Concha y Toro Late Harvest Sauvignon Blanc 1987 & Opeth

Det här inlägget kunde lika gärna rubriceras Moulin Touchais 1959 för det var det vinet och Concha y Toros LH som lite improviserat provades till en salig dessertröra, eller möjligen en välavvägd desserttallrik, bestående av flytande öar, chokladmousse, vaniljglass, ofrysta jordgubbar, ofrysta blåbär, jordgubbstårta, melon och något mer som, uppenbarligen,Moulin Touchais slunkit vinifierat ur minnet och därför måste antas ha varit av mindre vikt. Moulin Touchais 1959 var precis som det skulle: chenin blanc-stuk, lite ostbågar, finfin syra, vitalt, hygglig frukt, ganska smakrikt och tämligen trist på den här dessertvinstypens karakteristiska vis. Concha y Toro Late Harvest Sauvignon Blanc 1987 var inte helkul när det kom då för hundra år sedan, men är, till vinifierats förvåning, betydligt roligare nu. Höll ihop fint, bjöd på mycket och numer också tämligen balanserad syra och sötma. Fortsatt vitalt för att inte säga ungt, bra koncentration som lättats upp lite genom lagringen och det får fullt godkänt på alla sätt och vis och hade det inte tillhört klassen tråkviner hade det säkert suttit fint med ett glas till. Harvest.

Den opålitlige optikern & andedräkten & Ann-Louise Hanson

Var igår tillbaka till den opålitlige optikern. Glasögonen han sålde på mig var inte bättre än att bågarna brast när de, i ett obevakat ögonblick, föll i golvet. Nu var jag tillbaka för attAnn-Louise Hanson hämta ut nya, och enligt löfte hållbarare, bågar. Inga problem, tänkte jag, men ack vad jag bedrog mig. Knappt hann jag in i butiken förrän människan absolut skulle ha mig till att prova de nya bågarna så ”han kunde böja till dem om det behövdes”. Någonstans känns det som han gör sådär med alla sina kunder och när han har fått oss dit han vill, stående framför honom med det olfaktoriska organet, åtminstone i mitt fall, riktat rakt mot hans munlucka, då passar han på att säga något. Senast skickade han iväg en dunst smitta rakt in i mitt kroppssystem, en smitta som det tog veckor att bli av med. Den här gången, misstänker jag, bara han stod där och njöt av att prata på tomme så han fick tillfälle att låta mig ta del av hans närmast obegripligt vedervärdiga andedräkt, som nådde min näsa iAnn-Louise Hanson små, varma och otrevliga dunster, som jag försökte värja mig mot genom att hålla andan, men det var som om han höll koll på det där med att inte andas därför att så fort jag var tvungen att byta luft passade han på att säga något, även något så meningslöst som ”ahaaa” och, jag menar: varför har karl’n öppen mun när hans äger ”ahaaa” om inte för att se oss plågas där vi står och tappert kämpar emot den för den som inte varit med oföreställbara, och helt säkert skadliga, varmluftsströmmen, som han såAnn-Louise Hanson lömskt blåser ut i världen som vore han Vindens konung och De kräksanfallsframkallande vindarnas moder i en och samma person? Jag ska aldrig mer köpa glasögon hos en optiker! Ann-Louise Hanson.

