Kategoriarkiv: Musik

Juklappstips: några exklusivare vitviner & CCR

Publicerat av
3

Visst är vinifierat ute lite väl tidigt kanske, men det är julklappar vi talar om, inte semlor eller midsommarsnaps, och det är de facto inte mer än sisådär 50 dagar till jul och det är inte mycket för den som tänker efter och vill vara ute i god för att slippa akut panik när året är som mörkast och ingen ser en där en står med plågat ansikte, upprorisk mage och tårar i ögonen och försöker komma ikapp tiden alltmedan julstressade människor som ser likadana ut i fejan rusar omkring utan att vare sig sePernotBelicard2012-Meursault-Burgundy eller höra eller ha tid med en stackars oförberedd stackare. Således några tips på exklusiva flaskor till den som tycker om vin eller åtminstone vill visa och eventuellt också servera dyra viner hen inte begriper sig på men tror att hen gör intryck med, varför det stärker både moralen och självkänslan hos den stackars suktande människospillran. 1. Meursault 2012, nr 78528, 375 kr. Från ungdomarna Pernot och Bellicard som slagit ihop sina påsar ihop och skapat Domaine Pernot Bellicard, en liten producent med basen mittemot småskolan i Puligny-Montrachet och som är en av de nya Chablis magnumsnackeproducenterna i Bourgogne. En meursult i sin prydo, okej att dricka nu men vinner mycket på några års lagring och den som vill glömma flaskan tio år kan göra det. Begränsad upplaga. 2. Clotilde Davenne Chablis 2012 magnum, nr 78522, 329 kr. Inte varje dag vi får chansen att handla vin på magnum från drottningen av Chablis, men den som är på hugget har här chansen och det till ett i sammanhanget mycket överkomligt pris. Ung, krispig, mineralstinn, snygg, ja, det är Clotilde Davenne helt enkelt. Drick nu eller glöm tio år. Magnum är alltid en mäktig gåva. Dessvärre begränsad upplaga härChateauMontelena-chard-2010 också. 3. Chateau Montelena Chardonnay 2011, nr 71649, 299 kr. Det var det här vinet som vann den där provningen i Paris 1976, då amerikanska viner för första gången vann över de franska, eller det var en tidigare årgång av det här vinet (såklart, hallå?). Det som hänt sedan dess är att Montelena fortsätter göra sin chardonnay på samma sätt och nu som då är det ett snyggt, komplext vin med väl integrerad ek, ett vin som går bra att njuta nu eller lägga undan några år. 4. Sancerre ”Apud Sariacum” (Domaine Philippe Raimbault) 2013, nr 78501, 175 kr. Det här är något av årets upptäckt för vinifierats del. EnSancere2013 klassisk sancerre i ordets bästa mening, väldigt vackert vinmakeri att njuta nu eller, som övriga tips ovan, glömma några år. En doft som är 110 % Sancerre och en smak som är lika fräsch och fruktig som den är läcker och förförisk. Creedence Clearwater Revival.

Dansant årgång & Saint Saëns

Publicerat av
4

Har tidigare rapporterat om skördeförhållandena på merparten av gårdarna jag arbetar med. Kort sagt har mungiporna varit uppåt mest överallt, från Red Mountain via Languedoc till… nja, kanske har det inte varit lika enkelt i Bulgarien.Brescou press Vad gäller själva vinifieringsprocessen är 2014 rent anmärkningsvärd som årgång. Det har gått som en dans snart sagt överallt. Vanligtvis brukar en del tankar hänga sig och sluta jäsa, andra vägrar kicka igång den malolaktiska jäsningen, åter andra får för sig att bli volatila, för att nu nämna något av allt det som brukar kunna inträffa. Just återkommen från Domaine Brescou kan jag konstatera att samtliga viner inte bara jäst klart, såväl alkoholiskt som malolaktiskt, vi kunde till och med sätta ihop de olika blenden igår! I oktober. Smått sensationellt.Brescou blend Blir det bra då? På det hela taget är 2014 en mycket bra årgång, med läcker fräschör och ett oerhört tilltalande uttryck. Kommer bli ett nöje att sätta smaklökarna i de här godingarna vad det lider. Däremot är, såklart, inte allt perfekt. Framförallt är det carignan-druvorna som föralldel inte är dåliga men de kunde varit bättre. Carignan brukar bärgas sist, så också i år, vilket innebar att ett rejält regn hann emellan och resulterade i lätt utspädda druvor. Brescou matPå andra sidan utfallet kan vi konstatera att vi förmodligen gjort vår bästa syrah någonsin och att vårt nya ekfatslagrade chardonnay-vin med råge slår våra förväntningar. Lägg till detta att första skörden av den mourvèdre som planterades för några år sedan blev utmärkt så förstår ni att vi är nöjda. Camille Saint-Saëns bjuder upp till dans.

