Förbud mot förbudsmoratorium – nu!

Publicerat 2017-12-30 av Lars Torstenson

Med intill visshet gränsande sannolikhet är det så att det händer väldigt lite under de så kallade mellandagarna, och inte minst gäller detta vårt lands mest politiserade och direkt lagstiftande församling. En i sanningen ansvarskännande medborgare kan inte bli annat än upprörd över detta lika ogenomtänkta som upprörande lättjefulla beteende från våra folkvalda i Stockholm!

Som vi ser det är mellandagarna ett utmärkt, ja kanske årets bästa, tillfälle att införa nya förbud, vilka skall börja gälla med omedelbar verkan så snart Krister Henriksson utbrustit ”Ring klocka ring!” i den bistert tidiga januarimorgonen som, tro oss, kommer att infinna sig så snart 2018 tagit sina första skälvande sekunder. vinifierat kräver ett omedelbart förbud mot förbudsmoratorium! Folkvalda som bryter mot förbudet ska vid bevisad mellandagslättja på det lagstiftande området, och då i synnerhet lagstiftningens allra heligaste område, förbudsbalken, kastas ut ur riksdagen, gärna på tjeckiskt vis från ett väl utvalt fönster. Vid upprepad mellandagslättja på nyss nämnda område skall det lata tillika för återfall böjda kriminella elementet med omedelbar verkan helt enkelt förbjudas. Övriga medborgare tillönskas ett riktigt Gott Nytt År!

Musik!

GOD JUL!

Publicerat 2017-12-23 av Lars Torstenson

Kära HR:are, Matbloggsprisets dryckesjury samt allmänheten i största allmänhet, å vinifierats vägnar ber er utsände bland de årligt återkommande högtidernas repetitiva och understundom klappfyllda och alltsomoftast välsmakande värld att, med undantag för vinifierat och den utsände, få tillönska alla ovan nämnda en riktigt God Jul!

Musik!

Korkskadads resa mot vinägerland

Publicerat 2017-12-21 av Lars Torstenson

Det började med en nedslående korkskada som mycket väl hade kunnat serveras intet ont anandes gäster, men som Hustrun av missledd välvilja och gästfrihet styrde undan från bordet och ut till terrassen, där flaskan så blev kvar i öppnat skick fram till idag, sex månader senare. Trogna HR:are har med jämna mellanrum kunnat följa utvecklingen (klicka på de understrukna orden ovan för mer info) av det förödda vinet, och den som varit med ett tag vet att vinägern satte sina sura tänder i vinet redan för flera månader senare.

Sedan dess är det inte bara vinägerbakterierna som angripit den oskyldiga flaskan som låt vara korkskadad men likväl okorkad fått stå öppen i ett hörn på terrassen, mottaglig för all världens ondska, vilken visat sig i form av allehanda flygfän som nattfjärilar, myggor och till oigenkännlighet, av alkoholskador får man förmoda, förställda naturfenomen i den provencalska natten och dagen.

Nåväl, hur är nu detta från början korkskadade vin, som efter en tid slutade lukta kork, men snart sakta men säkert antog ett drag av vinäger? Jotack, det är äckligt. Oerhört äckligt. Luktar vinäger på långt håll. Ser förskräckligt ut (bildbevis).

Faktum är att det smakade så jävligt – som en inbillad bild av hur koncentrerad salpetersyra spetsad med svavelsyra måste smaka – att testet måste upphöra med omedelbar verkan. Lång eftermsmak är en kraftig underdrift. Kommer ta dagar att bli av med det här testet ur munnen. Till att börja med ska tungan och läpparnas normala yta återhämta sig från de brännskador – finns inget bättre namn – som testet åsamkat er utsände i de suraste av de sura vinernas av låga pH-värden och livsfarligt aggressiva syror förödda värld. Behöver vi tillägga att nu åker skiten ut?

Musik för en vinvetenskapens ensamme riddare! Musik för en förödd och fördömd flaska!

Julklappar, Hustrun & Bonde söker fru i Frankrike-förbud

Publicerat 2017-12-17 av Lars Torstenson

Julklappar

”Vinprovning – så upplever du vinets alla möjligheter”. Av Måltidsakademien utsedd till ”Årets dryckeslitteratur” när den utkom för några år sedan. Allt nybörjaren behöver veta om vinprovning och det utan alltför mycket petimäterande. Fina bilder.

