Tavel & vägen till Sanningen

Hamnade bara så där apropå på en Tavel-vertikal i veckan. Uppdraget var att undersöka om påståendet – inte minst utbasunerat av er utsände i roséträsket – stämmer, att Tavel i allmänhet och Les Lauzeraies/kalkstensvarianterna i synnerhet inte bara håller utan rent av blir bättre med lagring. Utgångsvinet var inte så uppmuntrande. Cuvée Tableau (sandjordsdelen i Tavel) från det hållbara året 2010 var förvisso drickbart men inget du bjuder någon annan än ovänner på. Inte heller Les Lauzeraies 2008 var en höjdare, i likhet med Cuvée Tableau inte dött på något vis men knappast något att jubla över. Trött, kort sagt. Med de senareLesLauzeraies_flaska årgångarna Les Lauzeraies förhöll det sig annorlunda. Samtliga var fullt vitala och vid en direkt jämförelse slår 2012 för dagen 2013 – trots att 2013 i mina ögon är den bästa Les Lauzeraies jag provat, däremot är den ung och för dagen mer driven av frukt än av den för ursprunget typiska ”mineraliteten” och den som vill ha lite mer elegans och nedtonad frukt får ge sig till tåls. Vill här passa på att lösa Hans Artberg, som  i sitt senaste Vinbrev menar att 2013 är mindre bra än de tidigare årgångarna, från den bannbulla ett sådant beteende skulle åtföljas av – vinifierat uppmanade HR:arna att byta vinspalt om hens vinspalt inte skriver upp Les Lauzeraies 2013.  Nu råkar artbergomvin.nu vara en av de få vinbloggar/vinspalter vinifierat följer, varför vinifierat bestämt sig för att ge artbergomvin.nu dispens från bannbullan samtidigt som vinifierat vill uppmana Herr Artberg att prova Les Lauzeraies 2012, 2013 och 2014 tillsammans om ett år. Det är aldrig försent att finna den rätta vägen.

Shine On You Crazy Diamond

En del band upplever en snudd på osannolik utveckling under sin livstid.Pink Floyd wish you were here Den som tittar på Pink Floyds i sig utmärkta psykedeliska försök på 60-talet och följer bandet in i 70-talet bör stå häpen – trots att utvecklingen är fullt logisk om vi tar det från album till album. Vi lyssnar på Shine On You Crazy Diamond, tillkommen då bandet stod på toppen av sin gärning och var tryggt i sin stil.

Robert Plant, Lisbergshallen

Bortsett från snubben i keps, precis snett framför till höger om mig, han som med jämna mellanrum undslapp sig ett ”Robert!” på svenska ochRobert Plant, Lisbergshallen som efter ett par låtar gick, förmodar vi, på muggen och aldrig kom tillbaka, var Robert Plants konsert i Lisebergshallen förra veckan en finfin upplevelse: fantastiska och grymt samspelta musiker, urfräcka Led Zep-covers, som ensträngad fela istället för Pages solo i Whole Lotta Love och det ändå är bra, ett urval gamla och nya låtar ur Plants omfattande solokarriär, en mix av world music, engelsk folkmusik, hårdrock och Plants värld. Robert!

Systembolaget redo straffa skräpvinerna?

Systembolaget inför inom kort en negativ särbehandling genom en straffavgift på tyngre glasbuteljer. En vettig tanke: den som vill ha det där vinet med den där läckra men från miljösynpunkt klandervärda buteljen får betala lite extra. Ett logiskt nästa steg är att införa en straffavgift på alla viner med ett uttag på över 60 hl/ha.

A Million Miles Away

Hur det nu kommer sig så har genom åren mer än en irländsk musiker visatRory Gallgaher Irish Tour 74 sig ha ett hål i själen. Detta i grunden tragiska förhållande har samtidigt tillåtit dem att emellanåt skapa musik och framförallt tolkningar som ingen annan kan nå upp till. En som detta stämmer väl på är Rory Gallagher, som, som den irländare han var, skulle avnjutas live. Vi hör övertonernas mästare ta sig an A Million Miles Away.