Taxiförarförbud! & Téléphone

Publicerat av
Svara

Ofrånkomligen finns det vettiga taxiförare, som både kan föra sig själva och sitt fordon och som dessutom hittar adressen kunden uppgett. Problemet är att det också finns taxichaufförer som fått för sig att de har något för kunden extremt intressant att berätta utan uppehåll för annat änUn autre monde att då och då skjuta in sina tankar om vilka idioter fotgängare, särskilt de som försöker korsa gatan, cyklister och andra bilförare är. Sitter de, babbelförarna, dessutom där och stinker mögel och svett och har för hög värme på i sin bil som luktar lätt av åksjukeframkallande, inpyrd rök är det självklart så att folket reser sig mot detta taxiöversitteri och kräver förbud mot babbeltaxichaufförer som luktar mögel och svett och pratar strunt i övervarma och rökluktande bilar! Le taxi las.

Rapport från de pågående långtidstesten & King Crimson

Publicerat av
2

Den som idogt följer vinifierat, ja, som rent av blivit begabbad i forumet och räknar sig som en trogen HR, och, för all del, även ni som gärna vill bli en HR, alla ni, ni undrar hur det går med de pågående långtidstesten. Har hundarna druckit upp fler försök? Går det att döda ett osvavlat vin? Oxiderar den senast öppnade lågsvavlade chardonnayen? För att rådaIn The Wake of Poseidon bot på dessa de trognas plågsamma funderingar följer här lite fakta, som förhoppningsvis kan linda in deras plågade själar i bomull och fylla dem med balsamvinäger. 1. Det osvavlade rödvinet, som nu stått öppnat i köket sedan 15/09, är fortsatt korrekt, inga oxidativa toner, doften består i huvudsak av en mix av örter och mörka och röda bär; det som finns i doften återkommer i smaken, som fortsatt är väl sträv och rent av kärv, men nu betydligt rundare och mjukare än vid det högtidliga öppnadet. Ett vin att spara hur länge som helst i förslutet skick, verkar det som, och frågan är om det ska dunsta bort innan det trillar av pinn i den här öppnade pannan? 2. Den lätt svavlade gatversionen av Brescous Chardonnay har nu också stått öppnad sedan 15/09, men den här har till Hustruns irritation varit placerad i kylskåpet. Nu en månad och några dagar senareIn The Wake of Poseidon är det fräscht, utan oxidativa toner men med en tydlig druvkaraktär i doften, som också bjuder på gula äpplen och dito plommon; doften återkommer i smaken som dock antagit en lätt oxidativ ton. 3. Slutligen det osvavlade vitvinet, också öppnat 15/09, samma vin som ovan men med blott 1mg/l tillsatt svavel, det här vinet är för tillfället inte så kul, luktar svettig häst som spolas med vatten och paradoxalt nog svavelbaserade föreningar som ligger som en aladåb och dallrar mellan svavelplån och blomkål; smaken är också något tunnare än för det lite mer svavlade vinet. Nu vet vi av bitter erfarnhet att det här bara brukar vara ett stadie i de här osvavlade vinernas utveckling så vi får väl se hur läget är om någon månad. Återkommer. Cadence And Cascades.

vinifierat go kock eller Ägg & bacon: Så här gör du!