”Kronos väv”. En händelserik och underhållande roman, där nutid blandas lika friskt med dåtid som historiska personer blandas med hittepå. Romankonst på hög nivå.

”Vik Millahue” 2011, nr 90233, 899 kr. Ett vin med ambitionen att vara bäst i Sydamerika och sannolikt något som mottagaren ännu inte hunnit prova.

”Puligny-Montrachet” 2013, nr 70234, 399 kr. Passa på att ge bort ett vin från unga Domaine Pernot Belicard innan gårdens viner går i taket prismässigt. Börjar redan bli svåra att komma över.

Hustrun

”’Uti bögda’??? Nejdu. Nu ska vi titta på ’Bonde söker fru’. Det är inspelat på Domaine Rabiega.” Hustrun tog fjärrkontrollen och gjorde slag i saken och vips var där en massa älskogsugna bönder som var tvungna att tala om sin åtrå som kärlek.

”Men, gumman, ’Bonde söker fru’’, det är väl inget vi ser på?”

”Inte vi. Du. Kommer du ihåg när du för några år sedan stukat foten och inte kunde gå och låg och pep i soffan framför teven en hel helg?”

”Uuuh, nää….”

”Jo, det gör du. Du tittade på ’Bonde söker fru’-maraton hela lördagen!”

”Äsch, jag är ju författare och måste bekanta mig med alla delar och vinklar och vrår av samtiden, vardagen och samhället, även på dess botten och då och då måste jag…”

”Struntprat! Nu ser vi på ’Bonde söker fru’ från Domaine Rabiega.”

Bonde söker fru i Frankrike-förbud

Hur det svenska produktionsbolaget fick idén att åka till gamla ärevördiga Rabiega med sina lustfyllda objekt är för oss obekant, dock vill vi med emfas kräva ett omedelbart förbud mot ”Bonde söker fru”-inspelningar på andra platser än böndernas egna gårdar i allmänhet och i Frankrike i synnerhet, och skulle inspelningen dessutom förläggas till Domaine Rabiega ska hela produktionsteamet, dess rådgivare samt de trånande bönderna bestraffas med tre års kyskhetsbälte och fem års våta drömmar.

Musik!

Presstopp: Fyllevrålets orsak hittad!

Publicerat 2017-12-12 av Lars Torstenson

Fortsätt läsa →

Vinkritiker respektive -tyckare

Publicerat 2017-12-11 av Lars Torstenson

Möjligen går det att dra en skiljelinje mellan den som bara tycker och den som faktiskt är kapabel att konstruktivt kritisera ett verk – må det vara positivt eller negativt. En kompetent kritiker kan sitt ämne och kan bedöma det med denna sin kunskap som bas; en bra kritiker håller dessutom en om inte alldeles rak så i vart fall tydlig linje som gör att läsaren vet hur den egna smaken eventuellt divergerar från kritikerns. Med det sista sagt att det går för sig att tycka olika om såväl små som stora verk. Däremot, och nu är vi tillbaka där vi nyss började, är det under all kritik med tyckare som utger sig för att vara kritiker.

I vinets värld känns de här tyckarna igen på att de uttalar sig tvärsäkert om sådant som de bevisligen inte har en aning om, och det förefaller som att de inte tar sig tid att ta reda på om det de tror sig veta, fast de egentligen bara tycker, kan vara rimligt eller inte. Således kan någon, vilket tidigare omnämnts här på vinifierat, skriva att ett vin från ett läge känt för sin friska syra, smakar av tillsatt syra. Någon annan påstår sig vara särskilt känslig för svavel och dömer ut två biodynamiska viner med totalt svavel under 80 mg/l och fritt svavel på 13 respektive 10 mg/l som översvavlade (ja, det är väldigt lite för er som inte har riktigt koll på siffrorna, gränsvärdena för biodynamiskt vin ligger i det här fallet på 120 mg/l och för konventionella viner på 200 mg/l, och det fria svavlet kan vara så högt som 40-50 mg/l).

Nu skulle man kunna tänka sig att tyckaren i fråga är tokkänslig för svavel och därför faktiskt reagerar på de här låga halterna. Detta kommer dock på skam när tyckaren i samma stycke skriver upp viner med mer än dubbelt så mycket svavel.

