Fem över tolv slog Sverige till med en riktigt bra insats i EM. Fransmännen, som kanske åker ut mot Spanien, kanske går till final, fick stordäng. Någon hörde av sig och undrade ”vad säger fransoserna idag efter första förlusten på 24 matcher?”. Ja, vad ska de säga? De lägger sig platt på rygg och tokhyllar det svenska laget och beklagar att Sverige inte får spela kvartsfinal. Här två exempel på hyllningarna: 1 och 2. Och här tips på tre franska viner, för hur det nu än är ska inte de fantastiska franska vinmakarna behöva lida när Les Bleus stöter på övermäktigt motstånd: Rött, vitt, blått… förlåt rosé.
Kategoriarkiv: Sport
Fotbolls-EM 2012
Okej, ni bryr er inte, men vinifierat slog bläckfisken Paul med tentakellängder när det gällde att tippa Fotbolls-VM 2010. Här kommer således prognosen inför Fotbolls-EM 2012. Till skillnad från 2010 är inte vinnaren given från start. Tre delar favoritskapet: Tyskland, Holland och Spanien. Outsidrar är lagen som alla tycks underskatta i år: Frankrike och Ryssland. För övrigt lär domartjafs vara ett genomgående problem under gruppspelet. På tal om bläckfisken Paul kan den som googlar företeelsen läsa att Paul tippade rätt hela vägen under VM-10, vilket är en efterkonstruktion och ett uttryck för människans behov av avgudadyrkan – och en bläckfisk duger gott som avgud – och ett exempel på när aningslösa skribenter väljer dumhetens väg.
Dikt och verklighet
Hustrun utbrast förfärat, efter att ha läst blogginlägget ”Flygetygsotyg”: ”Men vad är det med dig, det är väl fint och bra på alla sätt och vis att en cockpitmänniska dyker upp och visar sitt intresse för resenärerna, redo att ta emot både ris och ros? Känner du aldrig en strimma av insikt, som säger ’grumpyyy’, strila in i ditt medvetandes töcken då och då?” Saken är nu den, att Hustrun inte har hela bilden klar för sig. Det var inte bara den idogt klämmande ungen i stolsraden bakom som ställde till det, det var en annons och en artikel också: 1. Annonsen: ”Supportern, ’den 12:e och viktigaste spelaren’” (Herregud!), kunde köpa sig en blågul EM-T-shirt med texten ”Vi har seglat över havet/för att se det bästa laget” (Hallååå?). Det hjälper inte att detta är en direkt fortsättning på barndomens friskt rappande hejaramsa, ”Heja Sverige friskt humör, det är det som susen gör, skjortan hänger utanför, heja, heja, heja”, man blir grumpy i alla fall. 2. Artikeln: DI skriver om ”Dikten ekonomernas nya verklighet” och låter två ekonomer publicera verk ur sin nyutkomna diktsamling och hur låter det? Ekonom 1: ”Den skuldsatte”: ”Ett tragisk liv var att vänta…” (gissar vi redan här att ordet ”ränta” snart dyker upp?) ”…/Ett tragiskt liv det blev/ Allt handlade om lån och ränta/ sammanfattat i ett skuldebrev”. Ekonom 2: ”Den porlande bäcken”, författad av den, enligt artikeln, mer filosofiskt lagde av de båda diktarna: ”Att höra den porlande bäcken/ är att fånga den fria viskningen/ Det rinnande vattnet är livets flöde/ En sinnebild av vår Livets resa/.” Det hjälps inte att det är gulligt och oförargligt, man kan bli sur även av dylikt: poesins boxvin. Självklart var jag butter när jag klev av planet. PS Okej, det kunde varit värre, där på planet.
Nike, urin, kaffe & Guthrie Govan
Alltså, Nike har haft många chanser att vårda mig, men inte tagit dem, nu funderar jag, sedan skoföretaget Skecher tvingas betala 300 miljoner i skadestånd för utebliven viktminskning, på att stämma mig till ett sponsorship från Nike så det får upp huvudet ur sanden någon gång – God damn: Just do it ! Noterar för övrigt att Göteborgarna upptäckt att deras stad stinker och det beror inte på något annat än dem, eller i vart fall några av dem själva. Å andra sidan får man säga att det är bra att de, eller några av dem, i alla fall vill få bort stanken. Det är fler städer som borde följa göteborgarnas exempel. Och kanske skulle man ha en slags doftpolis som fick beskjuta urinerande människor med någon form av elektrisk strålpistol så det gjorde lika ont i urinerarnas läckande organ som det sedan gör i våra olfaktoriska organ när vi tvingas vandra i stanken och de kvardröjande ångorna av deras djuriska beteende. För övrigt kan ett studiebesök på RER-perrongerna på Gare de Lyon rekommenderas för alla som vill känna på hur illa det kan bli när folk går och läcker på fel ställen. Slutligen: den som dricker kaffe löper mindre risk att dö under de följande 14 åren! Detta är smått sensationellt och definitivt något jag skulle använda i min marknadsföring om jag drev en konditorirörelse. Och i övrigt gäller, förstås, för oss alla, att se till att förlänga livet med 14 år varje morgon (ja, Zoega, Arvid Nordqvist, Gevalia och Löfbergs eller varför inte Illy eller Lavazza ? – först till kvarn med rätt sponsorkontrakt kan få mycket utrymme här på bloggen). Guthrie Govan jazzar.