Publicerat av
4

vinifierat går från klarhet till klarhet och kommer inom kort dyka upp i en kocktävling på youtube med mera. Skälet till detta är dels att kocktävlingar är det som gäller i vår samtid, eller ja det var en kocktävling eller en variant av Paradise Hotel som gällde och då kändes det ändå som att kockandet var mest aktuellt, dels att högst densamme känner sig närmast oslagbar efter att idag ha stekt både ägg och bacon så det stod härliga till och det dessutom på ett sätt som gjorde såväl ägg som bacon ätbara. Visst, det smakade lite bränt om baconet och äggen var så att säga lite styva och frasiga men ändå: i skrivande stund känns Årets Kock inte avlägset på något vis. Hur gör man då för att, med framgång, steka ägg och bacon?Ägg Så här: tag en stekpanna, sätt den på en varm platta typ fullt fjös på plattan, skär upp en rejäl smörbit och lägg den i pannan, när smörbiten börjar glida omkring knäck två ägg, ett i taget, utan att få med alltför mycket skalbitar i pannan i samband med knäckandet eller då äggets innehåll hälls i pannan, vilket är vad du gör sedan du knäckt ägget, alltså häller innehållet i pannan, låt steka och fräsa till dess den genomskinliga vätskan runt det gula blir vit och frasig, lossa det frasiga ägget från pannan och flytta stekägget till en tallrik,Bacon i stekpannan lägg några baconbitar i pannan nu när den är tom men fortfarande kletig av smör och annat, brassa på till dess baconet krymper ihop, avvakta tills det börjar lukta bränt men så snart så sker måste du snabbt avbryta stekningen genom att återigen fatta stekspaden och hiva baconet ur pannan och ner i tallriken där ägget ligger och trånar efter sällskap. Om du är på det humöret eller TV är där och filmar: garnera med en tomat och en persiljekvist*. Klart! Eggstone.

* Bra namn för övrigt i dessa hittepånamns-tider, Per Siljekvist eller rent av, typ, Pontus Persiljequist.

Gossen Antonio tar Hustrun med storm & Monica Queen & Thrum

Publicerat av
2

Tänk vad ett par år i det omväxlande överhettade och småkyliga provencalska köket kan göra! När Hustrun hotade med förstklassig fläskfilé, någon slags champignongrej och risotto på tre ostar, kände er utsände i amatörsommelierernas dimhöljda och kombinationsfyllda värld av möjligheter, potentiella misstag och misslyckade måltider, att det gällde att skärpa till sig, detta inte minst som det, som vanligt, var bråttom, vilket Hustrun lät förstå genom ett älskvärt ”var är du nu då? jag har förvarnat om att det skulle vara klart nu!” Smått uppskrämd av stundens allvar insåg jag att tid icke gavs för en djupdykning vare sig i kombinationsmöjligheterna eller vinkällaren. Rafsade hastigt igenom buteljerna i köksstället, de som ligger där för att utsättas för allmän fara och snarare ska testas än njutas, fann Menino Antonio, eller Gossen Antonio som vi kanske skulle kunna frestas att säga på svenska, från årgång 2008.Menino Antonio Studerade den gulliga etiketten och lät mitt hjärta röras av den vackra historien om hur Antonios syskon och kusiner fått rita egna etiketter till vinerna på Malhadinha Nova (producenten för er som söker en mening i det nyss sagda) och som den lille gossen var så liten att han inte kunde rita något eget gjorde föräldrarna ett avtryck av hans fot, den som nu sitter på etiketten, suck… ”men vad gör du nu då? ja, det där är vinstället, kan du plocka fram en flaska vin ur det också?” Hustrun gjorde abrupt slut på vidare funderingar och pipsilleri vid vinstället, där hon redan satt till bords och pekade menande på sitt tomma glas, slet åt mig Antonio, öppnade honom och skänkte en skvätt i Hustruns glas, hon provade och smälte inför min blick, betvingad av Menino Antonio, ha! ”Gud vad gott, det är ju alldeles strålande nu, sa inte du att det här var för kantigt?” ”Jamen, det var ju ett par år sedan…” ”Jaja, du är allt en riktig liten spjuver ibland du!” Nyfiken på vad vi hade i glasen stoppade jag strax dit min egen nos och fick en rejäl smäll tillbaka. Svarta vinbär, björnbär, sjungande Alentejo-frukt stämd i dur och lite nypon, allt det bästa av den fullständigt unika alicante bouschet sådan den är i den här delen av Portugal, till och med ett stänk smörkola, perfekt integrerad ek som är så välmatchad att vinmakarens hjärta slår dubbelslag; perfekt matchande smak med allt det doften bjuder på plus en väl avvägd strävhet, hallon och en lång, ren eftersmak som… ”En mix av det friska och det mulliga,” får Hustrun till det och ser ut som om hon har lagt orden i min mun, vilket härmed förnekas, och hon fortsätter ”påminner om carignan egentligen, rött och blått, fast mer uppburen frukt, är du med på vad jag menar?” Hm, skulle jag aldrig erkänna. Fast det var ganska bra sagt. Monica QueenFinns Meninio Antonio Alicante Bouschet i Sverige? undrar nu HR:arna som fattar när det är läge att köpa och lagra. Nej, det gör det inte, men man kan prova Malhandinhas ”Monte da Pecequina”, art nr 73719, 129 kr, och ”Malhadinha Red”, art nr 73721, 329 kr, båda utmärkta idag. Vi avslutar detta i grund och botten oändligt långa utbrott av lycka över att ha blivit tagen på sängen av gossen Antonio med att återstifta bekantskapen med Monica Queen och hennes Thurm. PS Maten var också god.