Bacon-BiB nästa succé i Sverige? & Youssou N’Dour

När Gustibus gav sig till att göra en baconglögg var vi, högst sannolikt, få, om någon, som trodde att baconsmaken skulle slå internationellt. Ack så fel vi hade. Via en HR har vinifierat fått nys om Pernod Ricards nya satsning Mama Walker’s – en serie produkter inspirerade av (det amerikanska) frukostbordet och med smaker som Maple Bacon,Mama Walker's Blueberry Pancake och Glazed Donut eller som det heter i pressinformationen ”Designed to inspire the nostalgia of homemade breakfasts, Purchase, N.Y.-based Pernod Ricard USA has expanded its portfolio of spirits and wine with the debut of Mama Walker’s, a new line of breakfast-inspired liqueurs. Available in Maple Bacon, Blueberry Pancake and Glazed Donut, Mama Walker’s ’delights with home-style, made-from scratch goodness in flavors consumers want,’ according to brand director Juli Falkoff. The Mama Walker’s package incorporates a retro look designed to complement its taste profile, including an image of an oven mitt holding a martini glass displayed on the neck of the bottles.”. Och allt detta, om man får tro Mama Walker’s hemsida ”because breakfast isn’t just breakfast anymore”. Det här är, vill vinifierat mena, så slukt genomtänkt och urbota dumt att det bör passa som hand i handske på den svenskaMaple Bacon skräpboxmarknaden, den som återkommande i mindre nogräknad press ”Fyndas” så att de inte alltid fullt ut individuellt och kritiskt tänkande konsumenterna i marknadssegmentet med sin understundom aningen begränsade analytiska förmåga ska tro annat än att de konsumerar väl och inte alls dricker supermanipulerat skräp och skadar både natur och folk i produktionskedjan, samt för att få de hänsynslösa importörerna vars sanna jag och därmed rätta hemvist är boxträsket att tro att de gör ett jobb som de kan vara stolta över och inte alls behöver skämmas för hela vägen till banken. Kanske får vi rent av snart se en svenskinitierad frukostkopia på trelitersbox med Kalles Kaviar-smak och gjord av något av de pigga importföretagen som härjar i boxträsket utan att försöka gömma sina ansikten eller se sig över axeln i skumma gränder om natten ett dugg mer än Pernod Ricard skäms för Mama Walker’s. Mer från Afrikas klarast lysande stjärna Youssou N’Dour dagen till ära.

 

Minitwitterresumé, NY Dolls, Buster Pointdexter, Syl Sylvain & Johnny Thunders

Resumé av vinifierats Twitter-verksamhet sedan senast: ”Somdebody call the singing detective” (som svar till Rasputin Records sedan de satt ut en bild på en man som rånat en skivbutik, usch, ja, den var ganska dålig), ”Systrar och bröder fotbollssupportrar, fotbollen är till för oss, men vi är till för klubbarna, inte tvärtom” (efter, de senaste, händelserna i DIF), ”Bet my friend The Catalan Cook is pleased now” (sedan El Celler de Can Roca utsetts till världens bästa restaurang), ”Den svenska fotbollspubliken har mycket att lära av publiken på Gothenbourg Horse Show” (hästungdomar är, tveklöst, enJohnny Thunders fantastisk publik, alltid lika positiv, jublande glad och hänförd som Bossens mest trogna fans), ”Det är irriterande att SAS inte kan ha tillräckligt med svenska tidningar på flyg till Stockholm”, ”Paris-demonstranterna mot samkönade äktenskap borde fråga sig vad som är värst, gifta sig av kärlek eller skrika ut sitt hat på gatan?”, ”Måste erkänna att jag ikväll upptäckt att Le Petit Cheval 89 är utmärkt vin till tacos”, ”Spontanitet: meditation i det undermedvetna; medveten konstruktion av eftertanke utan förnimbar förlaga”, ”Rent krasst kan transfett vara otroligt gott. Särskilt med en dubbel espresso i vårsolens sken.”, ”Människans frihet kan aldrig bli större än dess moral”, ”Rättvisan är blind och därmed också understundom omoralisk.”, ”Ökad korruption beror på girighet, minskat medborgarintresse och svag press: varannan svensk misstror kommunpolitiker.”, ”Really dislike too small too slippery soaps and too small shower cabins in hotels… And cold hot water.” , ”If we who can afford don’t pay for serious journalism, who will? Please note: serious journalism is of the most significant importance”. NY Dolls, Buster PointdexterSyl Sylvian, Johnny Thunders.

