Mitt i Göteborg, typ, hittar du krogen och hotellet Dorsia. Hur bra hotellet är
Foto: Lato
förtäljer inte den här historien, däremot rekommenderar den restaurangen med sitt väl genomförda koncept av överdåd som god idé. Lägg till det bra mat, schysst vinlista och trevlig service så vet du att det här är ett hett tips i Göteborg. Håkan Hellström.
Det förefaller vara ett rimligt antagande att SJ fått köpa sina nya X3000 till ett mycket förmånligt pris. Helt otänkbart är det inte att inköpskommittén aldrig provåkte eller att den eller de som gjorde det inte hörde så bra. Hade tåget provåkts och på vederbörligt vis avlyssnats torde det vara otänkbart att det blivit en affär. För er som ännu inte
hunnit resa med X3000 kan vinifierat avslöja att tåget med ojämna mellanrum ger ifrån sig Psycho-ljud, på samma sätt som Hitchcocks film börjar låta med de där skrikiga fiolerna när damen ska tas av daga i duschen. Detta är både obehagligt och säkert direkt skrämmande för den som är lagd åt det pipiga hållet och vem är inte det i ett sådant här sammanhang: du betalar för en bekväm resa i ett modernt tåg och vad får du? Psycho-ljud! vinifierat kräver ett omedelbart driftstopp och förbud mot X3000 till dess det obehagliga Psycho-gnisslet åtgärdats eller varan reklamerats och skickats tillbaka till varifrån den nu kom. Psycho-gnissel. Neil Sedaka. Rodrigo y Gabriela.
På tal om förkovran och vår skyldighet att dela med oss av vår kunskap. Var, som det är HR:en bekant, häromveckan i Stockholm och talade om ”Tillsatser i vin”. Ägnar dagarna som idag och imorgon är åt att gästföreläsa på Gustibus sommelierutbildning i Malmö respektive Göteborg. Egentligen behövs jag inte där, men det har förstås sitt värde
att få tala direkt med en vinmakare på det egna modersmålet och själv är jag mycket nöjd med att få vara med på ett hörn för trots att jag inte behövs egentligen vill jag gärna vara med och bidra till att alla som vill lära sig mer om vin får och kan göra det. Vi som kommit lite högre på kunskapsstegen har alltid ett stort ansvar att se till så att proselyterna, oavsett vilken nivå de befinner sig på, hamnar på rätt köl i vinvärlden. Kort sagt har vi redan nog av komplexfyllda petimätrar som fått för sig att vinet finns där för att de ska kunna förhäva sig och inte för att vi andra ska ha kul. ELO.
Vi har alla en skyldighet att dela med oss av vårt kunnande. Och vi har alla en skyldighet att aldrig sluta förkovra oss. Den som slutar informera sig faller förr eller senare i dumhetens fälla och kan inte längre med full trovärdighet hävda att den har koll på vare sig det ena eller det andra, vilket alltför ofta leder till felbeslut som drabbar både individen själv och, värre, andra. Det kan handla om något så banalt som att köpa ett omoraliskt vin eller att ställa sig bakom Ryssland när landet bryter mot internationell lag eller när det förföljer människor för deras sexuella läggning. I värsta fall snärjs den som slutar informera sig i ränksmidande, onda viljors av komplex och hat drivna kamp för ett annat slags samhälle – ett samhälle som den fritt tänkande individen snart genomskådar, men som kan hålla den av egen vilja icke-seende medborgaren fången även då kampen för länge sedan passerat anständighetens gränser och skrivit in sig i historien som hatets tyranni. Kronans Kachaner. Kronans Kachaner.