Jack Bruce – frossa

Publicerat av
Svara

Den av vinifierat ytterst respekterade basisten, sångaren, Jack Brucemultiinstrumentalisten, kompositören, nydanaren, stilsättaren med mera Jack Bruce har lämnat in, vi frossar i ett Bruce-potpurri: Graham Bond Organisation, Cream, Cream, Cream, Jack Bruce m fl (tillfälle att höra Chris Spedding i sin bästa form), West, Bruce & Laing, Bruce, Gallagher & O’Neill (lycka på scenen), Jack Bruce & Ginger Baker, Bruce, Baker & Moore,  Jack Bruce & His Big Blues Band.

Domaine de Brescou Carignan 2007 tre år senare & King Crimson

Publicerat av
5

Självklart minns ni alla inlägget ”Carignan- & Mazuelo-provning” från den 26:e oktober 2011 och ni undrar säkert lite till hens hur de där vinerna skulle vara idag i största allmänhet och framförallt vad som hänt med carignanvinet från Brescou, det som då påstods vara drickfärdigt, trots att det var en purung, fyra år bara!, koncentrerad carignan. Ett rent amatörmässigt påstående, som vinifierat idag på intet vis vill kännas vid. När en mer erfaren, äldre och klokare vinifierat idag åter sätter näsan och smaklökar i nämnda vin står det klart att det på koncentrerade carignaners vis fortsatt är ungt! Trots att den nu provade flaskan bland annat legat ett år i ett provencalskt kök har den fortfarande inte fått några tegeltoner, snarare skiftar det rubinröda i blått och även om doften nu inte är tillknäppt längre finns där inte några mogna carignantoner.Carignan Däremot är vinet nu betydligt behagligare och riktigt gott (till en slags gräddbaserad svamp och bacon-carbonara, vilken tillretts av Hustrun och därför är vare sig vidbränd, äcklig eller sur utan snarare god). Ändå bättre, efter att i en vecka ha stått öppet i köket, utan kork, var vinet idag fortsatt obevtingat och fick er utsände i carignanälskarnas lugubra labyrint där bara de med stort tålamod göre sig besvär, att, låt vara aningen patetiskt och, om någon sett på, pinsamt, utbrista i ett litet lycklig ljud såsom carignanfreakar plägar göra när de än en gång övertygas om att de är rätt på det när de låter sig förtrollas av denna underskattade kusin från landet. Efter en vecka i öppet skick är doften idag (läs igår) fortsatt ganska stor och mycket ren och klar och visar inslag av disciplinerad drottningsylt, väl integrerad ek som pustade ut små flämtningar av lätt rökiga och rostade toner; balanserad, elegant smak där den friska syran nu är helt integrerad i helheten och fungerar både till mat och som eftermiddagsnjutning när vinet testas vid diskbänken under Hustruns alltmer irriterade blickar. Islands! PS Det finns ett småsyskon till det här vinet i Sverige, det heter Carisma, art nr 70921, 79 kr.

Hård dom mot dom & Thin Lizzy

Publicerat av
4
Dom i Köln

Dom i Köln

”Dom säger att…”, ” det är dom på huvudkontoret…”… Ursäkta att vi domderar lite men vaddå ”dom”? Fördömda vare dom som pratar om dom så länge dom inte menar en dom i Köln, en domherre, en champagne-Dom eller en dom i domstolen för det är dit de ska, alla dom som säger dom i största allmänhet, till domstolen, och där ska dom dömas som dom domskallar dom är, och om dom, vilket ligger i sakens natur, inte kan precisera exakt vilka ”dom” dom avsåg ska straffet bli extra hårt, som stodo vi inför domedagen. Klassiker.