Schampo, Yes & MC5

En vaken och påpasslig HR med särskilt intresse för inläggen om duschkabinstillkortakommanden och liknande, har försett vinifierat med en text snodd från facet och denna, viktiga, text har nu, lätt, bearbetats av er utsände i världensMC5 duschkabiner och serveras er här, tag lärdom: ”Schampovarning! Förr använde jag schampo i duschen. När jag tvättade mitt hår rann schampo ner över hela min kropp. Jag gjorde det trots att det på schampoflaskan klart och tydligt stod ’För extra fyllighet och volym’. Inte så konstigt att jag gick upp i vikt. Men nu har jag hittat botmedlet. Sedan en tid använder jag Yes diskmedel istället. På de flaskorna står det lika klart och tydligt som varningstexten på schampoflaskan ’Löser fett som annars är svårt att ta bort’. ” MC5.

Blå Tåget & Blå Tåget

Trodde väl som de flesta, att Blå Tåget var ett tivolipåhitt eller möjligen en proggrupp. Till min förvåning upptäckte jag att det rullar mellan Stockholm och Göteborg. Och. Att det är ett alldeles underbart litet tåg. Redan det faktum att det är vackert blått och att en trevlig person i elegant uniform – något vi inte sett på åratal på SJ, Veolia och SNCF – stod där på perrongen och erbjödBlå Tåget, pianobaren sig att lyfta ombord min 30+ kg tunga väska. Inuti visar sig vagnarna se ut som de svenska ditona plägade göra på 1960- och 1970-talen, det vill säga mycket träpanel och plysch, allt fräscht och renoverat, och bra mycket vackrare än nutidens tråktågset. Lägg till detta en riktig restaurangvagn med vita dukar och bordsservering, sittplatser med väl tilltagna benutrymmen och, som grädde på moset, en vagn som byggts om till pianobar! Klart man blir förtjust. Priserna klart överkomliga, inte minst satt i relation till vad man får. Nackdelar? Möjligen att det tar längre tid än till exempel X2000, fem timmar istället för tre från huvudstaden till Sveriges framsida, å andra sidan svajar det mindre och man hinner då både med att äta och ta en kopp kaffe i pianobaren. Vi är hänförda. Blå Tåget.

Förbud mot att illbliga & bingo i joggingspåret! & Bad Barber

Okej, det är sant att jag kom till den svenska friluftsanläggningen i min bästa Asics-rustning medan de flesta gick runt i tunna vårjackor och, i förekommande fall, övervintrade luvor. Sant är också att jag sprang medan de andra spelade något slags bingo i löparspåret – ett ofog som måsteBad Barber förbjudas med det snaraste, Herregud! man behöver inte ens smaka på namnet ”joggingspår” för att inse att det inte har något med Bingo att göra, och, tvingas man nog tillägga här, viceversa – och bara för det tyckte, tydligen, majoriteten av de vilsekomna bingospelarna att de hade all rätt i världen att illbliga på mig, som vore jag från yttre rymden eller Irak eller något annat som de kanske tycker är farligt, för de lömska bingofanatikerna såg snarast ut som om jag inte hörde hemma där i löparslingan och inte tvärtom. Det är inte okej och snart kommer det vara förbjudet både med joggingbingo och illbligning nu när vinifierat satt svenskarna, särskilt politikerna och juristerna, på spåret. Bad Barber.

Djuret & Nirvana

Det här krogtipset riktar sig till dig som tycker om djur inte bara i bur, i koppel, under sadeln eller i frihet utan också på bordet. Lejontorngruppen eller vad det nu kan heta det här som bland annat omfattar Pubologi, Tweed ochDjuret Djuret, har kommit på att den ska hålla sig med en krog, påpassligt kallad Djuret, som tillvaratar allt på djuret som vore det 1800 kallt. Fungerar det? Fantastiskt bra för alla som i likhet med vinifierat kan tänka sig gilla konceptet eller som bara vill dit av pur nyfikenhet. Dessutom är miljön där på Lilla Nygatan i Gamla Stan och allt annat som har med saken att göra också utmärkt och det gäller inte minst den tämligen omfattande vinlistan. Trerättersmeny för 495 sek måste sägas vara klart prisvärt även om man inte tar till bondfångarknepet att jämföra med ommärkt köttfärs på snabbköpet eller oätlig snabbmat på färjan mellan Rödby och Puttgarten. Mycket bra. Nirvana.