Att visslingen i sig är en ren okynnesakt som borde förbjudas och att den som hänger sig åt detta ofog på offentlig plats borde hudflängas, torde vara HR:en bekant. Nu har detta syndens falskgnisslande uttryck tagit sig rakt in i våra TV-rutor på bästa sändningstid. Bakom detta övergrepp på den fria medborgarens vardagslugn och fredagsmys står brödföretaget Wasabröd. I en synnerligen upprörande och moraliskt
Mycket bättre än Wasabrödsvissel
diskutabel reklamakt försöker nämnda bolag med hjälp av en fullständigt vedervärdig visselslinga lura oss att äta knäckebröd med kanelsmak och andra moderna dumheter. vinifierat kan förvisso vara storsintheten själv och lämna den dock i grunden onödiga dumheten kanelknäcke i fred, däremot kräver vinifierat ett omedelbart förbud mot det nervskärande visselinslaget i reklamen! För egen del kommer jag inte ens titta åt ett Wasabröd förrän visselslingan försvunnit ut ur min värld, vilket förmodligen dels kräver att Wasabröd slutar med sin mobbning av människor med normal musikalitet, dels att jag får hjälp att göra mig av med de tinnitusliknande reminiscenser gnisselövergreppet inplanterat i örongångarna och sinnet. Kanske kommer jag aldrig mer att kunna äta en produkt från Wasabröd – så intimt förknippat med obehag är bageriet nu. Olle Oljud – mycket bättre än Wasabröd.
HR:en brinner, förstås, av iver att få veta hur det gick med TWWD2014 och Vinforum 2.0 och så bra då att vinifierat finns där för att släcka HR:ens feberridna eld. Jotack, Terrific Women Winemaker’s Day gick bättre än bra. Stor uppmärksamhet och bra spridning på budskapet ”det är vinets kvalitet och vinmakarens kompetens som är avgörande, inte
Försiktigt svavlat rosévin, som synes
könet”; ytterligare ett litet steg mot en situation där vi slipper läsa saker som ”X tillhör Frankrikes bästa kvinnliga vinmakare” istället för ”X tillhör Frankrikes bästa vinmakare”. Bäst av allt: Clotilde Davenne, Francoise Feuillat-Juillot, Giulia Negri, Laura Vazquez, Sarah Goedhart och Régine Le Coz var samtliga mer än nöjda med evenemanget och att de fick rättmätig och välförtjänt uppmärksamhet för sina välgjorda viner. Vinforum 2.0 om ”Tillsatser i vin” förflöt också väl, såvitt er utsände i vinvärldens pedagogiska gungflyn kan dra sig till minnes. Stort intresse, kunniga åhörare och därmed bra frågor och fokus. Kontentan: det farligaste med vinet är de systemiska pesticiderna för den som arbetar med dem. Vad gäller konsumenten är fortsatt alkohol det farligaste i vinet. Vid sidan om detta kunde vi prova viner med defekter som kan uppstå om du inte gör allt rätt, till exempel etanal/acetaldehyd, och lågsvavlat vin på gott och ont. Måste i sammanhanget skänka en tacksamhetens tanke till Kalla Fakta, som med sin skrämselpropaganda satt fokus på en del av vinvärlden som behöver tydliggöras för konsumenten. Derek and the Dominos.
Frisk hund
Ena hunden sjuk. Hustrun på uppdrag. Er utsände i veterinärvetenskapens tassemarker får i uppdrag att koka ris åt sjuklingen. Inga problem. Under förutsättning att riset ligger i portionspåsar – det gör det nu inte – och att Hustrun, innan hon går, inte säger ”Och så tar du lite buljongpulver och häller i så riset smakar kött”. Lättare sagt än gjort. Inte så att det var särskilt svårt att sätta på en gryta vatten och hälla buljongpulver i den. Frågan var bara hur mycket det skulle vara. Jag tog hela burken, vilket förmodligen var lite mycket. Gick därifrån i väntan på att vattnet skulle koka upp, vilket förmodligen var ett misstag. Det är sedan inte så – och det här är viktigt att understryka ity Hustrun har svårt att tro det – att jag inte kände att det luktade… liksom… kött, hela vägen till mig där jag satt en bit längre bort i huset och arbetade, men jag var så förlorad i viniferat eller något annat livsviktigt att jag missade det som utspelade sig i köket, vilket är skälet till att jag blev oerhört förvånad över att, någon timme senare, hitta en stinkande gryta med något vidbränt gegg på botten. Försökte se positivt på saken och tänkte ”reduktion”, men insåg någonstans att det inte var en bra fond för buljonghundris och för att nu inte göra en trist historia längre än den behöver vara fick hunden så småningom lite vanligt, obuljongerat kletris och verkade nöjd med det. Hound Dog.
