Björkvinet SAV – ett långtidstest

Har, sedan i början av november förra året, haft fyra flaskor SAV stående, halvfulla och utan kork, på den provencalska terrassen. Två av pavorna innehåller årgången 2008, två 2009. Inget av vinerna var en höjdare då, i november, men som vinifierats hängruntare vet, pågår ett intensivt

Björk

Björk

utvecklingsarbete där i Östersundstrakten och vi kommer förhoppningsvis få se lite snyggare och mer intressanta versioner allteftersom. Hur var nu då de här öppnade buteljerna, hälsovådligt skräp eller? undrar nu de mest vakna av er som förstått, att själva grejen med det här inlägget är hur pass äckligt ett björkvin blir efter att ha utsatts för syre under cirka fem månader. Till min besvikelse var samtliga flaskor inte odrickbara på något vis. Två av dem, en av varje årgång, både doftade och smakade björkvin (!) och hade, under förutsättning att du tycker om just det, en riktigt fin eftersmak av detsamma. En flaska uppvisade tydlig oxidation och ett trubbigt och onödigt äppleskruttbeteende, en hade passat på att utveckla etylacetat så till den milda grad att det hade varit svårt att förmå sig att bjuda ens de mest ovälkomna gästerna på det. Slutsatsen av försöket är, att SAV håller sig förbaskat väl även i öppnad form; förvisso var så gott som all mousse borta och förvisso var inte vinerna några höjdare från början, men det här är positivt i skenet av de kvalitetsframsteg som görs i kommande årgångar. Björk med sockersött sällskap.

Resumé av OIV:s konjunkturrapport & K&D

För en tid sedan kom OIV (Organisation Internationale de la Vigne et du Vin) med sin årliga rapport över tillståndet i vinvärlden. vinifierat tar fasta på följande och ger, genom att kortfattat presentera det här, sina hängruntare något att tala om på nästa middag: Vinarealen ökar fortsatt men nu mycket lite i tidigare snabbväxare som USA, Nya Zeeland och Kina. Samtidigt fortsätter arealen minska i Spanien (-14 mha) , Italien ( -7 mha) och Frankrike (-6 mha). Även i Ryssland och Australien minskar vinarealen. Chile slogOIV logo volymrekord 2012 (12,6 mhl, + 20% jfr med 2011) medan Argentina tappade 24 % till 11,8 mhl – vilket också innebär, som oerhört vakna hängruntare uppmärksammat, att det gjordes mer vin i Chile än Argentina 2012. Smått sensationellt är att vinkonsumtionen i Frankrike, på tillbakagång sedan 1960, ökade förra året med 0,9 mhl till 30 mhl.  Noterbart är, förstås, också att USA 2012 blev världens största vinmarknad. Kina, som många är nyfikna på (?), ökade med 9 % till 17,8 mhl (mestadels inhemskt vin). Totalt, konstaterar OIV, förhöll sig världens vinkonsumtion någorlunda stabil under 2012 och det, menar OIV, understryker den redan 2010 noterade tendensen, att världens vinkonsumtion slutat krympa och nu snarare ökar. Den minskade produktionen och stabila efterfrågan medför att det på sina håll nu är brist på vin för vindestillat och liknande produkter. Världens största exportör av bulkvin procentuellt i förhållande till landets produktion var 2012 Sydafrika (63 % av den totala produktionen) följt av Australien (53 %), Spanien (51 %), Argentina (45 %) och USA (43 %). Störst på vinexport totalt är, som vanligt, Italien (21,5 mhl) följt av Spanien (19.1 mhl). Avslutningsvis konstaterar OIV, att världens produktion och konsumtion nu i princip är i balans. Kruder & Dorfmeister.

Förbjud sommartid!, Kula Shaker & Elvis Costello

De som hittat på sommartiden är så förslagna och elakt listiga att de smyger på oss den i samband med helger. Därför var det först idag som detta dumlutheranska påfund slog till med full kraft i år, som vore det en jetlag från Underjorden. Jag menar, vill folk gå upp och ”ta vara på morgonen” så gör det bara! Ingen hindrar er. Men det här påhittet att vi alla ska gå upp för er

Elvis Costello & The Attractions skull är med all respekt inte särkilt demokratiskt eller rättvist. Och, ja, vi har hört det förut, vissa av er propsar på att vrida världen i otid för att ni vill ha längre kvällar? Men, snälla ni, det är bara att stanna uppe en timme längre så är den saken ordnad. Måste ni ställa till kaos för alla biologiskt normalt funtade människor? Sommartiden är en gigantisk ekonomisk skandal där hen som blir jetlagssänkt av de här dumheterna måste vara på jobbet en dumtidig timme fylld av improduktivt stirrande ut i tomma intet bara för att sedan tvingas hem, när hen fått upp ångan, för att njuta av den långa kvällen fylld av improduktiv tid ity gemene hen är då utslagen av sommartidsjetlagets smygande, negativa hälsoeffekter utlösta av långt och återkommande tidsmissbruk och kan inte göra annat än återigen förlora sig i tomma intet. Politiker och ekonomer vakna! vinifierat kräver: förbud mot sommartid! Kula Shaker. Kula ShakerElvis Costello.