En strejk mot skräptåg

Oavsett var envar står ideologiskt inbjuder somligt till pragmatiskt, fritt tänkande. Bra exempel på det är när vi frågar oss hur vi vill använda våra pengar och vår konsumentmakt. Vill vi, till exempel, stötta sweatshopar, bönder som producerar bakteriefläsk och omoraliskt billiga viner? Vi vet, de facto, att någon annan än vi betalar – ja, såvida vi inte akut drabbas av en MRSA-bakterie eller hamnar i ett upplopp i Bangladesh. I samma sken kan vi fråga oss hur billiga upphandlade resor rimligtvis kan vara. Veolia vann den senaste upphandlingen för den svenska Öresundstrafiken – ett avtal värt 530 Mkr per år under fem år med möjlighet till en förlängning med ytterligare två år samt ”optioner för en rad nya linjer i systemet”. Gunnar Wulff, VD för Öresundståg AB, kommenterade då det hela med att ”… Anbuden har utvärderats med avseende på pris och kvalitet och vi är övertygade om att vi kommer att få en stabil trafik där vi nu tillsammans… kan arbeta för en ökad kundupplevd kvalitet och punktlighet”. Så blev det inte, vet vi idag när tågen står stilla sedan en dryg vecka med omfattande samhällsekonomiska förluster och stora problem för resenärerna som följd. Wulff fortsatte med att säga ”… Det nya avtalet innebär en viss kostnadsminskning från dagens nivå…”. Saken är den att Veolia redan ansvarade för driften under den föregående upphandlingsperioden och frågan är hur allt kan bli bättre samtidigt som det ska bli billigare alltmedan övriga priser och kostnader går upp? Idag vet vi att det enda sättet Veolia kommit på är att försämra för sina anställda. I ljuset av att tågen står stilla och avtalet grundar sig på en försämring av de anställdas villkor är det svårt att se att någon – annat än möjligen Veolia – kan tycka att det nya avtalet och dess effekter är bra. Helt lätt är det inte heller att förstå hur någon tror att den ska kunna få en engagerad och konsumenttillvänd medarbetare genom att försämra hens arbetsvillkor – eller med andra ord uppnå en ”ökad kundupplevd kvalitet”. En inte alltför vild gissning är att de ofta både duktiga och kloka människorna på Almega, som har att hantera situationen åt arbetsgivaren, inte är särskilt förtjusta i den här konflikten och sin egen roll – låt vara att de inte kan säga det samtidigt som Almegas förhandlare sannolikt är mer positivt inställd med tanke på att hon tidigare varit HR director på Veolia Transport Sverige AB. Avslutningsvis bör Öresundstrafiken-fallet stämma till eftertanke hos alla upphandlare som tror att det alltid är det lägsta budet som är det bästa.

Tre melankolidödare till Midsommar

Alla vet, egentligen, att Midsommar ska firas med sång, grodhoppande, sill och nubbe. Trots detta är det samhällsomstörtande vanligt förekommande, att det ska sittas ute i kvällen och natten och regnet eller i bästa fall nattfukten och låtsas som att knotten och myggen inte alls ärGirard_high_2 ett störande inslag i den redan eländiga tillvaron och då!, som om inte allt detta elände vore nog, dyker värden, eller, i mindre vanligen förekommande fall, värdinnan, upp med en vidbränd flintastek som inte bara är skådebröd. I just den skogstokiga stunden, då flintan ligger där och undrar hur det egentligen gick till när den packades och märktes om i butiken för att huxflux hamna här, gäller det att vara förberedd ity risken är överhängande att det nu också vankas sockerboostad appassimento, italiensk hittepåzinfandel eller omoraliskt skräpvin på budgetbox; smörja som du förväntas fylla dina sinnen med så till den milda grad att allt detta eländes elände verkar vara en god idé. Det är då bra att inte bara ha läst följande vintips utan också köpt på sig de melankolidödare som där nämns, melankolidödare i tre utföranden, vilket gör att det finns en färg och en smak för alla och till alla upptänkliga produkter som kan ha misshandlats på grillen vid sidanLesLauzeraies_flaska om flintan, kanske en fisk eller en sallad, låt vara att den sistnämnda mer undantagsvis hamnar på grillen, även i svenska midsommarsammanhang, och skulle det vara så att någon, till exempel en extrem tillskyndare av svenskheten, får för sig att hedra de riktigt gamla traditionerna genom att själv smågrilla sina fötter via en promenad på glödande kol ska den veta, att de skräpviner som blir över då alla, egentligen, helst dricker något av de följande tipsen, de skräpvinerna är utmärkta att smörja in fötterna med både före och efter promenaden ity som smörja göre sig skräpvinerna väldigt väl. Nog av. Här är de tre melankolidödarna som klarar av att nå genom såväl midsommarnatten som grillångorna och de trubbiga sinnena, notera att de i förekommande fall måste beställas så var gärna ute i god tid, idag till exempel: Girard Old VIne Zinfandel, nr 22337, pris 165 sek; Girard Chardonnay, nr 74963, pris 169 kr,  Les lauzeraies, nr 2724, pris 99 kr.