Lotus! The Raconteurs
Det allra bästa med årets F1-säsong är ändå att Lotus är tillbaka. Äntligen! Clarks, Petersons, Häkkinens, Moss, Hills och många andras stall för att nu inte nämna Senna. Det torde blott vara en tidsfråga innan stallet återigen vinner i F1 och det man kan undra över är om snabbe Räikkönen, uppenbarligen motiverad igen, eller talangen Grosjean ska bli först först över mållinjen. Vi Lotus-fantaster väntar med spänning. The Raconteurs.
Sportsöndag: SuperF1-säsong
En sådan F1-säsong. Igen. Mercedes första stallseger sedan 1955 (var det väl? Fangio som satte dit den segern?) och det är utmärkte Nico Rosberg som kör vinnarbilen och nu, igår, vinner Williams för första gången sedan 2004 och det är det relativt oskrivna kortet Maldenado som kör. Fem lopp, fem vinnare. Har enligt uppgift inte varit en så jämn start på F1 sedan 1983. PS Detta är också ett sätt att sporta till det en söndag i maj.
Sportsöndag: Commander Crowe
Snyggingen vann igen och vi ler med honom. Elitloppet snart och då blir det ändå tuffare emot. Rapide Lebel till exempel. Eller varför inte den ständiga överraskningen Sanity?
Jemelin, Materazzi, Wikegård och usla domare
Okej, okej, Ryssland var bäst, men den retlige filmaren Jemelin, som tillhör samma skara grisspelare som till exempel Marco Materazzi – och ledsen att
låta som Wikegård här, men det enda misstaget spelarnas spelare Zinedine Zidane begick i VM-finalen var att han skallade för lågt, när han nu ändå skallade -och Brasiliens Oscarsvinnande Rivaldo, skämmer ut vilket finlirande lag som helst. En skam för Ryssland. Men värst var, förstås, domarna. Har visserligen inte följt VM på några år eftersom Ishockeyförbundet valt att gömma undan turneringen så gott den kunnat, men det här är nog den sämsta domarinsatsen jag någonsin sett i ett ishockey-VM. Att Jemelin filmar och spearar är en sak: det är domarnas sak att se till att han inte kommer undan med det. Vissa kan inte borsta tänderna, andra kan inte döma.
Tymosjenko & joggning i Åre
Måste erkänna att knivbeväpnade 16-åringar i joggingspåret gör att Åre kan mäta sig med löparrundorna på Hammarbyhöjden, fyllda av småbarn och livsfarliga barnvagnsförare, och i de sydprovencalska skogarna, där vildsvinen härskar. Visst sätter det en extra krydda på löpartillvaron i Sveriges alpina centrum, men helt friskt känns det inte. Helt frisk är inte heller Julia Tymosjenko i Ukraina. Det är, förstås, inte trevligt alls och behöver hon stöd från annat håll ska hon få det, men, hur kommer det sig att hon plötsligt hyllas som någon slags icke-korrupt, rättskaffens politiker snart sagt överallt i ”väst”? Sanningen är den att såväl hon som sittande ledare är genomkorrupta.
Croneman, Wikegård, Myllymäki, TV4, DN, Champagne, Epitaph & Power to Believe
I en krönika i DN ondgör sig Jonas Croneman över Niklas Wikegård och dennes TV-framträdanden som luktar rädd liten pojke försöker vara morsk. Det pinsamma med
Wikegård är väl knappast vi som sitter och skrattar åt hans infantiliteter, TV4 eller ens Wikegård själv, det är alla som tycker att han är häftig. På tal om TV4 kan matglada tittare nu komma och laga sin favoriträtt tillsammans med TV-kocken Tommy Myllymäki och frågan är om inte vinifierat ska ta med sig en påse tortellini och förgylla TV-tittarnas vardag. Vi öppnar en champagne för Croneman och sätter på Epitaph och Power to Believe.