Hur vet då den som vill läsa vinkritik/tyckande vem som är fågel och vem som är fisk? Det är inte alltid är så lätt att avgöra, i alla fall inte för den som saknar egna tekniska kunskaper eller ingående kännedom om vinerna i fråga. Det alla kan se upp med är sådana som uttalar sig tvärsäkert avseende teknikaliteter, för just det förefaller vara ett gemensamt drag hos dem som inte riktigt har koll, att de gärna låter tvärsäkra när det kommer till det tekniska. Den som orkar kan kanske då och då ta sig tid att lite närmare kolla upp de omskrivna vinerna: stämmer det tyckaren skrivit kan man misstänka att det är en kritiker, stämmer det inte är tipset att sluta läsa just den skribenten om man nu inte tycker om att läsa tyckande i parti och minut.

Men om man tycker precis likadant som tyckaren, är inte det lugna gatan då? För all del, men tyckarna brukar ha för ovana att inte hålla en tydlig linje, varför det är hart när omöjligt att veta hur den egna smaken står i förhållande till tyckarens. Kort sagt är det bättre att ha en kroniskt, diametralt motsatt smak i förhållande till en skicklig kritiker än att då och då tycka som tyckaren.

Musik!

vinifierats julsångsskola

Publicerat 2017-12-10 av Lars Torstenson

Svara

Efter att på allmän begäran ha gått i repris i fjol är vinifierats julsångsskola nu åter på tapeten sedan den har hamnat på pöbelns kravlista inför Julen 2017. Således, här har vi den: vinifierats (numer) traditionella julsångsskola ™ (est. 2015).

Julsångsskola del 1

Hur svårt kan det vara att skriva en White Christmas och bli stenrik? Ganska. Dock kan HR:en idag ta del av vinifierats julsångsskola™ (est. 2015). Efter en slik inskolning är det bara för HR:en att gå vidare med sin egen fantasi och skriva en julhit och komma ihåg vem läromästaren var och se till att dela royaltyn med denne.

Det finns tre sätt att skriva en lukrativ julsångsplåga: 1. En glad, hurtig låt som innehåller ord som jul, tomte och dans. 2. En glad, hurtig låt som innehåller ord som snö, vit och något vintrigt, som en kälke eller en snögubbe. 3. En lätt religiös låt i dur och moll som innehåller ord som frälsare, stjärna och Betlehem.

Nedan följer nu tre idag snabbskrivna exempel på hur det kan låta. Bara att öva och öva tills du är redo att sno lämpliga fraser och ackord från kända julsånger och skapa din egen framgång!

Exempel 1: Hej hopp alla nissar!

Hej hopp alla nissar

Här kommer Tomten

Så rund och trinder

Säcken på ryggen

Av klappar är full

Så fattar vi varandras händer

Och dansar en virvlande dans

A D

För nu är Julen här, För nu är Julen här, För nu är Julen här!

G A D

För nu är Julen här, För nu är Julen här, För nu är Julen här!

Da Capo al Fine

Exempel 2: Våran snögubbe

F C

Se sån’t bländvitt leende han har

Våran snögubbe! Ja, de e våran snögubbe!

F C

En morot till näsa och grus i mun

Våran snögubbe! Ja, de e våran snögubbe!

F C

En hatt så svart och en kvast i arm

Våran snögubbe! Ja, de e våran snögubbe!

F C

Å han ler när han ser oss kälka

Våran snögubbe! Ja, de e våran snögubbe!

D A G

Våran snögubbe är vår bästa vän

D A G

Och vi vet att våren dröjer än

D A G G7

Många långa vinterdagar än

Våran snögubbe! Ja, de e våran snögubbe!

G7 C

Våran snögubbe! Ja, de e våran snögubbe!

Exempel 3: Sången från Betlehem

D Dmaj7

Från Betlehem hördes det en sång

D7 G

Om en frälsare som oss är född

D Dmaj7

På himmelen där lyser stjärnan klar

D7 G

Större och starkare än vi kan förstå

Em A D

Julens budskap bringar oss fred på vår jord

Em A D

Räcker ut en hand till människan i nöd

D Dmaj7

Den stjärnan den lyser så klart

D7 G

Och vi förstår vad den säger

D Dmaj7

Fredens timme är slagen nu

D7 G

Julen sträcker ut sin hand

Em A D

Julens budskap bringar oss fred på vår jord

Em A D

Räcker ut en hand till människan i nöd

Trad. julsångsskola del 2

Ni är nu redo för del 2 i vinifierats traditonella julsångsskola™ (est. 2015) och vi tar oss genast denna, den avslutande delen: ”Hur man skriver en modern julvisa”.

