Bittra bolag betalar

Så sportfåne jag är har jag svårt att förstå varför fotbollsklubbar och andra som drar till sig marodörer inte ska ta ansvar för detta. Det kan inte vara rimligt att skattebetalarna ska bistå med medel och poliser när ”supportrarna” går bärsärk på arenan och staden. Lars-Åke Lagrell, som förstås motsätter sig att fotbollen tar ett eget ansvar, undrar vem som ska betala för polisinsatser i samband med bankrån. Uppriktigt sagt får en fotbollsordförande vara hur korkad som helst bara den har vett att hålla tyst vid väl valda tillfällen. Sanningen är den att fotbollsklubbarnas funktionärer, och inte sällan spelare, är livrädda för sina egna ”supportrar” och därför låter dem hållas. Det finns en rättvisa i att de klubbar som inte har ordning på sina ”supportrar” får lägga mer pengar på poliser än spelare varmed de förhoppningsvis snabbt försvinner långt ner i seriesystemet. En annan märklig kommentar jag sett är, att det inte gör någon skillnad om en klubb är ett bolag eller en ideell förening. Varför, undrar man då, har man bolagiserat?

La Landonne 2001 (Guigal, Côte-Rôtie)

Vinvännen Göran i Cannes bjöd till igen och självklart kastade jag mig dit snabbare än han hann säga Côte-Rôtie. Efter att snabbt ha stökat undan en Bollinger R.D. 1995 (exakt som den skulle vara, men en aning oxiderad, tyvärr) och mjukat upp med en Château d´Ampuis 2001 från Guigal och Côte-Rôtie (mycket bra, mycket Syrah., mycket Côte-Rôtie, utmärkt att dricka nu, men står sig flera år framöver, dock skulle jag dricka alla mina Château d´Ampuis 2001 omedelbart och vill någon ha hjälp med den saken når ni mig via vinifierat.se), plockade så vinvännen Göran i Cannes fram en La Landonne 2001. Ett skäl till detta var att han själv var magsjuk då han fägnade oss med La Turque 2001 förra Långfredagen och sedan dess längtat efter lite Fin-Guigal från 2001, ett annat är sannolikt att han inte är helt tillräknelig. Nu kommer det trista i den här historien: La Landonne 2001 var inte bra! Dessvärre blir Guigals Cru-viner så där ibland. Min teori är att antingen pallar de för sin hårda ek-uppfostran och då blir de bara bäst, eller så gör de inte det och då blir de lite lätt uttorkade och förvånansvärt… svårdefinierade . Faktiskt var vare sig Syrah eller Côte-Rôtie något som utmärkte det här vinet. Hur jag hanterade situationen? Jo, min vana trogen hetsade jag alla på den småtrötta La Landonnen, medan jag själv häftigt pimplade Château d´Ampuis.

Tevemat, Mästerkocken, Helge Skoog & Påstortellini

För oss som gärna äter men är oroade av att tillreda mat är det synnerligen tröttsamt med alla dessa kockar och andra som fördystrar teverutorna vid de mest olämpliga tillfällen med sina grytor och förnumstigheter om än det ena och än det andra totalt ointressanta från matlagandets och hem- och konsumentkunskapens världar. I konsekvensens namn bör väl även bilbyggare, sportskotillverkare, pressmaskinsfabrikörer och andra också får sitta där i morgonteven och förevisa hur de bygger bilar, skor, pressar och annat, för det är helt säkert så att minst lika många är intresserade av bilar och skor som av mat och avseende pressarna ska man aldrig säga aldrig. Dock: tack vare Helge Skoog finns det ett fantastiskt bra matprogram: ”Halv åtta hos mig”. Detta är ett tilltalande och begripligt och endast ibland förnumstigt matprogram där det enda jag saknar är en sådan som jag, alltså en som kastar fisken för den inte har en aning om vad den ska göra med vattendjuret och som bränner köttet och som inte vet hur man gör en sås – annat än, möjligen, om den befinner sig i en påse och ska tillsättas 2 dl vatten och är självblandande – och som fylld av denna insikt om sina tillkortakommanden i köksregionen helt enkelt bjuder på påstortellini, möjligen med en skvätt grädde som ackompanjemang, och till dessert en pinnglass och som är nöjd med det – kort sagt en person som hellre är med i ”Bonde söker fru”, fast han är gift, än Mästerkocken.

