Den druvplockande massmördaren & George Harrison

Mellan 1988 och 2005 ledde jag dagligen skördearbetet på V&S Domaine Rabiega och mellan 1995 och 2003 också det på Château d’Esclans. På den sistnämnda, större gården kunde vi inte vara lika nogräknade med vilka skördearbetare vi plockade in och även om det alltid fanns många udda personligheter med på Domaine Rabiega var det inget mot läget på Château d’Esclans. Några original finns i tillkonstlad form med i romanen ”Skördeoffer”, men den mest anmärkningsvärda skördearbetaren var vid tiden för bokenEmile Louis ännu obekant för mig, eller i vart fall hans story. Emile Louis var hans namn och jag minns honom mest på grund av hans handslag. Varje morgon gick jag ut och hälsade i hand på alla skördearbetarna och berättade vad vi skulle ägna dagen åt. Att ta Louis i hand var som att greppa en fuktig, död plattfisk. Till slut, måste jag erkänna, började jag trycka till hans hand extra hårt, men det ändrade ingenting: han fortsatte hålla fram sin slappa och fuktiga hand för en kläm morgon efter morgon. Skälet till att Emile Louis var så anmärkningsvärd var nu inte hans motbjudande handslag utan det faktum att han är en av Frankrikes få massmördare – kanske den mesta och värsta om man räknar bort historiska förtryckare – specialiserad på yngre, förståndshandikappade flickor. Igår gick han ur tiden. Kommer inte sakna hans handslag.  George Harrison.

Jag är inte riktigt men vill bli & Björn Afzelius

– Hej, jag har varit med i auditionen till Idol, åkte ut direkt men var med på TV och alla skrattade och hemma här på gatan frågade en unge om min autograf igår så nu undrar jag om inte ni vill göra lite mat och vin i mitt namn? Är inte heller främmande för att gästspela som bartender eller kock eller inviga skateboardtävlingar. Kan också tänka mig Let’s Dance. Afzelius.

Dubbelt spaghettiförbud & Rock ’n’ Roll Italiano

Tycker det räcker med att italienarna har Alfa Romeo, Armani, Alper, Arneis, Maserati, Mascagni, varma hav, Nebbiolo, Puccini, Sangiovese, Venedig, Florens, Rom, Elsa Morante, Gardasjön och en massa, massa annat som inte vi har. Utöver allt detta är det fullständigt onödigt att de har sådan stil. Illa nog att, som senast, komma dit och få sitt bockskägg utpekat (läs här), men nu har det gått så långt med de manérfulla pastaprovokatörernas stilkänsla att den i vissa avseenden måste stoppas via bindande EU-direktiv avseende 1 Förbud mot att äta spaghetti med endast en gaffel, och detta förbud ska kombineras med ett tvingande påbud att äta pasta med gaffel och! kniv 2 Förbud mot att snurra spaghettin på gaffeln. Dessa förbud är föranledda av den direktaRenato Carosone hets mot folkgrupp som italienarnas perfekta gaffelföring i spaghettitallriken innebär, när de, alltid, lyckas med konststycket att snurra upp exakt rätt mängd spaghetti på gaffeln för att därefter enkelt sluka den, medan vi andra sitter där och snurrar och snurrar bara för att strax upptäcka att snurrbollen omöjligen får plats i munnen varför den, snurrbollen, å det slafsigaste måste bitas av; kort sagt pekas alla folkgrupper förutom den apenninska avkommornas ut vid matbordet där det, förstås, alltid ska ätas spaghetti som en så kallad Primi, som såvitt er utsände i pastaträsket kunnat utröna enkom finns där för att håna oss som äter som folk. Och bara för det, inte på grund av ovilja eller avundsjuka eller för att håna, spelar vi nu det bästa och coolaste Italien kunnat åstadkomma i musik- och musikvideoväg.