När vi för några år sedan bestämde oss för att göra ett rosévin på Domaine de Brescou, satsade vi på ett ljust ”rosé de piscine”. Det vill säga, vinet skulle vara betydligt ljusare än sina kusiner i Languedoc och det skulle ha en tydligt fruktig, frisk och fräsch och lätt profil; ett rosévin som, måste jag skriva trots att jag är gammal simlärare, inbjuder till ett glas vid bassängkanten. Tro det eller ej, vi lyckades med detta redan på första försöket och sedan dess har vinet var en framgång och säljer varje år stilfullt slut innan sommaren är till ända. Det finns fler viner i samma stil i området nu, men vi sitter på en ganska unik – har inte hittat samma druvmix i något annat vin – blend: grenache och pinot noir. Det ger oss verkligen ett vin med en egen stil, trots den lätta karaktären. Ett vin som varit oerhört kul att få vara med att skapa och som det alltid är ett nöje att servera vänner. En anmärkningsvärd sak med Domaine de Brescou ”Fleur d’Eté”, som vinet heter, är att det har en så påtaglig fräschör samtidigt som det är lågsvavlat. Ingen självklar kombination i roséviner. I årgången 2013, som släpps i BS om några veckor, ligger det totala svavlet under 60 mg/l (framgår av etiketten), att jämföra med tillåtna 200 mg/l. Gör det vinet bättre? Nja, både och. Många rosé- och vitviner är kraftigt översvavlade när de går på butelj och måste därför luftas för att bli approacherbara innan de långt senare lugnat ner sig och bundit upp en del av allt det där fria svavlet. Å andra sidan är det ovanligt att lågsvavlade vit- och roséviner förmår uppvisa rejäl fräschör och friskhet. Bakom tricket ligger extremt noggrant arbete i alla skeden i produktionskedjan. Nog av, klart vi är stolta över denna baby. Ronettes. Supremes. Drifters. Elgins. Mary Wells. Darlene Love.
Om jag som producent misskötte min personal och miljön och satt med ett lukrativt kontrakt i Sverige, skulle jag jubla varje gång min importör och så många andra som möjligt repeterade ”det sämsta vi kan göra just nu är att dra oss ur”. Jag skulle resonera sansat med alla som kom och talade med mig och ge efter lite då och då, så lite som möjligt och repetera vikten av att jag också vill se en förändring men just nu handlar det om att alls kunna erbjuda några arbeten. Och så en tungt retorisk fråga: blir någon lyckligare av att X inte längre kan försörja sin familj? Ja, så där skulle vi hålla på ända tills folk i värsta fall slutade köpa mina på omoraliska principer byggda produkter eller, möjligen, om någon mot all förmodan satte mitt företag i blockad. En utebliven affär skulle kräva en verklig förändring och antingen skulle jag klara av det eller så skulle min verksamhet tas över av någon annan som gjorde det. Garbage.
CSR 2.0: Svenska vinvärlden & Garbage
Någon insatt person verksam inom en organisation som arbetar med människorättsfrågor skrev häromdagen i ett mail ”Som jag ser det är CSR-arbetet frikopplat från verksamheten i nästan alla företag så även Systembolaget”. Ambitionen och den goda viljan finns säkert där, men det är lätt att hålla med om att den inte når ända fram. Gjorde den det skulle SB fullt ut koppla sina offerter i utsatta länder till sitt CSR-arbete på ett sådant sätt att viner under ett visst pris inte längre efterfrågades. ”Ett högre pris garanterar inte att arbetaren får det bättre eller att producenten kommer att verka på ett för miljön mer skonsamt vis,” är ett annat argument från den som i grunden inte bryr sig eller bara är korttänkt. Inte så att argumentet är fel. Men det understryker också att det finns en tydlig koppling mellan det pris vi betalar och hur väl producenten kan behandla sina anställda och naturen och, inte minst, det understryker att ett lågt pris om inte utesluter en verklig förändring så i vart fall försvårar det den. Garbage.
Sverige är ett land petrifierat av en rysskräck som landets utrikesminister och media som Aftonbladet tävlar om att spela på och som sänker garden på mer än en när det gäller att syna vad som verkligen händer i Ukraina, samtidigt som den högst relevanta protesten mot olaglig rysk närvaro på Krim blir till ett indignerat skrik som försvinner i det i största allmänhet höga tonläget och den stämning som piskas upp när den egentligen borde lugnas ner och förklaras. Black Sabbath.