ådöma den som blir påkommen med att uttrycka sig i halsen på det där skeva viset med en tunghäfta som ska vara till dess det kriminella elementet faller till föga och gör avbön och antar ett nytt tungomål – ett som inte sitter i halsen.

Västgötska & kärleksbombning

I de fall språkförbrytaren inte bara faller till föga utan också antar ett vackert klingande tungomål som den intill tårar vackra västgötskan, ska den till det bättre vända medmänniskan tillika före detta tungomålsförbrytaren utsättas för en kärleksbombning i klass med den som KRIS fått uppleva efter sina humanintellektuella insatser i civilisationens kamp mot barbariet på Gotland i samband med den i övrigt tämligen smått patetiska Almedalsveckan.

Musik?

Förbud mot skämskuddetraditioner!

De flesta svenskar ser världen von oben, och när de reser är de inte sena med att skryta med sitt fädernesland, det där med all öppenhet, Avicii, upplysningen, ABBA, Zlatan, den enorma effektiviteten, skiftnyckeln, Absolut, renheten, Carl von Linné, separatorn, bättre ordning och reda än i snart sagt varje annat land diktaturer inräknade, Icona Pop, den höga levnadsstandarden, Spotify, Michelin-stjärnor, Nobelpriset, mjölken, Stenson, den relativt sett höga utbildningsnivån, Tre Kronor, jämlikheten (vi säger du till varandra, bara en sådan sak), Readly Express, Volvo, Ikea och så vidare. Men allt har en baksidan, och den svenska medaljens baksida stinker. För vem vill, när en står där och gottar sig som bäst i vår egen förträfflighet, bli påmind om alla de skämskuddeframkallande traditioner och fånerier som är intill pinsamhet vanliga i vårt annars förträffliga rike?

Midsommar är tillsammans med andra begivenheter som kräftskivor, jul, påsk, barnkalas, after work och jämna födelsedagar – ja kort sagt alla dessa tillfällen då vi får för oss att släppa loss – ett av dessa tillfällen då svensken står där med sin medalj felvänd och inte tycks vara medveten om detta och än mindre medveten om att det den, svensken, just då ägnar sig åt, avviker från allt sunt förnuft på ett högst påtagligt vis och att det gott och väl räcker till för att övriga världen ska kunna klassificera hela Sverige som en no go-zon.

Låt oss ta detta med midsommarlekarna. Hoppa säck (jag menar… hoppa… säck! – att en felkonstruerad hjärna ur funktion kunnat tänka ut detta är möjligen begripligt, shit happens, men hur i hela fridens namn kan en hel nation ta idén till sitt hjärta och låta sig iföras en säck som den sedan hoppar runt i med byfånens leende på läpparna?), sätta strumpbyxor med bollar i fötterna på huvudet (ja, ni fattar vad som står där, gör er inte dummare än ni är) och sedan försöka välta plastmuggar som står på marken med bollarna i fötterna (se tidigare parentes, det som sägs där gäller också här), springa med ägg hållna i skedar satta i munnen och så vidare. Visst, ”barnen” tycker det är kul, säger vi… Och sedan all denna fuldans kring en majad stång. ”Små grodorna”… ”Vi äro musikanter”… Det är verkligen inte konstigt att barn som ser vuxna berusa sig och fuldansa senare blir mottagliga för andra kulturers tyngre droger,  Party Mix 2018 och rave partyn. Just sayin’. Ett förbud mot skämskuddetraditioner är inte bara ett hygienkrav och en fråga om nationell stolthet, det är också en fråga om att rädda kommande generationer från förtappelsens bottenlösa sankmarker.

Förbud mot fula löparljud

Efter den traumatiska händelse som härförleden fick vinifierat att med fog kräva förbud mot uppstickande stubbar som kan få den fallande att låta, har fler händelser timat vilka alla pekar mot ett inom kort kommande förbud mot fula ljud ur löpare. I den bästa av världar finns inga uppstickande stubbar eller något annat i löparens väg som kan få löparen att låta fult och ofrivilligt. Men nu lever vi dessvärre inte i denna den bästa av världar, varför det inte bara finns uppstickande stubbar och rötter utan också nedhängande understundom dyblöta grangrenar, och via empiriska studier har det på senare tid letts i bevis att en i omfång rejält tilltagen nedhängande grangren med många väldigt stickiga och efter regnet blöta barr med lätthet penetrerar en oskyldig löpares tunna träningstshirt och sänder en ytterst obehaglig iskall dusch över löparens rygg med följd att löparen kanske utbrister ett ”Huuuuuh!” så det står härliga till.

Impulsen rättssamhället får av sådana här historier är naturligtvis att hugga ner alla granar och prygla alla skogsägare. Det är förvisso en framkomlig väg att gå men vinifierat undrar vid närmare eftertanke om inte dessa stubbar, rötter, skogsägare och grangrenar bara är toppen på skogens isberg av elaka spratt den kan spela flanörer och joggare varför ett förbud mot fula ljud ur löpare snarare är att föredra. Således kräver vinifierat ett omedelbart förbud för joggare att låta fult.

Då det är allmänt känt hur illa insiktsfulla löpare tar vid sig av slika händelser och då den skam de känner både i den stund ljudet stöts ut samt så länge det finns kvar i hens minne, kommer emellertid inga andra påföljder att utdömas och vinifierat vill rent av gå så långt som att kräva av riksdagens partier att de snarast på respektive partiprogram tar upp frågan om rikliga penningbidrag till joggare som behöver skickas till Maldiverna på dyksemester för att kunna komma över det trauma som skogen åsamkat dem.

En slags skogsmullesång.