Diderot & Sinskey

Fick tips på att Diderot tycker om Sinskey och hans Cabernet Franc och det förefaller vara sant. Vill samtidigt passa på att nämna att Sinskeys Marcien också släpps nu i februari, men i en upplaga om blott 120 buteljer, varför den mig veterligt ej bedöms någonstans, dock kan jag gå i god för den (jag menar, om inte jag gör det, vem ska då göra det?).

Sensationell vinfilm funnen!

En trogen vinifierathangaround tillika nostalgiker och vinvän skickade den här länken och uppmaningen ”se den!”. Sagt och gjort och visst är det fint? Är månne den lång- och snyggspottande gentlemannen i filmens början ingen mindre än den legendariske lång- och snyggspottaren Bengt Risberg iförd AB Vin- & Spritcentralens provarrock? Och hur ekologiskt korrekt var inte det gamla systemet med tåg, båt och härtappning?

Rien a declarer: Gränslös humor

För ett par år sedan slog Europas bäst betalde filmskådis, Dany Boon, till med den enorma succén ”Bienvenue chez les Chti´s” eller ”Welcome to the Sticks” som den väl heter på svenska eller i vart fall kommer att heta när den amerikanska kopian når landet (finns även kopierad i Italien sedan en tid). Kul film om än möjligen lite för fransk för att alla ska kunna uppfatta alla skämten (dialekter och så, fast det blir nog lättare för gemene man när den amerikanska versionen dyker upp). Nu är Boon tillbaka med en ändå roligare film, ”Rien a declarer”, och med suveräna komiker som belgarna Paul Belvoorde och Bouli Lanners och många andra. Förhoppningsvis kommer den på svenska som ”Nothing to declare” eller något sådant. Missa den inte. Det är verkligen en riktigt rolig film om de dramatiska dagarna då tullarna mellan Frankrike och Belgien togs bort i samband med att det gränslösa Europa såg dagens ljus.

Vinifierat avslöjar: De franska handbollsspelarnas hemliga diet!

Vad är det som gör camemberterna så oövervinneliga i handboll (OS-, VM- och EM-mästare för er som har nollkoll på viktiga skeenden i samtiden)? För att svara på den heta frågan måste vi gå tillbaka till Gunde Svans glansdagar. Denne visade för världen vikten av rätt diet. Idag vet vi att om inte atleten äter rätt, står den sig slätt. Ergo är tiotusenkronorsfrågan i dessa dagar då den frankiske handbollsspelaren förefaller oövervinnelig: Vad äter camemberterna annat än camembert? För att ta reda på detta bodde jag för några nätter sedan på samma hotell som ett franskt elitlag i handboll och det visade sig att den stora hemligheten är frukosten som består av… pannkakor, pain au chocolat och kokt skinka och till det en stor kopp varm choklad. Staffan Olsson & Co, ingen orsak och nej, behövs inga pengar för tipset, se bara till att ta guld nästa gång (och lägg gärna ett gott ord hos Nike åt mig).

Dags att deklarera vinet? Vintips!

Påstod att det är säkrast att handla vin för 100+, men det är klart att det även finns enstaka russin i Under100-kakan också. Har tidigare nämnt Fasoli Ginos Soave Borgoletto, ett snyggt, rent och välgjort vitvin från en av Italiens verkliga eko-pionjärer. Såväl den sympatiska odlarfamiljen som vinet smetar gärna fast sig vid hjärtat på den som gillar sympatiska eko-odlare och smäckra, eleganta viner. Den som söker kraft och ek får däremot leta vidare. Soave Borgoletto finns i Systembolagets så kallade T3-sortimentet, varför man brukar få beställa hem det. Pris: löjligt låga 72 sek.Läs mer här. Om jag har ett personligt intresse i det här vinet? Absolut, men, tro det eller ej, framförallt därför att det är ett bra och synnerligen reko vin från en synnerligen reko odlarfamilj. OBS! Inte bara jag tycker om Fasoli Ginos Soave Borgoletto, utan även GP och Tasteline (AB/SvD), för att nu nämna några av alla dem som gett vinet toppbetyg i Sverige under det senaste året.