Dubbelgångaren i München, tåfrakturer, lustgas & Yes

Igår rådde snökaos på Münchens flygplats, vilket, efter att ha anlänt med ett ”sent inkommande” plan, tvingade er utsände i världen, att, med ett flertal tåfrakturer som, i samband med en rengöringsövning i hemmetMünchen flugplatz häromdagen, uppstått efter en lika plötslig som brutal och oväntad attack av en fram till överfallet till synes oskyldig bäddsoffa, rusa från den ena till den andra änden av denna, i yta, tämligen väl tilltagna flygplats. Utpumpad och lätt överhettad fann dock, när han nådde gate G70, er utsände och oförtröttlige det vara mödan, transpirationen och de till blålila kuddar förvandlade tårna, som just då skrek på rättvisa och frihet eller i alla fall en större sko, värt att inte ge upp och ta en bratwurst istället för att kämpa mot smärta och tid ity där, vid gaten G70, stod ingen mindre än den glade Västerviks-gamängen Håkan Juholt och väntade på ja ni vet vem vid det här laget. Juholt bar en grön väst med reflexer och han sa ”Nizza?”, på vilket er man i München svarade ”Jaa” med en lätt plattdeutchisk accent. Spontant utbrast då Juholt, glatt, får man nog ändå säga, ”Wunderbahr!”, och sedan satte vi oss i hans, för det lilla sällskapet, rejält tilltagna buss och åkte till det väntande planet. Det ska villigt erkännas, att en mindre ståndaktig person idag skulle uppsöka såväl läkare som läkemedel i ett försök att tukta de upproriska tårna, som i skrivande stund gör sitt bästa för att hämnas gårdagens oförrätter, men det oväntade och varma och kamratliga mötet med vår Håkan Juholt uppväger, gott och väl, detta, avslutar vinifierat som ginge han på lustgas. Yes.

TV4-grumpy, nygamla tankar, påsksnaps & Atoms For Peace

Var, igår och hela dagen, arg på TV4 därför att kanalen lagt ner sina vintips. Istället visades och pratades det, på bästa fredagsmorgonssändningstid, nagellack och andra vindefekter! Idag, när det, visade det sig, var fredag igen, dök dock Dolk upp med sina viner som om det inte varit fredag igår. Förstår inte fullt ut vad de sysslar med där på TV4, med sina dubbla fredagar, men nu när vinet är tillbaka ska jag väl sluta gnälla. Fast liteCementtankar förbannad är jag fortfarande. vinifierat kräver: Förbud mot dubbla fredagar i TV4! Belgiska Le guide d´achat des vins drar i veckan, som om det vore något nytt, fram fyrkantiga träfat/tankar. Det är det nu inte, men det är intressant att se att folk gång på gång försöker hänföra vinproducenterna med den här typen av kärl. Kanske lyckas det bättre den här gången. Ni som klickar in er på länken kan, även om ni inte pratar franska, också se några av de cementtankar som sedan ett drygt decennium blir allt populärare. vinifierat gillar den utvecklingen. Skälet till att betong försvann och misskrediterades var, att världens gamla källare var fyllda av så mångaPåskägg orena, uråldriga betongtankar. Inte för att materialet i sig inte var bra. Det som är lite nytt med tankarna på bilderna är att de finns i så små storlekar som 600 liter. Avseende den pyramidformade cisternen ”Isis” är den konstruerad enligt egypternas arkitektoniska recept för dåtidens slika byggnader, vilket kanske är lite svårt att vetenskapligt koppla till klokt vinmakeri, men en bra story är det förstås. Och formen i sig är säkert inte fel för rödvinstillverkning.  Och så är det vackert. Och cool. Och en snackis i vilken källare som helst. Från Åre kommer reklam för Årets påsksnaps: björknubben Sav. Kul produkt och kanske fungerar den riktigt bra till påskbordet – något att, vid sidan om påskvinerna, pröva, tycker vinifierat. Den som adderar Radiohead, Beck och RHCP får en modern supergrupp vid namn Atoms For Peace. God Fredag!