Nu är det inte bara små, dansanta barn, vinterstojande och snöbollskastande ungdomar och fromma kyrkobesökare som kan nås med rätt julsång; också stökiga och trumpna tonåringar är en möjlig kommersiell måltavla. För att nå ut till den här via sina föräldrar understundom köpstarka gruppen krävs dock andra bullar ity tonåringen har en tendens att vända ryggen åt sitt eget gårdagsjag varför den dissar glada, hurtiga låtar som innehåller ord som jul, tomte och dans, för att nu inte tala om hur fel det är för tonåringen att gå loss till en glad, hurtig låt som innehåller ord som snö, vit och något vintrigt som kälke eller snögubbe och att tonåringen frivilligt ska erkänna att en lätt religiös låt i dur och moll som innehåller ord som frälsare, stjärna och Betlehem skulle vara något att ha är otänkbart.

Det den trumpne tonåringen söker är modernitet och något som skrämmer föräldrarna. Vi tar idag därför sikte på så kallad fusion och gör en fusionjulsång. Detta med fusion är ett modernt påhitt och går ut på att olika musikstilar blandas till en enda röra. Ibland förekommer det också så kallat rap, uttalas rapp, vilket gör låten än mer ungdomlig. Nedan följer ett exempel på en fusionjulsång där vi blandar och ger ur vinifierats traditionella julsångsskola™ (est. 2015) del 1 samt ett exempel på rapp där vi gör om visan ”Hej hopp alla nissar!” (se ovan) till så kallad rapp eller pratsång som det hette på Arne Qvicks tid.

Exempel 1: Fusionjulsång

Hej hopp alla nissar!

Här kommer Tomten

D Dmaj7

Från Betlehem hördes det en sång

D7 G

Om en frälsare som oss är född

Våran snögubbe! Ja, de e våran snögubbe!

Exempel 2: Rappjulsång

(Här går musiken hela tiden i i bakgrunden: A//, D//, G//, A////, D//, G//, A//, D////, G//, A//, D//)

Hej hopp alla nissar!

Rapp: Alla nissar, inga ja dissar,

Här kommer Tomten!

Rapp: Ja säger prompt, kom inte in på min tomt

Så rund och trinder

Rapp: Röda feta kinder, är fan ett hinder

Säcken på ryggen

Rapp: Ryggen ska fan ha spö, å du ska ba dö

Av klappar full

Rapp: Alla klappa händer, sånt som gör ja tänder

Så fattar vi varandras händer

Rapp: We shall overcome, de e vi mot dom

Och dansar en virvlande dans

Rapp: Allt ska brinna, allt ska försvinna

För nu är Julen här, För nu är Julen här, För nu är Julen här!

Rapp: Ja kommer ifrån norra, polen, där e vitt å kallt å, inget, ja e en röd å rund, hämnare, vill äta från era bord e en, cool en, ska blåsa rent tills ja hamnar inför, tinget, Nu e de så förbannat mycket jul igen, å ni ska fan få skit för de, för sån e ja å ja e ja å ja e Tomten ja e Tomten

Ian McEwan: Amsterdam

Publicerat 2017-12-08 av Lars Torstenson

Vissa berättare har inte så mycket att berätta, ändå mindre att säga. Men de vet hur de ska sätta ihop och förpacka texten. Andra är så bra på att berätta att de inte behöver måla med vare sig breda penseldrag eller in i minsta detalj. Och de har något att berätta, kanske till och något att säga. Ian McEwan har berättelser att berätta, och han gör det väldigt bra. ”Amsterdam” är en lagom lång liten bok som innehåller mer än majoriteten av samtidens tegelstenar. Kort sagt en väl berättad, smart berättelse. Rekommenderas.

Holland musicerar! Holland igen*! *Joop van Nimwegen excellerar å det grövsta och samtidens villbliare tappade både hakan och plektrumet.

Årets rosé – igen!