Forbud mot pipande varmvattenberedare & duschar med kallvattensimpulser

Det ar hog tid for ett forbud mot varmvattenberedare som dras med olaten att piptjuta med jamna mellanrum – om dessa varmvattenberedare aterfinns i mer offentliga sammanhang, som lat saga ett hotell, ska hotellagaren straffas extra hart om denne underlater att atgarda pipet. Ett annat i hogsta grad pakallat forbud ar ett forbud mot duschar med olagenheten att skicka ut sma, korta impulser av svinkallt vatten mitt i varmvattensduschandet, och samma sak galler har: den som underlater att snarast atgarda en mer offentlig  dusch med ofoget att skicka ut kallvattensimpulser, till exempel en hotelldusch, ska straffas extra hart – om ryssarna inte har nagot att invanda torde en vinter i Sibirien kunna komma pa tal. Om sedan italienarna far for sig att foregripa det vantade EU-forbudet mot pipande varmvattenberedare och duschar med kallvattensimpulser sa gor det absolut ingenting.

Kort kommentar om Syrien & RATM

Att tro att majoriteten av det tjugotalet motståndsgrupper som agerar i Syrien är ”goda och demokratiska” torde vara naivt, lika naivt är att utgå från att allt som sägs om den förtryckande och diktatoriska Assad-regimen är sant. Däremot är det uppenbart att Syriens problem är enorma, att det är en i bokstavlig mening fruktansvärd röra, att väldigt få krafter är vad vi skulle mena med ”goda och demokratiska”, att det är den lille hen som får lida, att få som uttalar sig tvärsäkert har koll på hur Syrien är uppbyggt och hur det fungerar och att det knappast kan föra något gott med sig om ytterligare en eller flera parter börjar bomba och vräka in vapen i landet. Därför är det tröttsamt med alla krigsivrare som nu beklagar de diplomatiska framstegen och ropar efter vapen och, även då det skulle bryta mot internationell lag, militär handling, som om det skulle kunna lindra eländet i ett slag. Det som krävs nu är ett ändå intensivare diplomatiskt arbete från alla som vill se ett slut på lidandet utan att det först ska behöva eskalera och kanske blir mer permanent än krigsivraren idag förefaller kunna föreställa sig. Eller så struntar de i den sidan av saken. RATM.

Kärt & sannolikt pinsamt återseende & Neko Case

Efter den italienska, transparenta versionen av Den ukrainska vittoffeln, som omtalades på vinfiierat för drygt ett år sedan, har det varit tyst om Den ukrainska vittoffelns utbredning. Några av oss hade till och med börjat tvivla på dess fortsatta existens och gett oss till att fundera på diverse räddningsinsatser inkluderande egna inköp en masse. Till all lycka stod de dock där, på Frankfurts flygplats, en dag i förra veckan: en låt vara något utslätadAmerikansk variant av vittoffeln men likväl version av Den ukrainska vittoffeln! Och det måste anses som hoppingivande att de satt på en amerikansk kvinnas fötter; med andra ord har Den ukrainska vittoffeln nu nått USA, och vi vet hur det brukar gå då: en idé flyttas från Europa till USA, marknadsförs och kommer tillbaka till Europa som ett mode och chansen finns nu att Den ukrainska vittoffeln kommer att sitta på 80 procent av alla Stockholmare nästa sommar. Innan vi lämnar just den här vittoffelvarianten måste erkännas att er utsände i vittoffelträsket under något av år av sin tonårstid kunde ses vandra runt i ett par vittofflor identiska med en amerikanska kvinnans variant av Den ukrainska vittoffeln. Detta är pinsamt antingen för den amerikanska kvinnan eller er utsände toffelspanare och något säger den sistnämnde att det är hos högst densamme pinsamheten hör hemma. Vi lyssnar på lite rykande färsk musik från Neko Case.

Torsdagsfilosoferande: sum up & Elvis

Den som är elisabetansk såväl till det inre som det yttre är i bästa fall en charmig bohem, i värsta fall ett hopplöst fall. Den som fullt ut är franskklassicistisk såväl till det inre som det yttre är vanligtvis en hämmad petimäter vars livsluft är andras misstag – de gör hens tillkortakommanden lättare att bära. Elvis.

Tisdagsfilosoferande 2.0 & NIN & Adrien Belew

För att kunna se alla sidor av saken och för att lyckas i sin föresats bör vardagsskildraren vara franskklassicistisk till det yttre och elisabetansk till det inre. Det omvända leder i historiens obarmhärtiga ljus ofrånkomligen till en välförtjänt marginalisering. Underbart vackert gitarrspel av Adrien Belew på Nine Inch Nails Ghosts III.