Teoretisk, revolutionerande & synnerligen odemokratisk plan för att göra Sverige mer vinsofistikerat & Beach House

Tänk er vinmarknaden som en liggande rektangel. Basen är lågt pris. Ribban högt pris. Längst till vänster har ni låg kvalitet, till höger det omvända. Generaliserat löper då en prislinje från nedre vänstra hörnet till det övre högra hörnet. Mer komplicerat blir det när vi försöker ta reda på, mer precist, vem som befinner sig var i rektangeln. Många hoppar nog runt lite varstans, beroende på dag, dagsform och dagskassa. Andra sitter fast förankrade

Istället för pyramid idag

Istället för pyramid idag

någonstans. Kanske gäller det allra mest för den som hamnat i det nedre vänstra hörnet. Det är mer än ett löst antagande, att den som hänger där är mer intresserad av lågt pris än hög kvalitet. Rimligtvis återfinner vi här dels missbrukare, dels festprissar. Gemensamt har de att de är ute efter en billig fylla. Rent krasst är det för att hantera problemen här som vi har ett detaljistmonopol för alkohol i Sverige och rent krasst borde, i syfte att hjälpa medborgaren att bli mer sofistikerad i sitt umgänge med vin, utbudet här vara minimalt och desto större längre åt höger och högre upp. Den som konsumerar alkohol i nedre vänstra hörnet kan sannolikt lika gärna tänka sig att dricka öl eller sprit eller kanske ta ett piller. Problemet är, att när nedre vänstra hörnets konsument väljer vin, eller för den delen piller, drabbas vanligtvis någon i varans produktionsled. Väljer individen istället öl och sprit är risken betydligt mindre då sådantAurora kan produceras, lagligt, till lägre pris. vinifierats revolutionerande – just så! – plan för vinutbudet och sortimentspolitiken i Sverige – med syfte att göra den svenska vinmarknaden lite mer sofistikerad – är, att Systembolaget använder sitt monopolinflytande till att, i diktatorisk anda, dra ner (vin)utbudet i nedre vänstra hörnet till pålitliga YPK-faktorprodukter som Marinella och Aurora och kompletterar dessa med ett par vita, röda respektive rosa skräpviner, kanske inalles åtta produkter. De här vinerna ska säljas till vad som är marknadens lägsta pris idag – finns inget skäl att jävlas med de stackars missbrukarna eller att förstöra helgen för festprissarna. Bortsett från de här billiga produkterna ska sedan, efter riksdagsbeslut alternativt med Systembolagets, för CSR-arbetets och folkhälsans bästa, diktatoriska metoder, alla viner kosta minst 60 sek/75 cl och 200 sek/3L-box. Det är upp till respektive producent och importör att välja att lägga ner sin idag eventuellt billigare produkt eller att använda den bättre marginalen till att höja innehållets kvalitet. Den som inte gör det sistnämnda lär med stor sannolikhet vara

Filmatiserat entente cordiale

Filmatiserat entente cordiale

utkonkurrerad inom kort. Om jag inte ser ett problem i att ett litet fåtal producenter/importörer får tjäna alla pengarna i nedre vänstra hörnet? Nej, dels är det nästan redan så, dels skäms var och en för sig och kanske, kanske, kommer Bacchus en dag drabba dessa individer med sin vrede. Avslutningsvis bör så Vinskribenternas förening förena sig i ett entente cordiale kring att ingen ska någonsin mer fyndstämpla ett vin under 60 sek eller en box under 175 sek. Det kommer hjälpa gemene hen att inte för en sekund tro att den dricker okej när den egentligen borde skämmas. Beach House.

Den svenska vinfarelsen, Deep Purple & Hoola Bandoola Band

vinifierat hade nyligen, i ett inlägg, mage, att antyda, att svensken i gemen inte är en särskilt sofistikerad vindrickare och att, följaktligen, Sverige inte är den där

Ser ut nu som då

Ser ut nu som då

dryckesförebilden för övriga, enligt vår världsbild mindre utvecklade, vinländer. Det är visst och sant, att toppen på vinpyramiden blivit både större och bredare och det är också korrekt, att pyramidens midja breddats. Gott så. En utmaning för alla i samhället torde dock vara, att pyramidens bas ser i princip likadan ut nu som då – det vill säga, domineras av fylla och enkla viner, som, och det här är något av pudelns kärna, inte är bättre nu än då. Lägg till detta, att även om vissa högre upp i pyramiden dricker dyrare nu – till exempel Amarone och liknande, inte sällan orena, dumextraherade, obalanserade och, även då flaskan förefaller billig och fyndig, överprisade, viner – är det fortfarande så för många, att kvällen inte är hel förrän berusningen intagit eller, i förekommande fall, övertagit kroppen. Det finns alltså anledning till viss ödmjukhet när vi talar om oss själva som vinförebilder. Det pinsamma i allt det här är nu, förstås, inte, att vissa söker och uppskattar berusningen, ja det är inte ens det att så många i sitt oförstånd går igång på de lika överprisade som obalanserade vinerna, utan, snarare, att pyramidens bas fortsatt ser likadan ut. Vissa hävdar, inte utan viss stolthet, att vi nu dricker mer vin på bekostnad av starkvin och sprit. Men det, mina vänner och hängruntare, och ni andra, är faktiskt en dålig nyhet när vi nu studerar pyramidens botten, där målet för majoriteten – missbrukare och festprissar – torde vara fyllan och det är,