Publicerat 2017-12-06 av Lars Torstenson

Sedan ett antal år tillbaka är ett av mina konsultuppdrag att slutblenda rosévinet Les Lauzeraies för den svenska marknaden. Nu kanske en sällsynt ovanligt obstinat och ifrågasättande HR hänger upp sig på det där med ”svenska marknaden”. Är det inte exakt samma vin i alla Les Lauzeraies världen över? Nope, det är det inte. Sverige avviker.

Skälet är att producenten Les Vignerons de Tavel gör vin som är antingen hållbart eller ekologiskt certifierade, och versionen vi har hos oss är ekologisk. Det medför att urvalet i vingården är mindre, för medan allt är hållbart certifierat hos producenten är bara en mindre del också eko. Således: in med en konsult på den biten. Och varför då inte ta en svenne? Bevisligen, får man väl ändå slå sig för bröstet och säga en dag som denna då vinet för andra året i rad av Sveriges vinskribenter utsetts till ”Årets rose” och bäst på marknaden, har det fungerat bra.

Det som alla versioner av Les Lauzeraies har gemensamt är att de är kraftigt färgade – det är för övrigt all Tavel; blir vinerna för ljusa mister de rätten till sin appellation (!) –, att de är smakrika och att de alla kommer från vingårdar i den kalkrika delen av Tavel. Nu ska skillnaderna mellan de olika versionerna inte överdrivas, snarare är det så att mitt uppdrag varit och är att lägga den svenska varianten så nära de övriga som möjligt.

Hur ser då den kommande årgången ut, är den lika bra? Har inte hunnit prova den än. När jag arbetar mer intimt med producenten finns jag med i alla led, men här handlar det bara om att slutblenda och då kan jag bara ha åsikter – inte ge direktiv – om hur de ska arbeta innan vinet når mitt blendningsbord. Nu är Les Vignerons de Tavel rejält duktiga så de klarar sig bra på egen hand. Däremot har jag i år till exempel bett dem att försöka göra vinet lite ljusare eller se till så jag får möjligheten att blenda lite ljusare.

Det där sista innebär, om de inte redan ordnat saken, att vi lägger i lite mer ljust vin (med mer vitvin eller snarare gröna druvor) i slutblenden. Tavel är ett område där man kan använda många olika druvsorter, både blå och gröna. Det är avgörande för vinernas återkommande höga kvalitet. De gröna druvorna kan användas både för att bestämma smaken och för att göra vinet ljusare, vilket gör att man kan låta skalen ligga med och dra i musten betydligt längre än i andra områden (som förvisso kan låta skalen dra, men då måste producenten eventuellt ta till aktivt kol för att avfärga vinet samtidigt… förlåt, om det förekommer? aktivt kol? självklart! vadförnågot, om du nog druckit sådant vin? självklart!).

Hursomhelst, 2017 är riktigt bra överallt jag varit och arbetat/provat så jag ser inget skäl till att det inte är riktigt bra också i Tavel (däremot en liten varning för något höjda priser då volymerna är ner ganska rejält; detta lär för övrigt drabba flera av de rosa storsäljarna i Sverige (och övriga världen) alternativt så måste producenterna som köper in vin från andra gå ner i kvalitet).

Just det ja, vinet vi talar om: Les Lauzeraies Tavel 2016, nr 2724, 115 sek. Ett rosévin med både färg och smak. Hur bra som helst och funkar året runt till allt mellan aperitifen via sojabiffarna och det asiatiska och fisksoppan till citronkycklingen och apelsinfromagen (finns sådant fortfarande förresten, ni vet, jättegoda påsar från Blå band och Ekströms?).

Musik!

Paketbolaget – en affärsidé

Publicerat 2017-12-05 av Lars Torstenson

Svara

När Posten för länge sedan i en töckenyra och desperation att verka i tiden bestämde sig för att montera ner sin infrastruktur och satsa på cyberrymden, hade det det goda med sig att det skapades utrymme för andra aktörer och konkurrens, och idag, när paketkaos råder både hos Postnord, andra distributörer och, inte minst, utlämningsställena, är Postens gamla affärsidé högaktuell: tänk ett företag som sitter på en färdig och väl fungerande distributionsapparat med egna kontor/utlämningsställen anpassade för att hantera brev, paket och gods, till glädje för luttrade paketkonsumenter och företag i skriande behov av en väl fungerande distributionskanal.

Musik!