Vad är det för fel på vår supporterkultur? är frågan som upprepas gång efter annan i supportermordets spår. ”Polisen måste ta sitt ansvar”, säger vissa, ”klubbarna måste ta sitt ansvar”, säger andra. ”Vi kan inte ta mer ansvar för idioter, bråkstakar och kriminella som söker sig till oss än en biosalong kan göra det ”, säger klubbarna, ”det här är ett problem för samhället”. Rätt så, men även om det här mer är ett samhällsproblem än
ett supporterproblem i sig innebär inte det att representanter för klubbledningen kan frottera sig med busar eller att klubbarna skulle stå utan ansvar. Snacka om att sända fel signaler. Och det är just det det handlar om: fel signaler. Alla som någonsin ställt sig bakom en ”hata-kampanj” eller ens skrikit okvädinsord om motståndaren eller jublat när någon ur motståndarlaget fått en smäll eller busvisslat när motståndarlagets stjärna har bollen, alla som någonsin gjort det bär ett ansvar för mordet i Helsingborg igår. Det är förlåtligt när reptilhjärnorna är dumma i huvudet, men när människor som tror sig vara vid sunda vätskor nedlåter sig till att agera som statister eller, ändå värre, aktiva aktörer i den smutsiga supporterkulturens utkanter är det oförlåtligt. Vi bör alla fundera över vilka signaler vi sänder till omvärlden, inte minst de yngre supportrarna, när vi håller på vårt lag och kommenterar domarens insats. Det är bara fotboll för helvete. White Stripes.