Istället för öl

Istället för öl

faktiskt, bättre att individen går loss på sprit eller starkvin eller kanske framförallt öl, som, i missbrukarens fall, innehåller mer som en utarmad kropp kan behöva, till exempel B-vitamin – vinifierat må låta cynisk här, men detta är ett tragiskt faktum. De billigaste vinerna är, nämligen och som vinifierat tidigare påpekat, aldrig så billiga som de förefaller: betalar inte konsumenten gör någon annan det, till exempel vingårdsarbetaren och naturen. Ju mer skräpvin svensken hinkar på bekostnad av starkvin och sprit, där (i alla fall mer) vanligtvis alla i produktionskedjan får korrekt betalning och där naturen i mindre omfattning tar skada även avseende billigare produkter, desto sämre är det. Låt oss sålunda besinna dessa fakta: Sverige är, på det stora hela taget, inte en sofistikerad vinmarknad och avseende vinpyramidens botten har vi snarast gått åt fel håll. När dessa fakta sjunkit in, ska vinifierat återkomma med lite förslag på hur Sverige kan bli en sofistikerad vinmarknad på riktigt. Det är föga troligt, förstås, att vinifierats förslag kommer att genomföras, eller ens studeras i beslutande kretsar, kanske, och högst sannolikt, kommer de inte längre än till vinifierat, men det betyder på intet vis att det inte roar avsändaren att skriva dem eller, för den delen, att det inte är bra förslag eller att vinifierat inte är en förslagen blogg. Avslutningsvis: trots att jag lyssnat på Black Night från Made in Japan typ en miljon gånger har jag inte förrän idag (!) noterat att Ritchie Blackmore, den filuren, där i början, står och stämmer gitarren som vore han lika klantig som jag, fint, och en hygglig låt är det förvisso. Hoola Bandoola Band.

David Foster Wallace: The Pale King & George Harrison

Ännu en bok, The Pale King (på svenska Blek kung), som författaren, David Foster Wallace, inte hann avsluta innan hen gick bort och i likhet med, till exempel, Roberto Bolaños 2666 är det en synnerligen god bok. Låt vara att läsaren emellanåt kastas in iDavid Foster Wallace The Pale King övertygelsen om att författaren bara är ännu en ordbajsare alternativt i största allmänhet sätter textkonsumentens tålamod på prov med långa sjok av tristess, men så, plötsligt!, kommer där ett djupt filosofiskt resonemang eller ett, bitvis och bokstavligt, vansinnigt kul parti, där, för att ta ett exempel, en skattmas – boken handlar, tro det eller ej, i alla fall i viss utsträckning, om skattekontors och skattmasars vardag i allmänhet och skattemyndigheten i Peoria, Illinois i synnerhet – i en lååång monolog om sin uppväxt förlorar sig i en utläggning om olika drogers inverkan på honom och han kan inte låta bli att komma tillbaka till ämnet gång på gång. Självklart tilltalas författaren Gustaf Torstens alias Lars Torstensson alias Lars Torstenson av en bok som är uppbyggd på det viset: högt och lågt, det höga gömt i det låga, oväntade vändningar, en författare som utmanar läsaren och understundom en och annan baktanke*. Dessutom förekommer en hel del musik och den som kan sitt 70-tal hittar mycket att känna igen sig i (bokens Nu är början av 80-talet). Stark läsrekommendation! George Harrison.

*Fotnot: karlen använder sig till och med av fotnötter!

Aprioriskt reseutfall & Håkan Hellström

Efter sin CSR-resa till Sydafrika kan Systembolagets styrelse konstatera, att ”de flesta producenter är väl medvetna om vikten av hållbarhet” (citerat frånHåkan Hellström WOW News idag). Detta torde förvåna ingen och styrelsen kan väl, med all respekt, inte heller ha trott att den i sitt vällovliga men, med förlov sagt, patetiska, undersökande grävande under denna belöningsreseartade utflykt till den afrikanska kontinenten skulle komma fram till något annat? På enträgen begäran från en hängruntare finns här en länk till Håkan Hellströms rykande färska singel – ute imorgon.